Kategoriarkiv: Övrigt

Medborgarkunskap: Folket skulle ta tillbaka historien

(Bilder: Omslaget på ”Medborgarkunskap” som spreds i stor upplaga. Nedan: Värner Rydén)

I en låda hittade jag häromdagenMedborgarkunskap en intressant skrift; ”Medborgarkunskap” från 1925. Författaren är Värner Rydén, ledande socialdemokrat som stod nära Hjalmar Branting under förra seklets första decennier. Han var bland annat under ett par år landets ecklesiastikminister (utbildningsminister) och genomförde då avskaffandet av Luthers lilla katekes som obligatorisk läsning i folkskolan.

Att avskaffa katekesen gillades naturligtvis inte av alla. En ramsa spreds i riket: ”Rydén, den röda räven, han tog vår katekes. Bibeln tar han även, om tillfälle blott ges.” Men Värner Rydén ville uppenbarligen rehabilitera sig med en egen uppfostringsskrift och författade boken ”Medborgarkunskap” för fortsättningsskolan, vars första upplaga utkom 1923. Det blev en bestseller som spreds i stora upplagor. (Medborgarkunskap ingick från början i historieämnet, men gick på 1950-talet upp i ämnet Samhällskunskap.)

Det är alltså ett exemplar av denna bok jag har hittat i mina gömmor. Jag började förstås bläddra i skriften och blev intresserad. Uppenbarligen var det Värner Rydéns syfte att sprida kunskap om historien och hur det svenska samhället fungerar – och det var utifrån en för tiden typisk nationalistisk utgångspunkt. Han såg svenskarna som ett mycket homogent folk och ville att ”folket skulle ta tillbaka historien” från överklassen. Man kan säga att Rydén genom ”Medborgarkunskap” idémässigt beredde vägen för folkhemmet de kommande decennierna. Läs mer

Att vara ”stafettgäst”

Idag har jag varit ”stafettgäst” i IMG_3737SR Jämtland. Det kändes både hedersamt och roligt att få ta över stafettpinnen från den karismatiske eldsjälen Per Bergvall i Ragunda. När det var dags att träffa Leif och Emelie i radiostudion kändes det emellertid ganska nervöst. Man är ju inte så van att berätta personligt om sig själv inför radiolyssnarna.

Jag tror emellertid att det gick ganska bra, åtminstone av reaktionerna att döma. I programmet berättade jag spridda delar av mitt livs historia, från uppväxten i Skärstad mellan Huskvarna och Gränna till dagens liv på Rödön i Storsjöbygden.

Om du vill lyssna till programmet och vad jag hade att berätta så kan du göra detta. Programmet finns på den här länken på SR Jämtlands hemsida. Kanske det finns ett och annat av värde att ta del av.

På bilden ser du mig tillsammans med de trevliga programledarna Leif Landin och Emelie Andersson.

Den gröna ungdomsrörelsen lever upp!

CUF 2012För en gammal förbundssekreterare i Den Gröna Ungdomsrörelsen, CUF, kändes det bra att vara med på debatten mellan de politiska ungdomsförbunden i Jämtlands län, arrangerad av Ida och Kalla på LT:s ledarredaktion. Rent allmänt kändes det som att partipolitiken åter börjar bli intressant bland de unga i länet, vilket känns mycket bra.

Själv är jag särskilt glad över att CUF i länet växer och har en tydlig grön och decentralistisk profil. Fortsätter man i den riktningen kan ungdomsförbundet återta rollen som en viktig pådrivare i grön och decentralistisk – ekohumanistisk – riktning. Jag hoppas att Jämtlandsgänget, med Patrik Andersson i spetsen kan ta på sig den viktiga uppgiften.

Kan man tänka sig; efter debatten ville CUF-gänget fotograferas tillsammans med mig – förbundssekreteraren från ett annat decennium (1981-84). Det kändes väldigt bra. Från vänster: distriktsordföranden Patrik Andersson, undertecknad, vice distriktsordföranden Kenneth Nilsson, styrelseledamoten Charlotte Nordling Schill och förbundsordföranden Hanna Wagenius. Alla med decentralistknappen på.

Ett stärkt Norden gör skillnad

SkandinavismKanske våras det åter för Norden. För ett par år sedan lanserade Gunnar Wetterberg sin vision om Förbundsstaten Norden, ”den realistiska utopin”. I förra helgen tog Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) ställning för en nordisk federation. Jag har själv försökt bidra till diskussionen.

Det viktiga är inte vilken beteckning man ger det nordiska samarbetet utan att det verkligen utvecklas och stärks. Själv har jag alltid varit en stark förespråkare för ett närmare samarbete över gränserna i Norden. Inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap 1994 arbetade jag på nej-sidan, eftersom jag var övertygad om att en bättre väg mot framtiden var ett starkt Norden, som samarbetar med EU utan att bli en del av Unionen. Jag är fortfarande övertygad om att det var en klok linje.

