Mannen som stack ut

En av de sista böckerna som Kjell Albin Abrahamson författade handlade om Victor Hugo Wickström (1856 – 1907). En intressant, men idag i stort sett bortglömd, man. Victor Hugo var redaktör i Östersund, för Jämtlands-Posten, i slutet av 1800-talet. Där förde han intensiva diskussioner med två andra publicister, Johan L Saxon, Jämtlands tidning, och Agaton Burman, Östersunds-Posten.

Striderna mellan de tre tidningsredaktörerna i Östersund är värda en egen text, men jag är mest fascinerad över att denne Victor Hugo var Sveriges förste världsreporter. Varje år företog han sig långa resor runt om i världen med tåg och båt. Långt innan alla andra journalister.

Den som exempelvis läser boken I öster- och västerled (Bonnier 1900) får följa med Victor Hugo tillRyssland, bland annat till Gammalsvenskby, till Grekland, till Konstantinopel och till Frankrike. Så bläddrar jag i en annan liten bok, Två föreläsningar, Varer svenske och Viktor Rydbergs hjärtetankar (Bonnier 1901) och får följa Victor Hugo till USA, där han håller föreläsningar för svenskamerikaner i San Francisco, Denver, Minneapolis, Chicago och New York. Så höll han på. Detta är bara två exempel på alla de böcker han författade. Parallellt som han var chefredaktör hemma i Östersund reste han runt jorden och publicerade varje år flera böcker. Läs mer

Värden måste få stanna lokalt och regionalt!

Länstidningen 11/11 2020

Nordsverige 12/11 2020

Sverige och Norge delar den Skandinaviska halvön. Båda länderna är rika på naturresurser. Synen på hur dessa rikedomar ska fördelas skiljer sig dock åt. Medan det i Norge är en självklarhet att en del av vattenkraftens värden ska stanna lokalt och regionalt ser man i Sverige sedan århundraden tillbaka den norra delen av landet som ett förråd av naturresurser som centralmakten kan hämta för en billig penning. Så kan det inte få fortsätta.

För ett par år sedan ville den norska regeringen, ledd av Erna Solberg från Høyre, dra in en del av de medel som går till norska vattenkraftskommuner till staten. Motståndet var emellertid starkt och det fanns ingen majoritet i Stortinget. Solbergregeringen tillsatte en utredning, Distriktsnæringsutvalget (Distriktsnäringsutredningen), med Svein Richard Brandtzæg, tidigare vd i Hydrokoncernen och ordförande för universitetet NTNU i Trondheim, som ordförande. Nu har utredningen (NOU 2020:12) presenterats och budskapet är tydligt.

– Kommunerna måste få behålla mer av skatteintäkterna från naturresurserna!, slog Brandtzæg fast när utredningen presenterades på Frosta i Trøndelag. Utredningen är tydlig – och det i ett land som redan låter en avsevärd del av naturresursernas värden stanna lokalt och regionalt. Läs mer

Polackerna tröttnar på Kaczynski?

Bilden: 100 000, kanske fler, demonstrerade i Warszawa på fredagskvällen. Även på andra håll i Polen demonstrerade människor mot skärpningen av den redan mycket restriktiva abortlagstiftningen.

Intressant essä hos Dagens Arena, ”Polen brinner”

Mer aktuell och intressant information hos Notes from Poland

De senaste dagarna har hundratusentals polacker demonstrerat runt om i landet. Efter att den regeringsstyrda konstitutionsdomstolen ytterligare skärpt den redan mycket restriktiva abortlagen i Polen organiserades kvinnostrejker, strajk kobiet, runt om i landet i protest. Nu har även många män, främst yngre, anslutit sig och protesterna riktar sig alltmer mot hela styret av det regerande PiS-partiet (”Lag och Rättvisa”) och särskilt dess starke man Jaroslaw Kacynski.

