Maktkoncentration till Stockholm

Efter valet förklarade den avgående moderate partisekreteraren Per Schlingmann – nu utnämnd till PR-strateg i regeringskansliet – att Moderaterna ska börja intressera sig för hela landet. Han lät plötsligt som en centerpartist:

Vår idéambition med Sverige är att hela Sverige ska leva. Hur ser man till att det finns små tätorter som i sig gör det möjligt att kunna bo också på landsbygden? Vi nämner service, som handlar om välfärdsverksamheter, men det är lika mycket diskussioner kring mackar och affärer.

Det låter lovande även om man kan fråga sig vad Schlingmann menar med ”idéambition”. Vad detta innebär i praktiken återstår att se. Min förhoppning är att utspelet leder till att Centerpartiet tar sig samman och verkligen visar att partiet är det i särklass bästa partiet för alla som vill att hela Sverige ska leva och utvecklas. Kan man få med Moderaterna på en sådan politik är det förstås bra, men jag tror inte på det förrän jag ser det i praktiken.

Ingen kan dock påstå att Fredrik Reinfeldt har sett till hela landet när han utsåg sin nya regering. Stockholmskoncentrationen är starkare än någonsin. Man kan nästan tro att statsministern tycker att ”stockholmare är smartare än lantisar”,  som den nya moderata gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra en gång lät meddela omvärlden.

I regeringsförklaringen förklarade Reinfeldt att regeringen ”ser till hela Sverige”, men i utnämningspolitiken har han inte följt den inriktningen. Hela 16 av de 24 ministrarna bor i Stockholmsområdet – och det är en geografisk koncentration som har förstärkts. Av de sju nya ministrarna bor sex i Stockholmsregionen. Samtliga fyra folkpartistatsråd bor i huvudstaden. Endast centerledaren och näringsministern Maud Olofsson bor norr om Sollentuna…

Eskil Erlandsson från småländska Ljungby har fått ett breddat ansvar och bytt titel från jordbruksminister till landsbygdsminister. Det är bra, men om titelbytet ska betyda något i praktisk politik måste Eskil också få tillräckliga resurser för att verkligen ge landsbygden goda förutsättningar för utveckling och tillväxt. Matlandet är en löftesrik satsning, men det krävs mycket mer.

Det handlar i hög grad om att föra en politik som medverkar till att vända flyttströmmarna till landsbygden, inte minst till det glest befolkade inlandet. Om inte Anders Borg och finansdepartementet inser detta är inte det plötsligt påkomna moderata talet om att hela Sverige ska leva av något praktiskt värde.

Jag hoppas hursomhelst att regeringens tal om att man ska se till hela landet också får ett tydligt genomslag i den förda politiken. Men det kräver säkerligen att Centerpartiet – med Maud och Eskil i spetsen – kraftigt höjer den gröna och decentralistiska profilen.

Ska hela Sverige leva och utvecklas kommer det att krävas att Centerpartiet tar strid för sin politik även inom regeringsalliansen. Det är dags att höja de gröna fanorna och ta kamp för en decentralistisk utveckling!

Norsk fiskodling i kraftig tillväxt

Norge börjar inse att oljeåldern är på väg mot sitt slut. När intäkterna från olja och gas börjar minska måste landet bygga på andra näringar.

Det är ingen tvekan om att framtidsnäringen framför andra hos våra grannar i väster är fiskodling. Längs hela den långa norska kusten växer vattenbruket. Redan idag är det en enormt betydelsefull näring – som dessutom är i stark tillväxt. Bara under september månad exporterade Norge ”sjömat” för hela 5,7 miljarder norska kronor.

Jag är övertygad om att vi i Sverige också har förutsättningar för ett växande vattenbruk. I den utredning jag ledde kunde vi visa att det främst är skaldjursodling på Västkusten och odling av fisk, främst röding, i de kalla, näringsfattiga och reglerade vattnen i norr. Det är dags att ge bättre förutsättningar för det svenska vattenbruket.

Vattenbruket i Sverige kan inte bli lika omfattande och stort som det norska. Men vattenbruk kan ge bra, klimatsmart mat och många viktiga jobb på landsbygden, inte minst i det glest befolkade inlandet.

Moderaterna ångar på – Centerpartiet måste skärpa sig

Att Moderaterna har ett stort självförtroende efter valet är det ingen tvekan om. Nu tänker man lansera sig som landsbygdens parti och partisekreterare Schlingmann agiterar för att Hela Sverige ska leva.

