Kategoriarkiv: Regional rättvisa

”Proppen ur” i landsbygdsfrågorna?

Bilden: Det är hög tid för att en del av de stora värden som vattenkraften (och andra naturresurser) får stanna i de bygder och regioner där produktionen sker. Norra Sverige får inte längre ses som en förrådskammare där centralmakten kan hämta billiga råvaror.

Så har Centerpartiet presenteratgranboforsen sin följdmotion till landsbygdspropositionen. Själv blir jag särskilt glad över att de geografiskt differentierade arbetsgivaravgifterna och regionaliseringen av fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar och vindkraft finns med. Centrala frågor som saknas i regeringens proposition.

Som jag konstaterade i en tidigare artikel har landsbygdsminister Bucht och regeringen lagt en ”inriktningsproposition” med långsiktiga mål, men utan konkreta förslag. De långsiktiga målen ställer sig också Centerpartiet bakom. Målsättningen att landsbygderna ska leva och utvecklas är självfallet positiv.

Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter är ett viktigt redskap i den norska distriktspolitiken för att ta hela landet i bruk. I följdmotionen från Centerpartiet finns detta krav med. ”Genom regionalt differentierade arbetsgivaravgifter skapas ett obyråkratiskt och enkelt sätt att förbättra företagsklimatet i delar av Sverige som har stora utmaningar med bland annat demografi.” Till detta kan man lägga att differentieringen bör gälla även kommuner och annan offentlig verksamhet.

Principiellt viktigt är vidare att centermotionen slår fast att ”delar av de värden som skapas från exploatering av naturresurser ska regionaliseras”. I ett första steg handlar det om att regionalisera fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar och vindkraft. Det är utmärkt att dessa nyckelfrågor tydligt lyfts och jag förväntar mig att Centerpartiet kommer att utveckla resonemangen och driva dessa frågor offensivt i den kommande valrörelsen. Jag kommer själv att bidra till detta. Läs mer

Äntligen islossning för landsbygden?

Bilden: Till och med DN:s ledarsida verkar ha insett att Sverige har mycket att lära av norsk distriktspolitik. 

Något verkar vara på gång i Skärmavbild 2018-04-03 kl. 10.02.44den svenska samhällsdebatten. Plötsligt talar inte bara Centerpartiet om landsbygden och vikten av att samla landet för att överbrygga de regionala klyftorna. Allt fler höjer rösten för landsbygden. Det lovar gott men det inte räcker med ord. Det är hög tid för verkstad på detta område.

Nyligen presenterade landsbygdsminister Sven Erik Bucht (s) regeringens landsbygdsproposition. Den betecknas som en ”inriktningsproposition” och innehåller många vackra ord men inte mycket konkret. Jag har exempelvis full förståelse för den besvikelse som ledande företrädare för tio inlandskommuner i Norrbotten och Västerbotten, varav många socialdemokrater, uttryckte i tidningen Land härförleden. De hade självfallet hoppats att propositionen skulle innehålla åtminstone en del av de 75 förslag som landsbygdskommittén enats om över alla partigränser. Men tji fick de. I varje fall den här gången.

Landsbygdspropositionen har ändå det goda med sig att debatten är igång och förhoppningsvis kan landsbygd och regional utveckling på allvar ta sig in i valdebatten. Det annars storstadsdominerade Miljöpartiet kände sig till och med manat – fastän man är medansvarig för propositionen – att markera att partiet vill gå längre och exempelvis förespråkar en halvering av arbetsgivaravgifterna i glesbefolkade kommuner i inlandet.

Överraskad blev jag också när Stockholms Handelskammare presenterar en rapport, där man konstaterar att också huvudstaden får problem om vi inte har en levande landsbygd. Eller som projektledaren Fredrik Torehammar uttryckte saken:

”Huvudstadsregionen är Sveriges tillväxtmotor, men en stark motor är en klen tröst om resten av fordonet inte underhålls.”

