Nordens tid är här!

Länge var jag övertygad motståndare till ett svenskt Natomedlemskap. Sveriges alliansfria utrikespolitik har medverkat till att hålla oss utanför krig i mer än 200 år. Alliansfriheten har tjänat oss väl.

Putins överfallskrig mot Ukraina ändrade emellertid min och många andras syn på världen och försvarsalliansen. Efter decennier av nedrustning och förhoppningar om avspänning kom vi till insikt att vi måste samarbeta för att kunna försvara oss mot den aggressiva makten i öster. När Finland, med över 130 mil gräns mot Ryssland, valde att ansöka om medlemskap i Nato följde Sverige exemplet. Det fungerar inte med en alliansfri ö mitt i Norden.

En stor majoritet i riksdagen ställde sig bakom Natoansökan, stödd av en bred folkopinion. Man kan beklaga att det inte fanns tid för en ordentlig debatt om för- och nackdelar med detta historiska steg, än mindre för en folkomröstning. I den osäkra omvärld vi befinner oss i måste man ibland handla snabbt.

Även Ungern, som sista Natoland, har nu sagt ja till den svenska ansökan och inom kort är Sverige fullvärdig medlem i försvarsalliansen. Det innebär att vi måste tänka nytt på olika sätt. Fortsätt läsa

Två böcker som väcker eftertanke

Har läst två nyutkomna böcker som manar till eftertanke om vad som händer just nu i vår tid. Båda relaterar till vad som pågick under 1930-talet och som ledde till andra världskriget, men som också i hög grad påverkade Sverige och det svenska samhället. Det finns likheter med vad som pågår just nu, på 2020-talet.

I boken ”Väckelsens vår, När Hitler formade Sverige” går journalisten Erik Sandberg igenom vad som faktiskt hände, särskilt kring 1933, då den svenska högern (Allmänna valmansförbundet) på olika sätt inspirerades av nazisternas maktövertagande i Berlin. Det mesta har suddats ut ur högerns egen historieskrivning.

Under senare år har olika krafter försökt brunsmeta Bondeförbundet, främst med hänvisning till den motbjudande rasbiologiska skrivningen i 1933 års partiprogram. Men då har man inte klart för sig att detta synsätt vid den här tiden delades i stort sett av hela det svenska samhället.

Bondeförbundets stora historiska insats var i stället att partiet genom krisuppgörelsen/kohandeln med Socialdemokraterna stärkte den ännu sköra demokratin och medverkade till byggandet av det svenska folkhemmet. Sandberg konstaterar också att Pehrsson-Bramstorp hade blivit en ”kompromispolitiker som hädanefter skulle agitera för demokrati och samförstånd”.

Fortsätt läsa

Farligt att förläsa sig på historien…

Tucker Carlsons ”intervju” med Rysslands president Vladimir Putin är två timmar lång. I verkligheten handlar det till största delen om en föreläsning. Jag har sett det hela – och visst är det intressant att få en inblick i hur presidenten i Kreml tänker.

Historia är intressant och viktigt, men Putin har förläst sig, fantiserar och vantolkar vad som hänt genom århundradena för att agera motivera sitt agerande idag. Historierevisionism är oerhört farlig vilket vi kan se konsekvenserna av idag.

Putin ser vikingen Ruriks grundande av Kievriket 862 som starten för den ryska staten. Alla historiska händelser därefter tolkar han som steg för att stärka Ryssland. Ukraina anser han vara en konstgjord stat och ukrainarna ser han som ryssar. Att han i så fall bedriver ett förfärligt krig mot det egna folket låtsas han inte om.

