Centerpartiet var det första parti som satte miljön högt på den politiska dagordningen. Därför var det naturligt att partiet tidigt tog ställning mot kärnkraften när riskerna med denna energikälla – som dessutom krävde centralisering – blev uppenbara. Vid centerstämman i Luleå 1973 talade professor Hannes Alfvén – och därefter ställde sig centerrörelsen med Thorbjörn Fälldin i spetsen på barrikaderna för en avveckling av kärnkraften och satsning på förnybar energi. (Bilden: Fälldin och Alfvén vid stämman i Luleå 1973.)
Energifrågan är ännu idag i högsta grad levande. Man kan konstatera att Centerpartiet var förutseende när partiet tog ställning mot kärnkraften. Idag, efter Fukushimakatastrofen, borde det vara läge att definitivt stänga dörren till ny kärnkraft och målmedvetet satsa krafter och resurser på den gröna energiomställningen.
I början av 1970-talet var Centerpartiet på kraftig frammarsch. Partiet breddades både politiskt och organisatoriskt. För första gången vann partiet ett omfattande stöd även i de större städerna. Partireformationen hade blivit en stor framgång.
Ett viktigt skäl till framgångarna var att Centerpartiet erbjöd ett decentralistiskt alternativ till den socialdemokratiska regeringens koncentrationspolitik. Ett annat skäl var säkerligen att såväl Gunnar Hedlund som Thorbjörn Fälldin stod för en mer vardagsnära och folklig politik än den intellektuelle socialdemokratiske statsministern Olof Palme. Palme valde att bygga sitt regerande på stöd från kommunisterna hellre än att söka samarbete gentemot Centerpartiet. I valrörelsen 1970 hotade han med att ”rörelsen skulle ta itu” med centerledaren Hedlund. Fortsätt läsa