Aktuella böcker om den gröna centerhistorien

Det känns bra att de två bokprojekt jag har varit engagerad i de senaste åren nu har resulterat i konkret form. Särskilt som böckerna känns mycket bra.

Kjell Dahle och jag har under flera år samlat material om de gröna agrarpartierna/centerpartierna i Europa. Inspirationen fick vi från Thore Petersson, som 1951 skrev en artikelserie om de här partierna i Politisk tidskrift. Kjell och jag träffade Thore för några år sedan och han har därefter följt vårt bokprojekt. Tyvärr fick Thore inte uppleva när Annerledes-Europa (Pax forlag) kom ut inför norska Senterpartiets 90-årsjubileum för lite mer än en månad sedan. Han avled i somras, 93 år gammal.

Annerledes-Europa sätter in de nordiska centerpartierna i ett europeiskt sammanhang – vilket aldrig skett tidigare. Du som är intresserad av de gröna centerpartiernas unika position har goda skäl att läsa boken. Du kan beställa den här. På bilden flankerar min medförfattare Kjell Dahle och jag själv Senterpartiets partiordförande Liv Signe Navarsete, som deltog vid presentationane av boken.

Det andra bokprojektet är det svenska Centerpartiets jubileumsbok, 100 år av handlingskraft (Jengel förlag), som presenterades vid ett seminarium på hundraårsdagen av Carl Berglunds upprop Bröder, låtom oss enas!. Boken ger en bra bild av centerrörelsens utveckling under ett sekel och är väl illustrerad. En given julklappsbok till politiskt intresserade! Beställ den här!

Pålitlig biokraft i vinterkylan

Kärnkraften har problem när elproduktionen behövs som mest. Däremot är biokraften pålitlig även när kylan slår till. Slutsatsen är att vi ska satsa på att utveckla den hållbara, gröna energin – och successivt fasa ut fossilenergi och kärnkraft. Så här skriver Svebio idag:

Kärnkraftverk står stilla – men biokraften fungerar i kylan

Sveriges 150 biokraftanläggningar producerar pålitligt el i vinterkylan. Medan andra kraftverk står stilla går kraftvärmeverken och mottrycksanläggningarna i industrin för fullt och producerar miljövänlig och förnybar biokraft.

Biokraften ger idag 12 TWh el om året, fyra gånger så mycket som vindkraften och el motsvarande tre kärnkraftsreaktorer av Barsebäckstorlek. Det är nära nog en fördubbling under de senaste åtta åren.

– Biokraften är en trygg och säker energikälla när det är kallt i Sverige, konstaterar Gustav Melin, vd i Svebio.

– Biokraftverken ger som mest under vintermånaderna. Produktionen är kontinuerlig, till skillnad från vindkraften, som bara producerar när det blåser, eller kärnkraften, som utan förvarning kan behöva stängas av säkerhetsskäl eller tekniska problem.

– Dessutom produceras biokraften nära användarna, vilket ger en säker försörjning med små distributionsförluster. Ett exempel är Stockholmsområdet, där det produceras omkring 1,5 TWh biokraft om året i tio anläggningar. Det motsvarar hushållsförbrukningen av el i Stockholms stad. I Stockholm finns varken kärnkraft, vattenkraft eller vindkraft.

Dags för hundraåringen att komma igen

SvenningGröningFör 100 år sedan, närmare bestämt den 1 december 1910, publicerade Carl Berglund uppropet Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Det blev startskottet för den partibildningsprocess som tre år sedan ledde till bildandet av Bondeförbundet, dagens Centerpartiet.

I onsdags presenterades jubileumsboken 100 år av handlingskraft, utgiven av Jengels förlag i Östersund, vid ett seminarium i riksdagshuset. Jag har bidragit med texter till boken, som jag tycker blev mycket bra. Särskilt det omfattande bildmaterialet från det gångna seklet är värdefullt. Vid seminariet deltog Olle Svenning och Lotta Gröning (bilden) med värdefulla synpunkter. Enighet råder om att inte minst Axel Pehrsson Bramstorp är undervärderad. Tack vare krisuppgörelsen 1933 – alliansen mellan arbetare och bönder – stärktes den sköra demokratin, som då var hotad – och arbetet med det svenska folkhemmet kunde fortsätta.