Med samma synsätt som Putin skulle Sverige exempelvis kunna göra anspråk på området kring St Petersburg, Ingermanland, som en gång ingick i det svenska riket. Ja, varför inte även Kievriket, som enligt den ryske presidenten grundades av en svensk viking. Ett minst sagt uppseendeväckande, absurt synsätt. Fortsätt läsa

Fortsatt centersamarbete i Polen

Polens nya regering har det tufft i sitt målmedvetna arbete att återupprätta rättssäkerheten och avpolitisera public servicemedierna. Under den högerauktoritära PiS-regeringens åtta år har domstolarna allt mer börjat styras politiskt och radio/TV blivit rena propagandakanler för maktpartiet.

”15-oktoberkoalitionen”, som samlar de demokratiska allianserna Medborgarplattformen, Tredje vägen och Nya Vänstern, möter dock hårt motstånd. PiS (”Lag och Rättvisa”) och dess ledare Jaroslaw Kaszynski har uppenbarligen inte accepterat valnederlaget utan gör vad man kan för att sabotera den nya regeringens arbete – dessutom i samverkan med presidenten, Andrzej Duda.

Förhoppningsvis kommer Donald Tusk och hans regering kunna möta utmaningarna mot att åter stärka den polska demokratin. Den nye talmannen i sejmen Szymon Holownia verkar också vara skicklig i att hantera den besvärliga situationen. Hursomhelst är den extrema polariseringen i det polska samhället ett stort problem.

Samarbete även i kommunvalet

Bilden: PSL och Polska2050 fortsätter samarbetet. Nu med gemensamma listor i det kommande kommunvalet.

Lovande för framtiden är att de båda gröna centerpartierna PSL och Polska2050, som framgångsrikt samverkade i alliansen Tredje vägen i valet till sejmen, fortsätter sitt samarbete även i kommunvalet i vår. I valet till sejmen fick Tredjevägen 14,4 procent av rösterna och båda partierna har nu nyckelpositioner i Tuskregeringen. PSL:s ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz är vice premiärminister och försvarsminister, meda ordföranden i Polska2050 Szymon Holownia är talman i sejmen. Ministrar från Tredje vägen ansvarar idag för viktiga områden som miljö, jordbruk/landsbygd, infrastruktur och regional utveckling. Fortsätt läsa

Demokratin återvinner kraft i Polen

Samma texter som på  Liberal debatt

Efter åtta år av högerauktoritärt styre under PiS (”Lag och rättvisa”) har de polska väljarna sagt ifrån; demokratin och rättssamhället måste återupprättas!

Den 15 oktober gav polackerna med klar majoritet makten till de tre demokratiska valallianserna – Medborgarplattformen (KO), Tredje vägen (TD) och Nya Vänstern (NL). Efter två månader kunde den nya regeringen med Donald Tusk som premiärminister äntligen flytta in i regeringskanslierna. Den 12 december svors den nya regeringen in av president Andrzej Duda.

Länge såg Polen ut att följa Ungern på vägen mot ett alltmer auktoritärt och odemokratiskt styre. PiS ville ge landet ett enpartistyre på samma sätt som Fidesz i Ungern. Valresultatet är därför ett ljus i det europeiska mörker, där populistiska partier långt ut till höger vinner terräng i många länder.

Under de senaste åtta åren har Polen gått från att vara ett demokratiskt föredöme i det gamla östblocket till att bli ett avskräckande exempel på hur snabbt ett rättssamhälle kan monteras ned och folkstyret inskränkas. Efter regeringsskiftet 2015 började PiS-regeringen att ta beslut som successivt stärkte politikens makt över rättsväsendet. Många medier, särskilt public service, gjordes till rena propagandakanaler för regeringspartiet. För tre år sedan lät man det statliga oljebolaget (!) Orlen köpa upp många lokala och regionala tidningar.

De mänskliga rättigheterna för kvinnor och hbtqi-personer har inskränkts under PiS-styret. Den redan begränsade aborträtten har, med hjälp av författningsdomstolen, skärpts till i praktiken ett förbud och i östra delen av landet har kommuner och regioner inrättat ”hbtq-fria zoner”. Rapporter om hot och våld mot utsatta personer har ökat.

