Polariseringen i Polen underminerar demokratin

Bild 1: Utanför Kungliga slottet i Warszwa råder feststämning de första dagarna i maj. Många polacker har ledigt eftersom det är ”majovka”.

Bild 2: Torget i Gamla stan i Warszawa är också fylld av folkliv; musik, konst och gymnastik.

Bild 3: Kung Sigismund Wasa vakar över slottsplatsen. Han var kung i både Polen och Sverige 1592 – 1598. Därefter fick han nöja sig att vara kung över Polen. Han flyttade landets huvudstad från Krakow till Warszawa.

I Warszawa råder feststämning de första dagarna i maj. Den polska huvudstaden är renare och fräschare än vad jag minns från tidigare besök. Polen har haft en mycket positiv utveckling de senaste decennierna, som har kommit de många människorna till del.

Det glada folkvimlet på gatorna dessa dagar beror delvis på att det är ”majovka”, då många polacker är lediga från jobbet. Inte många demonstrerade 1 maj, men däremot firades ”Festival Europejski”, att det denna dag var exakt 15 år sedan Polen blev EU-medlem. Firandet fortsatte av bara farten med polska flaggans dag 2 maj och konstitutionens dag, nationaldagen, 3 maj. Denna dag 1791 antogs en grundlag som kan ses som ett stort steg mot demokrati och som dagens polacker med all rätt är stolta över.

Skrapar man lite på ytan av det polska samhället blir man dock bekymrad. Sedan det ”nationalkonservativa” partiet Lag och Rättvisa (PiS) vann egen majoritet i sejmen 2015 pågår en polarisering som successivt underminerar demokratin. Den bild som trumpetas ut via de regeringsstyrda statliga medierna är att du antingen är ”patriot eller landsförrädare”. Ett budskap som delar samhället ända ned på familjenivå.

Att pressfriheten har inskränkts sedan PiS kom till makten står klart. Public servicekanalerna är idag propagandakanaler för regeringen. En del bedömare menar att dagens statliga TV- och radiokanaler är mer ensidiga än de var under kommunismen. Journalister som inte idkar självcensur riskerar att sparkas. En skillnad är dock att det fortfarande finns fria, självständiga medier som kan balansera ensidigheten.

Rättssystemet är också under tryck. Även om PiS-regeringen efter kritik från EU har låtit en del domare som tidigare sparkats arbeta vidare är förtroendet för rättsväsendet allvarligt skadat. Kulturen är inte heller opåverkad. Chefen för Nationalmuséet i Warszawa kallades nyligen till kulturdepartementet och beordrades att plocka bort ett videokonstverk med en kvinna som entusiastiskt äter banan. Enligt departementet skulle tavlan ha skadligt inflytande på landets unga eftersom frukten anses ha ekivok symbolik. Detta agerande har lett till att Polen ”goes bananas”, konstnärer och kulturfolk protesterar genom att äta bananer utanför muséet och på sociala medier.

Även oppositionspartierna pressas. Ordföranden för Centerpartiet PSL Wladyslaw Kosiniak-Kamysz berättar om hur hans parti misskrediteras och smutskastas i de statliga medierna. Företrädare för partiet ute landet vågar inte yttra kritik i rädsla att förlora jobbet.

Vad beror då denna utveckling i auktoritär riktning på? PiS, med ordföranden Jaroslaw Kaczynski i spetsen, påstår att Polen hotas av omoral och degeneration från omvärlden. ”Sociala sjukdomar” riskerar att spridas västerifrån. Kaczynski hävdar exempelvis att HBTQ-rörelsen är en attack mot kyrkan, på familjen och barnen, ja på Polen som nation. I denna kampanj deltar också delar av kyrkan. Mer toleranta företrädare för kyrkan tystas. Runt om i landet predikar kyrkan detta budskap, i förlängningen att den som är polsk patriot bör rösta på PiS i valen.

Närmast ska representanter till Europaparlamentet väljas i Polen 26 maj, liksom i övriga EU. En rad oppositionspartier – liberalkonservativa Medborgarplattformen (PO), Centerpartiet/Bondepartiet PSL, socialdemokratiska SLD, liberala Nowoscesna och de Gröna – har gått samman i Koalicja Europejska för att tillsammans utmana PiS. Till hösten väntar val till sejmen, parlamentet, och nästa år presidentval. Dessa val får stor betydelse för Polens framtid.