Detta måste betecknas som ett radikalt nytänkande av en organisation som tidigare arrogant har sett övriga landet, med Kjell A Nordströms beteckning, som ”skräpytor”. Omvändelsen är självfallet mycket positiv om den är ärligt menad. Läs mer

Låt skattesystemet överbrygga den regionala klyvningen!

Publicerad hos Dagens Samhälle 13 februari 2018.

Bilden: Silje Agan Rogan presenterar det norska systemet för del av vattenkraftens och andra naturresursers värden till lokal och regional utveckling. Skatteutskottets ordförande Per Åsling lyssnar intresserat.

Allt fler inser att det börjar Skärmavbild 2018-02-14 kl. 16.18.09bli dags för en ny större skattereform. Det har gått mer än ett kvartssekel sedan den senaste och sedan dess har världen förändrats. Riksdagens skatteutskott arrangerade nyligen ett seminarium på temat ”Skattereform 2.0, ett globalt konkurrenskraftigt skattesystem för Sverige”. Startskottet för reformeringen har därmed gått.

Många tankar och idéer framfördes i förstakammarsalen i riksdagshuset. Här vill jag lyfta fram vikten av att låta skattesystemet medverka till att överbrygga den allt allvarligare regionala klyvningen av Sverige, till att hela landet. Utskottsordföranden Per Åsling påpekade i inledningen att detta kan ske genom en förstärkning av de regionala och kommunala skattebaserna. Silje Aga Rogan från den norska advokatbyrån Lund & co, som arbetar med skattefrågor, utvecklade detta utifrån det norska skattesystemet, som bättre än det svenska ger hela landet likvärdiga förutsättningar. Läs mer

Läget i landet kan bli bättre

I vissa kretsar är journalisten Läget i landetPo Tidholm en ganska omstridd man. Han är sedan länge starkt engagerad i landsbygdsfrågor men har inte ansetts komma med några förslag till lösningar. Den som tycker så får skäl att ompröva sin kritik när hen läser Tidholms nya bok Läget i landet med underrubriken 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror (Teg Publishing).

Po Tidholm konstaterar att Sverige avhände sig många regionalpolitiska verktyg i och med EU-inträdet 1995. Nu kunde vi inte längre bedriva samma aktiva politik när det gäller landsbygd, jordbruk och regional utveckling från statens sida. EU:s regelverk sätter gränser, en marknadisering av välfärden har blivit en konsekvens.

Urbaniseringen har fortsatt och den urbana normen har blivit en stark drivkraft. Staten har i hög grad medverkat till detta. Mellan 1995 och 2015 förlorade Sveriges landsbygdskommuner ungefär 30000 statliga jobb, samtidigt som 12000 nya skapades i Storstockholm. Tidholm konstaterar vidare att medan Solna under perioden 2001 till 2013 fick ett tillskott med unga på 300 procent tappade kommuner som Övertorneå och Dorotea över 60 procent av sina unga. Sorgligt i sammanhanget är att den urbana normen inte bara driver unga att flytta, den stigmatiserar dessutom de som väljer att stanna kvar. Så kan vi inte ha det i fortsättningen. Läs mer

Att ta hela landet i bruk

ÖP 13/9

Bilden: Från NRK:s rapportering under valkvällen. Att Senterpartiet är den stora valvinnaren råder ingen tvekan om.

Det mesta tyder på att høyreledaren Erna Solberg kommer att fortsätta som statsminister i Norge i ytterligare fyra år. Säker ska man dock inte vara. Den blå-blå högerregeringens stödpartier Venstre och Kristelig Folkeparti är tilltufsade efter att ha gått tillbaka och hamnat strax över fyraprocentspärren. Båda partierna har förklarat att de inte vill fortsätta att stödja en regering där högerpopulistiska Fremskrittpartiet ingår.

Skärmavbild 2017-09-13 kl. 14.31.50Ordföranden Trine Skei Grande har dock antytt att Venstre kan acceptera Fremskrittspartiet i regering om hennes parti får plats i regeringen. Samtidigt finns röster inom Kristelig folkeparti som vill samarbeta med Senterpartiet och Arbeiderpartiet.