Jag tycker självfallet att det är utmärkt om Moderaterna har kommit till insikt om vikten av en offensiv politik för att alla delar av landet ska ges förutsättningar för utveckling. Det är i så fall ett senkommet omtänkande – och det är bara att hoppas att de vackra orden betyder något i praktisk politik. När jag satt i riksdagen 2002-2006 hade jag många debatter, där jag argumenterade för krafttag för att vända flyttströmmarna – inte minst för att stärka norra Sveriges inland. På den tiden tävlade moderaterna med socialdemokraterna att vara mest raljerande och ointresserade av effektiva åtgärder som återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivarvgifter, åtgärder som vi vet är effektiva. Det inser alla som studerar Norges framgångsrika distriktspolitik.

Centerpartiet kan alltså nu få konkurrens på sin hemmabana av Moderaterna – om dessa nu verkligen menar allvar med sitt tal om hela Sverige. Jag är besviken över att Centerpartiet inte i regeringsställning under den gångna mandatperioden har lyckats genomföra tillräckligt kraftfulla åtgärder för att hela landet ska leva. Det har dock tagits en del viktiga initiativ, typ Eskil Erlandssons lansering av Matlandet Sverige. Men jag hade väntat mig mer, exempelvis att gamla centerkrav som återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter hade aktualiserats.

I grunden är det ingen tvekan om att Centerpartiet är det parti som har den särklassigt bästa politiken för hela landet. Jag hoppas att partiet nu lyfter fram sin gröna, decentralistiska profil med full kraft. Se till att alla delar av landet kan upprätthålla en bra samhällsservice, omlokalisera sysselsättning från Stockholmsregionen till övriga landet för att bredda arbetsmarknaderna – och ta kamp för återföring av vattenkraftsmedel och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i norra Sveriges inland.

Det är dags att agera! Upp till bevis!

Norge satsar i norr

Idag är partiledarna i den norska regeringen i Tromsö för att presentera ytterligare satsningar på att utveckla fylkena i norr.

Aldri før er det satset så mye på nordområdene som under denne regjeringen. Vår politikk er en bred nasjonal satsing på bosetting, arbeid, verdiskaping, klima og miljø, bærekraftig forvaltning, kunnskap og kultur, kommenterar statsminister Jens Stoltenberg.

Extrasatsningarna på fylkena i norr uppgår till miljardbelopp. Dessutom ska man komma ihåg att Norge har en genomtänkt, offensiv distriktspolitik för att hålla hela landet levande. Återföring av vattenkraftsmedel är en viktig åtgärd. Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter en annan.

Sverige har oerhört mycket att lära av den norska distriktspolitiken. Det är hög tid att ta till vara på de stora utvecklingsmöjligheterna i norra Sverige, inte minst i det glesbefolkade inlandet. Men det kräver en mer offensiv politik för regional utveckling – och sådana åtgärder väntar vi på.

Lär av Norge nu!

Kryssräkningen klar

Så har då länsstyrelsen räknat klart kryssen när det gäller riksdagsvalet. Jag får gratulera Pelle Åsling till en fantastisk framgång i kryssjakten. Pelle blir krysskung med hela 3488 kryss. Så många som 33,26 procent av alla centerväljare i Jämtlands län har satt ett kryss framför krysskungen Pelle. Av centerväljarna i länet har över 54 procent satt ett kryss framför en kandidat, högst andel i hela landet.

Jag fick också många kryss, men hamnar ändå långt efter Pelle. Bland väljarna i Jämtlands län har 1 237 – 11,80 procent – satt ett kryss framför mitt namn. Det är faktiskt en större andel än de flesta invalda centerriksdagsledamöter. De invalda som har fått en större kryssandel än jag är Pelle Åsling, Annie Johansson, Eskil Erlandsson, Maud Olofsson och Ulrika Carlsson. Kryssningen i Jämtlands län i alla partier ser ut så här, enligt ÖP.

Nu är det ändå så att vi bara har ett centermandat från Jämtlands län och det tar alltså Pelle Åsling. Spekulationerna i ÖP om att ett utjämningsmandat dessutom skulle kunna hamna hos Centerpartiet i Jämtlands län låter för bra för att vara sant. Men skulle det inträffa är det förstås mycket glädjande och bara att tacka och ta emot.

Mot nya mål efter valet

Valrörelsen är över och räkningen av kryss pågår på länsstyrelsen. Jag har fått ett starkt stöd och många kryss, men ”krysskungen” Pelle Åsling ser ändå ut att få överlägset flest. Han verkar vara outstanding i kryssning i hela landet. I morgon kväll vet vi slutresultatet.

