Kategoriarkiv: Utrikes- och biståndsfrågor

När muren öppnades

Idag för exakt 25 år sedan Skärmavbild 2014-11-09 kl. 13.20.33– den 9 november 1989 – öppnades Berlinmuren och det kalla kriget tog i praktiken slut. Åtminstone har det uppfattats så efteråt. Själv minns jag denna dag främst en händelse 16 tidigare, i Östberlin 1973. (Bilden: löpsedel från Berlintidningen BZ 10/11 1989.)

————————————————

Vi var många som blev överraskade över att muren plötsligt öppnades och att det skedde utan våld. Glädjen var emellertid stor, främst i de båda tyska staterna men också i övriga Europa. Nu kunde arbetet på att få ett fungerande samarbete i hela Europa börja, uppdelningen i öst och väst var till ända.

Själv hade jag deltagit i det all-europeiska samarbetet sedan början av 1970-talet både som aktiv i Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) och som generalsekreterare i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL). Vi hade bilateralt samarbete med de officiella ungdomsorganisationerna och deltog i olika all-europeiska ungdomskonferenser. Jag är övertygad om att de här kontakterna hade viss betydelse för vad som hände 1989 och framåt eftersom det knöts personliga kontakter och diskuterades idéer och framtid. Läs mer

Historia är intressant och viktigt

I mina studier av IMG_3035Bondeförbundets (Centerpartiets) historia hittade jag en liten skrift – De idélösas samfund – utgiven av SSU:s förlag Frihet 1931. Hela skriften går ut på att förtala Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, dagens CUF) och Bondeförbundet, som påstås sakna alla idéer och vara helt ointresserade av att lösa samhällsproblemen. ”Den ungdom, som vill finna ett ideal att kämpa för, som vill söka en uppgift för sin längdan efter ett bättre samhälle – den ungdomen måste inom Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund känna sig hopplöst ensam och övergiven”, skriver författaren.

Den som läser skriften lite närmare kan dock snart konstatera att den verkliga orsaken till SSU:s nidskrift är att SLU inte bara attraherade bondeungdom utan också i allt högre grad unga lantarbetare, en grupp som Socialdemokraterna ansåg sig ha monopol på. Detta var ju en tid då SLU breddades och växte fram som en gigantisk folkrörelse på den svenska landsbygden. Läs mer

En tragedi för Sverige

Idag är det tio år sedan Anna Lindh avled Anna Lindhefter att ha blivit överfallen av en knivman på NK i Stockholm. Annas bortgång mitt i livet och mitt i värvet som Sveriges utrikesminister var inte bara en stor tragedi för hennes närmaste och hennes parti, utan för hela Sverige. Jag tror att utvecklingen i vårt land, särskilt det politiska samtalsklimatet, skulle ha blivit annorlunda om Anna Lindh inte mött mördaren.

Under några år kring 1980 arbetade jag tillsammans med Anna Lindh i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL), ungdomsorganisationernas gemensamma organ för internationella kontakter. Anna var ordförande och jag var en av landsrådets två generalsekreterare.

Jag har många positiva minnen av samarbetet i SUL. Vi deltog i olika konferenser såväl i Norden som runt om i Europa. Det var en tid då kontakterna mellan ungdomsorganisationer på båda sidor av den fortfarande existerande järnridån utvecklades. Vi lärde oss mycket om förhållandena i öst och knöt värdefulla kontakter. Även om vi i början av 1980-talet inte kunde föreställa oss järnridåns nedmontering inom några år tror jag att de här kontakterna medverkade till att så skedde. Erfarenheterna från det ”all-europeiska ungdomssamarbetet” var säkerligen också värdefulla för Anna Lindh i hennes arbete som Sveriges utrikesminister ett par decennier senare. Läs mer

Fördjupa samarbetet i Norden!

statsministrarVår nordiska samhällsmodell har lagt grunden för trygghet, gemenskap och tillit bland människor. Nu gäller det att vi gemensamt visar på den styrka som finns i våra öppna och fria samhällen. Tillsammans vill vi stå upp för ungas samhällsengagemang och våra länders välfärd och säkerhet.

