Blockpolitiken till vägs ände?

Publicerat av
Svara

Allt fler centerpartister vill att deras parti ska inta en friare roll inför valet 2014. Många verkar ha tröttnat på att vara en mindre del i ett moderatlett block.

Reaktionen är begriplig. Utmaningen – inte minst för Annie Lööf och den övriga partiledningen – är att tydliggöra en grön och decentralistisk centerpolitik för väljarna inför kommande val. Lyckas detta kommer partiet att kunna återvinna kraft och åter börja växa sig starkt.

Allt fler inser att dagens hårda blockpolitik inte är bra för Sverige – och än mindre för ett självständigt mittenparti som Centerpartiet. Enligt en rundringning bland centerdistrikten, refererad i Svenska Dagbladet, finns nu ett starkt behov av att profilera det egna partiet framför Alliansen. Det är högst begripligt. Många centerföreträdare har helt enkelt tröttnat på att känna sig inlåsta i ett moderatlett block.

Som jag tidigare konstaterat är läget idag, 2012, annorlunda än när Alliansen bildades 2004. Då gällde det att visa att det fanns ett regeringsdugligt alternativ till en allt tröttare socialdemokrati. Det blev också regeringsskifte i valet 2006.  Fortsätt läsa →

Centerhistoria 26: Agrardemokraternas idégrund – början till en grön centerideologi

Publicerat av
Svara

De agrardemokratiska partier som växte fram i Central- och Östeuropa, liksom i Norden, kring sekelskriftet och decennierna därefter, hämtade inspiration från olika ideologier men kombinerade med egna tankegångar. Rättvisekravet, inte minst mellan stad och land, var centralt, liksom kravet på decentralisering. Frihet och trygghet kombinerades. Kooperation sågs som ett sätt att gemensamt utveckla samhället.

Denna text, som tidigare publicerats i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa (på norska), handlar främst om idégrunden hos de agrardemokratiska partierna i Central- och Östeuropa. Likheterna med de nordiska bondepartierna under mellankrigstiden är emellertid mycket stora, vilket framgår av den tidigare publicerade texten Centerhistoria 22: Bondeideologi i Norden.

Vilka var de viktigaste elementen i de agrardemokratiska partiernas idé- och värdegrund under mellankrigstiden?

I det här kapitlet ska vi närmare studera ideologin, kallad agrarianismen, som utvecklades av de agrardemokratiska partierna. Vi ska se vilka grundvärden som rådde och hur stora likheterna är mellan agrarianismen i Central- och Östeuropa och de nordiska bondepartiernas idéer. Dessutom ska vi se vilken roll de agrardemokratiska partierna hade under den omfattande moderniseringsprocessen under mellankrigstiden. Fortsätt läsa →

Djurskyddet ligger fast

Publicerat av
Svara

Nyligen antog kommunfullmäktige en ny måltidspolicy för Krokoms kommun. Sverigedemokraternas representant har hävdat att detta skulle innebära att vi tummar på djurskyddet. Så är det inte. Slakt utan bedövning är förbjudet i Sverige. Jag har tidigare, tillsammans med landsbygdsminister Eskil Erlandsson, i ett inlägg i Aftonbladet slagit fast att religion inte kan rättfärdiga djurplågeri, Nej till all slakt utan bedövning. Jordbruksverket understryker också detta i sin instruktion.

I en insändare i Länstidningen har jag bemött Karlssons påståenden:

Kommunfullmäktige i Krokom antog vid sitt senaste möte en ny måltidspolicy för den mat kommunen serverar inom förskola, skola och äldreomsorg. Där står bland annat följande:

”För matgästen ska måltiden kännas lustfylld och trevlig. Individuella behov utifrån medicinska, etiska, kulturella och religiösa skäl ska tillgodoses i möjligaste mån.”

Denna formulering försöker Sverigedemokraternas Ronny Karlsson utnyttja politiskt genom att på sin hemsida påstå att övriga partier skulle acceptera brutal slakt utan bedövning. Karlsson insinuerar att alla andra ledamöter i fullmäktige skulle säga ja till att servera halalkött från djur som slaktats på ett brutalt sätt, att vi skulle göra ”avkall på djurskyddet”. Så är det självfallet inte. Det är tråkigt med politiska företrädare som förvränger vad som faktiskt har beslutats. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 25: Lokalsamhälle och decentralisering, 1970-talets starka centerbudskap

Publicerat av
3

1970-talet är Centerpartiets hittills starkaste decennium. I valet 1973 fick partiet stöd av 25,1 procent av väljarna och i valet tre år senare av 24,6 procent. Då kunde också Thorbjörn Fälldin ta över statsministerposten i ledningen för en icke-socialistisk regering.

