Centerhistoria 31: Ny regeringssamverkan och EG-oro

Publicerat av
Svara

Efter valet 1991 inträdde Centerpartiet åter i regeringen, som nu leddes av den nye moderatledaren Carl Bildt. Mandatperioden kom att präglas dels av ekonomisk kris, dels av diskussionen om huruvida Sverige skulle söka om inträde i EG eller inte. Centerrörelsen var, liksom opinionen i övrigt, starkt delad i frågan.

Bilden: Centerledaren Olof Johansson utfrågas på CUF-stämman 1994 av journalisterna Håkan Larsson, Östersunds-Posten och Anders Ljunggren, Laholms tidning. Båda tidigare i ledningen för ungdomsförbundet CUF.

Kring 1990 rådde växande oro i ekonominoch därmed även i samhällsdebatten. Trots högkonjunktur var statsfinanserna i oordning. Hushållen skuldsatte sig i många fall över öronen genom att ta ”billiga” bostadslån och konsumera med hjälp av de allt mer spridda kreditkorten. Bakgrunden var att kreditmarknaden hade avreglerats och politiken visste ännu inte hur situationen skulle hanteras. Grunden för den ekonomiska krisen några år senare var lagd.

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen vände sig nu åt olika håll för att få majoritet för olika förslag och reformer. Även internt inom Ingvar Carlssons regering fanns tydliga spänningar, inte minst mellan Carlsson och finansministern Kjell Olof Feldt. I februari 1990 avgick regeringen sedan arbetsmarknadsministern Mona Sahlin föreslagit lönestopp och strejkförbud. Ett rosornas krig blossade upp. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 30: En brytningstid i parti och samhälle

Publicerat av
Svara

1980-talet var en omvälvande tid i det svenska samhället, men också inom centerrörelsen. Thorbjörn Fälldin lämnade partiordförandeposten och följdes först av Karin Söder och därefter av Olof Johansson.

Miljö- och energifrågorna var viktiga, men även sociala frågor lyftes fram. En viktig fråga, där Centerpartiet vann framgång, var att matmomsen sänktes från 25 till 12 procent. På affischen vice partiordföranden Görel Thurdin med matkasse och krav på halverad matmoms.

I slutet av 1985 informerade valberedningensordförande Inge Pettersson Thorbjörn Fälldin om att man inte tänkte föreslå att han skulle omväljas som partiordförande vid stämman året därpå. Fälldin reagerade direkt, sammankallade en presskonferens och förklarade att han omgående lämnade sin post. Det var knappast vad valberedningen hade tänkt sig.

Förste vice ordföranden Karin Söder trädde in som tillförordnad ordförande, ett val som konfirmerades av partistämman i juni 1986. Därmed blev Karin Söder, som tidigare varit den första kvinnliga utrikesministern, också den första kvinnliga partiledaren i Sverige. Redan året därpå tvingades hon emellertid att lämna partiordförandeposten på grund av sjukdom. Hon efterträddes då av vice partiordföranden Olof Johansson. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 29: Arbete för jämlikhet mellan landsdelar och grupper

Publicerat av
1

Efter ”partireformationen” i slutet av 1950-talet arbetade Centerpartiet aktivt för minskade klyftor mellan landsdelar och grupper i samhället. Decentralisering och fördjupad demokrati var centrala begrepp i centerpolitiken – som fick allt starkare stöd från väljarna, såväl i traditionella kärnområden på landsbygden som i storstadsområdena. Vid valet 1973 gav 25,1 procent av väljarna sitt stöd till Centerpartiet, som nu var ett av huvudalternativen i svensk politik.

Denna text bygger på en text som jag skrev till Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft, 2010.

Under 1960-talet ökade centraliseringenav det svenska samhället, en utveckling som förstärktes av den politik den socialdemokratiska regeringen förde. Denna utveckling utmanades allt mer av Centerpartiet. Decentralisering ställdes mot centralisering.

Redan kring 1960 drev Centerpartiet en mer aktiv och genomtänkt lokaliseringspolitik. I en partimotion från 1964 förklarade partiet att målsättningen är att skapa och upprätthålla ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet. Fortsätt läsa →

Talvivaara – en naturkatastrof att ta lärdom av

Publicerat av
Svara

-Vi hade hoppats så mycket på Talvivaaragruvan, men fick i stället en naturkatastrof i famnen.

Det är lätt att förstå förtvivlan hos kommunstyrelsens ordförande i Sotkamo, där Talvivaaragruvan ligger. En förtvivlan som säkert delas av övriga invånare i den glesbefolkade kommunen, som hade hoppats på inflyttning och ökade skatteintäkter. I stället är Sotkamo nu ”en slagen kommun”. Nu växer dessutom oron för att turismen kommer att drabbas av de enorma utsläppen av giftigt avfallsvatten.

