Förnybar energi är framtiden – inte kärnkraft

Länstidningen 11 december 2023
FN:s klimatkonferens, COP28, i Dubai går in i sitt slutskede. Världens länder ska försöka komma överens om hur vi ska möta klimathotet och undgå en katastrof. Hur den fossila energin ska fasas ut är en avgörande grundfråga.

I svenska medier har de viktigaste resultaten från konferensen hittills i stort sett gått under radarn. Här handlar det mest om att statsminister Kristersson och miljöminister Busch har lyckats samla ett 20-tal länder bakom målet att tredubbla kärnkraften till 2050. En både dyr och farlig väg, som skulle ta resurser från den verkliga gröna omställningen.

En positiv rapport hittills från klimatkonferensen är däremot att de flesta deltagande länderna – 119 – har kommit överens om att fördubbla takten i energieffektiviseringen och tredubbla världens förnybara energiproduktion till 2030. Det är faktiskt bråttom.

I Dubai visas exempelvis att sol- och vindenergi blir allt billigare, att batterier snabbt utvecklas för att underlätta elektrifieringen av vägtrafiken och för att stabilisera elnäten. Det är denna utveckling som bör tas till vara och skyndas på. Fortsätt läsa

Folket blev inte lugnade

Det australiska bolaget Aura Energy satsar åter på att få öppna en gruva i alunskiffret i Oviken nära Storsjön. Nu tillsammans med det helägda svenska dotterföretaget Vanadis Battery Metals.

Ett steg för att förverkliga gruvan är att få en bearbetningskoncession för ett område i Häggån. I en gruva skulle man enligt ansökan bryta främst vanadin, men även nickel, zink och molybden. Metaller som används i batterier. Bolaget hävdar att det i Oviken finns metaller och mineraler ”med potential för global försörjning”. För att kunna gå vidare med sina storvulna planer genomförde man samrådsmöten med lokalbefolkningen i Orrgården på tisdagen.

När Aura Energy var i farten för tio-tolv år sedan var det uran det handlade om. Då arbetade man för övrigt tillsammans med det franska kärnkraftsbolaget Areva för att bryta uran nära Storsjön. När riksdagen 2018 beslutade att förbjuda uranprospektering och uranbrytning blev upprördheten hos Aura Energy stor och bolaget försökte stämma svenska staten på 17 miljarder kronor för att man inte fick sin vilja igenom.

Idag stryker Aura ett streck över stämningen och tar avstånd från den tidigare ledningens agerande. Men att det även idag är uran man även nu är ute efter lyste igenom på samrådsmötet. Vd:n David Woodall var tydlig med att man gärna också gärna utvinner uran om detta åter blir tillåtet – vilket ju Tidöpartiernas uttalade ambition.
Bilden: Aura Energys vd David Woodall informerade, tillsammans med en rad konsulter, om planerna på gruvbrytning i Oviken. 

Under de många år australiska och canadensiska prospekteringsbolag har borrat i alunskiffret i Oviken har det folkliga motståndet mot planerna varit starkt – och så är fortfarande fallet. Det hjälper inte bolaget vid samrådsmötet utmålade sin verksamhet som en insats för den gröna omställningen och en hållbar framtid. Auras vd gjorde, tillsammans med flera konsulter och jurister, vad han kunde för att minska problemen vid en gruvbrytning i dagbrott. Samtidigt är det förstås positivt att man lyssnar till oss som lever och verkar i dessa bygder. Fortsätt läsa

När glömde KD(S) Guds skapelse?

Högerregeringen, uppbackad av Sverigedemokraterna, tänker satsa mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar på ny kärnkraft. Nya reaktorer ska byggas så snart det går. Det verkar som om Tidöpartierna bara har mer kärnkraft i sina huvuden när vi ska möta framtidens energiutmaningar. Att denna energikälla innebär stora risker och dessutom blir allt dyrare har man uppenbarligen förträngt.

De som förundrar mig mest i denna utveckling är Kristdemokraterna. Ett parti som numera leds av en ordförande, Ebba Busch, som säger sig ”älska kärnkraft”. Eftersom hon för närvarande är Sveriges energi- och näringsminister har hon möjlighet att omsätta sin kärlek till denna energikälla i regeringspolitik. Hur kunde det gå så illa?

Jag minns en tid då Centerpartiet och KDS, som partiet hette då, stod varandra nära, inte minst när det gäller synen på kärnkraft. Inför folkomröstningen 1980 samarbetade partierna i den kärnkraftskritiska Linje 3. Thorbjörn Fälldin och Alf Svensson var överens och i Linje 3 var Mats Odell aktiv vice ordförande. Jag deltog för övrigt själv i kampanjen inför folkomröstningen, bland annat som en av redaktörerna för tidningen ”Nej tack”.
Bilden: Ebba Busch säger rakt ut att ”Jag älskar kärnkraft”.