Grunden för framgången var att Centerpartiet stod för ett tydligt decentralistiskt alternativ till centralister såväl till höger som till vänster. Dessutom drev partiet miljöfrågorna hårdare än något annat parti. Decentralisering och miljöansvar attraherade stora grupper väljare såväl på landsbygden som i de större städerna. Här finns mycket att lära för Centerpartiet även idag.

Lokalsamhällesidén lanserades av ungdomsförbundet CUF 1973 (se affischen) och fick stort genomslag i debatten. Det stod nu klart för allt fler att Centerpartiet stod för ett tydligt grönt och decentralistiskt alternativ till såväl de röda som de blå.

—

Lokalsamhället består av människor, som bor och är verksamma i närheten av varandra och därför har gemensamma angelägenheter och problem. Lokalsamhällets storlek måste variera efter de naturliga förutsättningarna som finns på platsen. I lokalsamhället skall en stor del av människornas behov kunna tillfredsställas. Arbete, produktion, konsumtion, fritid, umgänge, service, vård och andra aktiviteter förutsätter varandra, skall vara samordnade och ske i samspel. I lokalsamhället sammanfaller ofta arbete, fritid och produktion.

Så står det i CUF:s handlingsprogram, antaget vid stämman i Luleå 1973. Lokalsamhällesidén var en vidareutveckling av decentraliseringstänkandet. Inspirationen kom från grannarna i väster, inte minst genom John Dale från Senterungdommen som satt med i programgruppen.  Fortsätt läsa →

Centerhistoria 24 (och framtid!): Lyft fram ekohumanismen och använd nyckelrollen i svensk politik!

Publicerat av
1

Den här texten är ett bidrag till den pågående diskussionen om ett nytt idéprogram för Centerpartiet. Jag vill särskilt understryka vikten av att de gröna decentralistiska grundvärderingarna lyfts fram. Rötterna måste leva för att trädet ska grönska. Vi ska inte heller skämmas för våra egna begrepp på politiken. Ekohumanismen behövs även på 2000-talet!

Artikeln är även publicerad på Centerpartiets hemsida.

Vid många tillfällen sedan Carl Berglund tog initiativ till partiet 1910 har Bondeförbundet/Centerpartiet spelat en nyckelroll i svensk politik. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka samhällsutvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från de gröna rötterna och samtidigt förnyar sig och ser framåt. Det handlar om att självständigt tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt vara beredd att samarbeta med andra partier för att nå resultat i sak. Fortsätt läsa →

Låt inte kärnkraftsdrömmar blockera framtiden

Publicerat av
1

I kärnkraftsdebatten brukar förespråkarna inte sällan hävda att framtida reaktorer kommer att vara säkra och dessutom lösa avfallsproblemet genom att använda lättvattenreaktorernas avfall som bränsle. Problemet är att dessa så kallade generation IV-reaktorer – snabba reaktorer/bridreaktorer – fortfarande är på utvecklingsstadiet. Enligt de mest optimistiska prognoserna kan dessa reaktorer vara i kommersiell drift först kring år 2050. (se SKB: slutförvar behövs även med nya reaktorer)

Så länge jag har intresserat mig för kärnkraftsfrågan – sedan 1973 – har det talats om att snart kommer de säkrare och effektivare bridreaktorerna. Men de har hittills inte blivit någon succé, särskilt som de har krävt upparbetning och producerat plutonium. Med en sådan teknik ökar riskerna för kärnvapenspridning. Kärnkraft och kärnvapen är ”siamesiska tvillingar” som Hannes Alfvén sa på sin tid.

Tekniken har säkerligen utvecklats sedan de snabba briderreaktorerna lanserades på 1950-talet, men framgångsrika har de inte varit. Föga tyder på att de kommer att bli så i framtiden.  Fortsätt läsa →

Centerhistoria 23: Centerpositionen ger politisk nyckelroll

Publicerat av
3

 

Detta är en tidigare inte publicerad text, som jag författade för tolv år sedan, år 2000. Då var jag kritisk till att den dåvarande partiordföranden Lennart Daléus hade börjat beteckna Centerpartiet som ”borgerligt”. Det hade tidigare centerledare på goda grunder undvikit, eftersom Bondeförbundet/Centerpartiet dittills varit noga med att inta en självständig mittenposition, utifrån vilken partiet kunde samverka åt såväl vänster som höger för att påverka samhällsutvecklingen i önskad riktning.

