Länstidningen 26/9 2020Bilden: EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll nyligen ett linjetal om ”Next generation EU”. I bakgrunden finns dock Macron och Merkel, som har en stor del av den verkliga makten när det gäller Unionens utveckling.
I slutet av juli förhandlade Stefan Löfvén och övriga regeringschefer i EU fram en ny flerårsbudget och en gigantisk återhämningsfond efter coronakrisen. Under de nattliga överläggningarna kompromissade Löfvén och övriga ”sparsamma” om principerna. Den principiella inställningen om att hela återhämtningsfonden – ungefär 8000 miljarder kronor – skulle vara lån och inte bidrag vägde lätt. Den nattliga kompromissen resulterade i att det mesta utgår i form av bidrag.
I samband med toppmötet förekom en viss diskussion om vart EU är på väg, men därefter är det i stort sett tyst. Nog borde vi ha en bred diskussion om vilken utveckling vi vill se. De federalistiska krafterna – de som vill utveckla EU till ett Europas Förenta Stater – är nämligen på offensiven och använder skuggan av coronakrisen för att ta nya steg i denna riktning. Helst utan större diskussion.
Förutom att Sveriges årliga medlemsavgift beräknas öka till 45 miljarder kronor, trots den ”rabatt” Stefan Löfvén lyckades förhandla sig till, kommer den svenska statskassan att få bidra med närmare 150 miljarder kronor bara för att finansiera den beslutade fonden. En fond som i hög grad syftar till att rädda euron, en valuta som vårt land tackat nej till.
Att Frankrike och Tyskland styr EU råder ingen tvekan om. Efter att Macron och Merkel lagt upp strategin och förfärdigat ett förslag antogs det med mindre justeringar av toppmötet i juli. Allt under parollen ”Next generation EU”. Om Europaparlamentet lyckas ändra något blir det av allt att döma steg i ytterligare federalistisk riktning.
Nästa steg för EU är att skaffa ”egna medel”, det vill säga en egen beskattningsrätt. Först ut är en plastskatt och därefter tänker man gå vidare med en koldioxidskatt, plus skatt på stora IT-jättar och finansiella transaktioner. Det kan låta ofarligt och miljövänligt, men i praktiken innebär det att makten över ekonomin på allvar överförs till EU. Lägg till detta att planerna på en bankunion, där man även vill ha med Sverige och andra medlemsländer som tackat nej till euron. Ett annat förslag är att införa minimilöner, vilket riskerar att gå ut över den svenska avtalsmodellen.
Enligt de senaste årens SOM-undersökningar har majoriteten av svenskarna accepterat EU-medlemskapet. Efter den stora diskussionen 2003, då en klar majoritet tackade nej till att skrota kronan för euron, har det varit ganska tyst. Men utvecklingen mot ett Europas Förenta Stater har inte avstannat, tvärtom.
Personligen är jag positiv till ett europeiskt samarbete som handlar om genuint gränsöverskridande frågor som handel, miljö och brottsbekämpning. Däremot är jag motståndare till ett centraliserat Brysselstyrt statsbygge med beskattningsrätt, militärt försvar etc.
En förutsättning för en utveckling där vårt land blir en del av ett Europas Förenta Stater är att den är förankrad i folkviljan. Det är en grundläggande demokratisk princip. Såväl politiska partier som medierna har ett stort ansvar. Jag ser gärna ett starkare nordiskt samarbete, men tror inte att det vore lyckligt att vårt land blir en del av en stor, centraliserad statsbildning.
En bred diskussion om vilket europeiskt – och nordiskt – samarbete vi egentligen önskar bör sättas högt upp på agendan. En utveckling under tystnad är odemokratisk och farlig.