Idag har Vänsterpartiet som väntat med bred marginal valt Jonas Sjöstedt till ny partiordförande. Det kommer förmodligen att få betydelse för hur det politiska landskapet i Sverige förändrar sig. Får Jonas med sitt parti på den förnyelse han förespråkar kan en hel del komma att te sig annorlunda än förr, inte minst tonen i det politiska debatten.
Jag känner Jonas Sjöstedt sedan vi arbetade tillsammans med många andra i nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Redan då blev jag imponerad. Jonas var lugn, sansad, kunnig och skärpt. Ingen kunde som han snabbt tillgodogöra sig innehållet i svårbegripliga EU-dokument bättre. Sedan har tiden gått. Jonas gjorde sig under många år känd som en kunnig och aktiv ledamot i Europaparlamentet och vi sågs någon gång, bland annat när jag besökte Europaparlamentet Bryssel. (Senast jag träffade Jonas var för bara några veckor sedan, då vi sågs i riksdagsrestaurangen.) Inför folkomröstningen om euro eller krona 2003 samarbetade vi i det tvärpolitiska nätverket Europa ja – euro nej. Denna gång befann vi oss på den segrande sidan – vilket en stor majoritet av svenskarna idag med goda skäl är glada för.
Några sympatier för Vänsterpartiet har jag inte, men jag är imponerad av Jonas Sjöstedt. Förmår han hålla de traditionella testuggarna stången kan han säkert medverka till att attrahera nya väljare till sitt parti. Främst är det säkert besvikna socialdemokrater som kan lockas till ett bredare, mindre doktrinärt och grönare vänsterparti. Själv utlovade Sjöstedt efter att han med bred marginal valts till partiordförande att särskilt utmana Miljöpartiet om positionen som Sveriges mesta miljöparti, främst genom att lyfta klimatfrågan och dess konsekvenser på olika politikområden. Det är också en utmaning mot det andra gröna partiet, Centerpartiet.
Främst är det säkert Socialdemokraterna som kan räkna med väljartapp till partiet till vänster. Särskilt om dagens kaos fortsätter inom detta parti. Även Miljöpartiet kan räkna med ökad konkurrens. Centerpartiet bör inte heller underskatta risken för ökad konkurrens från partiet till vänster, särskilt om kärnväljarna på landsbygden. Jonas Sjöstedt har tydligt understrukit att Vänsterpartiet under hans ledning särskilt tänker driva landsbygdsfrågor. Han är medveten om att många väljare runt om i bygderna känner sig övergivna och därför kan attraheras av en aktiv politik för att utveckla hela landet. I en intervju med SVT Västerbotten lyfter han landsbygdsfrågorna, liksom motståndet mot uranbrytning och att han vill satsa på vindkraft och bioenergi. Frågor som brukar förknippas med Centerpartiet.
Jag är inte förvånad. När jag själv drev kampanj inför valet till EU-parlamentet 2009 reste jag bland annat runt i kommuner som Åsele, Dorotea och Lycksele i södra Lappland. Många beklagade att inte Jonas Sjöstedt kandiderade den här gången. Vid förra EU-valet (2004) röstade vi på Jonas förklarade även aktiva centerpartister i dessa bygder med självklarhet i rösten. Nu ska man kanske inte jämföra ett EU-val med ett riksdagsval, men uttalandena visar den nye vänsterledarens förmåga att attrahera väljare långt utanför traditionella partifållor. Centerpartiet har all anledning att entydigt och trovärdigt visa att partiet står för decentralisering och att alla delar av landet ska ges likvärdiga, goda utvecklingsförutsättningar. Visa i praktiken att den nya vänsterledaren har fel när han säger sig inte betrakta Centerpartiet som ett miljöparti. Men underskatta inte Jonas Sjöstedts förmåga att attrahera miljöengagerade människor och människor på landsbygden – även om han för närvarande själv bor på Östermalm…
Partimönstren, det politiska landskapet, i Sverige är i förändring. Valet av Jonas Sjöstedt som ledare för Vänsterpartiet kan påskynda processen. Fler, bland andra Newsmills redaktörer, drar denna slutsats. Vänsterpartiet kommer knappast längre att kunna avfärdas som ett gammalt kommunistparti även om denna barlast finns kvar i partihistorien. Jag blir inte förvånad om andra partier kan tvingas förhålla sig till Vänsterpartiet på ett nytt och för många ovant sätt.
Ja, så var det ju det här med ekonomiskt ansvarstagande. Det har ju inte varit vänsterns starkaste gren precis. Ska bli intressant att höra hur han tänker kring finansiering av nya löften åt höger och vänster. Säkert är det att vänta skattehöjningar för bredagrupper och alla småhusägare. Vågar dom gå ut med detta öppet?