Jag kanske inte skulle uttrycka mig exakt på detta sätt idag, men jag är fortfarande övertygad om att Centerpartiet måste tydliggöra sin självständiga roll i politikens centrum. Dagens hårda blockpolitik är ett allvarligt problem för Centerpartiet, men även för Sverige.

Affischen: Såväl Gunnar Hedlund, Johannes Antonsson som Thorbjörn Fälldin undvek att beteckna Centerpartiet som ”borgerligt”. I stället använde man positiva etiketter på den egna politiken, vid den tid då affischen publicerades markerade man ofta att man var decentralister i kontrast till centralister, såväl till höger som till vänster.

En granskning av Centerpartiets samarbetsmönster

En onödig etikettdebatt

Vid 1999 års centerstämma i Jönköping fick diskussionen om vilken etikett som bör sättas på partiets politik stort utrymme, alltför stor ansåg många. Att frågan fick så central plats i debatten berodde på att partiordföranden Lennart Daléus i sitt rikstingstal använde sig av begreppet ”borgerligt mittenparti” som beteckning på partiet. Tidigare centerledare har mestadels – på goda grunder – undvikit begreppet ”borgerlig” om det egna partiet och dess politik.

Om termen ”borgerlig” enbart ses som en synonym till ”icke-socialistisk” är begreppet måhända inte särskilt mycket att tvista om. Men om begreppet ses som ett sätt att markera Centerpartiets tillhörighet till ett ”borgerligt block” står det i strid med Centerpartiets historiska roll som ett självständigt och ansvarstagande parti i politikens centrum. Det är nämligen just genom denna självständiga roll och vägran att låta sig cementeras in i ett tvåblockssystem som Bondeförbundet/Centerpartiet har fått den nyckelroll partiet haft i svensk politik under 1900-talet.

Det kan också tilläggas att borgerlighetsbegreppet från början har sitt ursprung hos städernas borgerskap, borgarna i den gamla ståndsriksdagen, medan Centerpartiets historiska rötter återfinns bland bönderna på landsbygden. För många står också begreppet ”borgare” för den ekonomiskt styrande överklassen, i motsatsställning till den breda allmänheten, ”folket”.

Även ur dessa historiska perspektiv är det alltså felaktigt att beteckna Centerpartiet som ett borgerligt parti. Den politiska bonderörelsen, som utvecklats till Centerpartiet, byggdes som en folklig rörelse underifrån, ofta i strid mot städernas ”borgare”.

Sammantaget är det inte konstigt att olusten inför begreppet ”borgerlig” har varit – och är – utbredd inom Bondeförbundet/Centerpartiet genom decennierna. I ett yttrande till årets centerstämma i Skövde gör centerns partistyrelse en strikt uppdelning mellan etikettering och politiskt samarbete:

Eventuella etiketter har inget att göra med möjligheterna till politisk samverkan. Samarbete formas utifrån politikens innehåll, och vad som är politiskt angeläget och parlamentariskt möjligt i olika tidsperioder.

Gott och väl, men varför överhuvudtaget använda en sakpolitiskt och känslomässigt illa passande etikett som ”borgerlig” om centerpolitiken? En etikett som dessutom riskerar att göra centerpolitiken otydlig och ge en illussion om motsättningar som inte finns. För min del anser jag att det borde vara närmast självklart att centerrörelsen använder egna, positiva, etiketter när man beskriver den egna politiken. Centerpartiet är ett grönt, decentralistiskt och ekohumanistiskt parti. Det är beteckningar som räcker långt på 2000-talet!

Rödön i augusti 2000

Håkan Larsson

Fortsätt läsa →

Hård blockpolitik inte bra för Sverige

Publicerat av
1

 

Till skillnad från våra grannländer har Sverige en hård blockpolitik. Det finns i dagens läge skäl att ifrågasätta detta, såväl för landets skull som för demokratins. Allt oftare framförs också kritik mot blocktänkandet.

Varje parti bör gå ut till väljarna med sin egen politik för att rösterna ska avgöra var den politiska tyngdpunkten bör läggas. Valet avgör vilka regeringskonstellationer som är möjliga.

Vårt land har ett flerpartisystem. Att väljarna har ett flertal alternativ att välja mellan när de går till valurnan. Är det bara två inskränks valmöjligheterna och därmed demokratin.

