Nordens tid är nu!

Inför Nordens dag den 23 mars kommer min nya bok ”Dags för Norden!” från trycket. Jag kommer att berätta mer om innehållet framöver.

Vi lever i en orolig värld med en diktator i Kreml som bedriver ett anfallskrig. I Vita huset sitter idag en oberäknelig president som hotar sina allierade och angriper världsekonomin med höga tullar. Osäkerheten breder ut sig.

I detta läge behöver vi samarbeta med våra demokratiska grannar. Det gäller såväl i Europa som i Norden. Jag menar att det nordiska samarbetet på allvar måste diskuteras och utvecklas. Som författaren och nordisten Bengt Lindroth har understrukit är Norden idag ”viktigare än någonsin”. Ett samlat Norden kan påverka mycket mer än varje stat var för sig.

Detta är bakgrunden till att jag har skrivit boken Dags för Norden! (Fristil förlag).  I boken understryker jag att det snarast krävs konkreta åtgärder och beslut för att de nordiska regeringarnas vackra vision om att Norden till 2030 ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region”.

För första gången sedan Kalmarunionens tid, för mer än ett halvt årtusende sedan, står hela Norden idag på samma försvarspolitiska och säkerhetspolitiska grund. Det ger förutsättningar för samordning av de nordiska ländernas försvars- och utrikespolitik. Men det ger i förlängningen också möjlighet att samordna även andra samhällsområden. Vad som krävs är politisk vilja och konkreta beslut.

Ett viktigt steg är att uppdatera Nordiska rådets ”grundlag”, Helsingforsavtalet. För att stärka denna församling kan direktval införas på samma sätt som idag sker till Europaparlamentet, vilket föreslagits av Foreningen Norden Danmark. Idag är det också mer realistiskt att tillsätta en förstudie för att ta utreda förutsättningarna för en nordisk förbundsstat än när Gunnar Wetterberg föreslog detta för femton år sedan i boken ”Förbundsstaten Norden”. Jag ser förutsättningar för att förverkliga visionen om en nordisk förbundsstat – om den politiska viljan infinner sig.

Bilden; Erik-Widar Andersson överlämnar ett ex av boken till Jorodd Asphjell, tidigare Nordiska rådets president, i samband med Foreningen Norden Trondheims 100-årsfirande.

I ”Dags för Norden!” gör jag även en historisk genomgång av de tidigare tillfällen då ett samlat Norden har varit nära att förverkligas, men av olika orsaker misslyckats.
Bengt Lindroth har skrivit förord och en studiehandledning som finns med i boken. Förhoppningen är att boken ska medverka till att få in det nordiska perspektivet i samhällsdebatten. Ett starkt Norden är bra för oss själva, för Europa och för världen!

https://www.op.se/2025-03-21/norden-gloms-bort-i-den-politiska-debatten/

Norden bör agera gemensamt!

Nyligen lämnade Senterpartiet  den norska regeringen eftersom partiet inte kan acceptera att Norge ska ansluta sig till EU:s fjärde energipaket. Senterpartiet accepterar inte att EU steg för steg tar kontroll över elpriserna.

Jag har full förståelse för att Senterpartiet vill ha ”nationell kontroll” över elproduktionen och prissättningen på el. Samtidigt bör vi eftersträva en samnordisk politik på detta område. Vi har en gemensam nordisk elmarknad och en nordisk elbörs. Sveriges och Norges elsystem är sammanbundna.

Elpriserna är en viktig fråga inför stortingsvalet i september. Regeringen, som nu är en ren Arbeiderpartiregering, lovar ett fast elpris från i höst. Allt över 40 öre per kilowattimme ska staten betala. Samtidigt överväger man att bryta eller i varje fall omförhandla elavtalen med Danmark, Tyskland och Storbritannien, dit elkablar från Norge går. Orsaken är den ”prissmitta” som via kablarna förs in i landet i motsatt riktning.