Efter seminariet var det mingel med uppvaktningar från olika håll i riksdagskansliet. Köp gärna boken – 100 år av handlingskraft. Den är väl värd sitt pris – och en utmärkt julklapp.

I helgen firar centerpartister från hela landet hundraårsdagen vid festligheter i Skövde. Jag kommer att resa dit och delta i lördagens seminarier. Min förhoppning är att Centerpartiet utifrån sina gröna grundidéer – ekohumanismen – med kraft stärker sin profil som det gröna, decentralistiska partiet i politikens centrum. I så fall finns det goda förutsättningar för ett framgångsval 2014. Det är dags för hundraåringen att komma igen med full kraft!

Polska Centerpartiet PSL vann valframgång

Det polska Centerpartiet PSL lyckades väl i förra helgens lokal- och regionalval. När rösterna räknats samman fick partiet 15,65 procent av rösterna, vilket är klart bättre än opinionsundersökningarna visat.

PSL är världens äldsta genuina och gröna centerparti, grundat 1895. Det är detta agrardemokratiska parti som började använda gröna fanor och fyrklövrar som symboler. Partiet är decentralistiskt, miljöengagerat och resultatinriktat, precis som de nordiska centerpartierna. Det är dags att åter stärka samarbetet mellan den nordiska centerpartierna och systerpartiet i Polen.

Hyfsat resultat för polska Centerpartiet

På söndagen genomfördes regionalval i vårt grannland söder om Östersjön, Polen. Någon större uppmärksamhet har valet inte fått i Sverige, vilket är typiskt men skäl att beklaga.

Preliminärt fick det största regeringspartiet, det högerliberala Medborgarplattformen störst stöd med 33,8 procent av rösterna. I huvudstaden fick Medborgarplattformens borgmästarkandidat egen majoritet.

Det konservativa partiet PiS fick stöd av 27 procent av väljarna, med Socialdemokraterna SLD stöddes av 15,1 procent. Det polska Centerpartiet PSL fick 13,1 procent av rösterna, vilket är ett förhållandevis bra resultat.

PSL är världens äldsta gröna centerparti, grundat 1895. De gröna centeridéerna har överlevt både inhemsk diktatur, nazistiskt terrorvälde och ett halvsekel av kommunism. Idag sitter PSL i Polens regering. Partiordföranden Waldemar Pawlak är ekonomiminister och vice premiärminister.

De nordiska centerpartierna har all anledning att stärka kontakterna med det polska Centerpartiet.

Insikt i Vasa

Medan svenska tidningsdrakar som Expressen och Dagens Nyheter mer eller mindre reflexmässigt avfärdar Gunnar Wetterbergs tankar kring ett fördjupat nordiskt samarbete, konkretiserat i boken Förbundsstaten Norden, visar den finländska tidningen Vasabladet öppenhet och insikt. Häromdagen hade Vasatidningen en läsvärd ledare i ämnet. Nog är det skillnad mot de i den här frågan djupt konservativa svenska tidningarna…

En ögonöppnare i bokform

Kjell Dahles och min bok om agrarpartierna/centerpartierna i Europa väcker positiv uppmärksamhet i Norge. Annerledes-Europa (Pax forlag) är ju utgiven i Norge på norska. Senast har den vänsterinriktade dagstidningen Klassekampen skrivit uppskattande om boken. Recensionen, skriven av Björgulv Braanen, finns tyvärr inte på nätet varför jag citerar:

For dem som måte ha gått rundt og trodd at agrarpartiene i Sentral- og Øst-Europa i mellomkrigstida var synonymt med halv- og helfascistiske bevegelser, er Kjell Dahle og Håkan Larssons nye bok «Annerledes-Europa» (Pax) en øyeåpner. De to forfatterne har gått gjennom agrarpartienes historie i Norden og Øst- og Sentral-Europa, og gir et helt annet bilde av disse partiene. De fleste agrarpartiene var sterke tilhengere av parlamentarisk demokrati og sosial utjevning, og mange utgjorde en avgjørende demokratisk motkraft mot fascistiske og antidemokratiske bevegelser i samtida.

