Ett viktigt debattinlägg

En av de i särklass viktigaste debattinläggen under senare tid publicerades på DN-debatt på lördagen, Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande. Inlägget har författats av ekonomen Klas Eklund, som på ett välgörande sätt understryker att de senare årens avreglerade finanskapitalism (även betacknad som ”nyliberalism”) har nått vägs ände. Han menar att det behövs en ny kapitalism, som måste bli mer uthållig, miljövänlig, ansvarstagande och inkluderande; utanförskap och segregering måste minskas.

Det är ord i rättan tid. Jag tycker att det finns likheter med den ramplanerade marknadsekonomi som vi argumenterade för i CUF på min tid. Eklund lyfter fram flera viktiga punkter i sin artikel – om vilka det borde gå att samla en bred enighet i Sverige:

– Företagen måste ta ett större samhällsansvar om de ska förtjäna vårt förtroende.

– Bankerna har ägnat sig åt spekulation i alltför stor utsträckning.

– Den höga ungdomsarbetslösheten hotar sammanhållningen, i Sverige och i flera andra länder. Trösklarna till arbetsmarknaden är för höga.

– Större resurser måste satsas på vård och omsorg, eftersom befolkningen åldras och blir mer vårdkrävande. Kvalitetskontrollen måste bli mycket bättre.

– Miljövänlig teknik måste stimuleras för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi behöver ett nytt BNP-begrepp som väger in miljöeffekter. Sverige bör gå i spetsen för ett grönt BNP-begrepp.

Jag hoppas att Eklunds artikel kan medverka till en mer konstruktiv diskussion över alla partigränser. Vi har bara en enda jord. Klart är att vi måste sätta samhälleliga ramar och spelregler för den ekonomiska utvecklingen framöver. Vad jag förstår vill Klas Eklund se en del keynsianska inslag i ekonomin samtidigt som miljöhänsyn vägs in.

Glädjande nog har exempelvis såväl energi- och it-ministern Anna-Karin Hatt och vänsterledaren Jonas Sjöstedt uttalat sig mycket positivt om inlägget. Det kan förhoppningsvis vara början på en bra och framtidsinriktad diskussion – och kloka beslut.

Ett förändrat politiskt landskap

Idag har Vänsterpartiet som väntat med bred marginal valt Jonas Sjöstedt till ny partiordförande. Det kommer förmodligen att få betydelse för hur det politiska landskapet i Sverige förändrar sig. Får Jonas med sitt parti på den förnyelse han förespråkar kan en hel del komma att te sig annorlunda än förr, inte minst tonen i det politiska debatten.

Jag känner Jonas Sjöstedt sedan vi arbetade tillsammans med många andra i nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Redan då blev jag imponerad. Jonas var lugn, sansad, kunnig och skärpt. Ingen kunde som han snabbt tillgodogöra sig innehållet i svårbegripliga EU-dokument bättre. Sedan har tiden gått. Jonas gjorde sig under många år känd som en kunnig och aktiv ledamot i Europaparlamentet och vi sågs någon gång, bland annat när jag besökte Europaparlamentet Bryssel. (Senast jag träffade Jonas var för bara några veckor sedan, då vi sågs i riksdagsrestaurangen.) Inför folkomröstningen om euro eller krona 2003 samarbetade vi i det tvärpolitiska nätverket Europa ja – euro nej. Denna gång befann vi oss på den segrande sidan – vilket en stor majoritet av svenskarna idag med goda skäl är glada för.

Några sympatier för Vänsterpartiet har jag inte, men jag är imponerad av Jonas Sjöstedt. Förmår han hålla de traditionella testuggarna stången kan han säkert medverka till att attrahera nya väljare till sitt parti. Främst är det säkert  besvikna socialdemokrater som kan lockas till ett bredare, mindre doktrinärt och grönare vänsterparti. Själv utlovade Sjöstedt efter att han med bred marginal valts till partiordförande att särskilt utmana Miljöpartiet om positionen som Sveriges mesta miljöparti, främst genom att lyfta klimatfrågan och dess konsekvenser på olika politikområden. Det är också en utmaning mot det andra gröna partiet, Centerpartiet. Fortsätt läsa

Nyhetsförmedling över gränsen – för ökat samarbete

Övergränsen2Under 2010 gjorde jag en förstudie inom interreg när det gäller att förbättra nyhetsförmedling och information över gränsen i Nordens Gröna Bälte, dvs Tröndelag, Jämtlands och Västernorrlands län. Vid årsskiftet drar ett större interregprojekt med samma syfte igång.

