För 45 år sedan – 1967 – blev jag medlem i Huskvarna Centerklubb, en skolklubb inom Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF). Sedan dess har jag på olika sätt varit aktiv inom centerrörelsen, i Småland, i Stockholm och i Jämtland. Jag har känt en stor samhörighet med den decentralistiska gröna folkrörelsen – och min egen värdegrund lades under åren i CUF, den gröna ungdomsrörelsen.
Under senare år har jag känt mig mer främmande för delar av den politiska utvecklingen inom mitt parti – och det gäller särskilt ungdomsförbundet. Inom CUF, där marknadsliberala, för att inte säga högerliberala, åsikter blivit alltmer dominerande under senare år. Jag tror nämligen att det finns ett stort utrymme för ett grönt, decentralistiskt ungdomsförbund även på 2000-talet – och att det är CUF:s uppgift att fylla denna viktiga roll. Lyft fram den egna centergröna profilen tydligare. Den här inställningen kan kanske avfärdas med att det är en gammal förbundssekreterare (1981-84) som hänger sig åt nostalgi.
För en gammal förbundssekreterare i Den Gröna Ungdomsrörelsen, CUF, kändes det bra att vara med på debatten mellan de politiska ungdomsförbunden i Jämtlands län, arrangerad av Ida och Kalla på LT:s ledarredaktion. Rent allmänt kändes det som att partipolitiken åter börjar bli intressant bland de unga i länet, vilket känns mycket bra.
Med ett par dagars distans har jag funderat över vad Annie Lööf sa i sitt premiärtal i Almedalen i fredags kväll. Det finns såväl det som var utmärkt i talet och sådant som borde ha funnits med i en centerledares tal denna sommar.
Det är viktigt att tänka nytt. Men om man inte är väl förankrad i sina grundläggande värderingar kan det gå snett.