Författararkiv: Håkan

Centerhistoria 15: Bröderna Radic och kampen för Kroatiens bönder

Publicerat av
Svara

Bröderna Radic är förmodligen helt okända för 99 procent av svenska folket. Men för Kroatien och Jugoslavien spelade de en mycket viktig roll under de första decennierna av 1900-talet. De grundade Kroatiska Bondepartiet och särskilt den yngre brodern, Stjepan (bilden) fick en betydelsefull roll.

Texten har tidigare publicerats i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa (på norska).

Två bröder som hade vuxit upp i ytterstafattigdom stod 1904 bakom grundandet av Kroatiska Bondepartiet. Småbönderna, som de kämpade för, hade inte rösträtt och var oftast analfabeter. Vägen mot makten verkade länge hopplös. Den äldste brodern, Ante Radic (1868-1919) dog året innan partiet fick sitt verkliga genombrott. Stjepan Radic (1871-1928) fick leda Kroatiens i särklass största parti fram till han mördades mitt under en häftig debatt i Jugoslaviens parlament.

När Kroatiska Bondepartiet grundades lydde kroaterna fortfarande under den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. De var ivriga katoliker. Serberna hade å sin sida till nyligen varit underlagda turkarna och tillhörde den ortodoxa kyrkan. De två broderfolken talade samma språk, men använde olika alfabet. Förhållandena dem emellan präglades av stora motsättningar.

Radicbröderna hade brobyggande mellan kroater och serber som en av sina hjärtefrågor. Under de våldsamma upploppen i Zagreb 1902 angrep många av deras kroatiska landsmän allt som var serbiskt. Stjepan Radic kallade dessa demonstranter för svin. I en pamflett argumenterade han för att fördomarna mellan grannfolken måste brytas ned. Visionen var att hela folket skulle känna sig hemma såväl i Ljubljana och Zagreb som i Belgrad och Sofia. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 14: Agrarpolitiker byggde demokrati i Tjeckoslovakien

Publicerat av
Svara


Att Tjeckoslovakien under mellankrigstiden var den enda stabila demokratin i Centraleuropa berodde i hög grad på de starka agrardemokratiska partierna med Antonin Svehla (bilden) och Milan Hodza i spetsen.

Den här texten är också hämtad från Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa (norska).

Centraleuropa under mellankrigstiden var Tjeckoslovakien. Från självständigheten 1918 fram till västmakternas svek i Munchen 1938, då man gav Hitler klartecken att ockupera delar av landet (Sudetenland) i utbyte mot ”fred i vår tid” fungerade den tjeckoslovakiska demokratin väl. Ett viktigt skäl till detta var de starka agrarpartierna och ledande företrädare som Antonin Svehla och Milan Hodza.

Både Svehla och Hodza arbetade tidigt för att stärka bondebefolkningens och landsbygdens situation, den förstnämnde i den tjeckiska delen och Hodza i den slovakiska delen av det blivande Tjeckoslovakien. Bland annat arbetade de med att bygga upp lantbrukskooperation, försäkringssystem och en egen bondepress. Milan Hodza var själv journalist och professor i historia. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 13: En självständig, grön idéströmning på 2000-talet

Publicerat av
1

 

Jag lägger inte in de centerhistoriska texterna i kronologisk ordning, vilket den intresserade läsaren säkerligen har förstått. Här kommer en framtidsinriktad text, som (på norska) ingår som slutkapitel i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa. Vi menar att de gröna centeridéerna om frihet, trygghet, miljöansvar och decentralisering har ett minst lika stort befogande på 2000-talet som under förra seklet.

Jag hoppas att den unga generationen centerpartister – som dagens ledande CUF:are i Jämtlands län (bilden), förvaltar det gröna idéarvet väl samtidigt som de offensivt möter framtidsutmaningarna. 

När agrarpartierna/bondepartierna växte fram runt om i Europa kring sekelskiftet 1900 var de främsta drivkrafterna krav på rättvisa och trygghet. Det handlade om rättvisa mellan stad och land, om att ungdomen på landsbygden skulle ha samma rätt till utbildning som ungdomen i städerna, om kommunikationer och service.

Kampen handlade också i hög grad om trygghet. Att ha en egen torva att odla var en trygghet i sig. Strävan efter jordreformer var därför viktigt, särskilt för de många jordlösa i öst- och centraleuropa. Att den som brukade jorden också skulle äga den blev en grundbult i de nya bonderörelser som växte fram. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 12: Varken socialism eller borgerlighet

Publicerat av
Svara

En av de viktigaste pionjärerna inom den internationella agrardemokratiska rörelsen var finländaren Santeri Alkio (bilden). Han arbetade hårt för att utveckla ett självständigt centeralternativ, en tredje väg mellan socialism och borgerlighet. Alkios budskap påverkade starkt även det svenska systerpartiet och ledde till debatten om den tredje vägen på 1940-talet.