Uppvuxen i KDS starkaste område i Småland minns jag hur centerpartister och KDS:are samarbetade inför folkomröstningen, lokalt och centralt. KDS-folket, även Svensson och Odell, underströk att kärnkraft innebar ett övergrepp mot Guds natur. Uranbrytning, slutförvaring av det radioaktiva avfallet och att beroende av kärnkraft innebär ökat hot vid kriser och krig var argument som framfördes av alla kärnkraftskritiker.

Samarbetet inför folkomröstningen den 23 mars 1980 gjorde att Centerpartiet och KDS åren därefter diskuterade ett närmare samarbete även i politiken. Det fanns de – däribland jag – som till och med förordade en sammanslagning av partierna. Jag minns att jag resonerade med Mats Odell om att KDS skulle kunna bli en ”broderskapsrörelse” inom centerrörelsen. Jag tror för övrigt att de båda ordförandena Fälldin och Svensson var öppna för en partisammanslagning.

Bilden: Alf Svensson och KDS var mycket aktiva i kärnkraftsmotståndet inför folkomröstningen 1980.
Det visade sig emellertid att det fanns motstånd mot att gå så långt som till att slå samman partierna. I stället blev det en teknisk valsamverkan i riksdagsvalet 1985. Något som resulterade i att Alf Svensson som förste KDS:are blev invald i Sveriges riksdag under partibeteckningen Centern. Som riksdagsledamot lade han bland annat en motion med kravet att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2000 (motion 1986/87:N535). Fortsätt läsa

Regeringen spårar ur i blind kärnkraftstro

Länstidningen 8 november 2023
Hudiksvalls tidning 9 november 2023
Jämtlands tidning 9 november 2023
Östersunds-Posten 10 november 2023
Tidöregeringen vill se ett ”snabbspår” för ny kärnkraft. Det förklarade energiminister Ebba Busch och klimatminister Romina Pourmokhtari när man nyligen tillsatte en utredning för att ta reda på hur detta ska gå till. Att ifrågasätta om kärnkraft är en hållbar lösning för framtiden finns uppenbarligen inte på kartan. Regeringen sitter fast i blind kärnkraftstro.

I verkligheten är mer kärnkraft en dålig lösning. Tar man hänsyn till kärnbränslekedjan från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet finns alla risker och problem kvar. Sanningen är att kärnkraft varken är förnybar, fossilfri eller en grön energikälla.

I början av 1970-talet lyfte professorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén fram kärnkraftens risker. Från att ha varit entusiastisk förespråkare för atomkraft, som det hette då, blev han under sina studier allt mer kritisk. Alvén pekade särskilt på risken för kärnvapenspridning. Han betecknade kärnkraft och kärnvapen som ”siamesiska tvillingar”.

Bild: Under 1970-talet genomförde centerrörelsen flera omfattande studiekampanjer om kärnkraft. Resultatet blev en mycket stark opinion mot kärnkraft. Bland annat genomfördes namninsamling, Budkaveln går. Här ser vi CUF-ordföranden Anders Ljunggren, centerordföranden Thorbjörn Fälldin och CKF-ordföranden Anna Lisa Nilsson.

Efter Hannes Alfvéns tal på centerstämman i Luleå 1973 växte kärnkraftsmotståndet i hela samhället. Men insikten kom inte automatiskt. Informationskampanjer med tusentals möten och studiecirklar genomfördes. Samtliga tre linjer i folkomröstningen 1980 förespråkade faktiskt en avveckling av kärnkraften.

Idag låter det annorlunda. Partierna i regeringsunderlaget försöker ge intryck av att mer kärnkraft, fler reaktorer, är nödvändiga för att klara energiutmaningarna. Även de mer kärnkraftskritiska partierna i oppositionen verkar darra på manschetten och håller öppet för fler reaktorer. Vi behöver uppenbarligen även idag studiecirklar för mer kunskap. Fortsätt läsa

Kärnkraft – varken grön, förnybar eller fossilfri

Östersunds-Posten 28 juni 2023
Länstidningen 2 juli 2023
Regeringen argumenterar i sin kärnkraftsvurm, ivrigt påhejade av Sverigedemokraterna, för att Sverige ska byta ut målet om ett förnybart mot ett ”fossilfritt” energisystem. Tanken är förstås att kärnkraften ska få en nyckelroll i den gröna energiomställningen. Kampanjen är så framgångsrik att många verkar ha accepterat fossilfriheten som en sanning.

