Kategoriarkiv: Centerpartiet

Ett självständigt mittenparti kan påverka!

Publicerat av
Svara

Sverige har ett flerpartisystem, inte ett tvåblockssystem. Ändå låter det i debatten inför valet ofta som om väljarna bara skulle ha två val, höger eller vänster. Särskilt försöker Tidögänget attackera Centerpartiet när partiet markerar sin självständiga mittenposition.

I grunden handlar det om demokrati. Väljarna har flera alternativ att välja mellan och hur makten kommer att fördelas avgörs av hur de röstar och regeringsförhandlingarna efter valet. Att påstå att det bara finns två alternativ att välja mellan är lurendrejeri och ett sätt att minska demokratin.

Under hela sin historia har Centerpartiet samarbetat utifrån sin självständiga mittenposition när det har funnits förutsättningar att påverka politiken i positiv riktning – och det har skett vid ett flertal tillfällen. Det hade partiet inte kunnat göra om partiet varit inlåst i ett ”block” – och så är fallet även idag.

Bild: Samarbetet mellan Axel Pehrsson Bramstorp och Per-Albin Hansson, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna stärkte demokratin och byggde folkhemmet.

Böndernas och arbetarnas partier bygger välfärd
Allra viktigast är krisuppgörelsen mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna 1933. Liksom i våra nordiska grannländer var det böndernas och arbetarnas partier som genom att samarbeta stärkte den ännu sköra demokratin och därmed på allvar kunde börja bygga välfärdssamhället, folkhemmet. Detta samtidigt som högerkrafterna attackerade. Samarbetet mellan Axel Pehrsson Bramstorp, Per Albin Hansson och deras partier hade stor betydelse för Sveriges utveckling. Tack vare detta samarbete kunde också fascistiska och nazistiska rörelser på högerkanten hållas kort.
Fortsätt läsa →

Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle!

Publicerat av
Svara

En text som jag igår, 24 april, eftersom Thorbjörn Fälldin (1926 – 2016) då skulle ha fyllt 100 år:
———————-
Idag skulle Thorbjörn Fälldin ha fyllt 100 år. Jag har många minnen av honom. Under hela den tid då jag arbetade på CUF:s RO under 1970-talet och en bit in på 1980-talet träffades vi då och då i olika sammanhang. Thorbjörn var intresserad och hade ibland synpunkter, även kritiska, på vad som hände i ungdomsförbundet. Han brydde sig.

Det var hursomhelst en fantastisk tid. Centerrörelsen var under Thorbjörns tid som partiledare en stor, levande folkrörelse som breddades och blev ett av huvudalternativen i svensk politik. Jag minns särskilt hans rikstingstal på stämman i Ystad 1976, valdebatten med Olof Palme i Scandinavium och valvakan vid segervalet i september samma år. Decentralisering och lokalsamhälle var grundläggande idéer för framgången.

En fråga som stärkte centerrörelsen var kärnkraftsmotståndet – och där spelade Thorbjörn en huvudroll. Efter centerstämman i Luleå 1973, då professor Hannes Alfvén utvecklade kärnkraftens risker och problem, genomfördes tusentals studiecirklar runt om i hela landet. Insikten om kärnkraftens risker och problem – från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet – spred sig runt om i landet. Problem som i hög grad finns kvar och som även idag är starka argument mot mer kärnkraft.

Fortsätt läsa →

Verkligheten kommer ifatt regeringen?

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 18/2 2026
Tidöregeringens ensidiga kärnkraftstro verkar äntligen ha fått sig en törn. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarar finansmarknadsminister Niklas Wykman nämligen att regeringen är inriktad på fyra nya reaktorer till 2045. Inte tio som man tidigare basunerat ut i många sammanhang.

Kanske är en viss tillnyktring på gång. Kärnkraftstron har de senaste åren hunnit orsaka stora skador på svensk energipolitik.

För tio år sedan – 2016 – gjordes en bred energiuppgörelse mellan fem av riksdagens partier –  S, Mp, C, M och KD. Uppgörelsen var en kompromiss och syftade till att säkra ett hållbart och stabilt energisystem. Inriktningen var att bygga ett förnybart energisystem, men uppgörelsen öppnade även för ny kärnkraft om kraftbolagen valde att bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

Tre år senare, 2019, hoppade emellertid M och KD av energiuppgörelsen och inledde en intensiv kärnkraftspropaganda. Att den breda uppgörelsen sprack var utan tvekan ett allvarligt bakslag för ambitionen att bygga ett långsiktigt hållbart energisystem.

