Kategoriarkiv: Demokrati

Viktigt val väntar i Polen

I höst kommer Polen att välja väg framåt. Förmodligen blir det nämligen val till sejmen/parlamentet i oktober. Frågan är om den demokratiska oppositionen kommer att få väljarnas stöd och kunna ta över regeringsmakten från den högerauktoritära PiS-regeringen (Lag och rättvisa). Resultatet kommer att få betydelse för oss, ja för hela Europa.

Jag har följt polsk politik i decennier och ser fram emot ett både spännande och viktigt val i vårt grannland söder om Östersjön.

Bild: Det traditionella gröna centerpartiet PSL (grundat 1895) har inlett ett samarbete med det nya centerpartiet Polska2050 (grundat 2015). Tillsammans bildar dessa partier en stark mittenkraft i polsk politik, en nyckelroll för framtiden. PSL:s ordförande är Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, medan Polska2050 leds av Szymon Holownia.

Även om utvecklingen inte har gått lika långt i auktoritär riktning i Kaczynskis Polen som i Orbans Ungern är läget allvarligt. Media centralstyrs i hög grad från regeringspartiet och rättssamhället är delvis satt ut spel. Lägg till detta att PiS med viss framgång använder sig av kyrkan för att sprida sitt budskap och misskreditera sina politiska motståndare. När jag för ett par år sedan träffade centerledaren Wladyslaw Kosyniak-Kamysz, PSL, berättade han om hur regimen använder predikstolarna för att angripa hans parti. Fortsätt läsa Viktigt val väntar i Polen

Hur kunde det gå så illa?

I dessa tider funderar man – i alla fall jag – ofta på hur det kunde gå så illa med Ryssland. Jag minns själv när jag på 1970- och 1980-talen i samband med olika delegationsresor träffade unga ryssar som var öppna och intresserade av hur vi levde väster om den dåvarande järnridån och gärna ville se en förändring. Den kom ju också kring 1990, då Sovjetunionen upplöstes och Ryssland blev ett eget land.

Några år senare minns jag hur många ryssar som besökte Sverige. När man gick på gatorna i Gamla Stan i Stockholm hörde man ofta mer ryska än engelska talas bland turisterna. Även andra delar av landet, exempelvis Åre, fick besök av en hel del ryska turister. Det kändes som om Ryssland började bli det grannland som det faktiskt är. Handeln växte och vi trodde i varje fall att den stora grannen i öster också skulle bli en vänligt sinnad demokrati.

Uppenbarligen lurade vi oss själva. Vi förstod inte vad som pågick under 1990-talets Ryssland. Kommunismen hade fallit, men vad kom i stället. Vad som hände var att ett gäng framfusiga herrar roffade åt sig en stor del av de tidigare statligt ägda företagen. Dessa oligarker blev stormrika, medan den breda massan blev fattigare. Anarki rådde i många delar av landet. Någon fungerande rättsstat hade inte blivit verklighet i det nya läget.

Anarki i stället för demokrati
I detta läge längtade förstås många ryssar efter ordning och reda, efter ”en stark man” som kunde åstadkomma detta. Då trädde den tidigare KGB-mannen Vladimir Putin in på scenen. Det blev utan tvekan bättre ordning, men man nådde inte särskilt långt på vägen mot en fungerande demokratisk rättsstat. Vi var dock många som fortfarande trodde att Ryssland var på rätt väg. Under de första åren på 2000-talet underströk även Putin att Ryssland ville bli en del av ett samarbetande Europa.
Bild: Uppenbarligen har Vladimir Putin förläst sig på historien. Han vill bli en ny tsar som Ivan den Förskräcklige. Att lära av historien kan vara bra, men inte att försöka upprepa den i en annan tid.
Fortsätt läsa Hur kunde det gå så illa?

Kan Ryssland bli en vänligt sinnad demokrati?