Att påstå att kärnkraften är fossilfri, ibland till och med ”100 procent fossilfri”, är emellertid ett påstående utan grund. Själva elproduktionen är fossilfri, men tar man hänsyn till hela livscykelperspektivet – och det bör man självfallet göra – stämmer det inte att kärnkraft är fossilfri. De övriga delarna i kärnbränslekedjan – uranbrytning, anrikning, reaktorbygge liksom efterföljande hantering, rivning och avfallshantering – innebär avsevärda utsläpp av koldioxid.

Varje energislag bör ses ut ett livscykelperspektiv. Inte heller förnybar energi är helt koldioxidfri om man tar hänsyn till alla kringaktiviteter. Men varken vind, sol eller vatten kommer i närheten av kärnkraftens koldixidutsläpp – och är dessutom avsevärt billigare än ny kärnkraft.
Bild: Uppenbarligen behövs mer opinionsbildning om vilka risker kärnkraft innebär. Här en affisch från en Barsebäcksmarsch på 1980-talet.

För mer än tio år sedan konstaterade Konsumentverket att Eons marknadsföring om ”koldioxidfri kärnkraft” var vilseförande. ”Tittar man på hela livscykeln för kärnkraft är det uppenbart att den inte är koldioxidfri och därför är termen olämplig i reklamsammanhang”, konstaterade verkets jurist när Eon fälldes. Företaget accepterade utslaget och slutade med det falska påståendet om koldioxidfri kärnkraft. Fortsätt läsa

Nya hot om uranbrytning i Storsjöbygden

Länstidningen 30 maj 2023
Östersunds-Posten 31 maj 2023
För fem år sedan, 2018, förbjöds uranbrytning i Sverige. Det var inte minst en framgång för våra bygder. Några år tidigare hade nämligen kommunerna runt Storsjön – Åre, Berg, Krokom och Östersund – enats om att säga nej till uranbrytning i Oviken. Även regionen sa i politisk enighet nej till gruvplanerna.

Nu är hotet om uranbrytning tillbaka. Tidöpartierna är nämligen överens om att upphäva förbudet. Något som kan tyckas logiskt om man, som högerregeringen vill, ensidigt ska prioritera en kraftig satsning på ny kärnkraft.

I Västergötland har en mängd föreningar – från Hela Sverige ska leva, SNF och LRF till en lokal svampförening – samlats bakom kravet om stopp för alla planer på uranbrytning. Där finns Ranstadsgruvan, som en gång startades för att Sverige skulle få uran till egna atomvapen och senare till svenska reaktorer. Miljökonsekvenserna blev snart uppenbara och motståndet växte fram. I maj 1976 arrangerades exempelvis en gigantisk manifestation med mer än 25 000 deltagare. Planerna på stora dagbrott i området skrotades. Fortsätt läsa

Att förneka kärnkraftens risker kan sluta illa

Östersunds-Posten 15 maj 2023
Länstidningen 8 maj 2023
Skånska Dagbladet 21 maj 2023
Det är bra att även regeringen börjar inse att havsbaserad vindkraft är en viktig energikälla för framtiden. Även om Sverigedemokraterna verkar sura. En utredning för att undersöka hur projekt och tillstånd kan skyndas på ska i varje fall tillsättas. Sverige ligger långt efter övriga länder kring Nordsjön så det finns en del att göra.

Allvarligt är annars att regeringen och dess stödparti har stirrat sig blinda på ny kärnkraft som den viktigaste lösningen för framtida energibehov. På detta område är man beredda att satsa hundratals miljarder kronor i kreditgarantier samtidigt som man kräver att kraftbolagen ska finansiera ledningarna till nya havsbaserade vindparker.

Kärnkraften borde höra till det förflutna. Ska man satsa på nya reaktorer är det nödvändigt att förtränga eller förneka riskerna och problemen med denna energikälla. Något som regeringspartierna med stödparti uppenbarligen sysslar med. Inte heller de små reaktorerna – SMR (Små Modulära Reaktorer) – som man ofta drömmer om minskar riskerna. I över 20 kommuner öppnar högerföreträdare ändå för att lokalisera en SMR-reaktor… Fortsätt läsa

Förträng inte kärnkraftens risker!

Högerpartierna planerar att driva igenom ett upphävande av det förbud mot uranbrytning och uranprospektering som vi har sedan 2018. Ur regeringens synvinkel är detta logiskt eftersom man har drabbats av en närmast blind kärnkraftstro och vill bygga nya reaktorer runt om i landet.

Lyckas regeringen kan vi förvänta oss att Storsjöbygden åter blir föremål för uranjakt. Frågan blir om uran ska brytas i Oviken, i Västgötabergen eller kanske på Österlen. Kommer det kommunala vetot att skrotas om de aktuella kommunerna säger nej? Det skulle inte förvåna om det blir nästa steg.