Projektledare för det nya interregprojektet Över Gränsen är Elin Solvang på Tröndelagssidan och Ann-Louise Rönestål-Ek (bilden) på Jämtlandssidan. Själv finns jag med på ett hörn i projektet, vilket blir både spännande och intressant.

Under förstudien deltog SR Jämtland, SVT Mitt, Sundsvalls tidning, Östersunds-Posten, Länstidningen, Trönder-Avisa, Namdalsavisa, Adresseavisen och NRK Tröndelag aktivt i arbetet. Vi hade också kontakt med Allehandakoncernen i Ångermanland och Arbeidets Rett i Röros. Den här gången hoppas vi att alla dessa medier och gärna några till kommer att delta i projektet. På programmet står bland annat ett utbytesprogram mellan redaktionerna, journalistseminarier och redaktionsledningsträffar. Syftet är att de direkta personkontakter som uppstår ska leda till en förbättrad bevakning av vad som händer på andra sidan riksgränsen. I grunden utgår Nordens Gröna Bälte en gemensam region i Mittskandinavien och det är nu hög tid att överbrygga den informationsmur som gränsen har inneburit. Med en bra information och nyhetsförmedling underlättas också annat samarbete över gränsen, ekonomiskt, kulturellt och idrottsligt.

Projektägare för Över Gränsen (Grenselös nyhetsformedling) är Handelskammaren Mitt i Sverige och Nord-Tröndelags Fylkeskommune i Norge.

Sverige har inga skäl att ansluta sig till ”stabilitetsunionen”

För att utveckla samarbetet mellan de länder som har infört euron föreslog EU-toppmötet i förra veckan en ny ”europakt” eller ”stabilitetsunion”. Syftet är främst att skärpa budgetkontrollen och hindra att enskilda euroländer missköter sin ekonomi. I förlängningen innebär detta ytterligare ett steg i federal riktning – på tyska villkor.

Sverige har kvar sin valuta, kronan, ordning på sin ekonomi och ingen anledning att underordna sig denna europakt. I respekt för beslutet i folkomröstningen 2003 borde detta vara en självklarhet, särskilt som av allt att döma en mycket stor majoritet, 80 procent enligt SCB, motsätter sig en euroanslutning. Ledande folkpartister, Jan Björklund, Carl B Hamilton och Birgitta Ohlsson, gick emellertid omgående ut i Svenska Dagbladet och krävde en svensk anslutning till överenskommelsen. Det är minst sagt utmanande. För min del anser jag att det är hög tid att Centerpartiet, som aktivt bidrog till att nej-sidan segrade i folkomröstningen 2003, säger ifrån och klargör att partiet inte kan medverka till en anslutning till europakten. Däremot bör Sverige, via IMF, bidra till att ge lån till de skuldtyngda länderna – som vi brukar göra när länder kommer på obestånd.

I en klargörande artikel på söndagens DN debatt tillbakavisar docenten i statskunskap Daniel Naurin folkpartisternas påståenden om att Sverige skulle hamna ”utanför” om vi inte ansluter oss till europakten. Vi har valt att stå utanför euron och kan inte tappa ett inflytande vi inte har. Tvärtom visar Naurin att forskningen har klargjort att det faktum att Sverige, Danmark och Storbritannien har kvar sina nationella valutor inte har inneburit minskat inflytande. Sverige och Danmark tillhör tvärtom de länder som har större inflytande än vad de borde ha i förhållande till sin storlek. Fortsätt läsa

De gröna partierna bör samarbeta

Det är fullständigt osannolika siffror, kommenterade K-G Bergström i Expressen dagens SCB-undersökning. Jag håller med honom. Hade någon för några år sedan ha påstått att Moderaterna snart skulle vara klart större än Socialdemokraterna hade han eller hon knappast blivit trodd. Men enligt SCB har Moderaterna i november 2011 stöd av 33,4 procent av väljarna, medan Socialdemokraterna är nere på 27,7 procent.

