Norges senterledare Liv Signe Navarsete, som också är kommunal- och regionalminister, skriver idag en krönika i Aftenposten om vilken succéhistoria landets distriktspolitik är. Utan denna politik hade Norge varit ett fattigare land på många sätt. Femtio år efter införandet av en aktiv distriktspolitik genomförs en jubileumskonferens med det talande namnet Konsten att bygga landet.

Jag har översatt en del av Liv Signes krönika, som jag tycker genomsyras av stor klokhet:

Att ge folk frihet att bosätta sig där de önskar är inte något hot mot den nationella välfärden. Det är snarare en förutsättning. Därför är denna frihet ett överordnat mål i distrikts- och regionalpolitiken.

Vi har byggt vårt välstånd på kunskapsrik förvaltning av stora naturresurser och genom att säkra likvärdiga levnadsvillkor och gott utbud av service överallt. Detta har varit och kommer även framledes att vara en styrka i det norska samhället att vi brukar hela landet. Fortsätt läsa →

Mindre än en vecka har gått sedan centerstämman i Åre avslutades. Efter stämman har det varit full fart i svensk politik.

Sedan Annie Lööf valdes av ombuden i Åre har regeringen hunnit ombildas. Annie har blivit näringsminister efter Maud Olofsson och Lena Ek har efterträtt Andreas Carlgren på miljöministerposten.

Klart är att Annie agerar både snabbt och genomtänkt, vilket lovar gott. Nu har hon format sitt lag. Bland centerministrarna finns Eskil Erlandsson (som fortsätter som landsbygdsminister) och Anna-Karin Hatt kvar. Anna-Karin har kvar IT-frågorna men har också fått överta energifrågorna, vilket gör hennes ministerportfölj åtskilligt innehållsrikare.

Att Maud Olofsson lämnar regeringen när hon har lämnat partiordförandeposten är naturligt. Det vore inte bra för nya partiordföranden Annie att ha sin företrädare kvar i regeringsgänget. Att Andreas Carlgren lämnar miljöministerposten kan jag tycka är något oförskyllt, eftersom jag vet att han har arbetat hårt, inte minst för att nå framgång i klimatarbetet. Lena Ek kan hursomhelst bli en stark och grön miljöminister med genomslag. Inte minst är hennes erfarenhet som förhandlare inom EU-systemet kan bli en viktig tillgång. Fortsätt läsa →

Artikel, publicerad i Liberal Debatt nr 4 2011:

De gröna rötterna stärker Centerpartiet för framtiden

Bondeförbundet/Centerpartiet har vid många tillfällen under sin hundraåriga historia spelat en nyckelroll i svensk politik. Det är ingen tillfällighet. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka utvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från sina gröna rötter och samtidigt ser framåt. Det gäller att tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt konstruktivt samarbeta med andra partier för att nå resultat.

Liberal kärna

Redan från början finns en liberal kärna i centerideologin. Under 1800-talet var framstegsvänliga bondepolitiker som Anders Danielsson, Hans Jansson och Nils Larsson aktiva och pådrivande i reformeringen av Sverige. Denna ”landsbygdsliberalism” hade förmodligen lika stor betydelse för samhällsomvandlingen som liberala adelsmän som Johan August Gripenstedt, Lars Johan Hierta och Louis de Geer, vilka brukar lyftas fram i historieskrivningen.

Många av Bondeförbundets pionjärer hörde till den landsbygdsliberala strömningen. Det gäller partigrundaren Carl Berglund, ledare som Johan Andersson i Raklösen, Johan Johansson i Kälkebo och, inte minst, Axel Pehrsson Bramstorp (”den liberale agraren”). Berglund hade varit frisinnad landstingsledamot, medan de övriga hade en bakgrund som liberala riksdagsledamöter. Olof Olsson i Kullenbergstorp, som ledde partiet kring 1930, hade däremot varit ”högervilde” i riksdagen. Fortsätt läsa →

Ett unikt och fint pris utdelas varje år till en kvinnlig företagare i Krokoms kommun, ”Årets Margareta”. Bakgrunden är att Anders F Nilsson, bonde i Västerkälen, i samband med sin 60-årsdag ville göra något för sin kommun i stället för att få presenter. Eftersom Margareta Winberg var vice statsminister och bodde i Krokom valde han namnet på priset efter henne.

I samband med Krokomsdagen i lördags (27 augusti) delade Margareta Winberg ut årets pris till Tina Miinin, som driver Alsens chokladverkstad. Tina har successivt byggt upp sitt företag hemma i Helleberg. Idag drar verkstaden till sig chokladälskare från hela landet. Tina är en verkligt välförtjänt Årets Margareta! Grattis!

Bilden: Från vänster: Maria Söderberg, kommunstyrelsens ordförande i Krokom, Carina Grahn Hellberg, 2010 års Årets Margareta, Margareta Winberg som gett namn åt priset och Tina Miinin, 2011 års Årets Margareta.

(Inlägg, publicerat i Gotlänningen/Gotlands tidningar den 7 juli 2011)

Centerpartiets ideologi kan sammanfattas i begreppet ekohumanism. Den förenar humanismens respekt för människovärdet och tro på varje människas möjligheter med ekologins insikter om de villkor naturen ger för människa och samhälle. Ur Centerpartiets partiprogram (2001)

I kväll håller Maud Olofsson sitt sista tal i Almedalen som centerledare. Efter tio år lämnar hon vid stämman i Åre i september över stafettpinnen till en ny partiordförande.

Under Mauds ledning har Centerpartiet tagit plats i regeringen och utvecklats i liberal riktning. Även om partiet har kunnat påverka den förda politiken har de opinionsmässiga framgångarna i stort sett uteblivit. Många uppfattar inte mervärdet i centerpolitiken när sammanhållningen inom alliansen har fått gå före den egna politiken.

Det har stor betydelse att Centerpartiet får en ny kraftfull partiledning, men ännu viktigare är vägen i det politiska landskapet framöver. Ska Centerpartiet fortsätta att tävla med andra partier i ”liberalism” eller ska partiet tydligare markera sin egen gröna, decentralistiska identitet?

Redan när Bondeförbundet grundades för 100 år sedan fanns en frihetlig, liberal kärna i det nya partiets budskap. Idealet var en levande landsbygd med självägande bönder, som – tillsammans med sina familjer – självständigt kunde utveckla sina gårdar. Flera nyckelpersoner under de första decennierna – som partigrundaren Carl Berglund och partiets förste statsminister Axel Pehrsson-Bramstorp – började sina politiska banor som liberaler.

En orsak till Bondeförbundets bildande var emellertid insikten att otyglad marknadsliberalism leder till koncentration och centralisering. För att motverka ökande klyftor mellan stad och land, mellan regioner och samhällsgrupper krävs ramar för marknadskrafterna. Marknaden ska vara samhällets tjänare, inte dess herre. Denna insikt delade Bondeförbundet tidigt med andra agrardemokratiska partier i Europa. Fortsätt läsa →