För oss i Jämtland är hotet om uranbrytning ett skäl att säga nej till nya reaktorer. Vi är övertygade om att ett långsiktigt hållbart energisystem i första hand bör bygga på förnybara energikällor, lagerhållning, effektivisering och hushållning. Om regeringen vill stärka energisystemet förhållandevis snabbt bör Sverige följa grannländernas exempel och satsa på havsbaserad vindkraft.

Den kärnkraftsvurm som präglar svensk debatt idag har i stort sett lyckats förtränga de allvarliga problemen med denna energikälla. Riskerna för miljön vid brytning av uran är bara ett av flera problem. Vi vill här peka på en rad andra skäl för att säga nej till ny kärnkraft. Fortsätt läsa

Det koloniala tänkandet lever i regeringskansliet

Före valet i september talade många vackert om landsbygden, inte minst de partier som nu ingår i nuvarande högerkoalitionen som regerar på Sverigedemokraternas nåd. Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson lovade högkostnadsskydd för elen från 1 november, Jimmie Åkesson lockade väljare med tio kronor billigare diesel och Ebba Busch talade vackert om ”hjärtlandet” och bildade ett särskilt ”Bondeförbund”. Uppenbarligen trodde en hel del väljare på löftena och röstade därefter.

Bild: En stor del av Sveriges energi produceras i norr. Men mycket lite av de stora värden som produceras av vattenkraft och vindkraft stannar lokalt och regionalt. (Klicka på bilden för att lättare läsa.)

Efter valet, då löftesgivarna fick väljarnas förtroende att bilda regering, har föga eller inget av detta blivit verklighet. I stället för ett högkostnadsskydd för hela landet, ska hela 55 miljarder kronor delas ut retroaktivt till hushåll och företag i södra Sverige (bygger på konsumtionen 1 oktober 2021 – 30 september 2022). När pengarna kommer är dock fortfarande något oklart – och det är inte behovet som styr. Har man gjort av med mycket el, kanske slösat, får man mycket stöd.

Inget till norra delen av landet
Norra Sverige får ingenting även om elpriserna kraftigt höjs. Det verkar som att högerregeringen har hemfallit åt det gamla synsättet, med rötter i 1600-talet, att se norra delen av landet som ett förråd av billiga råvaror, ett närmast kolonialt tänkande. Kanske blev man inspirerade av dagarna på Tidö slott, som Axel Oxenstierna lät uppföra, när man förhandlade fram sitt samarbetsavtal. Det var under Oxenstiernas tid man i Stockholm började tala om att Sverige kanske inte behövde något Västindien när man hade Norrland… Att det inte finns något statsråd, bosatt norr om Borlänge, kan måhända också bidra till den nedlåtande synen. Fortsätt läsa

Kärnkraft är ingen lösning

Länstidningen 10/11 
Östersunds-Posten 14/11
Idag är Sverige bland de länder i Europa som exporterar mest el. Det kan man inte tro om man bara lyssnar till debatten i media. Samtidigt är det ingen tvekan om att vi behöver öka elproduktionen för att klara den nödvändiga gröna omställningen.

Bild: affisch från en av Barsebäcksmarscherna. Tyvärr åter aktuell.
Det finns goda förutsättningar för att på förhållandevis kort tid öka produktionen av förnybar energi; vind, sol och bioenergi. Även vattenkraften kan effektiviseras en del. Lägg till detta att lagringsmöjligheterna för el snabbt förbättras. Kristerssonregeringen förefaller ändå fixerad vid att bygga ny kärnkraft. För mig är detta obegripligt. Det verkar som om regeringspartierna M, Kd och L i allians med Sd har förträngt alla problem med denna energikälla. Man borde fundera en gång till.

  1. Att bygga kärnkraft tar lång tid. Nya reaktorer kan inte tas i drift förrän om ett eller ett par decennier. Olkiluoto 3 i Finland skulle enligt planerna ha tagits i bruk 2009, men är ännu inte i full drift.
  2. Kärnkraft är dyr och kommer att bli ännu dyrare. Att bygga ny kärnkraft är långt dyrare än ny vind-, sol- och bioenergi.
  3. Kärnkraftverk är sårbara. Reaktorer kan bli mål i krig och för sabotage med förfärliga konsekvenser. En lärdom av kriget i Ukraina.
  4. Hela kärnbränslekedjan innebär risker och miljöhot. Ska uran brytas i Sverige? Tjernobyl och Fukushima har faktiskt inträffat. Att föreslå nya reaktorer i Barsebäck är en provokation mot de danska grannarna. Köpenhamn ligger bara två mil bort.
  5. Kärnkraftens mest radioaktiva avfall måste förvaras avskilt från allt liv i tiotusentals år. Ska framtida generationer tvingas ta hand om ännu mer högaktivt avfall? Att kärnkraft är en ”ren” energikälla som regeringsföreträdare påstår är ren lögn.

Fortsätt läsa