De internationella prospekteringsbolagen Continental Precious Minerals (CPM) och Aura vill bryta uran i det jämtländska alunskiffret. Främst är det Oviken som är utsatt för uranjägarnas planer.
En grupp som kallar sig Bergsbor för bergsbruk hade på måndagskvällen bjudit in Pajalas förra kommunalråd Bengt Niska, som numera är vd för det kommunala näringslivsbolaget. På mötet berättade Bengt om arbetet för att få till stånd en järngruva i kommunen och de positiva effekter detta har fått för bygden i form av sysselsättning och utveckling. Gruvförespråkarna i Berg ville uppenbarligen genom inbjudan ge intryck av att en liknande utveckling är möjlig genom uranbrytning i Oviken.
Jag har flera gånger besökt Pajala under mitt uppdrag att göra ett underlag för fiskestadgan i gränsälvsöverenskommelsen för Torneälven och då träffat den färgstarke och kraftfulle Bengt Niska. Han visade mig bland annat den myr utanför Kaunisvaara, där järngruvan nu håller på att ta form. Jag vill gärna gratulera Pajala till den nya gruvan, men kan konstatera att förutsättningarna för att bryta järnmalm i urberget under en myr är helt annorlunda än att bryta uran i alunskiffer mitt i jordbruksbygden i Oviken, nära Storsjön. Konsekvenserna har helt olika dimension. När jag talade med Bengt i samband med mötet i Vigge höll han med om att det handlar om olika förutsättningar. Han ville inte ta ställning till frågan om uranbrytning.
Den som vill veta mer om konsekvenserna av uranbrytning i alunskiffer är välkommen till mediecentret i Svenstavik onsdag 22 februari (kl 18.30) då Olov Holmstrand ger sin syn på vad brytning av uran i Storsjöbygden skulle innebära. Olov är tekn dr och tidigare professor vid Chalmers och har följt de här frågorna under lång tid. Han är utan tvekan en av de främsta experterna i Sverige på det här området. Mötet arrangeras av Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med Centerpartiet.
Uranbrytning bör inte förekomma varken i Storsjöbygden eller någon annanstans eftersom miljökonsekvenserna är så stora. Brytningen av uran är en del av kärnbränslecykeln, som också innebär faror säväl när det gäller driften som när det gäller slutförvaringen av det högradioaktiva avfallet. Vi borde vid det här laget – senast efter Fukushimahaveriet – ha lärt oss att kärnkraften är en riskabel energikälla som bör fasas ut.
En långsiktigt hållbar energiförsörjning måste bygga på grön, förnybar energi och effektivisering. I ett sådant energisystem hör inte kärnkraften hemma. Länstidningen och 321:an skriver om mötet i Vigge.