Numera saknar centerrörelsen en fungerande, bred arena för idédebatt. Det är en allvarlig brist. För ett folkrörelseparti är det viktigt att olika frågor kan diskuteras och analyseras. Något som särskilt gäller innan ställningstagande i principiellt viktiga frågor.
Jag skulle vilja se att Politisk tidskrift, centerrörelsens idé- och debattidskrift, återuppväcks i en variant anpassad till dagens situation. Från Centerpartiet i Krokoms kommun har vi väckt motioner om detta vid de två senaste centerstämmorna. Trots att stämman i Falun 2015 uttalade sig positivt om motionen har inte mycket hänt. Det borde vara dags nu.
Politisk tidskrift startades av ungdomsförbundet SLU 1941 och hade stor betydelse för idédebatten under hela sin existens fram till i början av 2000-talet. En variant för framtiden vore en kontinuerligt uppdaterad webbtidning kombinerad med en tryckt tidskrift med månadsutgivning. Politisk tidskrift bör ha en självständig redaktion som arbetar på centergrund.
I Politisk tidskrifts jubileumsnummer 2001 skrev jag om tidskriftens betydelse och jag lägger in artikeln här. Förhoppningsvis är den läsbar.
– Mitt sonderingsuppdrag kommer ägnas åt att försöka finna sakpolitiska vägar framåt för de större reformer som Sverige behöver och se till att Sverige får en regering som kan genomföra reformpolitik.
Det underströk Annie Lööf när hon på onsdagen fick talmannens uppdrag att sondera förutsättningarna för att dyrka upp de låsningar som hittills har hindrat att Sverige har fått en ny regering efter valet i september. Att diskutera sakpolitiken är verkligen på tiden. Ulf Kristersson och Stefan Löfvén, som båda misslyckats i sitt regeringsbildande, har koncentrerat sig på vilka partier som ska ingå i en regering som de vill leda.
Sverige är utan tvekan i behov av omfattande reformer på flera områden. Vi behöver en omfattande skattereform, en decentralistisk politik som tar hela landet i bruk och en välfärdspolitik för minskande sociala klyftor. Vidare krävs en långsiktigt fungerande politik på miljö- och migrationsområdena. Bara för att ta några exempel. Läs mer →
Länstidningen 4/9 2018.
Nyligen besökte vi, några centerpartister från Krokom, våra partivänner i grannkommunen Lierne. Ännu en gång blev vi inspirerade av vad som händer i den lilla fjällkommunen på andra sidan gränsen. Här finns massor av lärdomar att hämta.
I Livertens restaurang i kommunhuset i Nordli fick vi ta del av hur företagsamheten växer i kommunen. Vi fick en engagerad genomgång om allt som händer av projektledaren i Lierne utvikling, varefter två av företagen, Li-vilt och Liverten, presenterade sig. Klart är att lokal, ”kortreist”, mat är en snabbt växande näring i denna fjällbygd.
Sedan tidigare har jag följt bageriet i Sörli. Numera drivs det av Baxt och producerar för fullt. En stor del av den norska marknaden förses med ”lefser” och ”klenning” från fabriken på fjället. Den stora landbaserade rödingodlingen Blafjell strax bredvid har också börjat leverera sina högkvalitativa fiskprodukter.
När man passerar gränsen till Lierne kan man konstatera att här byggs nya fina villor samtidigt som det är omöjligt att få låna pengar från banken för att bygga nytt på den svenska sidan. Här finns moderna skolor och äldreboenden, en modern sporthall och ett levande fjälljordbruk. Framtidstron är stark. I en ledare i Trönder-Avisa betecknades Lierne som ”suksessbygda” – och det är inte svårt att instämma i.
Hur kan det då detta komma sig? Självfallet har eldsjälar och ett jäklaranamma stor betydelse. Men det är den norska distriktspolitiken som ger förutsättningarna. Arbetsgivaravgifterna är låga i Lierne, endast 5,1 procent. De geografiskt differentierade arbetsgivaravgifterna syftar till att ge likvärdiga förutsättningar i hela landet – och fungerar verkligen. Det ska vara möjligt att driva företag både i en glest befolkad fjällkommun som i det tätbefolkade området runt Oslo.
