Kategoriarkiv: EU

EU-tåget rusar vidare utan att medborgarna tillfrågas

Efter att de brittiska väljarna röstat för att Storbritannien ska lämna EU kunde man hoppas på viss självrannsakan i Bryssel. Men icke, i stället anstränger man sig för att öka farten på unionståget.

Detta blev tydligt när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker häromdagen höll sitt ”state-of-the-union-tal” inför Europaparlamentet i Strasbourg. Centraliseringen av makten till EU-byråkratin ska fortsätta för att göra Unionen mäktigare. Konturerna av ett Europas Förenta Stater blir allt tydligare. Om medborgarna vill följa med på unionståget eller inte verkar ordförande Juncker strunta i.Skärmavbild 2017-09-15 kl. 11.05.29

Juncker föreslår att den som innehar hans nuvarande post i framtiden (själv kommer han snart att avgå) även ska vara ordförande för ländernas stats- och regeringschefer. Uppenbarligen drömmer han om att Europas Förenta Stater ska ha en post motsvarande presidentposten i Amerikas Förenta Stater. Läs mer

Mannen som avgjorde folkomröstningen om EU

Bild 1: Omslaget till den nyutkomna boken ”Spårbyten”.
Bild 2: Ledare ur ÖP från april 1994 om ett klart EU-nej från Jämtlandscenterns distriktsstämma (85 röster mot 9).

Bo Dockered är den kanske Skannad 4mest betydelsefulle bondeledaren Sverige har haft. Mycket tyder nämligen på att det var han som först fick den egna organisationen LRF, därefter Centerpartiet och till sist väljarna i folkomröstningen 1994 att säga ja till EU-medlemskap. Han var naturligtvis inte ensam om att ha haft en förmodligen avgörande betydelse, men utan hans agerande som ”Ja-lokomotiv” betvivlar jag att Sverige idag skulle vara medlem i Europeiska unionen.

Jag, som hade en annan uppfattning än LRF-ordföranden när EU-frågan blev aktuell, beklagar än idag att han var så framgångsrik på det här området. Mitt alternativ var ett starkt Norden som samarbetade med EU utan att underkasta sig Bryssels regelverk. Det tror jag att vi hade varit betjänta av på samma sätt som att vi ska vara glada över att ha kronan kvar efter folkets nej 2003.

När jag läser Bo Dockereds memoarbok ”Spårbyten”, skriven tillsammans med Pär Fornling och utgiven på Arena förlag, kommer jag ihåg EG/EU-debatten under första halvan av 1990-talet som vore den igår. Jag skrev många ledarartiklar i de här frågorna inför folkomröstningen på Östersunds-Postens ledarsida och kritiserade inte sällan bondeledaren Dockered. På ÖP:s ledarsida argumenterade vi konsekvent för ett nej till inträde i Brysselunionen. Läs mer

Europas Förenta Stater eller Nationernas Europa?

Skånska Dagbladet 13 juni 2017.

Länstidningen 14 juni 2017
Östersunds-Posten 17 juni 2017
Bilden: Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har presenterat en vitbok med fem scenarier för EU:s utveckling. I Sverige diskuteras detta knappast alls.

Brexit, senast den överraskandejuncker utgången av det brittiska valet, får stor uppmärksamhet. Spekulationerna är många även i svenska medier. Att själva EU står inför ett avgörande vägval får däremot knappast alls någon plats i debatten.

I våras presenterade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker en ”vitbok” med fem framtidsscenarier för Unionen. Fyra av dessa går ut på att samla mer makt till Bryssel och successivt bygga en regelrätt statsbildning. Positivt är dock att ett alternativ innebär att samarbetet främst koncentreras till handel och de fyra friheterna. I övrigt kan beslut återföras till medlemsländerna. Kommissionen kan dock inte låta bli att omgående såga detta alternativ.

Det är bråttom att välja väg, menar kommissionen, som hoppas att stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet redan i slutet av innevarande år ska enas om i vilken riktning EU ska gå. Att så avgörande framtidsbeslut måste diskuteras brett och förankras bland medborgarna verkar man blunda för. Om ytterligare centralisering pressas igenom von oben hotar demokratiskt haveri. Läs mer

In i ett avgörande skede för Norden och Europa

Länstidningen 15mars 2017

Lördagen 25 mars ska det firas i nordenden italienska huvudstaden. Åtminstone är det tänkt så. EU-ledarna samlas för att påminna om att det är 60 år sedan Romfördaget, Unionens grunddokument, antogs.