När en knapp majoritet emellertid tog ställning för att Sverige skulle bli en del av EU trodde jag att det inte var möjligt med ett starkt Norden under överskådlig tid. Detta särskilt som de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel.

Idag kan vi glädjande nog konstatera att Norden tillsammans är en stabil del av vår allt mer globaliserade värld. Kanske är det läge att på allvar aktualisera ett nära samarbete i Norden. Tillsammans utgör de nordiska länderna en av världens 10-12 starkaste ekonomier och med ett gemensamt agerande skulle Norden ta plats bland länderna i G20 och i styrelserna för IMF och Världsbanken. Kan länderna dessutom undanröja de gränshinder som fortfarande finns i vår region skulle Norden bli ännu starkare. Inte minst i Mittskandinavien, Nordens Gröna Bälte, finns en stor potential i ett gränsöverskridande samarbete.

Hursomhelst är det läge för att Norden att fördjupa samarbetet på olika områden. Kanske är det läge för att genomföra den skandinavism (bilden) som många drömde om i mitten av 1800-talet i vår tid. (Finland och Island är självfallet också lika välkomna i samarbetet.)

Jag hoppas på en intensiv diskussion om Norden framöver. Kanske Wetterbergs starka argumentation och CUF:s ställningstagande kan få efterföljare. Vi har hursomhelst mycket att vinna på ett närmare samarbete över de nordiska gränserna och på att Norden agerar som en stark kraft på den globala arenan. Ett starkt Norden skulle göra stor skillnad!

Säg hej då till blockpolitiken!

Ola Nordebo på ”frisinnat socialliberala” Västerbottens-Kuriren har till de mest intressanta ledarskribenterna i landet för närvarande. Han är bättre på att se vad som sker i samhället än de flesta mediala betraktare.

I ett blogginlägg på VK skriver Ola Nordebo om Blockpolitikens solnedgång på ett intressant och övertygande sätt. ”Medierna och de politiska partierna har stirrat så länge på den svenska blockpolitikens mönster att de bränt sig fast på insidan av ögonlocken. De kan komma att bli överraskade när de öppnar ögonen”, skriver han.

Jag tror tror att Nordebo har rätt. Samarbetsmönstren i svensk politik kan förändras snabbare än vi kanske tror. Något rödgrönt block finns i praktiken inte längre – och alliansen kan snart också ha spelat ut sin roll. Ola Nordebo citerar den liberala tyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher som sagt att politiska koalitioner är allianser med bestämda syften under begränsad tidsperiod. Blir de något mer förlorar minst en av samarbetspartnerna bildligt talat – sin själ.

När Allians för Sverige bildades i god tid före valet 2006 var det viktigt att samla oppositionspartierna för att de då trötta Socialdemokraterna behövde avlösning i regeringskanslierna. Jag ställde själv upp på att allianssamarbetet var viktigt i den situationen. Däremot har jag aldrig förespråkat en hård blockpolitik som vi har upplevt under senare år. Sådana låsningar är inte bra för landet – och inte heller för ett parti i politikens centrum som Centerpartiet. Ibland är breda uppgörelser av stor betydelse för landet.

Sverige har i grunden ett flerpartisystem och inte ett tvåblocksystem. För närvarande är åtta partier representerade i riksdagen, inte två block. Därför hoppas jag att partierna kan agera mer självständigt utifrån sina egna ideologiska utgångspunkter inför kommande val för att ge väljarna bra valmöjligheter. Att i förväg låsa samarbetsmönstren innebär begränsningar och mindre påverkansmöjligheter. Liksom i våra grannländer är det viktigt att det finns flera möjliga regeringskonstellationer och att väljarna kan markera vilka politiska sakfrågor som väger tyngst när de går till valurnan.

Jag anser exempelvis att det vore intressant Centerpartiet och Miljöpartiet kan närma sig varandra för att stärka de gröna krafterna i svensk politik. Det är inte självklart att det politiska mönstret ska se ut som idag under överskådlig tid. Ola Nordebo har uppenbarligen förstått detta. På olika håll borde man nog börja fundera över att säga hej då till dagens hårda blockpolitik.

Hämta näring från de gröna rötterna för att möta framtiden

Tillsammans med Sven Bergström skriver jag om Centerpartiets möjligheter på Newsmill. Vi är övertygade om att Sverige behöver ett tydligt, decentralistiskt och grönt mittenparti även framöver – och att det är Centerpartiets uppgift att fylla denna roll. Detta kräver emellertid att partiet hämtar näring från sina gröna rötter, är tydligt och offensivt.

Lyckas Centerpartiet i det Framtidsbygge partiet har inlett att åstadkomma detta finns goda förutsättningar för att partiet åter kan växa sig starkt. I kväll, tisdag, kommer jag att delta i ett seminarium i riksdagshuset om Centerpartiets möjligheter att bli det starka decentralistiska partiet för alla delar av Sverige.