Centerpartiet i Finland vårdar minnet av Santeri Alkio väl. Denna text har publicerats (på norska) i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Santeri Alkio (1862-1930, ursprungligen Alexander Filander) växte upp i Laihela på landsbygden i södra Österbotten. När den finskspråkige pojken, tolv år gammal, skulle studera vidare efter folkskolan fanns enbart ett svenskspråkigt gymnasium att tillgå i hans hembygd. Men varken prästen eller skollärarna på skolan ansträngde sig för att hjälpa den begåvade pojken med dåliga svenskkunskaper – och studieförsöket avbröts snart.

Dessa erfarenheter präglade Santeri Alkio. Fastän djupt religiös kom prästerskapet aldrig att stå högt hos honom. Han tyckte att prästerna ägnade sig åt att tala om för människor vad de skulle göra och inte skulle göra i stället för att hjälpa dem i deras ofta hårda verklighet. En annan slutsats han drog var ingen finskspråkig ungdom skulle tvingas studera i svenskspråkiga skolor mot sin vilja, varför han aktivt kom att arbeta för att bygga upp finskspråkiga folkhögskolor runt om i Finland. Fortsätt läsa →

Inspiration för landsbygdskämpar

Publicerat av
Svara

Under ett par dagar har jag deltagit i Landsbygdsriksdagen i Blekinge som representant för Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV). Landsbygdsriksdagen är egentligen ingen ”riksdag” eftersom inga beslut tas. Däremot ger samlingen – med 750 deltagare från hela landet – säkerligen inspiration för många eldsjälar att arbeta vidare för att utveckla och stärka sin by eller bygd. På programmet står tal av makthavare – i år fanns fyra ministrar på plats – forskare, författare och debattörer. Dessutom genomförs en mängd seminarier som på olika sätt berör landsbygdsutveckling.

Jag deltog själv i två intressanta seminarier. Dels ett om Omställning Sverige, svenska byar och städer ställer om, som handlar om hur vi alla på olika sätt kan bidra till att ställa om samhället så att det blir långsiktigt hållbart, dels ett om vindkraftens lokalekonomiska betydelse. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 11: Bondeledare med känsla för småfolket

Publicerat av
Svara

 Axel Pehrsson i Bramstorp var en skicklig och modig politiker. Han var med och byggde upp böndernas fackliga rörelse samtidigt som han var mycket aktiv i politiken. När arbetslösheten bredde ut sig och småbönderna började gå i konkurs under depressionen efter 1930 gjorde han upp med Socialdemokraterna och en annan skåning, Per Albin Hansson. Genom krisuppgörelsen (”kohandeln”) slogs arbetslösheten tillbaka och bönderna kunde få avsättning för sina produkter. Förmodligen var krisuppgörelsen avgörande för att demokratin kunde stabiliseras och arbetet med att bygga ett folkhem bli framgångsrikt. 

Bramstorp samarbetade nära med Per Albin (bilden) och tillsammans kunde deras partier, Bondeförbundet och Socialdemokraterna under decennierna efter krisuppgörelsen 1933 bygga upp det svenska välfärdssamhället.

Axel Pehrsson (1883-1954) var bara 14 år då han fick ta ansvar för arrendegården Lilla Isie, några kilometer från Sveriges sydligaste udde Smygehuk. Det var meningen att han skulle ha börjat på realskolan i Trelleborg, men fadern begick självmord när han fick veta att han led av dödlig levercancer, och då hade äldste sonen Axel knappast något val.

Det blev förstås en tuff tid för den blivande bondeledaren, men snart visade han att han var en duktig brukare av den skånska myllan. Han hade förstås stor hjälp av sin mor Ingrid och brodern John. Gården utvecklades och när han 25 år gammal 1908 gifte sig med Sigrid Nilsson kunde de köpa granngården Bramstorp som varit i hennes släkt. Detta gårdsnamn kom också att bli familjens namn. Fortsätt läsa →

En 130 mil lång pulsåder genom inlandet

Publicerat av
2

Mer resurser kommer att satsas på infrastruktur, inte minst järnvägen. Det är utmärkt. Men då är det oerhört viktigt att man inte glömmer den 130 mil långa järnvägen från Kristinehamn till Gällivare, Inlandsbanan. Idag skriver 25 företrädare för kommunerna längs banan om detta. (Bilden)

Idag skriver företrädare för de 25 kommunerna längs Inlandsbanan, från Värmland till Norrbotten, på DN debatt om vikten av att rusta och stärka den 130 mil långa järnvägen genom det vidsträckta inlandet. Inlandsbanan har förutsättning att bli ett viktigt komplement till kustbanan och Norra stambanan, ett tredje språk. Samtidigt skulle en moderniserad och upprustad bana bli ett lyft för hela inlandsregionen.

Regering och riksdag har all anledning att ta inlandets kommunföreträdare på allvar. En upprustad inlandsbana skulle betyda oerhört mycket för gods- och persontrafiken, för näringslivet och alla som lever här. Kostnaden för satsningen skulle bli långt mindre än alla planer på förbifarter och nya tunnelbanor i Stockholm. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 10: Kampen mot kärnkraften

Publicerat av
2

Centerpartiet var det första parti som satte miljön högt på den politiska dagordningen. Därför var det naturligt att partiet tidigt tog ställning mot kärnkraften när riskerna med denna energikälla – som dessutom krävde centralisering – blev uppenbara. Vid centerstämman i Luleå 1973 talade professor Hannes Alfvén – och därefter ställde sig centerrörelsen med Thorbjörn Fälldin i spetsen på barrikaderna för en avveckling av kärnkraften och satsning på förnybar energi. (Bilden: Fälldin och Alfvén vid stämman i Luleå 1973.)

