Centerhistoria 31: Ny regeringssamverkan och EG-oro

Efter valet 1991 inträdde Centerpartiet åter i regeringen, som nu leddes av den nye moderatledaren Carl Bildt. Mandatperioden kom att präglas dels av ekonomisk kris, dels av diskussionen om huruvida Sverige skulle söka om inträde i EG eller inte. Centerrörelsen var, liksom opinionen i övrigt, starkt delad i frågan.

Bilden: Centerledaren Olof Johansson utfrågas på CUF-stämman 1994 av journalisterna Håkan Larsson, Östersunds-Posten och Anders Ljunggren, Laholms tidning. Båda tidigare i ledningen för ungdomsförbundet CUF.

Kring 1990 rådde växande oro i ekonominoch därmed även i samhällsdebatten. Trots högkonjunktur var statsfinanserna i oordning. Hushållen skuldsatte sig i många fall över öronen genom att ta ”billiga” bostadslån och konsumera med hjälp av de allt mer spridda kreditkorten. Bakgrunden var att kreditmarknaden hade avreglerats och politiken visste ännu inte hur situationen skulle hanteras. Grunden för den ekonomiska krisen några år senare var lagd.

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen vände sig nu åt olika håll för att få majoritet för olika förslag och reformer. Även internt inom Ingvar Carlssons regering fanns tydliga spänningar, inte minst mellan Carlsson och finansministern Kjell Olof Feldt. I februari 1990 avgick regeringen sedan arbetsmarknadsministern Mona Sahlin föreslagit lönestopp och strejkförbud. Ett rosornas krig blossade upp. Fortsätt läsa

Centerhistoria 30: En brytningstid i parti och samhälle

1980-talet var en omvälvande tid i det svenska samhället, men också inom centerrörelsen. Thorbjörn Fälldin lämnade partiordförandeposten och följdes först av Karin Söder och därefter av Olof Johansson.

Miljö- och energifrågorna var viktiga, men även sociala frågor lyftes fram. En viktig fråga, där Centerpartiet vann framgång, var att matmomsen sänktes från 25 till 12 procent. På affischen vice partiordföranden Görel Thurdin med matkasse och krav på halverad matmoms.

I slutet av 1985 informerade valberedningensordförande Inge Pettersson Thorbjörn Fälldin om att man inte tänkte föreslå att han skulle omväljas som partiordförande vid stämman året därpå. Fälldin reagerade direkt, sammankallade en presskonferens och förklarade att han omgående lämnade sin post. Det var knappast vad valberedningen hade tänkt sig.

Förste vice ordföranden Karin Söder trädde in som tillförordnad ordförande, ett val som konfirmerades av partistämman i juni 1986. Därmed blev Karin Söder, som tidigare varit den första kvinnliga utrikesministern, också den första kvinnliga partiledaren i Sverige. Redan året därpå tvingades hon emellertid att lämna partiordförandeposten på grund av sjukdom. Hon efterträddes då av vice partiordföranden Olof Johansson. Fortsätt läsa

Centerhistoria 29: Arbete för jämlikhet mellan landsdelar och grupper

Efter ”partireformationen” i slutet av 1950-talet arbetade Centerpartiet aktivt för minskade klyftor mellan landsdelar och grupper i samhället. Decentralisering och fördjupad demokrati var centrala begrepp i centerpolitiken – som fick allt starkare stöd från väljarna, såväl i traditionella kärnområden på landsbygden som i storstadsområdena. Vid valet 1973 gav 25,1 procent av väljarna sitt stöd till Centerpartiet, som nu var ett av huvudalternativen i svensk politik.

Denna text bygger på en text som jag skrev till Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft, 2010.

Under 1960-talet ökade centraliseringenav det svenska samhället, en utveckling som förstärktes av den politik den socialdemokratiska regeringen förde. Denna utveckling utmanades allt mer av Centerpartiet. Decentralisering ställdes mot centralisering.

Redan kring 1960 drev Centerpartiet en mer aktiv och genomtänkt lokaliseringspolitik. I en partimotion från 1964 förklarade partiet att målsättningen är att skapa och upprätthålla ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet. Fortsätt läsa

Centerhistoria 27: Internationellt nätverk för gröna centerpartier

I samband med murens fall 1989 var vi flera centerpartister som aktivt arbetade för att bygga relationer till de nya gröna centerpartier som växte fram i Central- och Östeuropa. Själv hade jag omfattande kontakter med det återupprättade PSL i Polen, världens äldsta centerparti.