Lierne får också del av vattenkraftens värden, vilket ger kommunen resurser för att investera och erbjuda en bra samhällsservice.
Det är fullt möjligt att överföra dessa kraftfulla verktyg för att ta hela landet i bruk även i Sverige. En geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna och en regionalisering av beskattningen av naturresurserna, i ett första steg vattenkraft och vindkraft, kan införas så snart som den politiska viljan infinner sig.
Låt oss lära av Lierne. Samma förutsättningar på den svenska sidan skulle ge ett verkligt lyft för bygder som Hotagen och Frostviken, som gränsar till den lilla norska kommunen. Det är med andra ord dags att på allvar inspireras och i praktiken lära av norsk distriktspolitik!
Turerna kring kärnkraften har pågått sedan 1970-talet. För två år sedan, 2016, gjordes dock en bred överenskommelse med målet att Sveriges energiproduktion till 100 procent ska vara förnybar 2040. Inga stoppår slogs fast för de kvarvarande reaktorerna, men det underströks att kärnkraften ska stå för sina egna kostnader. Underförstått innebär detta att reaktorerna kommer att stängas av när de inte längre lönar sig.
Jag tog ställning mot kärnkraft efter att ha hört professor Hannes Alfvén vid centerstämman i Luleå 1973. Alfvén pekade på att avfallsfrågan inte var löst och på risken för kärnvapenspridning. Han betecknade kärnkraft och kärnvapen som ”siamesiska tvillingar”. Efter folkomröstningen 1980 fick kärnkraften finnas kvar ytterligare en tid, men debatten flammade åter upp efter kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl 1986 och i Fukushima 2011. Hela tiden påpekade vi som är kritiska till kärnkraft att framtiden finns i de förnybara energikällorna, i sol, vind, vatten och bioenergi. Kombinerat med hushållning och teknikutveckling. Läs mer →
Så har även jag läst Annie Lööfs bokSanningens ögonblick (Ekerlids förlag). Det är en välskriven och lättläst bok som främst beskriver Annies egen väg som partiordförande sedan valet i Åre 2011. Den som vill veta närmare hur Annie har haft det sedan hon som 28-åring valdes att leda Centerpartiet fram till idag kan hämta mycket information ur den här boken.
Bokens rubrik inträffade då Annie och hennes man var på semester i Thailand kring årsskiftet 2012/2013, lite mer än ett år efter Årestämman. Konvulsionerna kring förslaget till idéprogram inom centerrörelsen var så stora att ordföranden måste visa att hon klarade av att leda i en svår tid. Då var det bara att resa hem. Det var verkligen en tuff situation, ett sanningens ögonblick. Inte blev det bättre av att partiet låg klart under fyraprocentsspärren i flera opinionsundersökningar. Det var kris i partiet, helt enkelt.
Jag minns mycket väl hur upprörda många var över de extrema nyliberala inslagen (platt skatt, månggifte, avskaffad arvsrätt och skolplikt, fri invandring etc) i förslaget. Många centerpartister kände inte igen sitt parti och reagerade med kraft. Även de som inte varit särskilt engagerade höjde rösten. Från Centerpartiet i Krokoms kommun skrev vi ett tydligt mycket kritiskt remissyttrande. Liknande reaktioner kom från nästan alla delar av landet.
Annie Lööf hade tillhört den nyliberalt påverkade unga generationen centerpartister, men nu lyfte hon sig över detta och tog hon ansvar för partiet. Efter hemkomsten förklarade hon att ”jag är inte nyliberal” och att hon är motståndare till nattväktarstaten. Vidare att samhället har ansvar för att ge alla en social grundtrygghet. Det mesta av de nyliberala inslagen togs också bort och det idéprogram som antogs senare under våren 2013 är i huvudsak att ett genuint centergrönt program. För första gången skrevs det dock i ett partiprogram in att Centerpartiet är ett liberalt parti. En liberalism som är ”grön, decentralistisk och social”. Läs mer →
Bilden: Det är hög tid för att en del av de stora värden som vattenkraften (och andra naturresurser) får stanna i de bygder och regioner där produktionen sker. Norra Sverige får inte längre ses som en förrådskammare där centralmakten kan hämta billiga råvaror.
