Låt skattesystemet överbrygga den regionala klyvningen!

Publicerad hos Dagens Samhälle 13 februari 2018.

Bilden: Silje Agan Rogan presenterar det norska systemet för del av vattenkraftens och andra naturresursers värden till lokal och regional utveckling. Skatteutskottets ordförande Per Åsling lyssnar intresserat.

Allt fler inser att det börjar Skärmavbild 2018-02-14 kl. 16.18.09bli dags för en ny större skattereform. Det har gått mer än ett kvartssekel sedan den senaste och sedan dess har världen förändrats. Riksdagens skatteutskott arrangerade nyligen ett seminarium på temat ”Skattereform 2.0, ett globalt konkurrenskraftigt skattesystem för Sverige”. Startskottet för reformeringen har därmed gått.

Många tankar och idéer framfördes i förstakammarsalen i riksdagshuset. Här vill jag lyfta fram vikten av att låta skattesystemet medverka till att överbrygga den allt allvarligare regionala klyvningen av Sverige, till att hela landet. Utskottsordföranden Per Åsling påpekade i inledningen att detta kan ske genom en förstärkning av de regionala och kommunala skattebaserna. Silje Aga Rogan från den norska advokatbyrån Lund & co, som arbetar med skattefrågor, utvecklade detta utifrån det norska skattesystemet, som bättre än det svenska ger hela landet likvärdiga förutsättningar. Läs mer

Hela Sverige måste in i valrörelsen

Östersunds-Posten 6 januari 2018
Bilden: Det måste bli slut på utarmningen av norra Sverige, vilket EWK illustrerade på detta sätt för över 40 år sedan.

Valåret 2018 är här. En intensivEWK kopia valrörelse väntar fram till valdagen 9 september. Jag hoppas att partierna är kloka nog att i första hand informera väljarna om hur de vill utveckla samhället och inte hemfaller åt käbbel och politiskt spel. Tyvärr är jag inte alltför optimistisk på den punkten.

Låt oss göra ”hela Sverige” till en viktig fråga i valet, att alla delar av landet ska ges likvärdiga förutsättningar att leva och utvecklas. Så är det tyvärr inte i dag.

Landsbygdskommittén enades glädjande nog om 75 positiva förslag. Även om förslagen är otillräckliga är kommitténs arbete ett steg i rätt riktning och därför hoppingivande. Frågan är om regeringen, med landsbygdsminister Bucht i spetsen, har kraft att lägga en proposition värd namnet för att ta hela landet i bruk. Svaret kommer under våren.

Sänkta arbetsgivaravgifter och avskrivning av studielån i 23 inlandskommuner är förslag som kommittén klokt nog hämtat från norsk distriktspolitik. Men förslagen måste få kosta och omfatta hela inlandet, från Torsby i norra Värmland till Kiruna. Viktigt är också omlokalisering av statliga jobb och satsning på service i hela landet.

Skogslänen levererar råvaror och kraft för enorma värden, men får endast behålla en bråkdel. Faktum är att invånarna i de sju länen betalar avsevärt mer i skatt än genomsnittssvensken, förra året nästan sju miljarder mer. Under 2017 betalade invånarna i skogslänen 1,90 kr mer per intjänad hundralapp än genomsnittet för landet, en skillnad som dessutom växer. Läs mer

Varför vet vi så lite om Tadzjikistan?

För 38 år sedan, 1979, besökteSkärmavbild 2017-12-29 kl. 14.07.56 jag Dusjanbe, huvudstad i dåvarande sovjetrepubliken Tadzjikistan. Jag deltog i en delegation från Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL) till motsvarande organisation i Sovjetunionen, KMO. När vi kom till Moskva fick vi veta att vi dagen därpå skulle resa till Tadzjikistan, vilket självfallet var spännande.

Mitt intryck den gången var att Tadzjikistan var ett nybyggarland på frammarsch. Det fanns många unga ryssar och ukrainare som byggde kraftverk, vägar och nya hus i Dusjanbe. De tadzjiker vi såg sopade gator eller gick runt på de breda esplanaderna. Det verkade inte vara några närmare och mer omfattande kontakter mellan folkgrupperna.

Dusjanbe var en vacker och ganska fräsch stad med breda alléer, kantade med träd. Vi gjorde också en biltur söderut på den ganska glesbebyggda landsbygden till gränsen till Afghanistan. Strax efter vårt besök invaderade sovjetiska styrkor detta land, ett dyrt krig både politiskt och mänskligt. Konsekvenserna lever vi fortfarande med.

Vad har då hänt i denna centralasiatiska republik sedan 1979? I våra medier förekommer detta land ytterst sällan. Därför var det med intresse jag öppnade den unga norska författaren Erika Fatlands bok Sovjetistan (Leopold förlag), där hon målande berättar om sin resa genom Tadzjikistan – och övriga centralasiatiska republiker, Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan. Läs mer

En stor politisk ledare

Självfallet är det bra att en av FÄLLDIN KÄRNKRAFTSOMRÖSTNINGSveriges absolut viktigaste politiska ledare under det senaste seklet uppmärksammas i Sveriges Television. Jag tänker naturligtvis på Thorbjörn Fälldin (1926-2016), som Pär Fjällström (som en gång gick i min klass på Journalisthögskolan) har gjort en dokumentär om, uppdelad i två timslånga program.