Med Pär Granstedt som drivande kraft byggdes nätverket International Network of Centre Parties (INC) upp. Nätverket hade stor betydelse under 1990-talet, men efter sekelskiftet somnade samarbetet successivt in. Partierna valde att lägga kraften på samarbete inom andra internationaler, främst den liberala och kristdemokratiska. Själv anser jag emellertid att det är dags att återuppväcka samarbetet mellan de centergröna, decentralistiska partierna. Vem tar initiativet?

Bilden: Jaroslaw Kalinowski, partiledare för PSL kring sekelskiftet 2000 och pådrivare för att återupprätta Gröna internationalen. Han var en av huvudtalarna vid centerstämman i Skövde 2000 och är idag Europaparlamentariker. Texten bygger på ett kapitel i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Efter murens fall 1989 ökade den politiska mångfalden snabbt i de nya demokratierna i Central- och Östeuropa – och därmed även engagemanget för utvecklingen där från västliga politiker. Önskan om att ge starthjälp till de nya demokratierna gick hand i hand med önskan om att sprida egna politiska tankar och ge sina respektive partier en bredare internationell plattform.

Centerpartiet i Sverige såg tidigt de nya möjligheterna. Kontakt togs med personer och partier i Central- och Östeuropa som såg centerpartierna i Norden som sina ideologiska släktingar. Ofta var de efterföljare till mellankrigstidens gröna centerpartier. Snart uppstod ett nätverk med partier, såväl med som utan agrar bakgrund. Fortsätt läsa

Intressant idédebatt hos Senterpartiet

Diskussionens vågor går höga hos det norska Senterpartiet. Personfrågor har debatterats livligt under senare tid  – och nu har också en idédebatten lagt in en högre – och högst intressant – växel.

Liksom inom det svenska systerpartiet pågår ett programarbete hos Senterpartiet. Båda partierna har under senare år haft svårigheter att definiera sin egen roll i det politiska landskapet. Men kanske kan programdiskussionerna i båda länderna göra att den centergröna profilen blir tydligare. Själv tycker att det vore på sin plats med en gemensam centerideologisk diskussion på den Skandinaviska halvön. Centerpartiet och Senterpartiet har mycket att lära av varandra och en gemensam idédebatt kan bli ett lyft för båda partierna.

Häromdagen presenterade Senterpartiets vice  partiordförande Ola Borten Moe, tillsammans med partivännerna Martin Søberg och Ivar Vigdenes dokument som de hoppas ska leda till en bred idédebatt, såväl inom partiet som i hela det norska samhället. Stört uppmärksamhet har begreppet ”agrarliberalism” hittills fått. Borten Moe tror att beteckningen ”det agrarliberala partiet” kan ge Senterpartiet ny energi. Tidningen Nationen frågar sig ”Fristes Sp av agrarliberalismen?” (Bilden ovan) Fortsätt läsa

Blockpolitiken till vägs ände?

Allt fler centerpartister vill att deras parti ska inta en friare roll inför valet 2014. Många verkar ha tröttnat på att vara en mindre del i ett moderatlett block.

Reaktionen är begriplig. Utmaningen – inte minst för Annie Lööf och den övriga partiledningen – är att tydliggöra en grön och decentralistisk centerpolitik för väljarna inför kommande val. Lyckas detta kommer partiet att kunna återvinna kraft och åter börja växa sig starkt.

Allt fler inser att dagens hårda blockpolitik inte är bra för Sverige – och än mindre för ett självständigt mittenparti som Centerpartiet. Enligt en rundringning bland centerdistrikten, refererad i Svenska Dagbladet, finns nu ett starkt behov av att profilera det egna partiet framför Alliansen. Det är högst begripligt. Många centerföreträdare har helt enkelt tröttnat på att känna sig inlåsta i ett moderatlett block.