Den stora valsegraren är Senterpartiet, som under parollen ”Vi tror på hele Norge!” nationellt ökade från 5,5 procent till 10,3 procent. Framgången är särskilt stor ute i landet, i distrikten. Mest extrem är framgången i Andøy i Nordland, där stödet ökade med hela 63,7 procent till 72,1 procent. Orsaken är att Senterpartiet motsatt sig regeringsbeslutet, stött av Arbeiderpartiet, att lägga ned flygbasen i kommunen. Uppgången är stor i även i andra distriktskommuner. I Krokoms grannkommun Lierne ökade exempelvis stödet med 18,4 procent till 47,2 procent av de röstande. Läs mer

Ta strid mot storstadsnormen! (Norrsken nr 2/2017)

Handelskammaren i Stockholm är sedan länge känd för sin enögda storstadsvurm. Därför reagerade jag positivt när jag i somras (24 juli) kunde läsa ett inlägg från denna handelskammare med den lovande rubriken ”Vi måste krympa klyftan mellan landsbygd och stad”. Var ett omtänkande på gång?Skärmavbild 2017-08-31 kl. 15.04.38

Vid närmare läsning kan man emellertid konstatera att rubriken tyvärr inte höll vad den lovade. Vad artikelförfattarna, Maria Rankka och Andreas Hatzigeorgious, bekymrade sig för var främst att människor runt om ilandet ska hemfalla av samma typ av populism som resulterat i Brexit och valet av Donald Trump till USA:s president. De konkreta förslagen för att möta denna i och för sig befogade oro var det dock inte mycket bevänt med.

Texten genomsyras av storstadsnormen, underförstått att Stockholm är alltings centrum. Även när man kommer med positiva förslag som satsningar på infrastruktur och ett mer flexibelt strandskydd utgår man ensidigt från huvudstadens perspektiv. Målet är, som skribenterna formulerar det i inläggets sista mening att möjliggöra ”för ungdomar från hela Sverige att förverkliga sina drömmar i de växande städerna”. Att det finns unga, till och med i huvudstaden, som drömmer om ett bra liv på landsbygden kan man inte tänka sig. Läs mer

Lär av Norge för att ta hela landet i bruk!

EWK kopiaÖP: Världsmästartecknaren EWK kunde konsten att med en bild visa hur södra Sverige prioriteras trots att en stor del av naturresurserna hämtas från norr. 
Norra Sverige har i sekler setts som en ”förrådskammare” för den svenska nationen. Ett område där man för en billig penning kan hämta skog, malm, kraft – och arbetskraft. Det är hög tid att göra upp med detta närmast koloniala synsätt för att ge alla delar av landet likvärdiga förutsättningar.

Landsbygdskommittén visar glädjande nog tecken på att vilja se hela landet. Kommitténs 75 förslag är positiva, men de ekonomiska musklerna inte mycket att skryta över. Ett, i och för sig positivt, avståndsbaserat reseavdrag ska spara 1,4 miljarder kronor i storstadsområdena, medel som är tänkta att finansiera övriga förslag.

I 23 kommuner ska 500 miljoner kronor anslås för att sänka arbetsgivaravgifter och avskrivning av studielån. Positiva förslag, hämtade från den norska distriktspolitiken, men med de begränsade resurserna kan det bara handla om ett första steg. Gränsdragningen är dessutom diskutabel. Behovet är lika stort i norra Krokom, som inte ingår, som i det närbelägna Strömsund.

Att Landsbygdskommittén inte vågar föreslå att en del av vattenkraftens värden ska stanna i de regioner där produktionen sker är beklagligt. Över 90 procent av vattenkraften produceras i skogslänen, men all beskattning går till staten. Enbart fastighetsskatten har de senaste åren uppgått till 5,4 miljarder kronor, per år. Varav över 500 miljoner enbart från Ragunda. Läs mer

Inlandet lika viktigt som Stockholm

Dagens samhälle: Kolonialt skarmavbild-2016-11-09-kl-13-49-06tänkande kring Inlandets resurser

Bilden: Om kartan hade sett ut så här skulle norra Sverige haft en helt annan situation än idag – och fått en rättmätig del av de värden i form av vattenkraft och andra naturresurser man levererar. Bra som tankeexperiment för att inse att en annan politik är möjlig.