Klart är att gruvbrytning i skiffer och med den metod som Talvivaara använder, höglakning, är mycket riskabel. De enorma avfallshögarna måste täckas och de stora dammarna med giftigt vatten får inte läcka. I praktiken är det i längden en omöjlig uppgift. Nu förgiftas de omgivande vattensystemen av utsläpp av sulfat, nickel, uran, arsenik och kadmium – och säkerligen en del andra ämnen.

I Helsingfors har idag hundratals människor demonstrerat för att gruvan i Talvivaara ska stängas. Det förefaller vara den rätta slutsatsen, även om gruvföretaget hävdar att det är mer miljövänligt (!) att fortsätta brytningen. Klart är att Finland har fått en miljökatastrof som kräver klarsyn när det gäller vilka slutsatser som ska dras. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 28: Nils Larsson i Tullus, en radikal bondepolitiker

Publicerat av
Svara

Den här texten handlar om en radikal centerpartist före Bondeförbundet/Centerpartiet. Nils Larsson i Tullus, jämtländsk bonde och bondeståndets siste talman spelade en viktig roll i reformeringen av det svenska samhället mellan 1850 och 1890. Han var med och lade grunden för Sveriges ”gyllene sekel” mellan 1870 och 1970, då landet utvecklades från ett fattigt land i Europas utkant till ett av världens främsta välfärdsländer.

Den här texten har tidigare publicerats i En bok till Thorbjörn 2008 och är en sammanfattning av min bok Frihetskämpen från Tullus 2006.

Svenska bönder har genom århundradena haften förhållandevis fri ställning. När ”yrkeskollegorna” på andra håll i Europa var livegna kunde de svenska bönderna sända egna representanter till riksdagen. Därifrån var det ändå ett långt steg till att en bonde skulle få vara med och leda landet.

Först 1905 tog den förste bonden plats i regeringen, vid kungens bord, Alfred Petersson i Påboda. Under några sommarmånader 1936 kunde skånebonden Axel Pehrsson Bramstorp som statsminister leda landets regering – och ytterligare 40 år senare, 1976, blev Thorbjörn Fälldin från Ångermanland regeringsbildare för en mer långvarig regering än Bramstorps ”semesterregering”.

Det finns emellertid en bonde som spelade en nyckelroll i svensk politik under en tidigare omvälvande period, nämligen Nils Larsson i Tullus. Denne jämtländske bonde var en aktiv pådrivare i liberal riktning under reformperioden decennierna efter 1850 då grunden lades till Sveriges ”gyllene sekel”. Under det århundrade som följde efter 1870 omvandlades Sverige från ett fattigt land i Europas utkant till ett mönsterland i välfärd. Fortsätt läsa →

Dra slutsatser av Talvivaara!

Publicerat av
2

I östra Finland pågår en utveckling som riskerar att leda till en omfattande miljökatastrof. Gruvan i Talvivaara, Sotkamo kommun, läcker sedan en tid tillbaka stora mängder giftigt avloppsvatten. Sulfat, nickel, uran och kadmium förorenar vattnen i omgivningarna. Sjöarna i närområdet är nu, enligt miljöexperter, så salta att syreförhållandena är totalt förändrade.

Vid Talvivaaragruvan finkrossas den skiffer som bryts för att man ska kunna laka ur mineralerna. Huvudprodukten är nickel, men snart tänker gruvföretaget även börja utvinna uran. Verksamheten resulterar i gigantiska mängder avfall och stora dammar med giftigt avfallsvatten. Dammar som kan brista och, som nu, förorena omgivningen. Under den gångna veckan har tusentals kubikmeter avfallsvatten i timmen forsat ut i omgivningarna.

Fortsätt läsa →

Centerhistoria 27: Internationellt nätverk för gröna centerpartier

Publicerat av
Svara

I samband med murens fall 1989 var vi flera centerpartister som aktivt arbetade för att bygga relationer till de nya gröna centerpartier som växte fram i Central- och Östeuropa. Själv hade jag omfattande kontakter med det återupprättade PSL i Polen, världens äldsta centerparti.

Med Pär Granstedt som drivande kraft byggdes nätverket International Network of Centre Parties (INC) upp. Nätverket hade stor betydelse under 1990-talet, men efter sekelskiftet somnade samarbetet successivt in. Partierna valde att lägga kraften på samarbete inom andra internationaler, främst den liberala och kristdemokratiska. Själv anser jag emellertid att det är dags att återuppväcka samarbetet mellan de centergröna, decentralistiska partierna. Vem tar initiativet?