Under 1970- och 1980-talen deltog jag i ett flertal delegationsresor till dåvarande Sovjetunionen, i ungdomsdelegationer från CUF och landsrådet SUL. Jag var även med vid flera stora all-europeiska ungdomskonferenser vid Balatonsjön i Ungern med deltagande från hela Europa och från ungdomsinternationaler och olika politisk färg.

Vi insåg inte då att sovjetsystemet stod inför sitt fall i en nära framtid, men vi märkte ett stort intresse från deltagarna från öst att öka kontakterna och göra hål i järnridån. Avspänning låg i luften efter kalla kriget – och en sådan utveckling ville självfallet vi medverka till.

Bild: Gorbatjov öppnade Ryssland och järnridån föll. (Teckning av EWK)
Sedan kom Gorbatjov med glasnost och perestrojka. Berlinmuren föll och demokrati infördes successivt i de tidigare kommuniststaterna. Även Sovjetunionen upplöstes och många av de tidigare delrepublikerna vann sin självständighet. Det mesta verkade positivt.

Kring 1990 och några år framåt såg framtiden ljus ut. Demokratin hade segrat och nu stod samarbete på programmet i hela Europa. Även i Ryssland. Trodde vi. Lite mer än 30 år senare pågår ett krig i Europa.

Hur kunde det gå så fel?
Jag funderar, som säkert många andra, över hur vårt grannland i öster, Ryssland, ännu en gång har utvecklats i auktoritär riktning och nu i praktiken är en diktatur. Hur kan det komma sig att inte även Ryssland har blivit en samarbetande stat i ett demokratiskt Europa?
Fortsätt läsa Kan Ryssland bli en vänligt sinnad demokrati?

Kärnkraft dominerade på EU-debatt…

Lyssnar på riksdagens partiledardebatt som skulle handla om EU, men som lika mycket handlade om kärnkraft, Kristerssonregeringens hjärtefråga. Att bygga nya reaktorer verkar vara en allt övergripande fråga. Då blir det inte mycket av diskussion om EU fastän det var dagens tema.

Jag blir provocerad när Sveriges statsminister Ulf Kristersson slirar på sanningen och angriper den tidigare regeringen och Centerpartiet för att ha lagt ned kärnkraften och därmed förorsakat de höga elpriserna i södra delen av landet. Att det var kraftbolagen själva som beslutade lägga ned två reaktorer i Ringhals och två i Oskarshamn på grund av bristande lönsamhet och att de höll på bli gamla och krävde stora investeringar för att drivas vidare har han fullständigt förträngt.

Än värre är att statsministern totalt glömmer att hans parti, Moderaterna, för sex år sedan, 2016, var med i en bred energiöverenskommelse med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Kristersson och hans parti är faktiskt delaktiga i den energipolitik som förts i Sverige de senaste decennierna. Energiuppgörelsen var en kompromiss, som innebar inriktning på mer förnybar energi, men som också öppnade för nya reaktorer. Kraftbolagen har dock inte sett ny kärnkraft som någon lönsam och bra investering. Fortsätt läsa Kärnkraft dominerade på EU-debatt…

Hur blev det så här?

I dessa dagar funderar jag ibland över varför det har gått så illa att vi åter har ett förfärligt krig i Europa. Hur kunde Putin roffa åt sig närmast diktatorisk makt och därefter få för sig att anfalla grannlandet Ukraina?

Jag har inget konkret svar, men inser hur naiva jag och många andra var efter murens fall 1989 – och Sovjetunionens upplösning ett par år därefter. Nu skulle alla Europas stater, inklusive Ryssland, bli fria och demokratiska. Trodde vi. Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama gjorde sitt berömda uttalande om ”historiens slut”, nämligen att efter Sovjetunionens fall skulle hela världen enas om marknadsekonomi och liberal demokrati. Idag kan vi konstatera att det var fria fantasier.