Bild: Sedan länge finns ett massivt motstånd mot gruvor i alunskiffer i Storsjöbygden. Här en bild från en tidigare manifestation i Oviken.

Inför valet 2022 drev M och KD, tillsammans med L och SD, en intensiv propaganda för mer kärnkraft. Tio nya reaktorer skulle byggas till 2035. Ett första spadtag skulle tas redan under denna mandatperiod. Utan statligt stöd, hävdade den blivande statsministern Kristersson.

Budskapet gick uppenbarligen hem och medverkade till att tidöpartierna kunde ta över regeringsmakten. Idag vet vi att kärnkraftsplanerna var helt orealistiska. Ska det bli fyra nya reaktorer, som numera tydligen är målet, krävs hundratals miljarder kronor i statliga subventioner och dessutom garanterade höga priser i 40 år framåt. Ska statligt ägda Vattenfalls satsa på mindre SMR-reaktorer vid Ringhals krävs att staten går in med direkt ägande… Fortsätt läsa →

Tydliggör Centerpartiets idégrund och sakpolitik!

Publicerat av
Svara

Centerpartiet är det gröna, decentralistiska alternativet i svensk politik. Men politiken behöver tydliggöras för att få verkligt genomslag. Idag – när media främst frågar ”vilken statsministerkandidat” partiet stöder – måste centerrörelsen med kraft tydliggöra den egna idégrunden och sakpolitiken.

Att beteckna Centerpartiet som ”ett liberalt, borgerligt parti”, vilket idag är vanligt, skapar enligt min mening oklarhet. Dessutom är vi många centerpartister som inte känner oss bekväma med dessa beteckningar. Vi som har varit med länge och som studerat partiets historia vill hellre använda våra egna begrepp. Framgångarna mellan 1950- och 1970-talen byggde på att partiet tydligt stod för en grön, decentralistisk politik både i sak och i ord.

Centerpartiet står fortfarande i grunden för samma politik som inför det största framgångsvalet hittills 1973, då decentralisering och miljöansvar låg till grund för att en fjärdedel av väljarna valde centeralternativet. Detta är viktigt att tydliggöra i år, 2026, inför höstens val.

Grönt, rättvist och ansvarsfullt
Bondeförbundet och de agrardemokratiska systerpartierna i Norden och på kontinenten växte fram som kamporganisationer för landsbygden, både för de självägande bönderna och övrig landsbygdsbefolkning. Redan från start utgick dessa partier från principer som frihet, social rättvisa, trygghet, kooperation och decentralisering. I grunden var partierna ”gröna” eftersom principen för bönderna var att markerna skulle ”brukas utan att förbrukas”.

Året efter att Carl Berglund 1910 tagit initiativ till vad som skulle bli Bondeförbundet underströk han i tidningen Landsbygden att partiet skulle bli ”ett verkligt frisinnat demokratiskt parti”, ett ”i ordets finaste bemärkelse ett centerparti”. Några år tidigare hade Santeri Alkio, grundaren till det finska systerpartiet Agrarförbundet, understrukit att detta parti var ”ett reformvänligt centerparti”. Alkio slog också fast att ”vårt parti är varken socialismen eller borgerlighet utan ett tredje”. Idén om ”tredje vägens politik” var född och grunden för centeridéerna lagd.

Bild: Polska PSL är världens äldsta gröna centerparti, grundat 1895. Redan från start var fyrklövern symbol.

Beteckningen ”borgerlig” användes aldrig vid den här tiden, eftersom begreppet har sitt ursprung i städernas borgerskap och borgarna i den gamla ståndsriksdagen. Bondeförbundets rötter fanns bland bönderna på landsbygden. 1929 valde rörelsen, först SLU och snart även Bondeförbundet, den gröna färgen efter inspiration från Gröna internationalen, de agrardemokratiska partiernas samarbetsorganisation.

Nej till blockpolitik
Nationellt fick Bondeförbundet verkligt genomslag genom krisuppgörelsen, ”kohandeln”, med Socialdemokraterna 1933. Genom denna överenskommelse kunde arbetslösheten slås tillbaka och böndernas ekonomi stärkas. Välfärdssamhället kunde börja byggas i samarbete mellan arbetarnas och böndernas partier.