Med all rätt applåderas Landsbygdskommitténs slutbetänkande från många håll. Det är en framgång att företrädare för samtliga riksdagspartier har enats om 75 förslag för en ”sammanhållen landsbygdspolitik”. Genomförs dessa förslag tar vi viktiga steg mot mer likvärdiga förutsättningar i hela landet.

Ändå fattas en viktig fråga. Det är fortfarande centralmaktens perspektiv som dominerar ett centralt område. Skogslänen levererar enorma värden i form av naturresurser som vattenkraft, skog och mineraler, men mycket lite av dessa rikedomar stannar lokalt och regionalt. I grunden ett utslag av ett kolonialt tänkande i huvudstaden med rötter långt tillbaka.

Enbart fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar uppgår årligen till 5,4 miljarder kronor. Allt går till statskassan. Lägg till detta övrig energibeskattning. Endast mellan 110 och 120 miljoner kronor stannar i de bygder som släppt till sina forsar. Även om fastighetsskatten på vattenkraft, enligt Energiuppgörelsen, kommer att sänkas borde en regionalisering funnits med i betänkandet. Läs mer

Vi slapp storregionen – nu måste vi satsa på samarbete!

ÖP 27 november 2016

Bilden: Region Jämtland Härjedalen är en till ytan stor region. Att slå samman denna med hela den övriga delen av norra Sverige skulle innebära enormt avstånd geografiskt och demokratiskt. Glädjande nog blev det också stopp för detta centralistiska förslag.

Det blir inget Stornorrland. I Skärmavbild 2016-06-21 kl. 14.59.29varje fall inte under överskådlig tid. Vi är många som är glada över att vårt län inte reduceras till en perifer inlandsdel av en jätteregion som skulle omfatta mer än halva landets yta.

Jag är fortfarande förvånad över hur förespråkarna för storregion kunde lägga sig så platt för de centrala direktiven när de mycket väl visste att frågan inte var förankrad bland medborgarna.
Samtidigt hoppas jag att vi nu kan lägga denna föga konstruktiva diskussion bakom oss.

En storregion hade inte löst de stora utmaningar vi står inför. När kartritandet har lagts åt sidan bör vi koncentrera oss på att konstruktivt möta de problem som måste lösas.
Kanske är det läge att följa uppmaningen från Centerpartiets distriktsstämma förra året. Ombuden, församlade i Käloms bygdegård, slog då fast att det är ”dags för samarbete över partigränserna i länet”. Läs mer

Se upp för kartritning från ovan

Publicerad i Östersunds-Posten och Länstidningen den 3 juni 2016.

Skärmavbild 2016-06-06 kl. 10.44.30 Just nu läser jag en intressant bok om Mellanöstern av Ingmar Karlsson, tidigare diplomat och en av våra främsta kännare av regionen. Titeln är ”Roten till det onda” – och då blir man förstås nyfiken på vad som ligger bakom dagens förfärliga situation i länder som Syrien och Irak.

Roten till dagens onda kan sökas ett hundra år tillbaka, till 1916, menar Karlsson. Då satte sig britter och fransmän i hemliga förhandlingar om hur de skulle dela upp det Osmanska riket, som höll på att falla samman. De drog streck på kartan utan hänsyn till den flertusenåriga civilisationens historia, kultur och religion. Resultatet är konstlade statsgränser, som idag hundra år senare drabbar människor hårt.

Av detta kan man lära att kartritande från ovan är en farlig verksamhet. Tar man inte hänsyn till de människor som berörs kan konsekvenserna bli allvarliga.

Läs mer