Att förstå Ryssland

För 46 år sedan – 1971 – läste jag Skannadryska vid Stockholms universitet. En av lärarna var en ung slavist, Bengt Jangfeldt. En sak som fastnade hos mig var när han föreläste var den ryska ”miren”. Mir är ett fantastiskt ryskt ord som betyder såväl by, världen som fred. Allt i ett och samma ord. För mig gav ordet och dess betydelse inspiration i den lokalsamhällesdebatt som Centerns Ungdomsförbund (CUF) drog igång ett par år senare även om inspirationen till denna debatt främst kom från Norge.

Jag har inte träffat Bengt Jangfeldt under åren sedan dess, men läst en del av honom i artiklar och böcker. Idag är han en av Sveriges främsta Rysslandskännare. Därför öppnade jag hans nyutkomna bok ”Vi och dom” med underrubriken ”Om Ryssland som idé” (Wahlström & Widstrand) med stort intresse – och jag blev inte besviken.

För den som vill förstå vad som händer i dagens Ryssland är ”Vi och dom” en värdefull kunskapskälla. Boken följer den ryska idéhistorien från Peter den store till Vladimir Putin och visar att det hela tiden pågår en ständig kamp mellan ”slavofiler” och ”europeer”. Genom att skaffa kunskap om hur ryssarna ser på sig själva och omvärlden blir det lättare att förstå dagens situation.

Peter den store försökte med viss framgång reformera Ryssland i början av 1700-talet. Han hämtade inspiration från väst, men snart kom en motreaktion. Sedan dess har utvecklingen böljat fram och tillbaka, inte sällan språngvis som Jangfeldt konstaterar. Vissa tider har landet strävat efter att reformeras med inspiration från västra Europa, under andra tider har man betraktat väst som dekadent och den egna civilisationen som överlägsen. Fortsätt läsa

EU-tåget rusar vidare utan att medborgarna tillfrågas

Efter att de brittiska väljarna röstat för att Storbritannien ska lämna EU kunde man hoppas på viss självrannsakan i Bryssel. Men icke, i stället anstränger man sig för att öka farten på unionståget.

Detta blev tydligt när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker häromdagen höll sitt ”state-of-the-union-tal” inför Europaparlamentet i Strasbourg. Centraliseringen av makten till EU-byråkratin ska fortsätta för att göra Unionen mäktigare. Konturerna av ett Europas Förenta Stater blir allt tydligare. Om medborgarna vill följa med på unionståget eller inte verkar ordförande Juncker strunta i.Skärmavbild 2017-09-15 kl. 11.05.29

Juncker föreslår att den som innehar hans nuvarande post i framtiden (själv kommer han snart att avgå) även ska vara ordförande för ländernas stats- och regeringschefer. Uppenbarligen drömmer han om att Europas Förenta Stater ska ha en post motsvarande presidentposten i Amerikas Förenta Stater. Fortsätt läsa

Att ta hela landet i bruk

ÖP 13/9

Bilden: Från NRK:s rapportering under valkvällen. Att Senterpartiet är den stora valvinnaren råder ingen tvekan om.

Det mesta tyder på att høyreledaren Erna Solberg kommer att fortsätta som statsminister i Norge i ytterligare fyra år. Säker ska man dock inte vara. Den blå-blå högerregeringens stödpartier Venstre och Kristelig Folkeparti är tilltufsade efter att ha gått tillbaka och hamnat strax över fyraprocentspärren. Båda partierna har förklarat att de inte vill fortsätta att stödja en regering där högerpopulistiska Fremskrittpartiet ingår.

Skärmavbild 2017-09-13 kl. 14.31.50Ordföranden Trine Skei Grande har dock antytt att Venstre kan acceptera Fremskrittspartiet i regering om hennes parti får plats i regeringen. Samtidigt finns röster inom Kristelig folkeparti som vill samarbeta med Senterpartiet och Arbeiderpartiet.

Den stora valsegraren är Senterpartiet, som under parollen ”Vi tror på hele Norge!” nationellt ökade från 5,5 procent till 10,3 procent. Framgången är särskilt stor ute i landet, i distrikten. Mest extrem är framgången i Andøy i Nordland, där stödet ökade med hela 63,7 procent till 72,1 procent. Orsaken är att Senterpartiet motsatt sig regeringsbeslutet, stött av Arbeiderpartiet, att lägga ned flygbasen i kommunen. Uppgången är stor i även i andra distriktskommuner. I Krokoms grannkommun Lierne ökade exempelvis stödet med 18,4 procent till 47,2 procent av de röstande. Fortsätt läsa

En skicklig, självsäker och fräck herre

Egentligen är nog bara Olof Palme Skannad 3som – bland svenska politiker – under det senast seklet har varit mer känd internationellt än Carl Bildt. Att båda herrarna från Östermalm har varit kompetenta och skickliga råder ingen tvekan om. Annars skulle de inte blivit statsministrar och medlare i internationella konflikter.