En viktig konsekvens av krisuppgörelsen blev att den ännu sköra demokratin kunde stärkas och de högerextrema rörelserna slås tillbaka. Professorn och riksdagsmannen KG Westman (senare justitieminister) hörde till de bondeförbundare som under den svåra tiden i början av 30-talet aktivt bekämpade blockpolitiken, som en del krafter drev även då. I Svenska Landsbygden 29 december 1933 skrev han:

Jag bestrider starkt, att det i dessa tider är klokt att trumpeta ut slagordet ”borgerlig samling” och gräva upp en skyttegrav som stadigvarande stridslinje, murad med politisk betong utefter den linjen. I de allvarliga och för vårt folkhushåll bekymmersamma tider, som vi mött och som vi skola gå till mötes, vill jag hellre föreslå lösenordet ”medborgerlig samling”.

Bild: Krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet 1933 stärkte demokratin och lade grunden för välfärdssamhället. Bramstorp och Per Albin!

I slutet av 1930-talet utvecklade Bondeförbundet ett närmare samarbete med systerpartierna i Norden. Under andra världskriget, då Bondeförbundet och SLU gav omfattande stöd till Finland, utvecklades samarbetet med det finska systerpartiet ytterligare. Främst SLU:arna Gunnar Ericsson och Lars Eliasson såg till att ”tredje vägens politik” blev grunden även för Bondeförbundet. I förlängningen ledde detta till det kommande namnbytet till Centerpartiet. Fortsätt läsa →

Argumenten mot att införa euro minst lika starka som tidigare

Publicerat av
1

Förespråkarna för att Sverige ska avskaffa kronan för euron hörs åter. Ännu en gång hävdas att fördelarna med att överföra penningpolitiken till Frankfurt skulle vara större än att behålla en egen valuta. Handeln skulle växa, liksom utländska direktinvesteringar, och därmed stärka välfärden, hävdar man.

I verkligheten är argumenten mot att skrota kronan för euron minst lika starka idag som när svenska folket 2003 med bred majoritet röstade nej. Förespråkarna verkar ha glömt eurokrisen för femton år sedan – som kostade medlemsländerna tusentals miljarder euro – och blundar för de underskott och obalanser som även idag präglar EMU. Inte bara länder som Grekland och Italien utan även områdets näst största ekonomi, Frankrike, lider för närvarande av stora ekonomiska problem. Landet har stort budgetunderskott och hög, växande, statsskuld, långt över de regler som egentligen finns. Risken för nya eurokriser ska inte underskattas.

Bilden:
Det finns inga goda skäl att ge upp kronan för euron.

Vårt grannland Finland har heller inte gynnats av att ge upp den egna valutan. Idag ifrågasätter allt fler det kloka i att utan folkomröstning ge upp den egna marken.

Värt att lägga märke till är också att tillväxten i Sverige har varit klart större mellan 1999 och 2023 än vad som är fallet i euroländerna.

Lägg till detta att vi lever i en orolig omvärld. Polariseringen blir dessutom alltmer extrem inom länderna. I en del opinionsundersökningar är Nationell Samling största parti i Frankrike och AfD i Tyskland. Vad händer om Marine Le Pens och Alice Weidels partier når den politiska makten? Det skulle säkert i hög grad påverka eurosamarbetet. Fortsätt läsa →

Förpassa kärnkraftstron till papperskorgen!

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 20/9 2025
Jämtlands Tidning 22/9 2025
I juni 2016 fattades en bred energiöverenskommelse mellan fem av riksdagens åtta partier. Syftet var att lägga grunden för en för landet långsiktig energipolitik, som fungerar över mandatperioderna.

Bakom överenskommelsen stod Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som då satt i regering, tillsammans med oppositionspartierna Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. För att komma överens krävdes kompromisser, att ge och ta för att nå resultat. Uppgörelsen innebar satsningar på förnybar energi samtidigt som den öppnade för ny kärnkraft utan statliga subventioner. Den långsiktiga målsättningen om 100 procent förnybar elproduktion låg fast.

Bilden: Tankeväckande knappar. Nej tack till atomkraft – Uranbrytning – Nej tack – Min bygd mitt ansvar – Grön Politik för Det Goda Livet – Decentralist!

Moderaterna och Kristdemokraterna accepterade att staten inte skulle subventionera nya kärnkraftsreaktorer samtidigt som de mer kärnkraftskritiska Centerpartiet och Miljöpartiet öppnade för nya reaktorer. Uppgörelsen medverkade till att utbyggnaden av förnybar elproduktion satte fart. Fortsätt läsa →

Dags för rättvis fördelning av naturresursernas värden!

Publicerat av
1

Jämtlands Tidning
Sedan århundraden tillbaka har centralmakten sett norra Sverige som ett förråd av billiga råvaror och naturresurser. Det är hög tid att en gång för alla förpassa detta närmast koloniala tänkande till historien. En rättmätig del av de värden som kommuner och regioner levererar i form av naturresurser ska stanna lokalt och regionalt och medverka till utveckling. Som i jämförbara länder.

