Det är inte var dag Sveriges statsminister är i Krokom, men häromkvällen hände det. Stefan Löfvén var på gott humör när han framträdde i Hissmofors Folkets hus. En lokal där han kände historiens vingslag eftersom hans föregångare Per Albin Hansson och Olof Palme båda uppträtt från samma scen. Att ett porträtt av Allan Edwall hänger över talarstolen gör inte saken sämre.
En sådan här afton blir det förstås mycket socialdemokratisk retorik. Jag tycker dock att det fanns flera positiva markeringar i statsministerns anförande. Han talade mycket om ”det starka samhället”, men markerade att det inte handlar om statlig centralstyrning utan om gemenskap i bygden, byn och staden. Det lät nästan som lokalsamhällesidén. Men det krävs nog lite mer för att övertyga. Läs mer →
Att gruvor i alunskiffret i Oviken nära Storsjön riskerar att drabba länet hårt råder ingen tvekan om. Dricksvattnet – som stora delar av Jämtland hämtar ur Storsjön – är en grundförutsättning för ett levande län. Sjön med rent vatten är en viktig och avgörande naturresurs som måste bevaras för framtiden.
Lägg till detta att den planerade gruvan skulle lokaliseras mitt i en levande kulturbygd med goda förutsättningar för ett hållbart jordbruk. Att kunna bedriva ett aktivt, miljövänligt jordbruk är av ett oerhört stort värde för hela regionen.
Även en annan för länet viktig näring, turismen, skulle påverkas mycket negativt av gruvverksamhet i Storsjöbygden.
Mot den här bakgrunden motsätter vi oss helhjärtat EU Energy Corp.AB:s ansökan om bearbetningskoncession. Att gruvverksamhet i alunskiffer innebär särskilda risker vare sig det handlar om att utvinna uran eller vanadin är uppenbart.
En viktig punkt i Januariavtalet (JA) är att en ”omfattande skattereform” ska genomföras. Det goda syftet är inte minst att ”utjämna dagens växande ekonomiska klyftor”. Detta måste gälla även de växande regionala klyftorna om målsättningen att hela landet ska leva och växa ska uppfyllas.
Sedan 1999 arbetar vi inom Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner och regioner (FSV) för att en rättmätig del av vattenkraftens värden ska få stanna lokalt och regionalt och medverka till utveckling och tillväxt. Till skillnad från jämförbara länder går all beskattning av vattenkraften i Sverige till statskassan. I den omfattande skattereform som planeras måste detta rättas till. Lämpligtvis genom att fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar som ett första steg kommunaliseras eller regionaliseras.
Över 90 procent av landets vattenkraft produceras i de sju skogslänen, kraft som har haft avgörande betydelse för landets utveckling. Läs mer →
Ett nytt år står åter för dörren. Det är länge sedan så mycket osäkerhet om vad som komma skall dominerar inför ett årsskifte som nu. Som vanligt är det ändå en blandning av möjligheter och utmaningar.
Sverige har fortfarande inte någon reguljär regering efter valet i september, vilket skapar en växande nervositet. Regerandet upprätthålls nödtorftigt av en övergångsregering utan handlingsutrymme. Alltfler väljare undrar vad partiledarna egentligen håller på med och om de är kapabla att förvalta valresultatet.
Jag hoppas och tror dock att Sverige kommer att få en statsminister när riksdagen behandlar frågan nästa gång, den 16 januari – och att en handlingskraftig regering snabbt kan vara på plats därefter. För landets skull måste partierna vara beredda att ge, ta och kompromissa om ett regeringsprogram. De politiska ledarna på riksplanet har mycket att lära av kollegorna på kommun- och regionnivå. Där har man, utifrån väljarnas utslag, i olika konstellationer sett till att det från årsskiftet finns fungerande styren för den kommande mandatperioden. Den hårda blockpolitiken måste förpassas till historien även nationellt. Läs mer →
Länstidningen 4/9 2018.
Nyligen besökte vi, några centerpartister från Krokom, våra partivänner i grannkommunen Lierne. Ännu en gång blev vi inspirerade av vad som händer i den lilla fjällkommunen på andra sidan gränsen. Här finns massor av lärdomar att hämta.
I Livertens restaurang i kommunhuset i Nordli fick vi ta del av hur företagsamheten växer i kommunen. Vi fick en engagerad genomgång om allt som händer av projektledaren i Lierne utvikling, varefter två av företagen, Li-vilt och Liverten, presenterade sig. Klart är att lokal, ”kortreist”, mat är en snabbt växande näring i denna fjällbygd.