Rapporter om korruption har också kommit. Ett gravt exempel är att Polen, via ambassader och konsulat, har beviljat/sålt över två miljoner visum till personer utanför EU, främst i Asien och Afrika. Eftersom det handlar om Schengenvisum har de flesta inte rest till Polen utan till andra EU-länder. En del även till USA via Mexico. Fortsätt läsa

Mycket händer i Polen!

I förra veckan fick Polen äntligen sin nya regering, nästen två månader efter valet den 15 oktober. Nu leds landet söder om Östersjön av en bred mittenregering under ledning av Donald Tusk. Det högerauktoritära partiet PiS är av väljarna försatt i opposition.

I regeringen ingår de tre demokratiska allianserna Medborgarkoalitionen (KO), Tredje vägen (PSL/Polska2050) och Nya Vänstern (Lewica). Den nya regeringen står inför stora utmaningar på olika områden. Prioriterat är att återupprätta rättssamhället och mediefriheten.

Här vill jag lyfta fram framgångarna för det gröna centeralternativet, Tredje vägen. Världens äldsta gröna centerparti på agrardemokratisk grund, PSL (bildat 1895), har samverkat nära med väldens yngsta gröna centerparti, Polska2050 (bildat 2020). Tredje vägen fick i valet 14,4 procent av väljarnas stöd. I opinionsundersökningar efter valet närmar sig stödet 20 procent.

Bilden: Samarbetet mellan PSL och Polska2050 fungerade väl. På bilden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz (nu försvarsminister) och Szymon Holownia (nu sejmens talman).
Tredje vägen spelade en viktig, kanske avgörande, roll för att försätta den högerauktoritära PiS-regimen i opposition. ”Bättre Tredje vägen är en tredje mandatperiod för PiS” gick hem bland många väljare, inte minst på landsbygden. Fortsätt läsa

Förnybar energi är framtiden – inte kärnkraft

Länstidningen 11 december 2023
FN:s klimatkonferens, COP28, i Dubai går in i sitt slutskede. Världens länder ska försöka komma överens om hur vi ska möta klimathotet och undgå en katastrof. Hur den fossila energin ska fasas ut är en avgörande grundfråga.

I svenska medier har de viktigaste resultaten från konferensen hittills i stort sett gått under radarn. Här handlar det mest om att statsminister Kristersson och miljöminister Busch har lyckats samla ett 20-tal länder bakom målet att tredubbla kärnkraften till 2050. En både dyr och farlig väg, som skulle ta resurser från den verkliga gröna omställningen.

En positiv rapport hittills från klimatkonferensen är däremot att de flesta deltagande länderna – 119 – har kommit överens om att fördubbla takten i energieffektiviseringen och tredubbla världens förnybara energiproduktion till 2030. Det är faktiskt bråttom.

I Dubai visas exempelvis att sol- och vindenergi blir allt billigare, att batterier snabbt utvecklas för att underlätta elektrifieringen av vägtrafiken och för att stabilisera elnäten. Det är denna utveckling som bör tas till vara och skyndas på. Fortsätt läsa

Att bli utestängd från Facebook…

I många år har jag varit aktiv på Facebook. Där har jag kunnat få information och själv kommentera och diskutera vad som händer och sker. Både på mitt eget konto och på andra konton och sidor. Dessutom har jag via Facebook kunnat hålla kontakt med tusentals vänner. Att delta på detta sociala medium har utan tvekan varit inspirerande.

Den 31 oktober fick jag emellertid en fråga från Facebook – om jag hade lagt in en ny epostadress på mitt konto. Inlägget hade skett ”i närheten av Fontana, USA”. Självfallet svarade jag att ”Det var inte jag”. Uppenbarligen handlade det om att en hackare hade tagit sig in på mitt konto.