Så har Centerpartiet presenterat sin följdmotion till landsbygdspropositionen. Själv blir jag särskilt glad över att de geografiskt differentierade arbetsgivaravgifterna och regionaliseringen av fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar och vindkraft finns med. Centrala frågor som saknas i regeringens proposition.
Som jag konstaterade i en tidigare artikel har landsbygdsminister Bucht och regeringen lagt en ”inriktningsproposition” med långsiktiga mål, men utan konkreta förslag. De långsiktiga målen ställer sig också Centerpartiet bakom. Målsättningen att landsbygderna ska leva och utvecklas är självfallet positiv.
Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter är ett viktigt redskap i den norska distriktspolitiken för att ta hela landet i bruk. I följdmotionen från Centerpartiet finns detta krav med. ”Genom regionalt differentierade arbetsgivaravgifter skapas ett obyråkratiskt och enkelt sätt att förbättra företagsklimatet i delar av Sverige som har stora utmaningar med bland annat demografi.” Till detta kan man lägga att differentieringen bör gälla även kommuner och annan offentlig verksamhet.
Principiellt viktigt är vidare att centermotionen slår fast att ”delar av de värden som skapas från exploatering av naturresurser ska regionaliseras”. I ett första steg handlar det om att regionalisera fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar och vindkraft. Det är utmärkt att dessa nyckelfrågor tydligt lyfts och jag förväntar mig att Centerpartiet kommer att utveckla resonemangen och driva dessa frågor offensivt i den kommande valrörelsen. Jag kommer själv att bidra till detta. Läs mer →
Bilden: Till och med DN:s ledarsida verkar ha insett att Sverige har mycket att lära av norsk distriktspolitik.
Något verkar vara på gång i den svenska samhällsdebatten. Plötsligt talar inte bara Centerpartiet om landsbygden och vikten av att samla landet för att överbrygga de regionala klyftorna. Allt fler höjer rösten för landsbygden. Det lovar gott men det inte räcker med ord. Det är hög tid för verkstad på detta område.
Nyligen presenterade landsbygdsminister Sven Erik Bucht (s) regeringens landsbygdsproposition. Den betecknas som en ”inriktningsproposition” och innehåller många vackra ord men inte mycket konkret. Jag har exempelvis full förståelse för den besvikelse som ledande företrädare för tio inlandskommuner i Norrbotten och Västerbotten, varav många socialdemokrater, uttryckte i tidningen Land härförleden. De hade självfallet hoppats att propositionen skulle innehålla åtminstone en del av de 75 förslag som landsbygdskommittén enats om över alla partigränser. Men tji fick de. I varje fall den här gången.
Landsbygdspropositionen har ändå det goda med sig att debatten är igång och förhoppningsvis kan landsbygd och regional utveckling på allvar ta sig in i valdebatten. Det annars storstadsdominerade Miljöpartiet kände sig till och med manat – fastän man är medansvarig för propositionen – att markera att partiet vill gå längre och exempelvis förespråkar en halvering av arbetsgivaravgifterna i glesbefolkade kommuner i inlandet.
Överraskad blev jag också när Stockholms Handelskammare presenterar en rapport, där man konstaterar att också huvudstaden får problem om vi inte har en levande landsbygd. Eller som projektledaren Fredrik Torehammar uttryckte saken:
”Huvudstadsregionen är Sveriges tillväxtmotor, men en stark motor är en klen tröst om resten av fordonet inte underhålls.”
Detta måste betecknas som ett radikalt nytänkande av en organisation som tidigare arrogant har sett övriga landet, med Kjell A Nordströms beteckning, som ”skräpytor”. Omvändelsen är självfallet mycket positiv om den är ärligt menad. Läs mer →
Bilden: På debattplats i Expressen (2 mars 2018) vädjar Socialdemokraterna, genom näringsminister Damberg och partisekreterare Rådström Baastad, om samarbete med Centerpartiet.
Att bli uppvaktad på sin 105-årsdag är inte illa. Men det var vad som hände när Socialdemokraterna nyligen (Expressen 2 mars 2018) förklarade ”att vi uppskattar Centerpartiet som konstruktiv och ansvarstagande kraft i svensk politik”. En kraft som dagens regeringsparti uppenbarligen gärna vill ta gemensamt ansvar för Sverige tillsammans med.