Som jag tidigare konstaterat är läget idag, 2012, annorlunda än när Alliansen bildades 2004. Då gällde det att visa att det fanns ett regeringsdugligt alternativ till en allt tröttare socialdemokrati. Det blev också regeringsskifte i valet 2006.  Fortsätt läsa

Centerhistoria 25: Lokalsamhälle och decentralisering, 1970-talets starka centerbudskap

1970-talet är Centerpartiets hittills starkaste decennium. I valet 1973 fick partiet stöd av 25,1 procent av väljarna och i valet tre år senare av 24,6 procent. Då kunde också Thorbjörn Fälldin ta över statsministerposten i ledningen för en icke-socialistisk regering.

Grunden för framgången var att Centerpartiet stod för ett tydligt decentralistiskt alternativ till centralister såväl till höger som till vänster. Dessutom drev partiet miljöfrågorna hårdare än något annat parti. Decentralisering och miljöansvar attraherade stora grupper väljare såväl på landsbygden som i de större städerna. Här finns mycket att lära för Centerpartiet även idag.

Lokalsamhällesidén lanserades av ungdomsförbundet CUF 1973 (se affischen) och fick stort genomslag i debatten. Det stod nu klart för allt fler att Centerpartiet stod för ett tydligt grönt och decentralistiskt alternativ till såväl de röda som de blå.

Lokalsamhället består av människor, som bor och är verksamma i närheten av varandra och därför har gemensamma angelägenheter och problem. Lokalsamhällets storlek måste variera efter de naturliga förutsättningarna som finns på platsen. I lokalsamhället skall en stor del av människornas behov kunna tillfredsställas. Arbete, produktion, konsumtion, fritid, umgänge, service, vård och andra aktiviteter förutsätter varandra, skall vara samordnade och ske i samspel. I lokalsamhället sammanfaller ofta arbete, fritid och produktion.

Så står det i CUF:s handlingsprogram, antaget vid stämman i Luleå 1973. Lokalsamhällesidén var en vidareutveckling av decentraliseringstänkandet. Inspirationen kom från grannarna i väster, inte minst genom John Dale från Senterungdommen som satt med i programgruppen.  Fortsätt läsa

Centerhistoria 24 (och framtid!): Lyft fram ekohumanismen och använd nyckelrollen i svensk politik!

Den här texten är ett bidrag till den pågående diskussionen om ett nytt idéprogram för Centerpartiet. Jag vill särskilt understryka vikten av att de gröna decentralistiska grundvärderingarna lyfts fram. Rötterna måste leva för att trädet ska grönska. Vi ska inte heller skämmas för våra egna begrepp på politiken. Ekohumanismen behövs även på 2000-talet!

Artikeln är även publicerad på Centerpartiets hemsida.

Vid många tillfällen sedan Carl Berglund tog initiativ till partiet 1910 har Bondeförbundet/Centerpartiet spelat en nyckelroll i svensk politik. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka samhällsutvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från de gröna rötterna och samtidigt förnyar sig och ser framåt. Det handlar om att självständigt tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt vara beredd att samarbeta med andra partier för att nå resultat i sak. Fortsätt läsa

Centerhistoria 23: Centerpositionen ger politisk nyckelroll

 

Detta är en tidigare inte publicerad text, som jag författade för tolv år sedan, år 2000. Då var jag kritisk till att den dåvarande partiordföranden Lennart Daléus hade börjat beteckna Centerpartiet som ”borgerligt”. Det hade tidigare centerledare på goda grunder undvikit, eftersom Bondeförbundet/Centerpartiet dittills varit noga med att inta en självständig mittenposition, utifrån vilken partiet kunde samverka åt såväl vänster som höger för att påverka samhällsutvecklingen i önskad riktning.

Jag kanske inte skulle uttrycka mig exakt på detta sätt idag, men jag är fortfarande övertygad om att Centerpartiet måste tydliggöra sin självständiga roll i politikens centrum. Dagens hårda blockpolitik är ett allvarligt problem för Centerpartiet, men även för Sverige.

Affischen: Såväl Gunnar Hedlund, Johannes Antonsson som Thorbjörn Fälldin undvek att beteckna Centerpartiet som ”borgerligt”. I stället använde man positiva etiketter på den egna politiken, vid den tid då affischen publicerades markerade man ofta att man var decentralister i kontrast till centralister, såväl till höger som till vänster.