Jubiléet sker i ett läge då EU befinner sig i sin djupaste kris sedan fördraget skrevs 1957. Britterna har beslutat lämna och motsättningarna växer bland de kvarvarande medlemmarna. Därför blir den ”framtidsdeklaration” som ska antas i Rom intressant. Tanken är att deklarationen ska starta en bred ”medborgardiskussion”. Som underlag har kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker presenterat en vitbok med fem alternativ. Vi går in i ett avgörande skede för det europeiska samarbetet.

En bred diskussion om EU är välkommen, inte minst i Sverige. Risken är emellertid att statsbyggarna, de som vill öka Bryssels makt med mer överstatlighet tar befälet i debatten trots en växande kritik bland allmänheten. Tyskland och Frankrike vill samla mer makt till EU. Ordföranden för liberala Aldegruppen Guy Verhofstadt går längst och argumenterar i klartext för ett Europas Förenta Stater med gemensam regering och armé. Alla medlemsländer ska vara med i Schengen och ha euron som valuta. Läs mer

Varför ingen diskussion om Cetaavtalet i Sverige?

I helgen skrevs ”frihandelsavtalet”ceta Ceta mellan EU och Kanada under i Bryssel. Glada herrar – kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, Kanadas premiärminister Justin Trudeau och rådsordföranden Donald Tusk – poserar på bilderna från den högtidliga ceremonin.

Är det då ett bra avtal? Faktum är att jag inte vet. Diskussionen i Sverige har varit miserabel. I detta land, till skillnad från i många andra EU-länder, applåderas närmast reflexmässigt nämligen allt som betecknas som ”frihandel”. Den som ifrågasätter och kritiserar stämplas lätt som ”protektionist”.

Att Ceta mer handlar om regelverk och standarder, liksom om att företag ska kunna stämma länder om de anser att deras intressen skadas (ISDS), kommer sällan fram i svensk debatt. Tullarna är ju redan avskaffade eller mycket låga. Läs mer

Vilken väg väljer EU?

Har ägnat förmiddagen åt att junckerfölja debatten i Europaparlamentet om EU:s läge efter Brexit. Debatten stärkte ordföranden Jean Claude Junckers påstående om att EU befinner sig i en ”existensiell kris”. Nivån på debatten var högst varierande.

Dagens debatt utgick från ordförande Junckers linjetal. Innehållet var inte särskilt förvånande. Juncker arbetar ju sedan länge för att överföra mer makt till EU. Nu lyfte han fram kravet på en gemensam försvarsunion för EU och att en ”verklig utrikesminister” måste utses. Han påstod också att euron var ett ”uttryck för solidaritet”, vilket jag tror att greker och andra betvivlar.

Juncker sa också en del bra sakar som att han vill ta strid för det europeiska jordbruket. Han sa bland annat att ”jag kan aldrig acceptera att mjölk är billigare än vatten” – och det är det ju lätt att hålla med om. Frågan är förstås hur detta ska ske i praktiken.

Efter ordförandens tal följde en brokig diskussion av varierande kvalitet, där företrädare för de olika partigrupperna deltog. Jag fäste mig ännu en gång vid liberala Aldegruppens ordförande Guy Verhofstadt, den mest extreme statsbyggaren i parlamentet. Han verkar tro att mycket mer union skulle övertyga medborgarna om EU:s förträfflighet när allt tyder på att det är tvärtom. Det är något svårt att förstå hur han kan företräda en grupp där många av de övriga ledamöterna inte alls vill gå lika långt på vägen mot ett Europas Förenta Stater.
Nedan lägger jag in en text som jag skrivit efter att jag i förra veckan besökte Europaparlamentet i Bryssel tillsammans med kollegor i Föreningen Centerjournalister. Den handlar också om läget efter Brexit. Den ännu obesvarade frågan är ”Vilken väg väljer EU?” Frågan är om fredagens toppmöte med stats- och regeringscheferna i Bratislava kan ge någon antydan om svaret. Läs mer

Kan EU reformeras?

De politiska eliterna runt om i Skärmavbild 2016-06-28 kl. 13.07.34Europa är i chock över att de brittiska väljarna med klar majoritet har uttalat sig för att Storbritannien ska lämna EU. I kommentarerna anstränger man sig för att snacka bort folkets ställningstagande. Det påstås att många inte förstod vad de röstade om, var ”korkade”, att de föll offer för populism och att de nu ångrar sig. En undersökning gjord efter folkomröstningen visar dock att klart fler är ”happy” med resultatet än motsatsen.

I grunden handlar det om att medborgarna inte längre stillatigande accepterar att makten i EU utövas över deras huvuden. När de brittiska väljarna efter 43 års medlemskap tar ställning för att lämna unionen måste det tas på allvar. Storbritannien bör inte straffas för att man har lyssnat till folkviljan utan det gäller nu att få till stånd bra avtal och överenskommelser mellan alla inblandade parter. I stället gäller det att dra slutsatser av brexit.