Protesterna riktas samtidigt mot det starka politiska inflytandet som den katolska kyrkan har. Även om ungefär 90 procent av polackerna betecknar sig som katoliker vill man inte ha något präststyre. Uppenbarligen har de en mer liberal syn på abort än vad det regerande partiet förstått. ”Vi måste flytta politiken ut från de polska kyrkorna”, som centerledaren Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, PSL, själv katolik, sa i en intervju i somras. Läs mer

Trygghet och frihet

Bild 1: ”Om Du anser att både trygghet och frihet är väsentliga ting för människorna, Rösta då den 16 september med Bondeförbundet (valbroschyr 1956).
Bild 2: Gustaf Jonnergård påverkade i hög grad centerrörelsens framgångar och idéutveckling mellan 1950- och 1970-talen. Han betecknas inte utan grund som ”chefsideolog”.

Gustaf Jonnergård blev Bondeförbundets partisekreterare 1951 – och den posten satt han på fram till 1976. Även åren därefter, till sin bortgång 1985, var han mycket aktiv i centerrörelsens politiska och ideologiska utveckling.

Det är ingen tvekan om att Jonnergård spelade en nyckelroll i Bondeförbundets/Centerpartiets stora framgångar under de decennier då han fanns i partiledningen. Partiet breddades och utvecklades ideologiskt. Vid valen 1973 och 1976 röstade ungefär en fjärdedel av landets väljare på Centerpartiet.

När det gäller idéutvecklingen – decentralismen – var Gustaf Jonnergård chefsideologen framför andra. Idag är Jonnergård trots detta av många bortglömd, även inom centerrörelsen. Det är en stor brist som bör åtgärdas.

Mycket i Jonnergårds böcker och skrifter är nämligen högst aktuella även idag. Intressant är att hans idéer verkar vara mer levande i det norska Senterpartiet än i det svenska systerpartiet. De stora framgångarna om att ”ta hela landet i bruk” bygger i hög grad på decentraliseringsideologin. Så här skriver John Dale bland annat i boken ”Nær folk gjennom 100 år” (2020):

Desentraliseringsideologien kom frå Sverige, i eit entusiastisk nordisk samarbeid med Centern. Generalsekretæren i Centern, Gustaf Jonnergård, vart ein samtalepartnar framfor alle og med rette omtalt som ”sjefsideolog”. Jonnergårds viktige poeng var å mobilisere til motstand mot liberalistisk og statskapitalistisk politikk. Läs mer

En näring på blå åkrar

Östersunds-Posten 24/10 2020

Länstidningen 22/10 2020

Bilden: Utredningen ”Det växande vattenbrukslandet” är fortfarande aktuell.
Ska mänskligheten fortsätta att äta fisk i samma utsträckning som idag måste vattenbruket, fiskodlingen, växa. FN:s livsmedelsorganisation FAO uppmanar också världens länder att skynda på utvecklingen. Vattenbruket är den gröna näring som expanderar snabbast globalt.

I Sverige är vattenbruket fortfarande en förhållandevis liten näring. Den ska dock inte underskattas. Enligt LRF är exempelvis värdet av matfiskproduktionen i Jämtland redan större än produktionen av nötkött. Endast mjölken har ett större produktionsvärde.

Utredningen ”Det växande vattenbrukslandet” (SOU 2009:26) visade att det finns en stor potential för odling av fisk i de näringsfattiga, reglerade vattnen i norra Sveriges inland. SLU i Umeå beräknade det som fullt möjligt att producera 50 000 ton odlad fisk i dessa vatten, i huvudsak röding och regnbåge. Även om mer än tio år har gått sedan utredningen presenterades ligger produktionen i landet fortfarande endast kring 12 000 ton per år. Detta trots att odling av fisk kan vara ett både hållbart och klimatsmart sätt att producera livsmedel. Läs mer

En tänkvärd betraktelse av dagens värld

Mycket har hänt i det politiska landskapet sedan 1990-talet. Såväl i Sverige som runt om i världen. För 25 år sedan levde de flesta i tron att demokratin var vunnen i de flesta länder och enpartisystem och starka diktatoriska ledare var begrepp som snart skulle ha förpassats till historien.