Ännu osannolikare ter sig de nedbrutna siffrorna för Jämtlands län. Här har Moderaterna plötsligt, enligt SCB, stöd av hela 40,7 procent, medan Socialdemokraterna får nöja sig med 31,9 procent. För några år sedan skulle ett sådant förhållande avfärdats som fullständigt verklighetsfrämmande. Nu ska det i sanningens namn sägas att underlaget är mycket begränsat, varför de nedbrutna siffrorna ska tas med en nypa salt. Men trenderna är tydliga över hela landet.

Centerpartiet måste sikta högre

Hur går det då för Centerpartiet med nyvalda partiordföranden Annie Lööf i spetsen? Nationellt ökar partiet något till 5,5 procent. I Jämtlands län har Centerpartiet sitt starkaste fäste med 13,1 procent. Det är hyfsat och en klar uppgång sedan den förra undersökningen, men vi borde ligga avsevärt högre. Det är ju inte länge sedan centerstödet i vårt län var avsevärt högre än moderaternas.

Förutom Moderaterna är Miljöpartiet det enda parti som kan glädja sig åt en kraftig uppgång. Miljöpartiet får sin högsta siffra hittills, nationellt ligger partiet nu på hela 11,7 procent. Stödet är starkast i Stockholm och Göteborg, i Jämtlands län får Miljöpartiet stöd av 6,7 procent.

En del kommentatorer hävdar att ett tvåpartisystem håller på att växa fram i Sverige. Jag tror att det är en felaktig bedömning. Dagens närmast cementerade blockpolitik kommer inte att hålla i längden. Väljarna är rörligare än förr och  vill ha fler alternativ att välja mellan i politiken. Dessutom anser jag att dagens tvåblockspolitik inte i längden är bra för landet. Breda uppgörelser i viktiga framtidsfrågor ligger i landets intresse, vilket hårda blocklåsningar inte gör.

Grönt alternativ till de röda och blå

De båda gröna partierna – Centerpartierna och Miljöpartiet – ser ofta varandra som konkurrenter och gör inte sällan mer eller mindre onödiga angrepp mot varandra. Så har det varit ända sedan Miljöpartiet grundades efter folkomröstningen om kärnkraften 1980. Många tidigare centerpartister anslöt sig vid den här tiden till det nya gröna partiet, vilket till en början skapade en konkurrenssituation.

Jag tror för min del att ett närmare samarbete mellan Centerpartiet och Miljöpartiet skulle stärka de gröna, miljöinriktade krafterna och påskynda utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Många väljare skulle attraheras av ett starkare grönt alternativ till de röda och blå.

Redan i mitten av 1990-talet gjordes emellertid trevande försök till närmanden mellan de båda partierna, men den gången blev det inga praktiska resultat på riksplanet. I en hel del kommuner, bland annat i Krokom, samarbetar emellertid Centerpartiet och Miljöpartiet sedan länge på ett bra och konstruktivt sätt.

Fortsätt läsa

Tomas Kåberger på besök i Jämtland

Kåberger&coTomas Kåberger tillhör utan tvekan världens främsta experter på förnybar energi. Fram till i höstas var han generaldirektör för Energimyndigheten. Nu är han ordförande för den japanska stiftelsen Japan renewable energy foundation, som arbetar med att ersätta kärnkraft och fossilenergi med förnybar energi. Dessutom är han gästprofessor i Kina och snart också professor i energiteknik vid Chalmers i Göteborg.