Det vore naturligt om Norge och Sverige samarbetar om en fråga som denna. Även om relationerna till EU inte är desamma har vi en gemensam elmarknad – och samma problem med ”prissmitta” från kontinenten. Sverige och Norge hör till Europas största elexportörer, men samtidigt som el exporteras söderut kommer höjda priser tillbaka genom kablarna. Såväl södra Sverige som södra Norge har på grund av detta drabbats av orimligt höga elpriser. Orsaken är gällande prissättningssystem. Fortsätt läsa

Anders Ljunggren – centerpartist, nordist, journalist, diplomat och folkbildare!

Minnesord över Anders i DN.
Påminns allt oftare om livets förgänglighet. När man kommer upp den ålder jag befinner mig i lämnar allt fler gamla vänner och bekanta jordelivet.

Särskilt sorgsen är jag för närvarande över att Anders Ljunggren har gått bort efter en tuff sjukdomsperiod. Jag har känt Anders ända sedan vi 1966 – för 58 år sedan – träffades på en CUF-kurs på Lövhult utanför Nässjö, då bland andra Thorbjörn Fälldin föreläste. Redan då gjorde Anders intryck på mig med sitt engagemang och kunskap.

Snart samarbetade vi inom CUF. Våra skolklubbar i Huskvarna och Eksjö (Huskvarna Centerklubb och Östanå Centerklubb) inspirerade varandra till en omfattande verksamhet och mycket diskussioner. Många unga valde centergrönt.

Ett par år senare fick Anders och jag på sommarlovet möjlighet att komma till Lennart Svensson på Smålandsbygdens tidning och börja formulera oss i text. Det var fantastiskt att bli publicerad i tidningen. På kvällarna fortsatte vi ofta – tillsammans med andra CUF:are – diskussionerna hemma hos Lennart och hans fru Aina på Styrmansgatan i Jönköping. Det var en tid som säkerligen präglade oss.

Engagemanget inom CUF fortsatte i nya former. Anders blev först distriktsordförande i Jönköpingsdistriktet och därefter förbundsstyrelseledamot i CUF. Jag blev när jag kom till Stockholm redaktör för först Politisk Tidskrift och därefter för Ung Center. Vi var med på många möten och konferenser, inte minst på Föreningsgården Mem. Utbytet med våra systerorganisationer i Finland och Norge var omfattande.

Bilden: Anders Ljunggren i spetsen för ett rikstingståg på 1970-talet tillsammans med Centerkvinnornas  Gunilla André. Under parollen ”Lokalsamhälle för hushållning” Anders föregångare som CUF-ordförande Lars Weinehall, centerledaren Thorbjörn Fälldin och CKF-ordföranden Sonja Fredgardh.

Anders blev 1976 förbundsordförande i CUF och anställde mig som förbundssekreterare 1981. Under ett par år, 1979 – 81, var Anders dessutom riksdagsledamot och senare under 1980-talet arbetade han som chefredaktör för Laholms Tidning. Därefter arbetade han bland annat med Centerns Presstjänst, Precent, som levererade många nyheter och intressanta kommentar till centerpressen runt om i landet. Han var även partiets informationschef. Anders hade utan tvekan en nyckelroll i ungdomsförbundet och senare även i partiet. Fortsätt läsa

Nordens tid är nu!

Östersunds-Posten
Jamtlands tidning
Inlägg tillsammans med andra aktiva i Föreningen Norden:
Vi lever i en orolig värld. Krig pågår i vårt närområde i Ukraina, liksom i Mellanöstern. En oberäknelig och demokratiskt tveksam president är på väg in i Vita huset i Washington. Risken finns att han vill dela upp världen i intressesfärer med sina ännu mer auktoritära kollegor i Moskva och Peking. FN, Nato och andra institutioner prioriteras ned, Parisavtalet om klimatet lämnas. Överhuvudtaget pressas demokratin tillbaka i många länder, även i Europa.

