Kategoriarkiv: Debattartiklar

Ska EU:s statsbygge fortsätta utan diskussion?

Länstidningen 26/9 2020

Skånska Dagbladet 27/9 2020

Bilden: EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll nyligen ett linjetal om ”Next generation EU”. I bakgrunden finns dock Macron och Merkel, som har en stor del av den verkliga makten när det gäller Unionens utveckling.

I slutet av juli förhandlade Stefan Löfvén och övriga regeringschefer i EU fram en ny flerårsbudget och en gigantisk återhämningsfond efter coronakrisen. Under de nattliga överläggningarna kompromissade Löfvén och övriga ”sparsamma” om principerna. Den principiella inställningen om att hela återhämtningsfonden – ungefär 8000 miljarder kronor – skulle vara lån och inte bidrag vägde lätt. Den nattliga kompromissen resulterade i att det mesta utgår i form av bidrag.

I samband med toppmötet förekom en viss diskussion om vart EU är på väg, men därefter är det i stort sett tyst. Nog borde vi ha en bred diskussion om vilken utveckling vi vill se. De federalistiska krafterna – de som vill utveckla EU till ett Europas Förenta Stater – är nämligen på offensiven och använder skuggan av coronakrisen för att ta nya steg i denna riktning. Helst utan större diskussion. Läs mer

Nu krävs en EU-diskussion värd namnet

Bilder:
Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel har hittills framgångsrikt lotsat sina planer genom EU-maskineriet.

Ungerns premiärminister Viktor Orban och hans polske kollega Mateusz Morawiecki var nöjda över utfallet av förhandlingarna förra helgen.

Ett historiskt steg för EU, konstaterar Frankrikes president Macron belåtet efter förra helgens uppgörelse. Ett steg mot mer federalism och i förlängningen ett Europas Förenta stater. Tysklands utrikesminister Heiko Maas betecknar återhämtningsfonden som en ”revolutionär” skapelse, som ska reparera ”historiska misstag”. I Sverige vill de mest entusiastiska EU-förespråkarna däremot av taktiska skäl tona ned betydelsen och menar att det främst handlar om ”solidaritet”.

”Nästa generations EU” handlar mer om politik än om ekonomi. Återhämtningsfonden handlar mer om att rädda euron än om coronan. Syftet är att i krisens skugga, som Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky skriver (Expressen 24/7), ta ”ytterligare ett kliv mot en federal stat”.

EU ska låna upp en enorm summa som medlemsländerna ska gå i borgen för. I förlängningen kan EU omvandlas till en finansunion, ett avgörande steg mot det statsbygge starka krafter drömmer om. I praktiken innebär fonden samtidigt en omfattande resursöverföring från norra Europa till södra och östra Europa.

Sverige har drabbats förhållandevis hårt av coronan, men får stå för en stor del av kostnaden. Enbart till återhämtningsfonden handlar det om närmare 150 miljarder kronor – mellan 15000 och 20000 kronor per svensk. Mellan 2 – 3 procent av BNP, vilket är mycket pengar. (Michael Grahn, Danske bank, VK 21/7). Läs mer

Ska EU i tysthet utvecklas till en förbundsstat?

Länstidningen 14/7 2020

På torsdag och fredag, 16-17 juli, håller EU toppmöte i Bryssel. Ett av de kanske viktigaste någonsin. Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, kommer säkert att använda sin auktoritet – och den är stor – för att driva igenom den ”återhämtningsfond” som hon och Frankrikes Emmanuel Macron har konstruerat – och som med alla medel backas upp av EU-kommissionen.

Det hävdas att det handlar om solidaritet med de länder som drabbats hårdast av coronapandemin. Visst behöver vi solidaritet och samarbete för att ekonomin ska återhämta sig, men det är knappast enda syftet. Merkel och Macron vill nämligen även använda krisen för att rädda den felkonstruerade valutaunionen EMU – och i förlängningen ta nya steg i statsbygget. I skuggan av krisen hoppas unionens mäktigaste politiker kunna ta EU närmare ett Europas Förenta Stater.

Leif Pagrotsky (tidigare handelsminister), Lotta Fogde (tidigare statssekreterare) och Lars Anell (tidigare EU-ambassadör) menar i klartext att återhämtningsfonden är ”en dimridå för att rädda euron” (Expressen 8/7). De konstaterar att den föreslagna fördelningen av fondmedlen inte utgår från konsekvenserna av pandemin utan främst syftar till att rädda EMU. I ett annat inlägg (SvD 16/6) pekar Anell på att ”Italiens tillverkningsindustri har formligen massakrerats av att vara instängd i samma valuta som Tyskland”. Efter 20 år med gemensam valuta har Italien förlorat 20 procent av sin köpkraft jämfört med Tyskland och så kan det inte fortsätta. Läs mer

Planera för Sverige efter krisen

Östersunds-Posten 11 maj 2020

Det kommer en tid efter coronakrisen. Att stora delar av politiken ligger på is under pandemin hindrar inte en diskussion om vilket samhälle vi vill se. Vill vi bygga ett decentraliserat och hållbart land finns det skäl att nu utveckla en politik för framtiden.