I fredags besökte Tomas Kåberger Jämtland. När man lyssnar på honom inser man snart vilka möjligheter det finns att producera förnybar energi, inte minst i våra bygder. Tomas konstaterar att det idag är billigare att bygga vindkraft än kärnkraft och kolkraft. Vindkraft är den energikälla som växer mest globalt för närvarande. I Kina tas exempelvis för närvarande 1,5 nya vindkraftverk i drift varje timme. Fortsätt läsa

Norges distriktspolitik – en succéhistoria

Norges senterledare Liv Signe Navarsete, som också är kommunal- och regionalminister, skriver idag en krönika i Aftenposten om vilken succéhistoria landets distriktspolitik är. Utan denna politik hade Norge varit ett fattigare land på många sätt. Femtio år efter införandet av en aktiv distriktspolitik genomförs en jubileumskonferens med det talande namnet Konsten att bygga landet.

Jag har översatt en del av Liv Signes krönika, som jag tycker genomsyras av stor klokhet:

Att ge folk frihet att bosätta sig där de önskar är inte något hot mot den nationella välfärden. Det är snarare en förutsättning. Därför är denna frihet ett överordnat mål i distrikts- och regionalpolitiken.

Vi har byggt vårt välstånd på kunskapsrik förvaltning av stora naturresurser och genom att säkra likvärdiga levnadsvillkor och gott utbud av service överallt. Detta har varit och kommer även framledes att vara en styrka i det norska samhället att vi brukar hela landet. Fortsätt läsa

Nytändning inom centerrörelsen

AnnieWångenMindre än en vecka har gått sedan centerstämman i Åre avslutades. Efter stämman har det varit full fart i svensk politik.

Sedan Annie Lööf valdes av ombuden i Åre har regeringen hunnit ombildas. Annie har blivit näringsminister efter Maud Olofsson och Lena Ek har efterträtt Andreas Carlgren på miljöministerposten.

Klart är att Annie agerar både snabbt och genomtänkt, vilket lovar gott. Nu har hon format sitt lag. Bland centerministrarna finns Eskil Erlandsson (som fortsätter som landsbygdsminister) och Anna-Karin Hatt kvar. Anna-Karin har kvar IT-frågorna men har också fått överta energifrågorna, vilket gör hennes ministerportfölj åtskilligt innehållsrikare.

Att Maud Olofsson lämnar regeringen när hon har lämnat partiordförandeposten är naturligt. Det vore inte bra för nya partiordföranden Annie att ha sin företrädare kvar i regeringsgänget. Att Andreas Carlgren lämnar miljöministerposten kan jag tycka är något oförskyllt, eftersom jag vet att han har arbetat hårt, inte minst för att nå framgång i klimatarbetet. Lena Ek kan hursomhelst bli en stark och grön miljöminister med genomslag. Inte minst är hennes erfarenhet som förhandlare inom EU-systemet kan bli en viktig tillgång. Fortsätt läsa

Ekohumanismen behövs på 2000-talet!

Bramstorp och Per Albin2Artikel, publicerad i Liberal Debatt nr 4 2011:

De gröna rötterna stärker Centerpartiet för framtiden

Bondeförbundet/Centerpartiet har vid många tillfällen under sin hundraåriga historia spelat en nyckelroll i svensk politik. Det är ingen tillfällighet. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka utvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från sina gröna rötter och samtidigt ser framåt. Det gäller att tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt konstruktivt samarbeta med andra partier för att nå resultat.

Liberal kärna

Redan från början finns en liberal kärna i centerideologin. Under 1800-talet var framstegsvänliga bondepolitiker som Anders Danielsson, Hans Jansson och Nils Larsson aktiva och pådrivande i reformeringen av Sverige. Denna ”landsbygdsliberalism” hade förmodligen lika stor betydelse för samhällsomvandlingen som liberala adelsmän som Johan August Gripenstedt, Lars Johan Hierta och Louis de Geer, vilka brukar lyftas fram i historieskrivningen.

Många av Bondeförbundets pionjärer hörde till den landsbygdsliberala strömningen. Det gäller partigrundaren Carl Berglund, ledare som Johan Andersson i Raklösen, Johan Johansson i Kälkebo och, inte minst, Axel Pehrsson Bramstorp (”den liberale agraren”). Berglund hade varit frisinnad landstingsledamot, medan de övriga hade en bakgrund som liberala riksdagsledamöter. Olof Olsson i Kullenbergstorp, som ledde partiet kring 1930, hade däremot varit ”högervilde” i riksdagen. Fortsätt läsa