Sverige behöver ett tydligt centeralternativ

Karl-Erik2Det är viktigt att tänka nytt. Men om man inte är väl förankrad i sina grundläggande värderingar kan det gå snett.

Därför blev jag glad över dagens seminarium med Centerpartiets idéprogramgrupp. Särskilt inspirerad blev jag av gamle CUF-ordföranden, jordbruksministern, EU-parlamentarikern, SPF-ordföranden med mera Karl-Erik Olsson, som vid seminariet förklarade att lokalsamhällestanken och arbetet för ett samhälle med ”gemenskap där alla behövs” är högaktuella även i vår tid. Karl-Erik var ideolog och ordförande för CUF i en tid då en hel generation unga centerpartister utvecklade det decentralistiska tänkandet och jag hoppas att vi kan får en ny idédiskussion värd namnet i den centergröna rörelsen. Jag deltog själv mycket aktivt in lokalsamhällesdebatten under Karl-Eriks tid som ordförande för den gröna ungdomsrörelsen.

Centerpartiet har en egen identitet som behöver utvecklas. I grunden handlar det om att förena frihet och trygghet och att ge alla delar av landet förutsättningar för utveckling. Centerideologin, ekohumanismen, innehåller även kärnvärden som decentralisering och miljöansvar.

Gunnar Hedlund och Gustaf Jonnergård förklarade på sin tid att Centerpartiet står för en egen grön ideologi som på olika punkter skiljer sig från såväl konservatism, socialism som den ”gamla liberalismen”. Nu gäller det att utveckla ekohumanismen för 2000-talets samhälle. En utmaning är att diskutera tillväxtens innehåll. Dagens BNP-begrepp är föråldrat och bör bytas ut. Alternativet måste diskuteras.

Vid seminariet framfördes tänkvärda sypunkter från en rad debattörer. Från flera håll underströks att dagens blockpolitik inte passar vår tid. Det går inte att dela upp svenska folket i två delar, höger och vänster. En hård blockpolitik är inte bra för Sverige och definitivt inte för ett självständigt mittenparti som Centerpartiet.

En allvarlig konsekvens av tvåblockspolitiken är att partipiskan inom alla partier inte sällan viner alltför hårt. Det måste finnas utrymme för den enskilde riksdagsledamoten att följa sin egen övertygelse och sina väljares uppfattning även om detta kan innebära ställningstaganden som skiljer sig från partiledningens.

Bilden: Karl-Erik Olsson tillsammans med partisekreterare Michael Arthursson (t v).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *