Östersunds-Posten
Jordbruket befinner sig i ett akut läge. På bara några veckor har kostnaderna för de svenska bönderna, enligt LRF:s beräkningar, ökat med ungefär två miljarder kronor till följd av stigande diesel- och gödselpriser. Kriget i Mellanöstern visar det svenska jordbrukets känsliga läge.
För att stärka jordbruket krävs kraftfulla åtgärder både på kort och lång sikt. När LRF häromdagen träffade statsministern och finansministern möttes de av förståelse – men det räcker inte. Det krävs kraftfulla åtgärder omgående.
När Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i EG/EU låg självförsörjningsgraden på livsmedel mellan 75 och 80 procent. En ganska bra utgångspunkt för att upprätthålla en hyfsat god försörjning vid kris eller avspärrning. Vi som varit kritiska till en anslutning till EG hade bland annat varnat för att det skulle bli svårare att producera lika mycket mat efter inträdet. Det visade sig stämma. Snart föll självförsörjningsgraden ned mot 50 procent.
När jag var riksdagsledamot (2002 – 2006) hörde jag till dem som oroades av den sjunkande självförsörjningen och ville medverka till att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Jag var med om att arrangera ett seminarium om hur produktionen skulle kunna stärkas. Flera kollegor av olika partifärg skakade på huvudet och sa ungefär att ”nu när vi är med i EU behöver vi inte bekymra oss om den svenska självförsörjningen…” Så skulle knappast någon uttrycka sig idag. I en orolig omvärld inser de flesta att utan tillräckligt med mat blir det en verklig kris. Då hjälper inte ens ett starkt militärt försvar. Fortsätt läsa