Rapporten ”Naturresurser i hela landet”, som Hela Sverige ska leva nyligen presenterade, är en bra utgångspunkt. Vill vi ge alla delar av landet rättvisa och likvärdiga förutsättningar måste en del av de värden kommuner och regioner levererar få medverka till lokal och regional utveckling. Så är det inte idag.

Uttaget av naturresurser har ökat under senare decennier, däremot inte den lokala sysselsättningen. Det gäller särskilt skog och gruvor. Skogsbruk, gruvor och energiproduktion bidrar enligt rapporten årligen med stora summor, 207 miljarder kronor, till svensk ekonomi (BNP), men det mesta hamnar på andra håll än där värdena genereras. Läs mer

En annan värld väntar efter Corona

Inlägg, publicerat i Östersunds-Posten 23 mars 2020

Vi befinner oss i en världsomfattande pandemi som också är en samhällelig kris. Världen kommer att se annorlunda ut efter Coronakrisen. Frågan är hur. Några tvärsäkra påståenden om framtiden kan ingen göra.

Däremot kan vi konstatera att Sveriges krisberedskap är bristfällig. Såväl politik som myndigheter gör ändå storartade insatser för att minimera smittspridning och samhällsskador, men förutsättningarna är verkligen inte de bästa.

Efter järnridåns fall trodde många på en fredlig och krisfri värld. Sverige började rusta ned både det militära försvaret och civilförsvaret. Sedan andra världskriget hade vi byggt upp ett nät av beredskapslager av vitala varor i hela landet. Det mesta avvecklades. På 90-talet fanns över 4000 intensivvårdsplatser, idag är de under 600.

2004 arrangerade jag och en riksdagskollega ett seminarium om vikten av självförsörjning med mat. Då fick jag sura kommentarer om att när vi var med i EU skulle vi inte tala om självförsörjning. Idag har de flesta kommit till insikt om hur viktigt jordbruket är, men ännu har inte mycket hänt i praktiken.

Finland har agerat annorlunda. Under påverkan av historiska erfarenheter har landet behållit såväl värnpliktsförsvar som beredskapslager. Lägg till detta att Finland fortfarande har en självförsörjning av mat på ungefär 80 procent, medan den svenska har fallit under 50 procent. Läs mer

Kärnkraften räddar inte klimatet!

2016 gjordes en bred uppgörelse om energipolitiken. Det var en kompromiss, men den har på ett positivt sätt lagt fast långsiktiga spelregler. Utbyggnaden av förnybar energi går snabbt. Målet om ett helt förnybart energisystem till 2040 kan mycket väl bli verklighet.

Enligt energiuppgörelsen kan kraftbolagen driva existerande kärnkraftsreaktorer vidare och även bygga nya. Det är bolagen som bestämmer hur länge de existerande reaktorerna ska vara i drift och om de vill bygga nya. Föga tyder dock på att ny kärnkraft är intressant. Vattenfall har beslutat stänga två reaktorer i Ringhals eftersom de inte är lönsamma att driva vidare.

Den ökande produktionen av förnybar el borde glädja alla som arbetar för att nå klimatmålen även om mer självfallet behövs. Att kräva massiva satsningar på kärnkraft leder dock fel. Men uppenbarligen har Moderaterna och Kristdemokraterna drabbats av blind kärnkraftstro. Först gick Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor ut och krävde en ny energiuppgörelse före årsskiftet. Utspelet (DN 28/11) gjorde de tillsammans med Liberalernas Nyamko Sabuni, vars parti gillar kärnkraft och därför inte var med i uppgörelsen 2016. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson applåderade i bakgrunden. Läs mer

Sluta kärnkraftsdrömma – följ energiuppgörelsen!

För tre år sedan – 2016 – gjordes en bred uppgörelse om energipolitiken mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Som det brukar vara när man kommer överens över partigränserna var uppgörelsen en kompromiss. Det handlade om att ge och ta, om att lägga fast långsiktiga spelregler.

Kärnkraften var även denna gång en nyckelfråga. Inga stoppår fastställdes för nuvarande reaktorer och man öppnade även för nybyggnation på de platser där kraftverken finns. Kraftbolagen, med Vattenfall i spetsen, får avgöra. Samtidigt slogs fast att kärnkraften ska stå för sina kostnader och att målet är att 100 procent av energin ska vara förnybar senast 2040.