När det gäller produktion av el från vattenkraft och vindkraft borde det vara en självklarhet att fastighetsskatten ska gå till de kommuner/regioner där fastigheterna finns och inte skickas till staten. Att så inte är fallet i Sverige idag – till skillnad vad som exempelvis är fallet i våra grannländer Norge och Finland – är närmast absurt. Även en del av energiskatten bör gå till kommunerna. Föreningen för vattenkrafts- och vindkraftskommuner/regioner, FSV, har kämpat för en rättvis fördelning sedan 1999. Nu är det dags för resultat!

För 25 år sedan föreslog Erik Arthur Egervärn, min föregångare som centerpartistisk riksdagsledamot från Jämtland, i riksdagsmotioner att inkomster från skog ska beskattas där skogen finns och inte där ägaren råkar vara skriven. Jag följde upp med samma krav Sedan dess har en ännu större del av skogsfastigheterna blivit utboägd, i Jämtlands  län närmare en tredjedel. Skogslänen tvingas med dagens system i praktiken bidra med allt större summor, miljardbelopp, till Stockholm och andra städer söderut. Så kan det inte fortsätta.

Även när det gäller beskattning av mineraler är gruvnationen Sverige extrem. Här finns bara en marginell mineralavgift. Sverige bör följa Finlands exempel och införa en gruvmineralskatt. Hos grannlandet i öster går 40 procent av skatten till staten och 60 procent till den kommun där gruvan ligger.

Att en del av naturresursernas värden ska stanna i de bygder, kommuner och regioner som levererar dem borde vara en självklarhet. Har man släppt till sina forsar för vattenkraftsproduktion, landområden för vindkraft och gruvor eller levererar trävaror måste man få del av de värden man producerar.

Mitt parti, Centerpartiet, har länge stått bakom dessa rättvisekrav och jag hoppas att centerrörelsen kommer att driva på med ökad kraft framöver. Det handlar om att ta hela landet i bruk och ge likvärdiga förutsättningar.
Förhoppningsvis inser fler partier inser att något måste hända så snart som bara är möjligt. Det gäller att skapa majoritet för rättvisa och att förpassa det koloniala tänkandet till historien!

Äntligen dags för Norden?!

Publicerat av
Svara

Altinget 13 augusti 
Offentliga affärer 18 augusti
Vi lever i en mer orolig värld än på länge. I Kreml sitter en diktator som ägnar sig åt ett anfallskrig och i Vita Huset härskar en oberäknelig president. I flera europeiska länder växer oro och polarisering. I detta läge är ett närmare nordiskt samarbete viktigare än någonsin i modern tid. Vi behöver inse att ett samlat Norden kan påverka långt mer än varje enskild stat var för sig. De nordiska frågorna behöver med kraft lyftas in i samhällsdebatten – och resultera i konkreta politiska beslut.

Under andra världskriget och efter krigsslutet 1945 växte insikten om att ett samlat Norden skulle ha bättre möjligheter att stå emot aggression från omvärlden. Böcker skrevs och föredrag hölls runt om i de nordiska länderna. Föreningen Norden blev något av massrörelser i de nordiska länderna. Gunnar Ericsson (Astrid Lindgrens bror) var en av de många som vid den här tiden reste runt och argumenterade för ”Nordens Förenade Stater”. Denne bonde, nordist och riksdagsledamot (Bondeförbundet) argumenterade för ett Norden med gemensamt försvar och gemensam utrikes- och handelspolitik. Gärna i form av statsförbund eller förbundsstat. Han var före sin tid på många områden, även detta.

Den nordiska försvarsallians som diskuterades 1948 – 49 – och som var nära att förverkligas – syftade även till att de ingående länderna skulle agera som en gemensam kraft i utrikes- och säkerhetspolitiken. Försvarsalliansen gick dock i stöpet eftersom Danmark, Norge och Island valde att ansluta sig till det nybildade Nato och Finland bands vid VSB-pakten med Sovjet. Sverige valde i detta läge att stå fast vid alliansfriheten.

Idag vilar hela Norden, genom Finlands och Sveriges inträde i Nato, på samma säkerhetspolitiska och försvarspolitiska grund för första gången sedan Kalmarunionens tid. Om de nordiska länderna ska gå vidare mot ett närmare och fördjupat samarbete är upp till dem själva. Därför måste Nordenfrågorna på allvar in i samhällsdebatten. Det kan handla om att samordna ekonomisk politik, utrikes- och säkerhetspolitik, miljö- och energipolitik, liksom kultur- och språkpolitik. Kvarvarande och nytillkomna gränshinder behöver undanröjas för att öka den fri rörligheten. Fortsätt läsa →

Grunden för ett livslångt engagemang

Publicerat av
Svara

När man går igenom gamla böcker, tidningar och pappershögar hittar man en hel del. Det är lätt att bli nostalgisk.