Energifrågan är ännu idag i högsta grad levande. Man kan konstatera att Centerpartiet var förutseende när partiet tog ställning mot kärnkraften. Idag, efter Fukushimakatastrofen, borde det vara läge att definitivt stänga dörren till ny kärnkraft och målmedvetet satsa krafter och resurser på den gröna energiomställningen.

I början av 1970-talet var Centerpartiet på kraftig frammarsch. Partiet breddades både politiskt och organisatoriskt. För första gången vann partiet ett omfattande stöd även i de större städerna. Partireformationen hade blivit en stor framgång.

Ett viktigt skäl till framgångarna var att Centerpartiet erbjöd ett decentralistiskt alternativ till den socialdemokratiska regeringens koncentrationspolitik. Ett annat skäl var säkerligen att såväl Gunnar Hedlund som Thorbjörn Fälldin stod för en mer vardagsnära och folklig politik än den intellektuelle socialdemokratiske statsministern Olof Palme. Palme valde att bygga sitt regerande på stöd från kommunisterna hellre än att söka samarbete gentemot Centerpartiet. I valrörelsen 1970 hotade han med att ”rörelsen skulle ta itu” med centerledaren Hedlund. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 9: Prästen som samlade Norges bönder

Publicerat av
Svara

I Sverige startade LO det socialdemokratiska partiet. I Norge var det böndernas fackliga organisation som 1920 också förklarade sig vara ett politiskt parti, Bondepartiet, vilket har utvecklats till dagens Senterpartiet.

Bakom bildandet av Bondepartiet fanns ett utbrett missnöje med det liberala Venstre, som tidigare stötts av de flesta bönder. En ledare som spelade en viktig roll i arbetet för att samla landets bönder var prästen Nils Traedal i Kolvereid i Nord-Tröndelag. Bilden visar en valaffisch från Bondepartiet på 1930-talet.

Den här texten har tidigare publicerats (på norska) i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Runt om i Europa växte böndernas politiska partier och ekonomisk-fackliga samarbetsorganisationer fram parallellt under decennierna kring sekelskiftet 1900. Ibland var de till en början förenade i samma organisation.

Så var det i Norge. Där beslutade Norges Landmandsforbund, grundat 1896, att 1920 också agera som politiskt parti. Bakgrunden var ett allt större missnöje ute i bygderna med de etablerade partierna, främst liberala Venstre. Tidigare hade de flesta norska bönder sett Venstre som ”sitt” parti. Det var Venstre som hade lett Norges demokratisering, inte minst införandet av parlamentarism 1884.

Växande kritik inom Venstre

Under 1910-talet växte emellertid kritiken mot Venstres allt tydligare Oslostyrning runt om i landet. Den egenmäktige partiledaren Gunnar Knudsen ansågs inte ta hänsyn till jordbruket och distrikten. Bönderna ansåg exempelvis att Norge måste skydda sitt jordbruk som andra länder gjorde, bland annat med en spannmålstull, medan partiledningen var starkt frihandelsinriktad. Fortsätt läsa →

Centerhistoria 8: Fattigpojken som ville förena Europas bönder

Publicerat av
Svara

 

En av den agrardemokratiska rörelsens främsta företrädare var den bulgariske bondeledaren Aleksander Stambolijskij (bilden). Han var premiärminister och hans parti, Agrarunionen, fick vid valet 1923 egen majoritet, hela 54,1 procent, av de avgivna rösterna. Förmodligen det starkaste stöd ett centergrönt parti fått i ett demokratiskt val. Högerkrafterna kunde emellertid inte acceptera detta utan störtade bonderegeringen i en blodig statskupp då premiärministern själv mördades. Hans minne är ännu idag levande i Bulgarien.

Den här texten (på norska) ingår i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Vid San Stefanofreden efter det rysk-turkiska kriget 1878 utropades Bulgarien till självständigt furstendöme. Formellt skulle den turkiske sultanen emellertid att vara formellt överhuvud.

Samma år föddes Aleksander Stambolijskij, mannen som kom att bli den bulgariska bonderörelsens förgrundsfigur framför andra, i byn Slavovica i norra Bulgarien. Han växte upp i en mycket fattig familj, men var vetgirig och vill utbilda sig. För att få möjlighet till det tvingades han rymma hemifrån.

Avgörande möte

På en jordbruksskola träffade den unge Aleksander Stambolijskij läraren Janko Zabunov, ett möte som fick stor betydelse. Zabunov hade själv tvingats rymma hemifrån för att få gå i skola och arbetade nu för att förbättra de bulgariska böndernas förhållanden. Nu detta även Aleksanders livsuppgift. 1899, vid 21 års ålder, deltog han vid den kongress i Pleven med 700 delegater som beslutade bilda den bulgariska agrarunionen. Fortsätt läsa →