Sedan tidigare har jag följt bageriet i Sörli. Numera drivs det av Baxt och producerar för fullt. En stor del av den norska marknaden förses med ”lefser” och ”klenning” från fabriken på fjället. Den stora landbaserade rödingodlingen Blafjell strax bredvid har också börjat leverera sina högkvalitativa fiskprodukter.
När man passerar gränsen till Lierne kan man konstatera att här byggs nya fina villor samtidigt som det är omöjligt att få låna pengar från banken för att bygga nytt på den svenska sidan. Här finns moderna skolor och äldreboenden, en modern sporthall och ett levande fjälljordbruk. Framtidstron är stark. I en ledare i Trönder-Avisa betecknades Lierne som ”suksessbygda” – och det är inte svårt att instämma i.
Hur kan det då detta komma sig? Självfallet har eldsjälar och ett jäklaranamma stor betydelse. Men det är den norska distriktspolitiken som ger förutsättningarna. Arbetsgivaravgifterna är låga i Lierne, endast 5,1 procent. De geografiskt differentierade arbetsgivaravgifterna syftar till att ge likvärdiga förutsättningar i hela landet – och fungerar verkligen. Det ska vara möjligt att driva företag både i en glest befolkad fjällkommun som i det tätbefolkade området runt Oslo.
Lierne får också del av vattenkraftens värden, vilket ger kommunen resurser för att investera och erbjuda en bra samhällsservice.
Det är fullt möjligt att överföra dessa kraftfulla verktyg för att ta hela landet i bruk även i Sverige. En geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna och en regionalisering av beskattningen av naturresurserna, i ett första steg vattenkraft och vindkraft, kan införas så snart som den politiska viljan infinner sig.
Låt oss lära av Lierne. Samma förutsättningar på den svenska sidan skulle ge ett verkligt lyft för bygder som Hotagen och Frostviken, som gränsar till den lilla norska kommunen. Det är med andra ord dags att på allvar inspireras och i praktiken lära av norsk distriktspolitik!
Bilden: Det är hög tid för att en del av de stora värden som vattenkraften (och andra naturresurser) får stanna i de bygder och regioner där produktionen sker. Norra Sverige får inte längre ses som en förrådskammare där centralmakten kan hämta billiga råvaror.
Så har Centerpartiet presenterat sin följdmotion till landsbygdspropositionen. Själv blir jag särskilt glad över att de geografiskt differentierade arbetsgivaravgifterna och regionaliseringen av fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar och vindkraft finns med. Centrala frågor som saknas i regeringens proposition.
Som jag konstaterade i en tidigare artikel har landsbygdsminister Bucht och regeringen lagt en ”inriktningsproposition” med långsiktiga mål, men utan konkreta förslag. De långsiktiga målen ställer sig också Centerpartiet bakom. Målsättningen att landsbygderna ska leva och utvecklas är självfallet positiv.
Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter är ett viktigt redskap i den norska distriktspolitiken för att ta hela landet i bruk. I följdmotionen från Centerpartiet finns detta krav med. ”Genom regionalt differentierade arbetsgivaravgifter skapas ett obyråkratiskt och enkelt sätt att förbättra företagsklimatet i delar av Sverige som har stora utmaningar med bland annat demografi.” Till detta kan man lägga att differentieringen bör gälla även kommuner och annan offentlig verksamhet.
Principiellt viktigt är vidare att centermotionen slår fast att ”delar av de värden som skapas från exploatering av naturresurser ska regionaliseras”. I ett första steg handlar det om att regionalisera fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar och vindkraft. Det är utmärkt att dessa nyckelfrågor tydligt lyfts och jag förväntar mig att Centerpartiet kommer att utveckla resonemangen och driva dessa frågor offensivt i den kommande valrörelsen. Jag kommer själv att bidra till detta. Läs mer →
Bilden: Silje Agan Rogan presenterar det norska systemet för del av vattenkraftens och andra naturresursers värden till lokal och regional utveckling. Skatteutskottets ordförande Per Åsling lyssnar intresserat.
Allt fler inser att det börjar bli dags för en ny större skattereform. Det har gått mer än ett kvartssekel sedan den senaste och sedan dess har världen förändrats. Riksdagens skatteutskott arrangerade nyligen ett seminarium på temat ”Skattereform 2.0, ett globalt konkurrenskraftigt skattesystem för Sverige”. Startskottet för reformeringen har därmed gått.