Ett rött skynke för PiS-regeringen heter Donald Tusk. När Tusk skulle omväljas som ordförande i Europeiska rådet var det endast Polen som röstade nej. Med 27 ja-röster mot 1 nej-röst från det egna landet fick han förtroende att fortsätta. I slutet av året lämnar han emellertid Bryssel.

Klart är att Donald Tusk kommer att återvända till polsk politik. Många tror att han att ställer upp i presidentvalet nästa år. Besked ger han dock inte förrän efter höstens val till sejmen. Däremot har Tusk förutskickat att han redan 4 juni kommer att bilda ”en bred rörelse”, inte ett parti. Oklart dock vad detta kan innebära. Om PO och PSL kan återkomma i regeringsställning efter höstens val är det i varje fall ingen djärv gissning att Polens president nästa år kommer att heta Donald Tusk. (PO och PSL satt i regeringsställning 2007 – 2015.)

 

Grannlandet Polen är inne i ett avgörande skede. Vi har anledning att med intresse följa utvecklingen söder om Östersjön. Vad som händer där har betydelse även för oss och för Europa i övrigt.

——————————————————————-

Polen och EU

För flera år sedan inledde EU ett så kallat artikel sju-förfarande (”atombomben”) mot Ungern och Polen. Det kan unionen göra om man anser att ett medlemsland inte följer Unionens grundläggande värderingar. Anser man att ett medlemsland bryter mot mänskliga rättigheter, pressfrihet, rättssäkerhet och andra för demokratier grundläggande värden är det möjligt att straffa landet genom minskat stöd eller, i sista hand, dra in rösträtten.

I praktiken är det emellertid svårt, för att inte säga omöjligt, att med nuvarande regelverk åstadkomma något i den vägen. Varje medlemsland har vetorätt vid beslut av den här typen. Ungern har exempelvis lovat att inlägga sitt veto om Polen skulle utsättas för en bestraffning av den här typen – och vice versa. Det är också troligt att tidigare östländer som Rumänien, Bulgarien och Tjeckien skulle motsätta sig en sådan behandling.

När jag besöker Polen i maj kan jag konstatera att i princip alla partier talar sig varma för EU-medlemskapet, även det ”nationalkonservativa” regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS). Man inser, även om man är kritisk till mycket, hur stor betydelse de olika EU-stöden har för landet. Under de 15 år Polen har varit medlem har landet tagit emot kring 1000 miljarder kronor netto från EU.

PiS agerar ändå inför valet som om Polen skulle kunna sätta regelverket för det framtida EU. Partiet vill stoppa ”omoralisk påverkan” västerifrån och göra Polen till ”Europas hjärta” som också ska påverka värderingarna i unionen. Därför kan man på partiets valaffischer läsa ”Polska sercem europy”, Polen Europas hjärta.

Donald Tusk, tidigare premiärminister och fram till slutet av året ordförande för Europeiska rådet, kommenterade valparollen när han höll ett stort tal i Warszawa den 3 maj. Inom oppositionen hoppas många att Tusk ska ställa upp i presidentvalet näst år. Tusk förklarade med viss ironi:

Visst kan man se Polen som Europas hjärta, men i så fall är Sverige Europas huvud – och vad är då Ungern…

Hur valet till Europaparlamentet går i Polen och andra tidigare öststater får betydelse för det europeiska samarbetet framöver. Den gamle Soldaritetsledaren Lech Walesa, som anses vara stor vän av europeiskt samarbete var drastisk i en intervju med Aftonbladet häromdagen.

Lägg ner EU, förklarade Walesa helt sonika. Vad han menade var att det är nödvändigt att börja om från början. Att alla länder skulle få ansöka om att få delta i ett nytt europeiska samarbete. Medlemskap skulle bara de länder få som uppfyllde demokratikriterierna.

 

Efter några dagar i Polen förstår jag vad Lech Walesa menar även om det kanske inte finns någon realism i kravet. I dagens EU är motsättningar inbyggda som är svåra att lösa med gällande regelverk. De närmaste åren blir hursomhelst avgörande för hur samarbetet i Europa kommer att utvecklas framöver.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *