(Inlägg, publicerat i Länstidningen den 29 juni 2011)

Den ekonomiska och politiska krisen i Grekland fördjupas. Mycket tyder på att landet är på väg mot ett ekonomiskt sammanbrott. EU och IMF har ingen annan medicin att erbjuda än nedskärningar, utförsäljningar och höjda skatter, vilket orsakar medborgarnas raseri.

Den grekiska tragedin förvånar inte. Landet tog sig in i Euroland med hjälp av manipulerade och förskönande siffror om läget i ekonomin. Utbredd korruption och en illa fungerande, alltför stor, statsapparat har gjort läget än värre. Fortsätt läsa →

Sju år efter folkomröstningen om euro eller krona inser även många av de som finansierade ja-kampanjen med generösa bidrag att väljarna tog ett klokt beslut när de sa nej till valutabytet. I takt med att eurokrisen fördjupas förstår även storbolagens direktörer att den egna valutan är en tillgång för Sverige.

”Det är svårt att hålla ihop så många länder med så olika förutsättningar”, konstaterar nu SEB-chefen Annika Falkengren – just vad vi eurokritiker hävdade inför folkomröstningen 2003. Krisen inom eurozonen har flera orsaker, men euron är en del av problemet. I valutaunionen ska alla ha samma ränta och växelkurs trots att de ekonomiska förutsättningarna är olika. Det fungerar dåligt – och det ser vi med all tydlighet nu. Fortsätt läsa →

EU-minister Birgitta Ohlsson ser uppenbarligen som en av sina viktigaste uppgifter att propagera för euron. Att verkligheten visar på den gemensamma valutans tillkortakommanden saknar uppenbarligen betydelse för Birgitta.

I Expressen använder Birgitta Ohlsson Estlands anslutning till eurozonen som anledning till ett nytt utspel.  I artikeln upprepar hon påståendet om att det bara är en tidsfråga innan alla länder kring Östersjön har gett upp sina egna valutor för euron. Men i verkligheten drar alltfler öronen åt sig – och det med goda argument.

I Polen har exempelvis stödet för euron kraftigt minskat under senare tid. I maj 2010 var 37 procent av polackerna positiva till euron, i december hade siffran sjunkit till 24 procent. De flesta polacker är nöjda med zlotyn och tror inte att en övergång till euron skulle vara till fördel för vare sig den enskilde eller för landet.

Även Polens regering börjar inse riskerna med att överge den egna valutan. Europaministern Mikolaj Dowielewicz förklarade nyligen att euron skjuts på framtiden:

Vi måste vänta och se om planerna för euron kommer att fungera, förklarar Dowielewicz klokt nog. Och varför skulle Polen byta valuta? Att landet har haft en egen, flytande, valuta har medverkat till att man har klarat finanskrisen bättre än nästan alla övriga EU-länder.

Jag tycker att Birgitta Ohlsson bör fundera över om blind eurotro är bra vare sig för Sverige eller för Europa. Är det verkligen hennes uppdrag som minister att propagera för en valuta som en majoritet av de svenska väljarna har tackat nej till? EU-ministern borde åtminstone lyssna till vad hennes medarbetare från LUF-tiden Johan Ingerö har att säga, Eurokampanjen är ett plågsamt minne.

Idag har jag en gemensam artikel med Nils Lundgren om vikten av att säga nej till euron i ÖP och LT (tyvärr ännu inte på nätet). Jag tycker att det är mycket viktigt att markera att argumenten mot en euroanslutning – och för att behålla kronan – är ännu starkare än när svenska folket röstade nej till euron 2003. Därför är det viktigt att lyfta in frågan inför valet. Självfallet är jag mycket glad över stödet från Nils.

————-

År 2003 fick svenska folket ta ställning till EMU i folkomröstning.  Socialdemokraterna och tre borgerliga partier, som tillsammans hade fått nästan 75 procent av rösterna i valet 2002, drev en intensiv jakampanj och Svenskt näringsliv satsade omkring tre kvarts miljard kronor på ett ja. Detta är, mätt per väljare, den i särklass dyraste valkampanj världen skådat. I stort sett hela pressen stod på jasidan. 

Ändå sa svenska folket nej till euron med stor majoritet, 56 procent mot 42. Centerpartiet stod på nejsidan och drev, med Lena Ek i spetsen, en föredömlig kampanj utan överdrifter och skrämselargument. Många nationalekonomer varnade också för riskerna med en gemensam valuta.

Sju år senare har vi facit. Euron är i djup kris och kostnaderna för att försöka rädda systemet är enorma. Svenska folket, centerpartiet och ett antal ekonomer kan vara stolta över att de stod emot EMU-propagandan. Det var rätt att säga nej. Fortsätt läsa →