Idag bläddrar jag i en bok som jag fick när jag slutade realskolan i Gränna 1967.  Givaren var den fina läraren Margareta Bråhn (senare Thorsson). Jag kan inte påstå att jag gjorde några stora framsteg i hushållskunskap, som hon undervisade i, men det var hon som inspirerade mig att resa på min första CUF-kurs 1966, på Lövhult utanför Nässjö. Inger Axelsson (Ekengard) och jag reste dit.

Bland föreläsarna på Lövhult var Thorbjörn Fälldin och Pär Granstedt. Lika viktigt var att jag där träffade många CUF:are som blev mina vänner för lång tid framöver. I boken ”Trots allt, Sveriges sak är vår, svensk utrikespolitik 1939 – 45”, som jag fick av Margareta ligger en liten lapp med texten ”Lycka till i fortsättningen, inte minst med Ditt samhällsintresse”!

Detta väckta samhällsintresse ledde till att Inger och jag 1967 startade Huskvarna Centerklubb på gymnasiet Alfred Dahlinskolan i Huskvarna. Det var en tid då ungdomarnas samhällsintresse verkligen väcktes. Många hamnade på vänsterkanten – det var ju ”1968”, men i Huskvarna var CUF:s skolklubb framgångsrik. På Alfred Dahlingymnasiet blev det centerklubben och Clarté som främst fick medlemmar. Lennart Svenssons artikel i Ung Center (5/1970) ger en bra bild av den framgångsrika centerklubben.

För mig betydde de här åren oerhört mycket. I Huskvarna Centerklubb lades grunden för ett engagemang i centerrörelsen som fortfarande lever. Egentligen ganska fantastiskt!

Beskatta inkomster från skogen där skogen finns!

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 27/1 2025
Sverige är ett land rikt på naturresurser, men sedan århundraden tillbaka ser centralmakten de bygder och kommuner där resurserna finns som ett förråd av billiga råvaror. Ett närmast kolonialt synsätt. Så kan det inte fortsätta om vi ska ta hela landet i bruk och ge likvärdiga förutsättningar för utveckling.

Sedan länge är vi många, inte minst inom centerrörelsen, som arbetar för att en rättmätig del av värdena från vattenkraft och vindkraft ska stanna i de kommuner och regioner där värdena skapas. Sverige är unikt genom att inte ens fastighetsskatten stannar där fastigheterna finns utan skickas till staten. I alla jämförbara länder, som våra grannar Norge och Finland, är det självklart att de bygder som släppt till sina forsar för vattenkraft och/eller landområden för vindkraft ska få behålla en del av värdena som levereras därifrån.

Bild: Illustration till detta inlägg i Östersunds-Posten.

Att arbeta för en rättvis fördelning är ett tålamodsprövande arbete, men man får aldrig ge upp. Här vill jag lyfta en annan viktig fråga, inte minst för Jämtlands län. Inkomster från skog bör beskattas där skogen finns och inte där ägaren är skriven! Idag ägs hela 32 procent av skogsmarken i vårt län på distans av utbor, ägare som är skrivna utanför länet.

Min företrädare som centerledamot i riksdagen Erik Arthur Egervärn motionerade redan 2001 (motion 2001/02:Sk351) om att inkomster från skogs- och jordbruksfastigheter ska beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. ”Det är lätt att inse vad det rättmätiga tillskottet från 100 000 utbors avverkningar och övriga fastighetsinkomster skulle betyda för den lokala ekonomin i skogskommunerna”, konstaterade Erik Arthur.

Jag följde själv upp med flera liknande motioner (exempelvis motion 2003/04:Sk282). I denna motion konstaterade jag att de stora rikedomar som naturresurserna i norra Sverige genererar hamnar i hög utsträckning någon helt annanstans – och det gäller även skogen. ”I flera av länets kommuner (Jämtland) ägs ungefär hälften av skogen av utbor – och inkomsterna från dessa fastigheter beskattas ofta i kommuner som Stockholm, Göteborg och Uppsala. Det handlar i praktiken om överföring av stora summor från glesbygdskommunerna i norr till storstadsområden i södra Sverige”, skrev jag i motionen. Fortsätt läsa →