Själv försöker jag komma in i någorlunda normala banor igen och ta igen alla uppgifter jag har skjutit framöver under den intensiva valrörelsen. Bland annat ska jag nu läsa korrektur på Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft (Jengel), som ska utkomma den 1 december. Då är det exakt ett sekel sedan Carl Berglund i Gimmene publicerade sitt upprop Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Ett upprop som ledde till bildandet av Bondeförbundet.

Jag har ingått i redaktionen och kan utlova en läsvärd och väl illustrerad jubileumsboken. Att lära känna de gröna rötterna är oerhört viktigt för att Centerpartiet ska kunna hävda sin unika roll i svensk politik och åter växa sig starkt. 100 år av handlingskraft kommer att bli ett välkommet redskap för att många ska lära känna vår intressanta och viktiga historia.

Bok om Centerpartiets första sekel

C-bokSå har ännu ett val passerat. Nu gäller det för oss centerpartister att se framåt – men först skadar det inte att också se bakåt och studera partiets historia. De gröna rötterna behöver vattnas för att vi ska kunna möta framtiden offensivt och ta tillbaka förlorad mark.

Den 1 december är det på dagen ett sekel sedan västgötabonden Carl Berglund publicerade sitt upprop Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. På hundraårsdagen utkommer Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft på förlaget Jengel. Jag ingår i redaktionen för boken tillsammans med Thomas Korsfeldt, Emelie Löthgren och Mailis Dahlberg, som har varit huvudredaktör och sammanhållande kraft.

Det har varit inspirerande att arbeta med jubileumsboken och jag är övertygad om att det är viktigt att vi känner vår historia. Centerpartiet har en egen identitet och en självständig roll i svensk politik, en roll som behövs även på 2000-talet. Därför hoppas jag att många kommer att studera 100 år av handlingskraft och hämta inspiration från våra föregångares insatser genom decennierna.

Jubileumsboken går snart i tryck och utkommer på hundraårsdagen den 1 december. Jag kan berätta att boken, förutom att den innehåller intressanta texter, är rikt illustrerad med bilder från Bondeförbundets/Centerpartiets breda arbete under det gångna seklet. Den gröna folkrörelsen har på många sätt uträttat stordåd – och jag hoppas och tror att vårt parti ska klara utmaningar även framöver. Läs 100 år av handlingskraft så är du bättre beredd att vara med och utveckla centerrörelsen för 2000-talet!

Tid för självrannsakan – och kryssräkning…

Det känns lite som dagen efter. I Krokoms kommun höll Centerpartiet ställningarna på ett imponerande sätt, men i riksdagsvalet minskade stödet tyvärr på ungefär samma sätt som på riksplanet, såväl i Krokom som i Jämtlands län i övrigt. Centerpartiet behåller dock sitt riksdagsmandat från länet – och kryssräkningen blir spännande. Inte minst för min del.

För Centerpartiet är det nu nödvändigt med en tid av självrannsakan. Partiet har främst förlorat mark i sina traditionella kärnområden, på landsbygden. Valresultatet riskerar att vidga klyftan mellan stad och land, mellan storstadsområden där moderaterna dominerar och landsbygdsområden där socialdemokraterna nu är starkare än tidigare.

Denna utveckling har naturligtvis sina orsaker. Många traditionella centerväljare har haft svårt att känna igen sitt parti. Även om partiet fortfarande har den i särklass bästa politiken för landsbygden och för att hela Sverige ska leva har bilden för många blivit en annan. En del landsbygdsväljare har gått till socialdemokraterna eller miljöpartiet, andra tycker uppenbarligen att de lika gärna kan rösta på moderaterna.

Dagens närmast cementerade blockpolitik passar dessutom inte särskilt väl för ett centerparti som historiskt har kunna samverka åt både höger och vänster för att på ett konstruktivt sätt påverka samhällsutvecklingen.

Jag hoppas att Centerpartiet nu använder stor kraft för att fullt ut återfinna sina gröna rötter och markera sin roll grönt, ekohumanistiskt parti i politikens centrum. Ibland ligger breda uppgörelser över alla parti- och blockgränser i landets intresse, och sådana har Centerpartiet kunnat medverka till även i svåra situationer. Måhända kan förutsättningarna förändras så att partiet kan återfinna denna roll.

Vi får se vad valanalyserna som väntar både centralt, regionalt och lokalt kan leda till. Jag hoppas att många centerpartister är beredda att självkritiskt fundera över hur vårt parti kan växa. Att grön politik för det goda livet behövs på 2000-talet råder ingen tvekan om.