(Centerpartiet bildades formellt som Bondeförbundet 2 mars 1913, men partiet självt räknar uppropet ”Bröder, låtom oss enas!” i tidningen Landsbygden 1 december 1910 som startpunkten för partibildandet.)
Artikelförfattarna i Expressen, näringsminister Mikael Damberg och partisekreterare Lena Rådström Baastad, pekar i inlägget på de tillfällen under det gångna seklet som de båda folkrörelsepartierna tillsammans har tagit ansvar för landet. Jag håller med om att krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet genom krisuppgörelsen 1933 tog gemensamt ansvar för landet. Tack vare uppgörelsen kunde de arbetslösa arbetarna lättare få jobb och småbönderna arbeta vidare på sina gårdar utan att gå i konkurs. Det var en historisk insats för demokratin och medborgarna. Läs mer →
Östersunds-Posten 6 januari 2018
Bilden: Det måste bli slut på utarmningen av norra Sverige, vilket EWK illustrerade på detta sätt för över 40 år sedan.
Valåret 2018 är här. En intensiv valrörelse väntar fram till valdagen 9 september. Jag hoppas att partierna är kloka nog att i första hand informera väljarna om hur de vill utveckla samhället och inte hemfaller åt käbbel och politiskt spel. Tyvärr är jag inte alltför optimistisk på den punkten.
Låt oss göra ”hela Sverige” till en viktig fråga i valet, att alla delar av landet ska ges likvärdiga förutsättningar att leva och utvecklas. Så är det tyvärr inte i dag.
Landsbygdskommittén enades glädjande nog om 75 positiva förslag. Även om förslagen är otillräckliga är kommitténs arbete ett steg i rätt riktning och därför hoppingivande. Frågan är om regeringen, med landsbygdsminister Bucht i spetsen, har kraft att lägga en proposition värd namnet för att ta hela landet i bruk. Svaret kommer under våren.
Sänkta arbetsgivaravgifter och avskrivning av studielån i 23 inlandskommuner är förslag som kommittén klokt nog hämtat från norsk distriktspolitik. Men förslagen måste få kosta och omfatta hela inlandet, från Torsby i norra Värmland till Kiruna. Viktigt är också omlokalisering av statliga jobb och satsning på service i hela landet.
Skogslänen levererar råvaror och kraft för enorma värden, men får endast behålla en bråkdel. Faktum är att invånarna i de sju länen betalar avsevärt mer i skatt än genomsnittssvensken, förra året nästan sju miljarder mer. Under 2017 betalade invånarna i skogslänen 1,90 kr mer per intjänad hundralapp än genomsnittet för landet, en skillnad som dessutom växer. Läs mer →
Självfallet är det bra att en av Sveriges absolut viktigaste politiska ledare under det senaste seklet uppmärksammas i Sveriges Television. Jag tänker naturligtvis på Thorbjörn Fälldin (1926-2016), som Pär Fjällström (som en gång gick i min klass på Journalisthögskolan) har gjort en dokumentär om, uppdelad i två timslånga program.
Jag träffade Thorbjörn många gånger när jag arbetade på CUF:s RO, lyssnade på honom på riksdagsgruppen och vid många stämmor. Vid den berömda debatten mellan Thorbjörn och Olof Palme i Scandinavium 1976 fanns jag på plats. Det var inte alltid jag höll med Thorbjörn men jag beundrade honom på flera sätt. Att en enkel bonde från Ådalen var så kraftfull och fick förtroendet att leda landets regering var fantastiskt i sig. Han representerade verkligen ”småfolket”.
Thorbjörn var i grunden en sann mittenpolitiker. Han var icke-socialist men ingen högerpolitiker, som Anders Ljunggren konstaterar i dokumentären. Grunden var att bygga ett generellt välfärdssamhälle i hela landet. Trygghet och frihet i förening. Thorbjörn använde aldrig beteckningen ”borgerlig” om sig själv eller centerpolitiken. Där menar jag att dagens företrädare har en del att lära. Läs mer →