Jag träffade Thorbjörn många gånger när jag arbetade på CUF:s RO, lyssnade på honom på riksdagsgruppen och vid många stämmor. Vid den berömda debatten mellan Thorbjörn och Olof Palme i Scandinavium 1976 fanns jag på plats. Det var inte alltid jag höll med Thorbjörn men jag beundrade honom på flera sätt. Att en enkel bonde från Ådalen var så kraftfull och fick förtroendet att leda landets regering var fantastiskt i sig. Han representerade verkligen ”småfolket”.

Thorbjörn var i grunden en sann mittenpolitiker. Han var icke-socialist men ingen högerpolitiker, som Anders Ljunggren konstaterar i dokumentären. Grunden var att bygga ett generellt välfärdssamhälle i hela landet. Trygghet och frihet i förening. Thorbjörn använde aldrig beteckningen ”borgerlig” om sig själv eller centerpolitiken. Där menar jag att dagens företrädare har en del att lära. Läs mer

Natoanslutning ingen självklarhet

En av de största besvikelserna Skärmavbild 2017-10-17 kl. 15.05.04sedan jag blev politiskt aktiv i centerrörelsen 1967 inträffade inför centerstämman i Falun 2015. Då gick majoriteten i partistyrelsen ut på DN Debatt och förklarade att de hade tagit ställning för ett svenskt Natomedlemskap. Utan att frågan diskuterats brett och förankrats i folkrörelsen. Så bör det inte gå till i ett demokratiskt folkrörelseparti i en så principiellt viktig fråga.

Även idag, 2017, är centerrörelsen delad i synen på Nato, liksom det svenska samhället överhuvudtaget. Enligt SOM-institutets undersökningar sjönk stödet för en svensk Natoanslutning bland Centerpartiets väljare från 52 procent 2015 till 35 procent 2016. Det är kanske inte så konstigt när de mäktigaste ledarna inom Nato idag heter Donald Trump och Recep Tayyip Erdoğan.

Jag anser fortfarande att vi i Sverige behöver en bred diskussion om försvar och säkerhetspolitik. Ska vårt land bli medlem i Nato behöver ett sådant beslut vara förankrad i folkviljan. Mycket viktigt är också att diskussionen samordnas med Finland så att, om möjligt, våra länder agerar samordnat. Likaså bör man diskutera hur det nordiska försvars- och säkerhetssamarbetet kan utvecklas även om länderna idag har olika relationer till Nato. Och är det verkligen så att en Natoanslutning skulle öka stabiliteten i norra Europa – eller är det precis tvärtom. En Natoanslutning är ingen självklarhet även om en del debattörer vill framställa det som så.

Läs mer

Läget i landet kan bli bättre

I vissa kretsar är journalisten Läget i landetPo Tidholm en ganska omstridd man. Han är sedan länge starkt engagerad i landsbygdsfrågor men har inte ansetts komma med några förslag till lösningar. Den som tycker så får skäl att ompröva sin kritik när hen läser Tidholms nya bok Läget i landet med underrubriken 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror (Teg Publishing).

Po Tidholm konstaterar att Sverige avhände sig många regionalpolitiska verktyg i och med EU-inträdet 1995. Nu kunde vi inte längre bedriva samma aktiva politik när det gäller landsbygd, jordbruk och regional utveckling från statens sida. EU:s regelverk sätter gränser, en marknadisering av välfärden har blivit en konsekvens.

Urbaniseringen har fortsatt och den urbana normen har blivit en stark drivkraft. Staten har i hög grad medverkat till detta. Mellan 1995 och 2015 förlorade Sveriges landsbygdskommuner ungefär 30000 statliga jobb, samtidigt som 12000 nya skapades i Storstockholm. Tidholm konstaterar vidare att medan Solna under perioden 2001 till 2013 fick ett tillskott med unga på 300 procent tappade kommuner som Övertorneå och Dorotea över 60 procent av sina unga. Sorgligt i sammanhanget är att den urbana normen inte bara driver unga att flytta, den stigmatiserar dessutom de som väljer att stanna kvar. Så kan vi inte ha det i fortsättningen. Läs mer

Att förstå Ryssland

För 46 år sedan – 1971 – läste jag Skannadryska vid Stockholms universitet. En av lärarna var en ung slavist, Bengt Jangfeldt. En sak som fastnade hos mig var när han föreläste var den ryska ”miren”. Mir är ett fantastiskt ryskt ord som betyder såväl by, världen som fred. Allt i ett och samma ord. För mig gav ordet och dess betydelse inspiration i den lokalsamhällesdebatt som Centerns Ungdomsförbund (CUF) drog igång ett par år senare även om inspirationen till denna debatt främst kom från Norge.