Samtidigt råder det knappast någon tvekan om att Palmes och Bildts framgångar också beror på stort självförtroende och fräckhet. Bådas skicklighet i att domptera media ska inte underskattas. Det är en konst att inte svara på frågor och den behärskar särskilt Carl Bildt.

När jag läser Björn Hägers bok ”Uppdrag Bildt, En svensk historia” (Norstedts) bekräftas detta många gånger om. Det är en innehållsrik och läsvärd bok även om Häger inte fick mer än en kvarts audiens med Bildt i Almedalen 2014. I stället fick han sätta sig i Kungliga biblioteket och söka på ”Carl Bildt” – vilket gav 64840 träffar. Så nog fanns det material att gräva i. Nu föreligger resultatet, en tjock bok på 644 sidor. Fortsätt läsa

Ta strid mot storstadsnormen! (Norrsken nr 2/2017)

Handelskammaren i Stockholm är sedan länge känd för sin enögda storstadsvurm. Därför reagerade jag positivt när jag i somras (24 juli) kunde läsa ett inlägg från denna handelskammare med den lovande rubriken ”Vi måste krympa klyftan mellan landsbygd och stad”. Var ett omtänkande på gång?Skärmavbild 2017-08-31 kl. 15.04.38

Vid närmare läsning kan man emellertid konstatera att rubriken tyvärr inte höll vad den lovade. Vad artikelförfattarna, Maria Rankka och Andreas Hatzigeorgious, bekymrade sig för var främst att människor runt om ilandet ska hemfalla av samma typ av populism som resulterat i Brexit och valet av Donald Trump till USA:s president. De konkreta förslagen för att möta denna i och för sig befogade oro var det dock inte mycket bevänt med.

Texten genomsyras av storstadsnormen, underförstått att Stockholm är alltings centrum. Även när man kommer med positiva förslag som satsningar på infrastruktur och ett mer flexibelt strandskydd utgår man ensidigt från huvudstadens perspektiv. Målet är, som skribenterna formulerar det i inläggets sista mening att möjliggöra ”för ungdomar från hela Sverige att förverkliga sina drömmar i de växande städerna”. Att det finns unga, till och med i huvudstaden, som drömmer om ett bra liv på landsbygden kan man inte tänka sig. Fortsätt läsa

Sätt fart på Norden!

”Förenade Norden är en union bildad av de nordiska staterna. Våra länder samarbetar bl a i utrikespolitiska frågor och det interna samarbetet sker ofta på regional och lokal nivå.”

Så står det i boken Norden år 2030 (Tryckeriförlaget) från 1982 som jag häromdagen hittade i en låda när jag städade i förrådet. Jag kommer mycket väl ihåg boken som vi i CUF på den tiden läste och uppskattade. Boken av designern Henrik Wahlforss och fotografen Leif O Pehrson genomsyras av samma tänkande som den lokalsamhällesidé vi arbetade så aktivt för. Lägg till detta en stor dos engagemang för nordiskt samarbete.Skärmavbild 2017-08-13 kl. 12.49.32

I ”Norden år 2030” beskrivs ett mänskligt och miljömässigt uthålligt samhälle, byggt på gemenskap, överskådlighet och småskalighet. Lokalsamhällesidén konkretiserad. Författarna menade att ett sådant samhälle var fullt möjligt att skapa om de nordiska länderna gick samman. Målet var alltså, 1982, satt till år 2030. Vem författar visioner om hur det framtida samhället bör se ut om 48 år, 2065?

Intressant är dock att Gunnar Wetterberg i sin bok från 2010, ”Förbundsstaten Norden” också sätter 2030 som mål då visionen ska vara förverkligad. Det är alltså hög tid att öka ansträngningarna att fördjupa det nordiska samarbetet! Fortsätt läsa

Viktigt val hos grannarna i väster

Bilder:
1. Bjørn Arild Gram hoppas få följa med Marit Arnstad till stortinget som Senterpartiets andre ledamot från Nord-Trøndelag.
2. Partiernas information till väljarna.

3. Bilder från partiernas ”stands” i Steinkjer.

Det duggregnar i Steinkjer men det är fullt med folk på gatorna denna lördag i augusti. Marknaden drar folk från hela Nord-Trøndelag – och då inte minst till gatan där alla partier har sina ”stands” inför stortingsvalet den 11 september. Att det finns ett stort politiskt intresse är uppenbart.Skärmavbild 2017-08-13 kl. 12.26.49

Själv besöker jag också Senterpartiets ”valgkampsåpning” i Rådhusparken. Här sker avsparken för valrörelsens sista intensiva månad. Det märks tydligt att det gröna partiet har vinden i ryggen. Nord-Trøndelag är av tradition ett av Senterpartiets starkaste fästen – och nu är förhoppningarna stora på att Marit Arnstad från Skatval, partiets parlamentariska ledare, ska få sällskap till stortinget av Bjørn Arild Gram, sedan tio år ”ordförer” i Steinkjer. Striden om väljarnas gunst när det gäller mandatet kommer som det verkar att stå mellan Bjørn Arild och Høyres nuvarande stortingsledamot från fylket, Elin Agdestein. Av stämningarna (och opinionsundersökningarna) att döma tippar jag att Senterpartiet får väljarnas stöd och får sända två ledamöter till stortinget. Fortsätt läsa

Mannen som avgjorde folkomröstningen om EU

Bild 1: Omslaget till den nyutkomna boken ”Spårbyten”.
Bild 2: Ledare ur ÖP från april 1994 om ett klart EU-nej från Jämtlandscenterns distriktsstämma (85 röster mot 9).