Här, på Newsmill, kan du läsa Svens och min artikel.

Gröna rötter – grön framtid

Den här bilden inger förhoppningar. Jag menar nämligen att Skärmavbild 2012-03-21 kl. 17.54.36Centerpartiet under senare år alldeles för lite har hämtat inspiration och näring ur sina egna gröna och decentralistiska rötter. I stället för att med kraft utveckla och förnya sin egen unika profil i det politiska landskapet har partiledningen försökt framställa partiet som ett ”liberalt” parti bland andra.

Visst finns en liberal kärna i den gröna centerideologin, men det är inte den som gör Centerpartiet till ett alternativ för fler väljare. Det är strävan efter att utveckla hela landet (decentralisering) och miljöansvaret (Sveriges första miljöparti) som har gjort – och kommer att göra – Centerpartiet till ett nyckelparti i svensk politik. En politik som vårt parti delar med andra gröna centerpartier i Norden och Centraleuropa.

Min förhoppning är att partiet framöver ska hämta inspiration och kraft från de egna erfarenheterna och ur den egna gröna ideologin för att offensivt kunna möta framtiden. Det är den bästa vägen att förnya och utveckla centerpolitiken.

Kanske mötet mellan dagens centerledning och tidigare ledande centerpartister som Karin Söder, Olof Johansson, Nils G Åsling, Agne Hansson och Per-Ola Eriksson kommer att innebära en nystart för centerrörelsen. Vi ska vara stolta över partiets egen unika idétradition med decentralisering och grön miljöpolitik som grund. Gröna rötter – grön framtid!

Moderaterna hindrar regionbildning

Av allt att döma blir det ingen ny Region Mittsverige. Ansvaret för att ansträngningarna avbryts ligger hos Moderaterna. De vill uppenbarligen inte decentralisera makt från staten och på så sätt skapa starkare regioner. Detta trots att även Fredrik Reinfeldt för några år sedan ställde upp, tillsammans med Alliansens övriga partiledare, för att genomföra en regionalisering av Sverige.

Först ställde sig Moderaterna i Jämtlands län på åskådarplats. Det luktade populism lång väg. Idag har så Moderaterna i Västernorrland, som leder landstinget hos grannarna i öster, avbrutit sitt deltagande i arbetet för att skapa en Mittsverigeregion. Oförskämt nog försöker de skylla sitt avhopp på att Jämtlands läns landsting ville ha klara och tydliga förutsättningar för regionbildningen. Därför finns inte längre någon grund för att skapa en region med Jämtlands län och Västernorrlands län till 2015. Läs mer

Ett viktigt debattinlägg

En av de i särklass viktigaste debattinläggen under senare tid publicerades på DN-debatt på lördagen, Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande. Inlägget har författats av ekonomen Klas Eklund, som på ett välgörande sätt understryker att de senare årens avreglerade finanskapitalism (även betacknad som ”nyliberalism”) har nått vägs ände. Han menar att det behövs en ny kapitalism, som måste bli mer uthållig, miljövänlig, ansvarstagande och inkluderande; utanförskap och segregering måste minskas.

Det är ord i rättan tid. Jag tycker att det finns likheter med den ramplanerade marknadsekonomi som vi argumenterade för i CUF på min tid. Eklund lyfter fram flera viktiga punkter i sin artikel – om vilka det borde gå att samla en bred enighet i Sverige:

– Företagen måste ta ett större samhällsansvar om de ska förtjäna vårt förtroende.

– Bankerna har ägnat sig åt spekulation i alltför stor utsträckning.

– Den höga ungdomsarbetslösheten hotar sammanhållningen, i Sverige och i flera andra länder. Trösklarna till arbetsmarknaden är för höga.

– Större resurser måste satsas på vård och omsorg, eftersom befolkningen åldras och blir mer vårdkrävande. Kvalitetskontrollen måste bli mycket bättre.

– Miljövänlig teknik måste stimuleras för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi behöver ett nytt BNP-begrepp som väger in miljöeffekter. Sverige bör gå i spetsen för ett grönt BNP-begrepp.

Jag hoppas att Eklunds artikel kan medverka till en mer konstruktiv diskussion över alla partigränser. Vi har bara en enda jord. Klart är att vi måste sätta samhälleliga ramar och spelregler för den ekonomiska utvecklingen framöver. Vad jag förstår vill Klas Eklund se en del keynsianska inslag i ekonomin samtidigt som miljöhänsyn vägs in.

Glädjande nog har exempelvis såväl energi- och it-ministern Anna-Karin Hatt och vänsterledaren Jonas Sjöstedt uttalat sig mycket positivt om inlägget. Det kan förhoppningsvis vara början på en bra och framtidsinriktad diskussion – och kloka beslut.