Så skriver statsministrarna Fredrik Reinfeldt (Sverige), Lars Lökke Rasmussen (Danmark) och Jyrki Katainen (Finland) i ett gemensamt inlägg i Dagens Nyheter, Vår nordiska gemenskap står upp mot extremismen.

Bakgrunden till inlägget är illdåden i Oslo och Utöya den 22 juli. Nu visar regeringscheferna i de andra nordiska länderna sin solidarietet med det drabbade Norge. Terrorattackerna har samlat det norska folket till försvar för demokrati och öppenhet. Den norske statsministern Jens Stoltenberg har visat kraft och mod att leda sitt land i denna svåra tid.

Jag hoppas de nordiska statsministrarna menar allvar med vikten av samarbete i Norden och framöver aktivt medverkar till utveckla förbindelserna över de nordiska gränserna. Tillsammans kan länderna i Norden bli starkare och fungera som en viktig global kraft för demokrati, samarbete, miljöansvar och handel.

Samarbetet skulle ha underlättats om Norden valt ett gemensamt förhållande till EU, men att vi idag har olika relationer till Bryssel får inte hindra ett fördjupat och närmare samarbete våra länder emellan. Gunnar Wetterberg har i boken Förbundsstaten Norden lagt en bra grund för diskussion om hur en nordisk union kan utvecklas. Samtidigt bör vi på olika sätt fördjupa samarbetet mellan kommuner, regioner och organisationer i Norden. Här i Jämtlands län arbetar vi aktivt för att stärka och fördjupa de urgamla relationerna till grannarna i väster, Tröndelag. Det arbetet bör intensifieras ytterligare framöver. Mittnorden kommer att få stor betydelse för att stärka de öst- västliga förbindelserna i regionen. Jag har också lagt märke till att partiordförandekandidaten Anna-Karin Hatt särskilt lyfter fram vikten av det nordiska samarbetet, inte minst vill hon stärka och utveckla samarbetet mellan de gröna centerpartierna.

Det är hög tid att utveckla det nordiska samarbetet och stärka den nordiska samhällsmodellen. Att vi lyckas med detta är viktigt inte bara för oss själva utan för hela världen.

Polska Centerpartiet PSL vann valframgång

Det polska Centerpartiet PSL lyckades väl i förra helgens lokal- och regionalval. När rösterna räknats samman fick partiet 15,65 procent av rösterna, vilket är klart bättre än opinionsundersökningarna visat.

PSL är världens äldsta genuina och gröna centerparti, grundat 1895. Det är detta agrardemokratiska parti som började använda gröna fanor och fyrklövrar som symboler. Partiet är decentralistiskt, miljöengagerat och resultatinriktat, precis som de nordiska centerpartierna. Det är dags att åter stärka samarbetet mellan den nordiska centerpartierna och systerpartiet i Polen.

Hyfsat resultat för polska Centerpartiet

På söndagen genomfördes regionalval i vårt grannland söder om Östersjön, Polen. Någon större uppmärksamhet har valet inte fått i Sverige, vilket är typiskt men skäl att beklaga.

Preliminärt fick det största regeringspartiet, det högerliberala Medborgarplattformen störst stöd med 33,8 procent av rösterna. I huvudstaden fick Medborgarplattformens borgmästarkandidat egen majoritet.

Det konservativa partiet PiS fick stöd av 27 procent av väljarna, med Socialdemokraterna SLD stöddes av 15,1 procent. Det polska Centerpartiet PSL fick 13,1 procent av rösterna, vilket är ett förhållandevis bra resultat.

PSL är världens äldsta gröna centerparti, grundat 1895. De gröna centeridéerna har överlevt både inhemsk diktatur, nazistiskt terrorvälde och ett halvsekel av kommunism. Idag sitter PSL i Polens regering. Partiordföranden Waldemar Pawlak är ekonomiminister och vice premiärminister.

De nordiska centerpartierna har all anledning att stärka kontakterna med det polska Centerpartiet.