Bo Dockered är den kanske Skannad 4mest betydelsefulle bondeledaren Sverige har haft. Mycket tyder nämligen på att det var han som först fick den egna organisationen LRF, därefter Centerpartiet och till sist väljarna i folkomröstningen 1994 att säga ja till EU-medlemskap. Han var naturligtvis inte ensam om att ha haft en förmodligen avgörande betydelse, men utan hans agerande som ”Ja-lokomotiv” betvivlar jag att Sverige idag skulle vara medlem i Europeiska unionen.

Jag, som hade en annan uppfattning än LRF-ordföranden när EU-frågan blev aktuell, beklagar än idag att han var så framgångsrik på det här området. Mitt alternativ var ett starkt Norden som samarbetade med EU utan att underkasta sig Bryssels regelverk. Det tror jag att vi hade varit betjänta av på samma sätt som att vi ska vara glada över att ha kronan kvar efter folkets nej 2003.

När jag läser Bo Dockereds memoarbok ”Spårbyten”, skriven tillsammans med Pär Fornling och utgiven på Arena förlag, kommer jag ihåg EG/EU-debatten under första halvan av 1990-talet som vore den igår. Jag skrev många ledarartiklar i de här frågorna inför folkomröstningen på Östersunds-Postens ledarsida och kritiserade inte sällan bondeledaren Dockered. På ÖP:s ledarsida argumenterade vi konsekvent för ett nej till inträde i Brysselunionen. Fortsätt läsa

Lyft fram Gustaf Jonnergård!

Bilden: Gustaf Jonnergård markerade att centerideologin, den gröna decentralismen, skiljer sig från de gamla 1800-talsideologierna.

Häromdagen hittade jag en ganskaGustaf Jonnergård tunn, grön skrift i mina gömmor. Bara titeln – Decentralisera framtiden – väcker mitt intresse. När jag ser att författaren är Centerpartiets främste ideolog genom tiderna, Gustaf Jonnergård, måste jag förstås sätta mig ned i fåtöljen och ta del av innehållet.

Förra gången jag läste den här skriften (”Decentralisera framtiden”, Gröna debattserien, LT 1980) var jag aktiv i CUF och jag inser att jag fortfarande delar det mesta i Gustaf Jonnergårds syn på samhället och centerpolitiken. Han var partisekreteraren som utvecklade den gröna, decentralistiska idégrunden under partiets fantastiska uppgång från slutet av 1950-talet och två decennier framåt.

Jonnergård understryker ofta att Centerpartiet står för en egen idégrund. I den här skriften konstaterar han:

De gamla ismerna från 1800-talet – socialismen, konservatismen och den gamla liberalismen – öppnade aldrig för någon diskussion om problemen kring centralisering/decentralisering. Men de leder i sig själva till centralisering – därför att de i så stor utsträckning förutsätter långtgående centrala beslut. Man skall observera att socialistiska partier och högerpartier har en gemensam centraliseringsinställning. Fortsätt läsa

Europas Förenta Stater eller Nationernas Europa?

Skånska Dagbladet 13 juni 2017.

Länstidningen 14 juni 2017
Östersunds-Posten 17 juni 2017
Bilden: Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har presenterat en vitbok med fem scenarier för EU:s utveckling. I Sverige diskuteras detta knappast alls.

Brexit, senast den överraskandejuncker utgången av det brittiska valet, får stor uppmärksamhet. Spekulationerna är många även i svenska medier. Att själva EU står inför ett avgörande vägval får däremot knappast alls någon plats i debatten.

I våras presenterade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker en ”vitbok” med fem framtidsscenarier för Unionen. Fyra av dessa går ut på att samla mer makt till Bryssel och successivt bygga en regelrätt statsbildning. Positivt är dock att ett alternativ innebär att samarbetet främst koncentreras till handel och de fyra friheterna. I övrigt kan beslut återföras till medlemsländerna. Kommissionen kan dock inte låta bli att omgående såga detta alternativ.

Det är bråttom att välja väg, menar kommissionen, som hoppas att stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet redan i slutet av innevarande år ska enas om i vilken riktning EU ska gå. Att så avgörande framtidsbeslut måste diskuteras brett och förankras bland medborgarna verkar man blunda för. Om ytterligare centralisering pressas igenom von oben hotar demokratiskt haveri. Fortsätt läsa