Bild: Boris Jeltsin och efterträdaren Vladimir Putin. Båda har ett stort ansvar för att Ryssland inte blev den demokrati och rättsstat många hoppades och trodde på under 1990-talet.

Utbyte under 1970- och 1980-talen

Själv minns jag de delegationsresor till Sovjet som jag deltog i under 1970- och 1980-talen. Såväl CUF (Centerns Ungdomsförbund) som SUL (Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd) hade utbyte med de sovjetiska ungdomsorganisationernas landsråd, KMO. Jag var med i båda sammanhangen. Vi fick besöka inte bara Moskva utan även städer som Leningrad, Tallinn, Tibilisi och Dusjanbe. Vi tog också emot unga sovjetiska medborgare i delegationer som besökte Sverige. Det var både intressant och informativt.
Fortsätt läsa Hur blev det så här?

Landsbygden bortglömd efter valet…

Östersunds-Posten 17 oktober
Länstidningen 19 oktober
Under valrörelsen ansträngde sig Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att konkurrera med Centerpartiet om att vara det främsta landsbygdspartiet. Kd och Sd lade mycket kraft på att misstänkliggöra Centerpartiet, det traditionellt genuina landsbygdspartiet. Inte sällan valde man att angripa något man kallar ”Stureplanscentern”, ett rent fantasifoster.

Kd, det parti som C en gång hjälpte in i Sveriges riksdag, gick så långt att de bildade ett särskilt ”bondeförbund” för att ge intryck av att man skulle ha tagit över C:s roll som landsbygdsparti. Sd:s ”chefsideolog” Mattias Karlsson åkte till Norge för att hämta inspiration från den norska distriktspolitiken. Något som vi centerpartister länge har gjort.

Efter valet, när Kd och Sd är på väg att bilda regering med Moderaterna och Liberalerna, verkar landsbygden inte längre lika intressant. Av de vackra orden finns i varje fall inte mycket i det ”Tidöavtal” som presenterades i fredags. Tidö är en gård, ett gods, men avtalet kunde lika gärna hetat ”Stockholmsavtalet”. ”Tidöavtalet saknar markkontakt”, som Edvard Hollertz formulerar saken i en ledare i tidningen ATL. Jord- och skogspolitiken lyser helt med sin frånvaro, vilket är uppseendeväckande. Fortsätt läsa Landsbygden bortglömd efter valet…

Landets bästa före politiskt spel

Dan Olofsson besvarade mitt tidigare inlägg i ÖP – och jag skrev förstås en replik.
Östersunds-Posten 22 juni

Tyvärr hemfaller Dan Olofsson (ÖP 14/6) till just det politiska spel jag kritiserade i mitt inlägg (ÖP 8/6). När Centerpartiet har åstadkommit konkreta resultat i förhandlingar med regeringen, exempelvis när det gäller pensionerna och strandskyddet, avfärdas detta med att C har ”blivit ett stödparti till S”.

När det gäller pensionerna går partierna till höger så långt att de försöker hindra att den kompromiss Centerpartiet förhandlat fram ens ska få läggas fram för riksdagen. Som den liberale ledarskribenten Lars Ströman i Nerikes Allehanda konstaterar:

Alla partier tycks vara överens om att höja pensionerna. Då borde reaktionen vara: okej, låt oss komma överens. Men i stället blir det en politisk cirkus. 

När det gäller strandskyddet lyckades Centerpartiet uppnå viktiga framsteg i förhandlingar med regeringen. Överenskommelsen innebar att det skulle bli lättare att bygga strandnära på landsbygden och i små tätorter. Det lokala inflytandet skulle öka och i praktiken skulle det bli möjligt att bygga nära vatten där det idag råder strandskydd med 100 meter. Dessutom var man överens om att se över hur de areella näringarna ska få bättre villkor när det gäller strandskyddets utformning. Fortsätt läsa Landets bästa före politiskt spel

Lägg av med det politiska spelet!

