I mars har Senterpartiet landsmöte i Stjördal. Det kan bli en både viktig och spännande tillställning. Klart är att lantbruksminister Lars Peder Brekk avgår från posten som partiets vice ordförande. Han har avsagt sig uppdraget.

Senterpartiet fick inför valet ett omdiskuterat ekonomiskt stöd från två kraftbolag. Om stödet överensstämmer med lagen undersöks för närvarande av norska Ekokrim och skulle slutsatsen bli att partiet har brutit mot lagen och åtalas kan partiordföranden Liv Signe Naversete tvingas att lämna sin post. Därför är läget osäkert, men samtidigt spännande, i Centerpartiets norska systerparti.

Mycket tyder på att Ola Borten Moe, stortingsledamot från Sör-Tröndelag och barnbarn till den legendariske senterledaren och statsministern Per Borten, väljs in i partiledningen vid landsmötet i Stjördal. Enligt en opinionsundersökning i tidningen Nationen har Borten Moe starkast stöd både inom partiet och bland allmänheten.

Andra kandidater till partiledningen är Marit Arnstad, tidigare bland annat energi- och oljeminister från Nord-Tröndelag och partiets finanspolitiske talesman Per Olaf Lundteigen. De är alla tre starka kandidater, men Borten Moe framstår allt mer som huvudfavoriten. Skulle Navarsete tvingas avgå kan han bli senterledare redan i mars. Sörtröndern Borten Moe har uppenbarligen stärkt sin ställning under det senaste året. Han har bland annat argumenterat för att samarbetet i sentrum/mitten i norsk politik bör stärkas.

I september går Norge till lokalval till kommuner och fylken. Valrörelsen börjar komma igång. I går, fredag, drog Liv Signe Navarsete upp linjerna för Senterpartiets valrörelse i ett tal inför Senterpartiets landsstyre. Från vår sida av gränsen har vi goda skäl att följa valrörelsen hos grannarna i väster.

Senterpartiet har, liksom det svenska systerpartiet, för närvarande problem med låga opinionssiffror. Även om partierna återfinns i olika regeringskonstellationer har de mycket gemensamt, historiskt, ideologiskt och sakpolitiskt. De är systerpartier med samma idégrund. Partierna har också en lång historia av samarbete och jag anser att det nu är läge att åter utveckla utbytet och samarbetet över gränsen. Senterpartiet och Centerpartiet skulle exempelvis må väl av att utbyta erfarenheter och en diskussion om hur de centergröna idéerna kan utvecklas och stärkas på 2000-talet. Ekohumanismens tid är här – om centerpartisterna på båda sidor av Kölen tar vara på möjligheterna!

Bilden: Ola Borten Moe framstår som den starkaste kandidaten till posten som vice ordförande i Senterpartiet. I förgrunden Per Olaf Lundteigen, en annan intressant kandidat till den norska partiledningen. (Ur tidningen Nationen)

(Inlägg publicerat bland annat i Östersunds-Posten 8/1 och  Skånska Dagbladet 5/1 2011)

Till skillnad från den öppna eftervalsdebatten inom Socialdemokratin och hos Kristdemokraterna är det nästan tyst från centerhåll. Detta trots att även Centerpartiet förlorade stöd i valet, inte minst bland kärngrupperna på landsbygden.

Jag ser goda möjligheter för Centerpartiet att komma igen – men det förutsätter att potentialen som självständigt, grönt och decentralistiskt parti i politikens centrum tas till vara. Drar partiet inte de rätta slutsatserna av väljarnas dom kan det gå illa 2014. Det kan rent av handla om att vinna eller försvinna som riksdagsparti.

I slutet av januari ska Centerpartiets valanalysgrupp under Annie Johanssons ledning presentera sina slutsatser. Det blir förhoppningsvis starten för en bred framtidsdiskussion. Jag har bland annat framfört följande synpunkter till gruppen:

1.  Lyft fram den egna gröna identiteten! Det finns en liberal kärna i centerideologin, men idégrunden är bredare än så. Från partiets start för ett sekel sedan har frihet på ett unikt sätt kombinerats med trygghet, social rättfärdighet, kooperation och decentralisering. Under senare decennier har miljöhänsyn blivit en allt viktigare del av idégrunden. Partiprogrammets beteckning ekohumanism för den gröna centerideologin är utmärkt och bör lyftas fram för att markera partiets unika position. Att konkurrera om att vara mest ”liberal” är ingen framgångsmedicin. Det är genom att understryka det unika, sakpolitiskt och ideologiskt, som Centerpartiet åter kan bli ett starkt alternativ.

Fortsätt läsa →

Idag på förmiddagen nåddes jag av ett sorgligt besked. Sören Wibe har avlidit i Umeå efter en kort tids sjukdom.

Jag hade hört att Sören har varit sjuk under hösten, men inte förstått hur allvarligt det var. Det känns dystert att han nu har lämnat oss.

Under perioden 2002 – 2006 satt vi båda i riksdagen, Sören som socialdemokrat och jag som centerpartist. Vi var inte överens på en del områden, exempelvis när det gällde energifrågor, men när det gäller synen på EU fann vi varandra. Båda var vi mer kritiska till Unionens utveckling än våra partier och vi resonerade ofta om de här frågorna.

Framför allt samarbetade vi nära inför folkomröstningen om euro eller krona 2003. Sören Wibe spelade med sitt stora engagemang och sina omfattande kunskaper en mycket viktig roll i arbetet på nej-sidan. Som ekonomiprofessor hade han stora kunskaper som var av stort värde. I nätverket Europa ja – euro nej samarbetade Sören och jag främst med Nils Lundgren, Lena Ek och Jonas Sjöstedt. Många gånger samlades vi inför och under kampanjen i centerkansliet i riksdagen för att lägga upp arbetet. Sören Wibe var en nyckelperson på nej-sidan och betydde mycket för den positiva utgången av folkomröstningen.

Även efter framgången i folkomröstningen har Sören och jag haft en hel del kontakt. Inför EU-valet 2009  deltog vi exempelvis i en gemensam debatt i Umeå. Senast i början av året skrev vi en gemensam debattartikel om problemen inom eurozonen, vilken publicerades i flera tidningar. Sören var uppvuxen i Östersund och flera gånger träffades vi när han var på besök i Jämtland.

Sören Wibe var en varm och positiv person. Han var i grunden en övertygad socialdemokrat, även om han för ett par år sedan lämnade sitt parti för att leda Junilistan. Han var personligt övertygad om  de ställningstaganden han gjorde, han var minst av allt någon partimegafon. Socialdemokraterna ville ofta hålla tillbaka Sören Wibe och placerade honom en bit ned på sina vallistor, men väljarna såg med sina kryss till att han blev både EU-parlamentariker och riksdagsledamot. Han var en folkets man i de parlament där han verkade.

Sören Wibe har gått bort, han fattas oss. Vi är många i olika partier och organisationer som känner saknad efter honom. Jonas Sjöstedt skriver exempelvis varmt om honom på sin blogg.

Julen på Rödön i familjens sköte är över. Vi har haft det bra och vilsamt.

I början av Julhelgen var det väldigt kallt. Under flera dagar pendlade temperaturen kring minus 30 grader – och det är alltför mycket. Nu har temperaturen blivit mera mänsklig, samtidigt som vi har fått ett ordentligt tillskott på snötäcket.

Att ha hela familjen Larsson/Söderberg samlad under helgerna känns förstås mycket bra. På bilden är vi samlade i soffan hos mormor Geja. Från vänster: Håkan, Maria, Kristin, Martin och Kalle.