Många tankar och idéer framfördes i förstakammarsalen i riksdagshuset. Här vill jag lyfta fram vikten av att låta skattesystemet medverka till att överbrygga den allt allvarligare regionala klyvningen av Sverige, till att hela landet. Utskottsordföranden Per Åsling påpekade i inledningen att detta kan ske genom en förstärkning av de regionala och kommunala skattebaserna. Silje Aga Rogan från den norska advokatbyrån Lund & co, som arbetar med skattefrågor, utvecklade detta utifrån det norska skattesystemet, som bättre än det svenska ger hela landet likvärdiga förutsättningar. Läs mer →
Handelskammaren i Stockholm är sedan länge känd för sin enögda storstadsvurm. Därför reagerade jag positivt när jag i somras (24 juli) kunde läsa ett inlägg från denna handelskammare med den lovande rubriken ”Vi måste krympa klyftan mellan landsbygd och stad”. Var ett omtänkande på gång?
Vid närmare läsning kan man emellertid konstatera att rubriken tyvärr inte höll vad den lovade. Vad artikelförfattarna, Maria Rankka och Andreas Hatzigeorgious, bekymrade sig för var främst att människor runt om ilandet ska hemfalla av samma typ av populism som resulterat i Brexit och valet av Donald Trump till USA:s president. De konkreta förslagen för att möta denna i och för sig befogade oro var det dock inte mycket bevänt med.
Texten genomsyras av storstadsnormen, underförstått att Stockholm är alltings centrum. Även när man kommer med positiva förslag som satsningar på infrastruktur och ett mer flexibelt strandskydd utgår man ensidigt från huvudstadens perspektiv. Målet är, som skribenterna formulerar det i inläggets sista mening att möjliggöra ”för ungdomar från hela Sverige att förverkliga sina drömmar i de växande städerna”. Att det finns unga, till och med i huvudstaden, som drömmer om ett bra liv på landsbygden kan man inte tänka sig. Läs mer →
ÖP: Världsmästartecknaren EWK kunde konsten att med en bild visa hur södra Sverige prioriteras trots att en stor del av naturresurserna hämtas från norr.
Norra Sverige har i sekler setts som en ”förrådskammare” för den svenska nationen. Ett område där man för en billig penning kan hämta skog, malm, kraft – och arbetskraft. Det är hög tid att göra upp med detta närmast koloniala synsätt för att ge alla delar av landet likvärdiga förutsättningar.
Landsbygdskommittén visar glädjande nog tecken på att vilja se hela landet. Kommitténs 75 förslag är positiva, men de ekonomiska musklerna inte mycket att skryta över. Ett, i och för sig positivt, avståndsbaserat reseavdrag ska spara 1,4 miljarder kronor i storstadsområdena, medel som är tänkta att finansiera övriga förslag.
I 23 kommuner ska 500 miljoner kronor anslås för att sänka arbetsgivaravgifter och avskrivning av studielån. Positiva förslag, hämtade från den norska distriktspolitiken, men med de begränsade resurserna kan det bara handla om ett första steg. Gränsdragningen är dessutom diskutabel. Behovet är lika stort i norra Krokom, som inte ingår, som i det närbelägna Strömsund.
Att Landsbygdskommittén inte vågar föreslå att en del av vattenkraftens värden ska stanna i de regioner där produktionen sker är beklagligt. Över 90 procent av vattenkraften produceras i skogslänen, men all beskattning går till staten. Enbart fastighetsskatten har de senaste åren uppgått till 5,4 miljarder kronor, per år. Varav över 500 miljoner enbart från Ragunda. Läs mer →
Just när vi hoppades att uranjakten i Storsjöbygden var över kommer nya oroande signaler. Continental Precious Minerals (CPM) har överlåtit sina tolv undersökningstillstånd i Oviken till ett annat kanadensiskt bolag, EU Energy Corp. Bergsstaten har gett sitt godkännande. Beslutet har glädjande nog överklagats, men tyvärr tyder föga på att överlåtelsen kommer att stoppas.
Sverige har öppnat sin berggrund för prospekteringsbolag från hela världen. Till sin hjälp har de SGU:s mineralinformationskontor i Malå, där borrkärnor från tusentals prospekteringar runt om i landet. Syftet kan tyckas gott; om många företag letar brytningsvärda mineraltillgångar kan fler gruvor bli verklighet.
I det nuvarande systemet finns emellertid ett problem, nämligen att det i praktiken inte finns något lokalt inflytandet på prospekteringsstadiet. Den berörda kommunen kan inte göra mycket om ett företag har fått klartecken från Bergsstaten. När det är dags för brytning kan kommunen inlägga veto, men bara om det handlar om uran. Läs mer →
Sveriges statsminister är i Krokom, men häromkvällen hände det. Stefan Löfvén var på gott humör när han framträdde i Hissmofors Folkets hus. En lokal där han kände historiens vingslag eftersom hans föregångare Per Albin Hansson och Olof Palme båda uppträtt från samma scen. Att ett porträtt av Allan Edwall hänger över talarstolen gör inte saken sämre.