Insikt i Vasa

Medan svenska tidningsdrakar som Expressen och Dagens Nyheter mer eller mindre reflexmässigt avfärdar Gunnar Wetterbergs tankar kring ett fördjupat nordiskt samarbete, konkretiserat i boken Förbundsstaten Norden, visar den finländska tidningen Vasabladet öppenhet och insikt. Häromdagen hade Vasatidningen en läsvärd ledare i ämnet. Nog är det skillnad mot de i den här frågan djupt konservativa svenska tidningarna…

Fördjupa det nordiska samarbetet

Fler norrmän än någonsin säger nej till EU-inträde. Enligt den senaste opinionsundersökningen skulle 62 procent av norrmännen rösta nej till EU, medan ja-sägarna endast är 24 procent, om det vore folkomröstning idag. Med en så tydlig opinion är det inte aktuellt med någon ny EU-omröstning i Norge under överskådlig tid.

Inför folkomröstningen 1994 arbetade jag aktivt på nej-sidan i Sverige. Min vision var ett nära samarbetande Norden, som kunde samarbeta med EU utan att vara en del av unionen. När de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel trodde jag att den nordiska visionen hade förlorat sin realism.

Kanske är det inte så. Det folkliga stödet för ett nära nordiskt samarbete är starkt. De nordiska länderna kompletterar varandra på ett bra sätt och står för en gemensam samhällsmodell. Tillsammans kan de nordiska länderna spela en viktig roll på den globala scenen, exempelvis inom G20, IMF och Världsbanken. Var för sig har vi ett mycket mindre inflytande.

Därför är jag mycket glad över att Gunnar Wetterberg har utvecklat sina tankar om Förbundsstaten Norden i en bok, som dessutom har givits ut av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Wetterberg skissar på ett allt närmare nordiskt samarbete när det gäller ekonomi, handel och utrikespolitik – som till 2030 kan leda fram till en gemensam nordisk statsbildning.

Jag hoppas att vi nu får en konstruktiv diskussion som kan stärka Norden. Om det nordiska samarbetet utvecklas till ett statsförbund eller en förbundsstat är inte avgörande. Det viktiga är att det nordiska samarbetet fördjupas.

Det vore illa om den nordiska tanken, som har starkt folkligt stöd, reflexmässigt skulle avfärdas ännu en gång. Ett starkt Norden är hursomhelst en vision att arbeta vidare för att förverkliga. För Jämtlands län och övriga delar av Mittskandinavien skulle ett öst- västsamarbete över nationsgränserna i Norden få en särskilt stor positiv betydelse.

Förbundsstaten Norden

När jag arbetade för ett nej till EU-medlemskap inför folkomröstningen 1994 var det med visionen om ett starkt, enat Norden som alternativ. Jag såg framför mig ett nära samarbete mellan de nordiska länderna – som statsförbund eller förbundsstat – som i sin tur samarbetade med EU utan att vara en del av denna union.

De nordiska länderna valde emellertid olika relationer till Bryssel och intrycket blev att det inte var realistiskt med en nordisk statsbildning under överskådlig tid. En som däremot idag tror på ett enat Norden är Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef vid Saco. Förra året skrev han två uppmärksammade debattinlägg i DN, där han förespråkade en nordisk förbundsstat.

Wetterberg har nu – på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet – gått vidare och skrivit boken Förbundsstaten Norden, där han skisserar hur en sådan statsbildning kan utvecklas fram till 2030. Häromdagen presenterade han boken vid Nordiska rådets session i Reykjavik. Läs mer

The best country in the world…

NewsweekTidskriften Newsweek har rankat världens länder utifrån hur ”bra” de är ur olika perspektiv. En slutsats som kan dras är att vi lever i ett mycket bra land. Sverige hamnar nämligen på tredje plats i rankinglistan – efter Finland och Schweiz.

Så här i valtider kan det vara värt att påminna om att vi har det förhållandevis bra i Sverige. Från en del håll hävdas det ju annars att vi har fått det så dåligt i det här landet. Så är det inte. Intressant nog rankas Sverige som femte land i världen när det gäller dynamik i ekonomin. Inte illa.