Vad hände då? Jo, mitt konto blev omgående avstängt och låst. Det verkar vara så tokigt att Facebook lät hackaren hållas men stängde av mig. Under den gångna månaden har jag gjort många försök att få kontakt med Meta/Facebook för att åter få kontakt med mitt eget konto, men det har varit helt hopplöst. Inte heller med hjälp av erfaren IT-expertis har jag lyckats.

Det kommer bara automatiska svar från Facebook när jag försöker få kontakt med något som kan betecknas som ”helpdesk”. Det finns varken telefonnummer eller epostadress för att nå denna institution, bara diverse länkar som i praktiken inte är något annat än återvändsgränder. Fortsätt läsa

Ska Sverige aldrig får arrangera vinter-OS?

Frågan i rubriken är åter aktuell. För tionde gången säger Internationella Olympiska Kommittén (IOK) nej till att Sverige ska få stå värd för olympiska spel. Detta trots att samma IOK har uppmanat Sverige att söka. Dessutom har Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) tagit fram ett hållbart koncept som bygger på att man i stor utsträckning ska använda befintliga anläggningar, just vad IOK har efterfrågat.

Sverige är ett av väldens främsta vinteridrottsländer, men har aldrig fått stå värd för olympiska vinterspel. Den här gången hummar IOK om att man inte anser att det finns tillräckligt starkt politiskt och ekonomiskt stöd för att få arrangera vinterspelen 2030.

Jag uppfattar tvärtom att det finns ett starkt stöd för vinterspel 2030 såväl från regeringen som från de kommuner där olika grenar var tänkta att genomföras. Såväl Stockholm, Falun, Östersund och Åre har sagt ja och den ansvarige ministern Jakob Forssmed har gjort entydigt positiva ställningstaganden. Fortsätt läsa

Folket blev inte lugnade

Det australiska bolaget Aura Energy satsar åter på att få öppna en gruva i alunskiffret i Oviken nära Storsjön. Nu tillsammans med det helägda svenska dotterföretaget Vanadis Battery Metals.

Ett steg för att förverkliga gruvan är att få en bearbetningskoncession för ett område i Häggån. I en gruva skulle man enligt ansökan bryta främst vanadin, men även nickel, zink och molybden. Metaller som används i batterier. Bolaget hävdar att det i Oviken finns metaller och mineraler ”med potential för global försörjning”. För att kunna gå vidare med sina storvulna planer genomförde man samrådsmöten med lokalbefolkningen i Orrgården på tisdagen.

När Aura Energy var i farten för tio-tolv år sedan var det uran det handlade om. Då arbetade man för övrigt tillsammans med det franska kärnkraftsbolaget Areva för att bryta uran nära Storsjön. När riksdagen 2018 beslutade att förbjuda uranprospektering och uranbrytning blev upprördheten hos Aura Energy stor och bolaget försökte stämma svenska staten på 17 miljarder kronor för att man inte fick sin vilja igenom.

Idag stryker Aura ett streck över stämningen och tar avstånd från den tidigare ledningens agerande. Men att det även idag är uran man även nu är ute efter lyste igenom på samrådsmötet. Vd:n David Woodall var tydlig med att man gärna också gärna utvinner uran om detta åter blir tillåtet – vilket ju Tidöpartiernas uttalade ambition.
Bilden: Aura Energys vd David Woodall informerade, tillsammans med en rad konsulter, om planerna på gruvbrytning i Oviken. 

Under de många år australiska och canadensiska prospekteringsbolag har borrat i alunskiffret i Oviken har det folkliga motståndet mot planerna varit starkt – och så är fortfarande fallet. Det hjälper inte bolaget vid samrådsmötet utmålade sin verksamhet som en insats för den gröna omställningen och en hållbar framtid. Auras vd gjorde, tillsammans med flera konsulter och jurister, vad han kunde för att minska problemen vid en gruvbrytning i dagbrott. Samtidigt är det förstås positivt att man lyssnar till oss som lever och verkar i dessa bygder. Fortsätt läsa