Läs mer

Kan Norden ta sig samman?

Artikel publicerad i Kritiska EU-fakta, juni 2016

Bilden: Från Skandinavismens storhetstid i mitten av 1800-talet, då en stark opinion arbetade för Nordens enande.

Inför folkomröstningen om EU för snart 22 år sedan var vi många som såg ett nära samverkande Norden som alternativ till EU-inträde. Länderna spelades emellertid ut mot varandra och valde olika relationer till Bryssel. Finland och Sverige valde EU, medan Norge röstade nej. Då kändes ett starkare nordiskt samarbete avlägset.

Idag ser Europa och världen emellertid annorlunda ut. EU är inne i en allvarlig kris, Storbritannien ska rösta om utträde ur unionen, och även tidigare EU-entusiaster inser att det ligger i de nordiska ländernas intresse att stärka och fördjupa samarbetet. Idag diskuteras på fullt allvar en gemensam nordisk statsbildning även.Skandinavism

Historiska tillfällen

Det har genom historien funnits flera tillfällen då Norden hade kunnat enas, ungefär som Tyskland och Italien. Kalmarunionen fungerade mer eller mindre mellan 1397 och 1523. Efter århundraden av krig väcktes ”skandinavismen” till liv i mitten av 1800-talet. Ett konkret resultat är myntkonventionen 1873, då Sverige, Danmark och Norge införde kronan som valuta. En mängd nordiska möten genomfördes, liksom ett omfattande kulturutbyte. Ett bakslag vara att unionen Sverige – Norge upplöstes 1905, men det skedde och redan året därpå argumenterade författarinnan Ellen Key för ”Nordens Förenade Stater”.

Vid första världskrigets utbrott samlades Sveriges, Danmarks och Norges monarker till trekungamöte i Malmö för att visa nordisk samhörighet. Efter kriget bildades Föreningen Norden 1919 för att knyta kontakter över landsgränserna. Under 1920-talet samarbetade länderna om gemensam lagstiftning, exempelvis en modern äktenskapsbalk. Läs mer

”Jämtland till Norge?”

(Bilden: i september 1991 intervjuades jag i Adresse-Avisen, Trondheim, och väckte redan då tanken på att Jämtland skulle återgå till Norge om Sverige valde att bli medlem i EU.)

De senaste dagarna har jagHL intervju Adressa 1991 gått igenom lådor med gamla tidningar och pressklipp. Då hittar man både mycket och mer som påminner om vad man har sysslat med genom åren.

I högen av gamla tidningsurklipp hittade jag bland annat den här artikeln från Adresse-avisen. Förutom att jag ser oförskämt ung och oförstörd ut blir jag lite förvånad över att jag redan 1991, tre år före folkomröstningen om EU-medlemskap lyfte frågan om Jämtlands nationstillhörighet beroende av vilka relationer Sverige respektive Norge tänkte välja till Bryssel. Jag vet att vi hade en sådan diskussion i själva folkomröstningskampanjen, men jag var uppenbarligen tidigare ute med de här tankarna.

Hade Jämtland Härjedalen fått rösta om huruvida länet skulle tillhöra Sverige eller Norge efter folkomröstningarna 1994, då de båda länderna valde olika EU-relationer, är jag ganska övertygad om att valet hade fallit på det västra landet. Nu var det aldrig någon fråga utan Jämtland har fått göra det bästa av att ingå i EU. Läs mer

Ett avgörande centerseminarium 1996

(Bilden: Ledare i Östersunds-Posten 30 mars 1996)

”Jag är övertygad om att EMUNej till EMU 1996 är bra för Europa och Sverige. Åtstramningar och besparingar blir inte mindre för de länder som står utanför valutaunionen, snarare tvärtom. Först med EMU kan vi föra en fungerande välfärdspolitik.”

Citatet kommer från ett inlägg av Sveriges första EU-kommissionär Anita Gradin (DN 23 januari 1997). Då pågick sedan något år en ganska omfattande diskussion om huruvida Sverige skulle ge upp kronan för den kommande euron eller inte. Vi som argumenterade mot EMU utmålades inte sällan som mindre vetande.

Idag vill nog många av de gamla euroförespråkarna glömma sina, som det har visat sig, helt verklighetsfrämmande argument för att skrota kronan. Att euron och EMU skulle vara en förutsättning för en fungerande välfärdspolitik, som Anita Gradin, hävdade är det knappast någon som tror på idag. I perspektiv av den djupa grekiska fattigdomskrisen framstår det som tvärtom. Läs mer