Östersunds-Posten
Länstidningen
Skånska Dagbladet
Nord-Sverige
Om tre månader är det val i Sverige. Väljarna får då möjlighet att välja sina företrädare till riksdag, region och kommun. Fria val är demokratins kärna.

I detta läge borde det vara viktigt för de politiska partierna att med all kraft föra ut sin egen politik, presentera de egna förslagen för de som ska rösta i september. I stället hemfaller flera partier åt ett politiskt spel som går ut på att tala illa om, misskreditera, andra politiska partier. Detta dessutom i ett för landet allvarligt och känsligt läge då krig pågår i Europa och då Sverige, tillsammans med Finland, har ansökt om medlemskap i Nato.

För mig är det politiska spel som pågår ovärdigt vår demokrati. Om man verkligen vill ta ansvar för vårt land bör man inte försöka ställa till ytterligare en regeringskris några månader före ett val. Men det är just vad som pågår.
Fortsätt läsa Lägg av med det politiska spelet!

Även Sverige skulle må väl av en majoritetsregering

Sverige har under senare decennier ofta haft minoritetsregeringar. Inför valen ägnar partierna en hel del kraft åt att misskreditera sina motståndare i stället för att föra fram sin egen politik. Tidvis har vi haft en mer eller mindre cementad blockpolitik, som på ett onaturligt sätt delar upp befolkningen. Redan innan väljarna har sagt sitt ska man tala om vem man vill ha som statsminister och regeringsbildare.

Jag är ganska trött på detta politiska spel. Även inför årets val i september är flera partier i den begynnande valrörelsen inne på att mer tala illa om andra än presentera egna förslag. Omvärldsläget med Putins anfallskrig mot Ukraina gör dock att man på goda grunder har lugnat ned sig en del.

Bilden: Finlands regeringar sedan millennieskiftet 2000. (Klicka så blir den större.)

Centerpartiet avviker genom att gå ut till väljarna med sin decentralistiska mittenpolitik utan att på förhand deklarera vilken statsminister man vill se. Jag tycker att detta är bra. Det är utifrån sin självständiga mittenposition Bondeförbundet/Centerpartiet främst har kunnat påverka samhällsutvecklingen under de senaste 100 åren. Men man får räkna med attacker och misstänkliggöranden, främst från partierna till höger. Fortsätt läsa Även Sverige skulle må väl av en majoritetsregering

Öppning för en nordisk försvarsunion?

Putins angreppskrig mot Ukraina har plötsligt gjort ett Natomedlemskap högaktuellt för Finland och Sverige. Kan Ryssland angripa ett demokratiskt grannland som Ukraina ökar hoten även mot övriga länder i närområdet. Att även många som varit motståndare eller skeptiska reagerar genom att överväga en Natoansökan är mot denna bakgrund begripligt.

Jag har varit motståndare till en svensk Natoansökan och är fortfarande skeptisk, men tar naturligtvis intryck av läget. Alliansfriheten har medverkat till att hålla oss utanför krig i mer än 200 år. Grunden för säkerhetspolitiken har varit ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”, en politik som länge har tjänat oss väl. En omprövning av säkerhetspolitiken är därför inte vilken fråga som helst.

Bilden: Att Sverige och Finland samordnar frågan om ev ansökan om Natointräde är positivt. Här statsministrarna Magdalena Andersson och Sanna Marin.

När Centerpartiets partistyrelse 2015 föreslog att partiet skulle ta ställning för en svensk Natoansökan reagerade jag negativt. Vårt parti hade dittills, tillsammans med Socialdemokraterna, alltid försvarat Sveriges alliansfria ställning. Nu hade partistyrelsens majoritet emellertid, några veckor före partistämman, kommit till en annan slutsats. Jag var särskilt kritisk till att denna för landet fundamentala fråga inte hade diskuterats brett och väl förankrats i rörelsen. Hanteringen tycker jag fortfarande var beklaglig. Fortsätt läsa Öppning för en nordisk försvarsunion?