Jag har tidigare konstaterat att en hård och cementerad blockpolitik inte är bra för Sverige – och definitivt inte för ett självständigt parti i politikens centrum. Det är utifrån denna självständiga mittenposition Bondeförbundet/Centerpartiet har kunnat samverka såväl åt höger som åt vänster för att påverka samhällsutvecklingen. Min uppfattning är därför att det vore en felbedömning att inför valet 2014 kompromissa om politiken med övriga partiet i Allians för Sverige. Liksom i våra grannländer Danmark, Norge och Finland bör partierna gå fram med sin egen politik och låta väljarna avgöra var tyngdpunkten bör ligga.  Fortsätt läsa →

Centerhistoria 22: Bondeideologi i Norden

Publicerat av
1

I samband med krisuppgörelsen 1933 underströk Axel Pehrsson-Bramstorp (affischen), liksom Per Albin Hansson, till sambandet mellan arbetarnöd och bondenöd. Bramstorp hänvisade också till den polske bondepartiledaren Witos som uttryckt sig på liknande sätt. Det fanns under mellankrigstiden kontakter mellan de agrardemokratiska partierna i Norden och Centraleuropa.

Texten har tidigare publicerats i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

De fyra närbesläktade bondepartierna i Norden arbetade under andra förutsättningar än systerpartierna i Central- och Östeuropa, där agrarianismen utvecklades. Den svenske statsvetaren och bondepolitikern Thore Petersson har understrukit att ett bondepartis värden som förenar bondeideologier oberoende av tid och rum. Som exempel nämner han jorden som en förmedlare av frihet och rättvisa, en stark fosterlandskärlek som samtidigt låter andra nationer vara i fred, och en stark betoning av andliga värden i förhållande till materiella (Petersson 1953).

Vi har inte fördjupat oss i vad som är gemensamma drag i alla bonde- och agrarpartier i Europa. Vi har valt att koncentrera oss på partier som har haft starkt stöd in respektive länders bondebefolkningar, som själva har uppfattat sig som besläktade med varandra och som utifrån detta har samarbetat. På så sätt begränsar vi oss till att behandla de agrardemokratiska partierna i Central- och Östeuropa samt de fyra nordiska centerpartiernas föregångare. Frågan som ska besvaras är följande:

Hur mycket av agrarianismen i Central- och Östeuropas värdegrund fanns också mellankrigstidens ledande bondepartier i Finland, Sverige, Norge och Island? Fortsätt läsa →

Centerhistoria 21: Inspiratören Thore Petersson

Publicerat av
1

För 60 år sedan – 1952 – skrev SLU:s dåvarande förbundssekreterare Thore Petersson en serie artiklar om ”bondepolitisk internationalism” i Politisk tidskrift. Det var denna artikelserie som inspirerade Kjell Dahle och jag själv att skriva boken Annerledes-Europa (som ännu så länge enbart finns på norska.)

I samband med bokskrivandet intervjuade vi Thore. Han var fortfarande vid över 90 års ålder en mycket inspirerande centerideolog som såg sambanden mellan de agrardemokratiska pionjärerna i början av 1900-talet och de centergröna partierna ett sekel senare. Han såg den moderna ekohumanismen som en utveckling av bondeideologin:

-Ekohumanism är ett bra och modernt begrepp, en uppdatering av den gröna bondeideologin. Även om bonden alltid har insett att naturen sätter gränser är det naturligtvis mycket viktigt att de ekologiska ramarna så tydligt vägs in i ekohumanismen. Det handlar ju i grunden om att bruka utan att förbruka – och det gäller allt vad människan tar sig för.

Thore avled strax innan Annerledes-Europa kom ut 2010. Intervjun, som gjordes 2008, ingår i boken.

– Någon gång under 1947 blev jag på ett SLU-möte i Stockholm kontaktad av Michal Pluchinski. Han hade varit aktiv i bondepartiet PSL hemma i Polen men liksom många av sina partivänner tvingats i exil. Nu sökte han sig till SLU och bondeförbundet, som stod för samma grundideologi som han. Under de kommande åren träffades Michal och jag ofta och vi insåg att vi tillhörde samma internationella gröna bonderörelse.

Den som berättar är Thore Petersson, som satt i ledningen för Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU) i slutet av 1940- och början av 1950-talet. Vi träffas en vinterdag hemma hos Thore, som nu är över 90 år, i radhuset i Spånga i västra Stockholm. Det är fascinerande att höra Thore berätta om sitt internationella arbete för mer än ett halvsekel sedan. Hans minne är glasklart fastän det är så länge sedan. Fortsätt läsa →