Utbyggnaden av de förnybara energikällorna går snabbt. Som professor Tomas Kåberger, ledamot i Vattenfalls styrelse, har konstaterat är ny elproduktion från sol- och vindenergi idag långt billigare än från ny kärnkraft. Även driftskostnaderna för existerande kol- och kärnkraftverk är högre än för de förnybara energikällorna. Läs mer

Samarbeta i Europa utan statsbygge

Vi lever i en föränderlig tid inte minst när det gäller det europeiska samarbetet. Inför valet till Europaparlamentet den 26 maj är det nödvändigt att även vi i Sverige på allvar diskuterar hur vi vill se samarbetet framöver.

Det är viktigt att Europas länder samarbetar på genuint gränsöverskridande områden som handel, miljö och klimat, migration och brottsbekämpning. Däremot måste planerna på en centraliserad, överstatlig statsbildning med kraft ifrågasättas. Makten bör ligga så nära medborgarna som möjligt och det sker bäst i ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. Vill några av länderna fördjupa samarbetet ska de ha möjlighet till detta utan att alla behöver vara med.

EU är inne i ett omvälvande skede. Samtidigt som högernationalism firar framgångar arbetar starka krafter för att gå vidare mot det centraliserade statsbygget. En polarisering som riskerar att hota ett konstruktivt samarbete mellan länderna.

Frankrike och Tyskland verkar inriktade på att omvandla EU till en statsbildning, uppbackade av byråkratin i Bryssel. Det talas öppet om att EU ska skapa en gemensam militärmakt, en EU-armé, vilket den franske presidenten Macron och den tyska kanslern Merkel har enats om i Aachendeklarationen. Före 2025 ska Unionen ha ett gemensamt militärt försvar är tanken, sannolikt bestyckat med franska atomvapen. Det militära samarbetet inom PESCO är ett första steg, ett samarbete som för övrigt har diskuterats alltför lite i vårt land. Läs mer

Oacceptabla risker med gruvor i alunskiffer

Att gruvor i alunskiffret i Oviken nära Storsjön riskerar att drabba länet hårt råder ingen tvekan om. Dricksvattnet – som stora delar av Jämtland hämtar ur Storsjön – är en grundförutsättning för ett levande län. Sjön med rent vatten är en viktig och avgörande naturresurs som måste bevaras för framtiden.

Lägg till detta att den planerade gruvan skulle lokaliseras mitt i en levande kulturbygd med goda förutsättningar för ett hållbart jordbruk. Att kunna bedriva ett aktivt, miljövänligt jordbruk är av ett oerhört stort värde för hela regionen.

Även en annan för länet viktig näring, turismen, skulle påverkas mycket negativt av gruvverksamhet i Storsjöbygden.

Mot den här bakgrunden motsätter vi oss helhjärtat EU Energy Corp.AB:s ansökan om bearbetningskoncession. Att gruvverksamhet i alunskiffer innebär särskilda risker vare sig det handlar om att utvinna uran eller vanadin är uppenbart.

Läs mer

Var finns ”bankomaten” egentligen?

(Inlägg publicerat i ÖP, LT och JT. En kortare version i Aftonbladet)
Bild 1: EWK:s bild om hur resurserna ramlar ner från norr till söder…
Bild 2: Över 90 procent av vattenkraften i Sverige finns i skogslänen. Men all beskattning av denna energikälla går till staten och skattetrycket är klart högre i norr.

Regionstyrelsens ordförande i Region Stockholm Irene Svenonius gillar inte att det finns förslag om att göra utjämningssystemet mera rättvist. Hon talar om att regeringen ser Stockholmsregionen som sin ”egen bankomat” (Aftonbladet 17 februari). Är det verkligen så?

Vi kan konstatera att EWK kopiahuvudstadsregionen sedan länge har sett övriga landet – och då i synnerhet norra delen – som sin egen bankomat. I skogslänen har centralmakten, med Stockholm som utgångspunkt, i hundratals år hämtat billiga råvaror i form av mineraler, skog och vattenkraft – numera även vindkraft. Mycket litet av de värden som genereras får stanna i de regioner, där värdena skapas. Det mesta hamnar i statens eller bolagens fickor.

Ungefär 90 procent av landets vattenkraft produceras i skogslänen. All beskattning går till staten och vinsterna till de bolag som bedriver verksamheten. Lokalt stannar endast de så kallade bygdemedlen, ca 110 miljoner kronor per år. Vattenkraften är dessutom i hög grad fjärrstyrd och skapar få jobb lokalt. Vårt västra grannland Norge har en annan syn. Där är det en självklarhet att en del av vattenkraftens värden ska stanna där produktionen sker. Läs mer