Idag vet vi att så inte är fallet. I land efter land vinner auktoritära krafter allt större inflytande och folkstyret, demokratin, sätts på undantag. Anne Applebaum ger i sin aktuella bok Demokratins skymning (Albert Bonniers förlag) en mycket tänkvärd överblick vad som är på väg att ske.

Applebaum, som är gift med den tidigare polske utrikesministern Radek Sikorski och polsk medborgare, börjar med att berätta om den trevliga nyårsfest de ordnade på familjen Sikorskis gård vid millennieskiftet, den 31 december 1999. Många vänner var på plats; journalister, diplomater och politiker. Främst var det personer ur den nya polska ”liberala” intelligentian som var på plats.

Vi var överens om demokrati, om vägen till välstånd, om åt vilket håll allt gick. Den stunden är förbi. Nu, tjugo år senare, skulle jag gå över gatan för att undvika några av dem som var med den kvällen. De i sin tur skulle inte bara vägra att stiga in i vårt hus, de skulle skämmas för att erkänna att de någonsin varit där. Läs mer

Vilken EU-inställning man än har är det viktigt att känna historien

Bilden: Ingmar Karlssons bok sätter in EU och Europa i sina historiska sammanhang. Mycket läsvärd.

I skuggan av coronan händer mycket inom EU. Starka krafter – med Frankrikes president Emanuel Macron i spetsen – agerar för närvarande för att ge Unionen egen beskattningsrätt, eller som det heter ”egna medel”. Det är en av många åtgärder för att successivt överföra makt från medlemsstaterna till unionen. Att federalisterna tar chansen att ta ytterligare några steg mot ett Europas Förenta Stater råder i varje fall ingen tvekan om.

Jag förespråkar själv ett fortsatt, i huvudsak mellanstatligt, europeiskt samarbete i genuint gränsöverskridande frågor som handel, miljö och brottsbekämpning. Däremot är jag kritisk till fortsatt centralisering i ett statsbygge, ett Europas Förenta Stater dominerat av Tyskland och Frankrike. Grundläggande är, vad man än personligen tycker, att sådana steg är förankrade i folkviljan. Det är en grundläggande, demokratisk princip. Men idag är det nästan tyst.

Oberoende av grundinställning till EU är det av största vikt att känna historien, hur diskussionerna har gått under tidigare epoker. Den som vill känna den europeiska historien kan hämta kunskap ur Ingmar Karlssons bok Europa, En historia i tid och rum (Historiska media), som kom ut tidigare i år. Karlsson, tidigare diplomat och ambassadör med småländska rötter, är mycket kunnig och vet vad han skriver om. Jag träffade honom i Istanbul 2005, under min riksdagstid, när han var generalkonsul där. Läs mer

En av vår tids viktigaste politiker

Få politiker har åstadkommit så mycket för vårt land som Per-Ola Eriksson, P-O eller Pekka bland oss som har fått möjlighet att träffa och lära känna honom. Även idag har vi anledning att tacka Per-Ola för vad han och Göran Persson – Centerpartiet och Socialdemokraterna – åstadkom genom att samarbeta om att sanera svensk ekonomi mellan 1995 och 1998. Utan deras arbete hade Sverige haft sämre möjligheter att möta de omfattande ekonomiska konsekvenserna av den coronapandemi vi genomlever för närvarande.

De senaste dagarna har jag läst P-O:s nyutkomna bok ”Kompromisskungen” (Ekerlids förlag). Eftersom jag träffat honom många gånger genom åren är det särskilt intressant att ta del av vad han berättar. Kompromiskungen är en både innehållsrik och läsvänlig bok som följer bondpojken från Kalix livsresa fram till nutid. Eftersom P-O har drabbats av en ögonsjukdom och är idag är nästan blind har han haft hjälp med författandet av journalisten Lena Callne, uppenbarligen en utmärkt kombination.

Bild 1: ”Kompromisskungen” är en mycket läsvärd bok, som både ger en bra bild av Per-Ola Erikssons politiska insatser och viktig nutidshistoria.