Fortsätt läsa

Underlag för självrannsakan (c)

Ett omfattande valanalysarbete pågår för närvarande inom centerrörelsen, även om det inte är lika bullrigt som den socialdemokratiska motsvarigheten. Jag hoppas emellertid att arbetet blir ärligt och grundligt. Det behövs en omfattande självrannsakan, inte minst när det gäller orsakerna till att Centerpartiet har förlorat stöd i sina traditionella områden, särskilt i norra Sverige.

En bra grund för denna självrannsakan kan boken Landet utanför (Leopard) av journalisten Kristina Mattsson vara. Boken ger en verklighetsnära bild av utvecklingen på landsbygden – och varför många väljare är besvikna på Centerpartiet, som man har haft stora förhoppningar på. Mattsson har också besökt Norge, som för en långt mer kraftfull distriktspolitik.

Jag och många andra centerpartister har länge kämpat för att vi även i Sverige ska införa kraftfulla åtgärder som återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter. Erfarenheterna från Norge visar att detta är åtgärder som fungerar om man vill att hela landet ska leva och utvecklas. Det är hög tid för Centerpartiet att offensivt driva sina egna ståndpunkter för att utveckla hela landet.

Yngve Sunesson skriver en insiktsfull ledare om detta i dagens utgåva av Hallands Nyheter. Jag hoppas att Annie Johansson och övriga ledamöter i den centrala valanalysgruppen läser och tar intryck.

Fördjupa det nordiska samarbetet

Fler norrmän än någonsin säger nej till EU-inträde. Enligt den senaste opinionsundersökningen skulle 62 procent av norrmännen rösta nej till EU, medan ja-sägarna endast är 24 procent, om det vore folkomröstning idag. Med en så tydlig opinion är det inte aktuellt med någon ny EU-omröstning i Norge under överskådlig tid.

Inför folkomröstningen 1994 arbetade jag aktivt på nej-sidan i Sverige. Min vision var ett nära samarbetande Norden, som kunde samarbeta med EU utan att vara en del av unionen. När de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel trodde jag att den nordiska visionen hade förlorat sin realism.

Kanske är det inte så. Det folkliga stödet för ett nära nordiskt samarbete är starkt. De nordiska länderna kompletterar varandra på ett bra sätt och står för en gemensam samhällsmodell. Tillsammans kan de nordiska länderna spela en viktig roll på den globala scenen, exempelvis inom G20, IMF och Världsbanken. Var för sig har vi ett mycket mindre inflytande.

Därför är jag mycket glad över att Gunnar Wetterberg har utvecklat sina tankar om Förbundsstaten Norden i en bok, som dessutom har givits ut av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Wetterberg skissar på ett allt närmare nordiskt samarbete när det gäller ekonomi, handel och utrikespolitik – som till 2030 kan leda fram till en gemensam nordisk statsbildning.

Jag hoppas att vi nu får en konstruktiv diskussion som kan stärka Norden. Om det nordiska samarbetet utvecklas till ett statsförbund eller en förbundsstat är inte avgörande. Det viktiga är att det nordiska samarbetet fördjupas.

Det vore illa om den nordiska tanken, som har starkt folkligt stöd, reflexmässigt skulle avfärdas ännu en gång. Ett starkt Norden är hursomhelst en vision att arbeta vidare för att förverkliga. För Jämtlands län och övriga delar av Mittskandinavien skulle ett öst- västsamarbete över nationsgränserna i Norden få en särskilt stor positiv betydelse.

Förbundsstaten Norden

När jag arbetade för ett nej till EU-medlemskap inför folkomröstningen 1994 var det med visionen om ett starkt, enat Norden som alternativ. Jag såg framför mig ett nära samarbete mellan de nordiska länderna – som statsförbund eller förbundsstat – som i sin tur samarbetade med EU utan att vara en del av denna union.

De nordiska länderna valde emellertid olika relationer till Bryssel och intrycket blev att det inte var realistiskt med en nordisk statsbildning under överskådlig tid. En som däremot idag tror på ett enat Norden är Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef vid Saco. Förra året skrev han två uppmärksammade debattinlägg i DN, där han förespråkade en nordisk förbundsstat.

Wetterberg har nu – på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet – gått vidare och skrivit boken Förbundsstaten Norden, där han skisserar hur en sådan statsbildning kan utvecklas fram till 2030. Häromdagen presenterade han boken vid Nordiska rådets session i Reykjavik. Fortsätt läsa