Ledare i Östersunds-Posten den 11 januari 1996

I dagens läge är det lätt att glömma det viktiga rödgröna samarbetet mellan Centerpartiet och Social-demokraterna för att få ordning på statens finanser mellan 1995 och 1998. Det är i hög grad tack vare detta samarbete som Sverige idag har god ordning på finanserna. Den här ledaren skrev jag i januari 1996 då samarbetet hade kommit igång på allvar.

Inom centerrörelsen har blockpolitiken aldrig varit någon älskad företeelse. Som grönt parti i politikens mittfält har centern under hela sin historia varit inriktad på att nå resultat – och då får inga konstlade blockeringar ligga i vägen.

Under de senaste decennierna har det emellertid höjts kritiska röster som har menat att centern blivit alltför inordnat i ett moderatlett borgerligt block. Särskilt ungdomsförbundet, CUF, har genom åren kritiserat blocktänkandet och högersamarbetet hårt. Fortsätt läsa →

Vid valet 1994 återkom Socialdemokraterna som regeringsparti. Under de närmaste åren samarbetade Centerpartiet med regeringen om att sanera statsfinanserna. Det var ett tufft men viktigt arbete, som partiet i efterhand har all anledning att vara stolt över.

Under det rödgröna samarbetet om att få ordning på ekonomin var Olof Johansson Centerpartiet ordförande. Inför valet 1998 efterträddes han av Lennart Daléus (bilden), som när han valdes vid stämman i Sunne lanserade begreppet Den nya mitten.

Valet 1994 innebar att Socialdemokraternaåterkom i regeringsställning med Ingvar Carlsson som statsminister. Ny finansminister blev Göran Persson. Mycket återstod fortfarande att göra när det gällde att sanera statens ekonomi. Skuldkrisen i ekonomin var ännu inte övervunnen.

Centerpartiet med Olof Johansson i ledningen var berett att ta ansvar för landet och inledde förhandlingar med regeringen. I de förhandlingar som följde kom även gruppledaren i riksdagen Per-Ola Eriksson att spela en central roll. Resultatet blev att Socialdemokraterna och Centerpartiet våren 1995 inledde ett nära ekonomiskt-politiskt samarbete för att få bort budgetunderskotten och därmed ordning på statsfinanserna. Det var ett tufft men viktigt arbete. Fortsätt läsa →

Efter valet 1991 inträdde Centerpartiet åter i regeringen, som nu leddes av den nye moderatledaren Carl Bildt. Mandatperioden kom att präglas dels av ekonomisk kris, dels av diskussionen om huruvida Sverige skulle söka om inträde i EG eller inte. Centerrörelsen var, liksom opinionen i övrigt, starkt delad i frågan.

Bilden: Centerledaren Olof Johansson utfrågas på CUF-stämman 1994 av journalisterna Håkan Larsson, Östersunds-Posten och Anders Ljunggren, Laholms tidning. Båda tidigare i ledningen för ungdomsförbundet CUF.

Kring 1990 rådde växande oro i ekonominoch därmed även i samhällsdebatten. Trots högkonjunktur var statsfinanserna i oordning. Hushållen skuldsatte sig i många fall över öronen genom att ta ”billiga” bostadslån och konsumera med hjälp av de allt mer spridda kreditkorten. Bakgrunden var att kreditmarknaden hade avreglerats och politiken visste ännu inte hur situationen skulle hanteras. Grunden för den ekonomiska krisen några år senare var lagd.

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen vände sig nu åt olika håll för att få majoritet för olika förslag och reformer. Även internt inom Ingvar Carlssons regering fanns tydliga spänningar, inte minst mellan Carlsson och finansministern Kjell Olof Feldt. I februari 1990 avgick regeringen sedan arbetsmarknadsministern Mona Sahlin föreslagit lönestopp och strejkförbud. Ett rosornas krig blossade upp. Fortsätt läsa →

1980-talet var en omvälvande tid i det svenska samhället, men också inom centerrörelsen. Thorbjörn Fälldin lämnade partiordförandeposten och följdes först av Karin Söder och därefter av Olof Johansson.

Miljö- och energifrågorna var viktiga, men även sociala frågor lyftes fram. En viktig fråga, där Centerpartiet vann framgång, var att matmomsen sänktes från 25 till 12 procent. På affischen vice partiordföranden Görel Thurdin med matkasse och krav på halverad matmoms.

I slutet av 1985 informerade valberedningensordförande Inge Pettersson Thorbjörn Fälldin om att man inte tänkte föreslå att han skulle omväljas som partiordförande vid stämman året därpå. Fälldin reagerade direkt, sammankallade en presskonferens och förklarade att han omgående lämnade sin post. Det var knappast vad valberedningen hade tänkt sig.

Förste vice ordföranden Karin Söder trädde in som tillförordnad ordförande, ett val som konfirmerades av partistämman i juni 1986. Därmed blev Karin Söder, som tidigare varit den första kvinnliga utrikesministern, också den första kvinnliga partiledaren i Sverige. Redan året därpå tvingades hon emellertid att lämna partiordförandeposten på grund av sjukdom. Hon efterträddes då av vice partiordföranden Olof Johansson. Fortsätt läsa →