En granskning av Centerpartiets samarbetsmönster

En onödig etikettdebatt

Vid 1999 års centerstämma i Jönköping fick diskussionen om vilken etikett som bör sättas på partiets politik stort utrymme, alltför stor ansåg många. Att frågan fick så central plats i debatten berodde på att partiordföranden Lennart Daléus i sitt rikstingstal använde sig av begreppet ”borgerligt mittenparti” som beteckning på partiet. Tidigare centerledare har mestadels – på goda grunder – undvikit begreppet ”borgerlig” om det egna partiet och dess politik.

Om termen ”borgerlig” enbart ses som en synonym till ”icke-socialistisk” är begreppet måhända inte särskilt mycket att tvista om. Men om begreppet ses som ett sätt att markera Centerpartiets tillhörighet till ett ”borgerligt block” står det i strid med Centerpartiets historiska roll som ett självständigt och ansvarstagande parti i politikens centrum. Det är nämligen just genom denna självständiga roll och vägran att låta sig cementeras in i ett tvåblockssystem som Bondeförbundet/Centerpartiet har fått den nyckelroll partiet haft i svensk politik under 1900-talet.

Det kan också tilläggas att borgerlighetsbegreppet från början har sitt ursprung hos städernas borgerskap, borgarna i den gamla ståndsriksdagen, medan Centerpartiets historiska rötter återfinns bland bönderna på landsbygden. För många står också begreppet ”borgare” för den ekonomiskt styrande överklassen, i motsatsställning till den breda allmänheten, ”folket”.

Även ur dessa historiska perspektiv är det alltså felaktigt att beteckna Centerpartiet som ett borgerligt parti. Den politiska bonderörelsen, som utvecklats till Centerpartiet, byggdes som en folklig rörelse underifrån, ofta i strid mot städernas ”borgare”.

Sammantaget är det inte konstigt att olusten inför begreppet ”borgerlig” har varit – och är – utbredd inom Bondeförbundet/Centerpartiet genom decennierna. I ett yttrande till årets centerstämma i Skövde gör centerns partistyrelse en strikt uppdelning mellan etikettering och politiskt samarbete:

Eventuella etiketter har inget att göra med möjligheterna till politisk samverkan. Samarbete formas utifrån politikens innehåll, och vad som är politiskt angeläget och parlamentariskt möjligt i olika tidsperioder.

Gott och väl, men varför överhuvudtaget använda en sakpolitiskt och känslomässigt illa passande etikett som ”borgerlig” om centerpolitiken? En etikett som dessutom riskerar att göra centerpolitiken otydlig och ge en illussion om motsättningar som inte finns. För min del anser jag att det borde vara närmast självklart att centerrörelsen använder egna, positiva, etiketter när man beskriver den egna politiken. Centerpartiet är ett grönt, decentralistiskt och ekohumanistiskt parti. Det är beteckningar som räcker långt på 2000-talet!

Rödön i augusti 2000

Håkan Larsson

Fortsätt läsa

Hård blockpolitik inte bra för Sverige

 

Till skillnad från våra grannländer har Sverige en hård blockpolitik. Det finns i dagens läge skäl att ifrågasätta detta, såväl för landets skull som för demokratins. Allt oftare framförs också kritik mot blocktänkandet.

Varje parti bör gå ut till väljarna med sin egen politik för att rösterna ska avgöra var den politiska tyngdpunkten bör läggas. Valet avgör vilka regeringskonstellationer som är möjliga.

Vårt land har ett flerpartisystem. Att väljarna har ett flertal alternativ att välja mellan när de går till valurnan. Är det bara två inskränks valmöjligheterna och därmed demokratin.

Jag har tidigare konstaterat att en hård och cementerad blockpolitik inte är bra för Sverige – och definitivt inte för ett självständigt parti i politikens centrum. Det är utifrån denna självständiga mittenposition Bondeförbundet/Centerpartiet har kunnat samverka såväl åt höger som åt vänster för att påverka samhällsutvecklingen. Min uppfattning är därför att det vore en felbedömning att inför valet 2014 kompromissa om politiken med övriga partiet i Allians för Sverige. Liksom i våra grannländer Danmark, Norge och Finland bör partierna gå fram med sin egen politik och låta väljarna avgöra var tyngdpunkten bör ligga.  Fortsätt läsa