Jag har inte träffat Bengt Jangfeldt under åren sedan dess, men läst en del av honom i artiklar och böcker. Idag är han en av Sveriges främsta Rysslandskännare. Därför öppnade jag hans nyutkomna bok ”Vi och dom” med underrubriken ”Om Ryssland som idé” (Wahlström & Widstrand) med stort intresse – och jag blev inte besviken.

För den som vill förstå vad som händer i dagens Ryssland är ”Vi och dom” en värdefull kunskapskälla. Boken följer den ryska idéhistorien från Peter den store till Vladimir Putin och visar att det hela tiden pågår en ständig kamp mellan ”slavofiler” och ”europeer”. Genom att skaffa kunskap om hur ryssarna ser på sig själva och omvärlden blir det lättare att förstå dagens situation.

Peter den store försökte med viss framgång reformera Ryssland i början av 1700-talet. Han hämtade inspiration från väst, men snart kom en motreaktion. Sedan dess har utvecklingen böljat fram och tillbaka, inte sällan språngvis som Jangfeldt konstaterar. Vissa tider har landet strävat efter att reformeras med inspiration från västra Europa, under andra tider har man betraktat väst som dekadent och den egna civilisationen som överlägsen. Läs mer

EU-tåget rusar vidare utan att medborgarna tillfrågas

Efter att de brittiska väljarna röstat för att Storbritannien ska lämna EU kunde man hoppas på viss självrannsakan i Bryssel. Men icke, i stället anstränger man sig för att öka farten på unionståget.

Detta blev tydligt när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker häromdagen höll sitt ”state-of-the-union-tal” inför Europaparlamentet i Strasbourg. Centraliseringen av makten till EU-byråkratin ska fortsätta för att göra Unionen mäktigare. Konturerna av ett Europas Förenta Stater blir allt tydligare. Om medborgarna vill följa med på unionståget eller inte verkar ordförande Juncker strunta i.Skärmavbild 2017-09-15 kl. 11.05.29

Juncker föreslår att den som innehar hans nuvarande post i framtiden (själv kommer han snart att avgå) även ska vara ordförande för ländernas stats- och regeringschefer. Uppenbarligen drömmer han om att Europas Förenta Stater ska ha en post motsvarande presidentposten i Amerikas Förenta Stater. Läs mer

Att ta hela landet i bruk

ÖP 13/9

Bilden: Från NRK:s rapportering under valkvällen. Att Senterpartiet är den stora valvinnaren råder ingen tvekan om.

Det mesta tyder på att høyreledaren Erna Solberg kommer att fortsätta som statsminister i Norge i ytterligare fyra år. Säker ska man dock inte vara. Den blå-blå högerregeringens stödpartier Venstre och Kristelig Folkeparti är tilltufsade efter att ha gått tillbaka och hamnat strax över fyraprocentspärren. Båda partierna har förklarat att de inte vill fortsätta att stödja en regering där högerpopulistiska Fremskrittpartiet ingår.

Skärmavbild 2017-09-13 kl. 14.31.50Ordföranden Trine Skei Grande har dock antytt att Venstre kan acceptera Fremskrittspartiet i regering om hennes parti får plats i regeringen. Samtidigt finns röster inom Kristelig folkeparti som vill samarbeta med Senterpartiet och Arbeiderpartiet.

Den stora valsegraren är Senterpartiet, som under parollen ”Vi tror på hele Norge!” nationellt ökade från 5,5 procent till 10,3 procent. Framgången är särskilt stor ute i landet, i distrikten. Mest extrem är framgången i Andøy i Nordland, där stödet ökade med hela 63,7 procent till 72,1 procent. Orsaken är att Senterpartiet motsatt sig regeringsbeslutet, stött av Arbeiderpartiet, att lägga ned flygbasen i kommunen. Uppgången är stor i även i andra distriktskommuner. I Krokoms grannkommun Lierne ökade exempelvis stödet med 18,4 procent till 47,2 procent av de röstande. Läs mer

En skicklig, självsäker och fräck herre

Egentligen är nog bara Olof Palme Skannad 3som – bland svenska politiker – under det senast seklet har varit mer känd internationellt än Carl Bildt. Att båda herrarna från Östermalm har varit kompetenta och skickliga råder ingen tvekan om. Annars skulle de inte blivit statsministrar och medlare i internationella konflikter.

Samtidigt råder det knappast någon tvekan om att Palmes och Bildts framgångar också beror på stort självförtroende och fräckhet. Bådas skicklighet i att domptera media ska inte underskattas. Det är en konst att inte svara på frågor och den behärskar särskilt Carl Bildt.

När jag läser Björn Hägers bok ”Uppdrag Bildt, En svensk historia” (Norstedts) bekräftas detta många gånger om. Det är en innehållsrik och läsvärd bok även om Häger inte fick mer än en kvarts audiens med Bildt i Almedalen 2014. I stället fick han sätta sig i Kungliga biblioteket och söka på ”Carl Bildt” – vilket gav 64840 träffar. Så nog fanns det material att gräva i. Nu föreligger resultatet, en tjock bok på 644 sidor. Läs mer

– Republikens röst i Kungariket