Vi får följa P-O:s väg från barndomen i Kälsjärv i Kalix, ungdomstiden i CUF och det politiska arbetet i landsting och riksdag, landshövdingeposten i Luleå till dagens pensionärsliv. Det är en man av folket som genom sin kompetens och lyhördhet får viktiga roller i samhället. Ett arbete som också har gett resultat. Läs mer

Ska EU:s statsbygge fortsätta utan diskussion?

Länstidningen 26/9 2020

Skånska Dagbladet 27/9 2020

Östersunds-Posten 2/10 2020

Bilden: EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll nyligen ett linjetal om ”Next generation EU”. I bakgrunden finns dock Macron och Merkel, som har en stor del av den verkliga makten när det gäller Unionens utveckling.

I slutet av juli förhandlade Stefan Löfvén och övriga regeringschefer i EU fram en ny flerårsbudget och en gigantisk återhämningsfond efter coronakrisen. Under de nattliga överläggningarna kompromissade Löfvén och övriga ”sparsamma” om principerna. Den principiella inställningen om att hela återhämtningsfonden – ungefär 8000 miljarder kronor – skulle vara lån och inte bidrag vägde lätt. Den nattliga kompromissen resulterade i att det mesta utgår i form av bidrag.

I samband med toppmötet förekom en viss diskussion om vart EU är på väg, men därefter är det i stort sett tyst. Nog borde vi ha en bred diskussion om vilken utveckling vi vill se. De federalistiska krafterna – de som vill utveckla EU till ett Europas Förenta Stater – är nämligen på offensiven och använder skuggan av coronakrisen för att ta nya steg i denna riktning. Helst utan större diskussion. Läs mer

De första 70 åren…

När jag var liten lyssnade jag med stora öron när farfar, morfar eller någon annan i den äldre generationen berättade om hur det var ”förr”. Då handlade det om vad som hände kring sekelskiftet 1900. Det var förstås spännande att höra, men de skrev aldrig ned sina minnen.

Jag berättar förstås gärna för mina barnbarn om hur det var att växa upp på 1950- och 60-talen, men vill gärna att de också ska ha minnena på pränt. Därför har jag skrivit ihop boken De första 70 åren – från Småland till Jämtland via Stockholm. Den har tryckt i liten upplaga är främst ämnad för familjen.

Jag är hursomhelst lite stolt över att ha tagit mig samman och skrivit ned mina minnen från att jag föddes i Skärstad i Småland 1950 och fram till idag då jag lever på Rödön i Jämtland. Med dagens teknik är det dessutom lätt att komplettera och trycka en ny upplaga. Hur det blir med det får vi se.

Så här skriver jag på bokens baksida:

Sjuttio år är en lång tid i en människas liv, men en kort tid i historien. Ändå har väldigt mycket hänt sedan jag såg dagens ljus i Småland 1950. Jag har fått vara med om en fantastisk omvandling av det svenska samhället och själv gjort vad jag kan för att påverka utvecklingen.

Min hembygd Skärstad var starkt präglad av folkrörelser, särskilt de frikyrkliga. Här fanns även en stark centerrörelse. Allt detta har i hög grad påverkat min livsbana och gjort mig till den jag är.

Jag har på olika sätt varit aktiv inom centerrörelsen i mer än ett halvsekel. Det har gett mig mycket. Allra viktigast är att det var tack vare ungdomsförbundet CUF som jag träffade Maria, min fru. Idag är vi en familj med barn och barnbarn som jag är oerhört glad och tacksam för. Jag hoppas få vara med ett bra tag till i denna fina familj och inte minst följa barnbarnen på deras väg mot framtiden. Med all de möjligheter och utmaningar vi står inför.

Om detta skriver jag i den här skriften, ”De första 70 åren – från Småland till Jämtland via Stockholm”. Den har gången har jag gjort det mesta själv, även när det gäller redigering och design.

– Republikens röst i Kungariket