Bilden: Jaroslaw Kalinowski, partiledare för PSL kring sekelskiftet 2000 och pådrivare för att återupprätta Gröna internationalen. Han var en av huvudtalarna vid centerstämman i Skövde 2000 och är idag Europaparlamentariker. Texten bygger på ett kapitel i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Efter murens fall 1989 ökade den politiska mångfalden snabbt i de nya demokratierna i Central- och Östeuropa – och därmed även engagemanget för utvecklingen där från västliga politiker. Önskan om att ge starthjälp till de nya demokratierna gick hand i hand med önskan om att sprida egna politiska tankar och ge sina respektive partier en bredare internationell plattform.

Centerpartiet i Sverige såg tidigt de nya möjligheterna. Kontakt togs med personer och partier i Central- och Östeuropa som såg centerpartierna i Norden som sina ideologiska släktingar. Ofta var de efterföljare till mellankrigstidens gröna centerpartier. Snart uppstod ett nätverk med partier, såväl med som utan agrar bakgrund. Fortsätt läsa →

Stor osäkerhet om eurons framtid

Publicerat av
Svara

Under den gångna veckan har jag deltagit i en mycket intressant studieresa med riksbanksfullmäktige. Vi har bland annat besökt Europeiska Centralbanken (ECB) och Deutsche Bank i Frankfurt och Bank of England i London. En slutsats som jag kan dra är att osäkerheten om hur krisen inom eurozonen ska kunna undanröjas är stor även i samarbetets centrum, Frankfurt. (Bilden från träffen med ECB:s ledning. Från vänster: Peter Praet, ledamot i ECB:s direktion, och Vitor Constancio, vice ordförande i ECB.)

Klart är att ECB arbetar hårt för att hålla samman ECB och möta de enorma utmaningar den felkonstruerade valutaunionen kämpar med. Vilket än resultatet av ansträngningarna blir väntar år av problem för medborgarna i de berörda länderna – men även vi som har varit kloka nog att behålla våra egna valutor kommer självfallet i hög grad att påverkas. Att det är en stor fördel att vi har kronan kvar och en självständig riksbank som kan sätta en ränta anpassad till svensk ekonomi är jag lika övertygad om som någonsin. Våra argument mot en euroanslutning inför folkomröstningen 2003 har – tyvärr – visat sig ännu starkare än vad vi trodde. Fortsätt läsa →

Intressant idédebatt hos Senterpartiet

Publicerat av
1

Diskussionens vågor går höga hos det norska Senterpartiet. Personfrågor har debatterats livligt under senare tid  – och nu har också en idédebatten lagt in en högre – och högst intressant – växel.

Liksom inom det svenska systerpartiet pågår ett programarbete hos Senterpartiet. Båda partierna har under senare år haft svårigheter att definiera sin egen roll i det politiska landskapet. Men kanske kan programdiskussionerna i båda länderna göra att den centergröna profilen blir tydligare. Själv tycker att det vore på sin plats med en gemensam centerideologisk diskussion på den Skandinaviska halvön. Centerpartiet och Senterpartiet har mycket att lära av varandra och en gemensam idédebatt kan bli ett lyft för båda partierna.

Häromdagen presenterade Senterpartiets vice  partiordförande Ola Borten Moe, tillsammans med partivännerna Martin Søberg och Ivar Vigdenes dokument som de hoppas ska leda till en bred idédebatt, såväl inom partiet som i hela det norska samhället. Stört uppmärksamhet har begreppet ”agrarliberalism” hittills fått. Borten Moe tror att beteckningen ”det agrarliberala partiet” kan ge Senterpartiet ny energi. Tidningen Nationen frågar sig ”Fristes Sp av agrarliberalismen?” (Bilden ovan) Fortsätt läsa →

Samling för upprustning av Meråkerbanen

Publicerat av
Svara

Arbetet för att Norge ska rusta och elektrifiera Meråkerbanen har pågått i decennier. Det handlar om att eliminera ”The missing link” i järnvägssystemet.

Norges regering tänker satsa stora resurser på att rusta vägar och järnvägar i Trøndelag men nämner inte Meråkerbanen. Det är naturligtvis oroande. I verkligheten borde det vara en självklarhet att rusta Meråkerbanen mellan Storlien och Hell (Stjørdal) samtidigt som Trønder-banen mellan Trondheim och Steinkjer elektrifieras och moderniseras. En upprustad Meråkerbana kommer att få mycket stor betydelse för regionen på båda sidor av riksgränsen och binda ihop hela Nordens Gröna Bälte. Fortsätt läsa →