I detta läge är vår egen region, Norden, ”viktigare än någonsin” som författaren och nordisten Bengt Lindroth underströk när han nyligen föreläste i Östersund. För första gången sedan Kalmarunionens tid står alla de nordiska länderna på samma försvars- och säkerhetspolitiska grund. Detta öppnar för närmare samarbeten även på andra samhällsområden.

Regeringarnas vision om att Norden ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region” är vacker men kräver politisk vilja och konkreta åtgärder för att bli verklighet. De nordiska länderna måste undanröja återstående gränshinder, liksom samordna lagstiftning och ekonomi. Tillsammans kan man också lättare genomföra den gröna omställningen. Ibland verkar man glömma att de nordiska länderna, Norden, har världens tionde eller elfte största ekonomi, större än Rysslands.

Föreningen Norden vill medverka till att på allvar föra in det nordiska perspektivet i samhällsdebatten. Här i Jämtland Härjedalen är samarbetet med Trøndelag särskilt betydelsefullt. Vi hoppas att gränskommittén Fellesrådet blir ett kraftfullt verktyg för att stärka vår gemensamma region. Av stor betydelse är förbättrade kommunikationer, vägar och järnväg. En samordning av arbetsmarknad och försvar bör stå högt upp på agendan. Utbytet när det gäller kultur och information behöver också stärkas. Fortsätt läsa

Viktigt att rösta i EU-valet – men glöm inte Norden!

Östersunds-Posten 5 juni
Jämtlands Tidning 3 juni
Årets val till Europaparlamentet är det viktigaste hittills i EU:s historia. Därför bör vi självfallet använda oss av vår möjlighet att påverka genom att rösta. Vi behöver ett nära samarbete i Europa när det gäller gränsöverskridande frågor som handel, miljö och klimat, liksom säkerhet och brottsbekämpning. Däremot bör vi se upp med centralisering och maktkoncentration till Bryssel. För min del röstar jag även denna gång centergrönt.

Rysslands angreppskrig mot Ukraina sätter stark press på de europeiska demokratierna. Vi måste tillsammans ge ukrainarnas självständighetskamp kraftfullt stöd. Skulle Putin lyckas besegra Ukraina är risken överhängande att andra länder snart står på Kremls imperialistiska agenda. Mot denna bakgrund vore det allvarligt om högerauktoritära och mer eller mindre Putinvänliga partier runt om i EU vinner framgångar i valet och får ett reellt inflytande.

Jag vill ändå, mitt i EU-valrörelsen, påminna om vikten av att inte glömma det för oss viktiga nordiska samarbetet. Risken är uppenbar, som bland andra Föreningen Nordens generalsekreterare Josefin Carlring har varnat för, att Norden hamnar i skuggan av EU-frågorna. Detta trots att det nordiska samarbetet har ett starkt folkligt stöd och regeringarna har lanserat den fina visionen om att Norden till 2030 ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region”.
Kanske det är läge att ordna allmänna val även till Nordiska rådet för lyfta fram vår region i debatten och påskynda ett närmare samarbete mellan våra länder. Ett förslag som för övrigt nyligen lyftes av Föreningen Norden Danmark.

Ett enat Norden skulle bli världens tionde eller elfte starkaste ekonomi. De nordiska länderna kompletterar varandra väl och skulle tillsammans få ett långt större internationellt inflytande än varje land för sig. Norden skulle hävda sig väl i förhållande till starka europeiska stater som Frankrike och Tyskland och kunna ta plats i G20. Fortsätt läsa

Nordens tid är här!

Länge var jag övertygad motståndare till ett svenskt Natomedlemskap. Sveriges alliansfria utrikespolitik har medverkat till att hålla oss utanför krig i mer än 200 år. Alliansfriheten har tjänat oss väl.

Putins överfallskrig mot Ukraina ändrade emellertid min och många andras syn på världen och försvarsalliansen. Efter decennier av nedrustning och förhoppningar om avspänning kom vi till insikt att vi måste samarbeta för att kunna försvara oss mot den aggressiva makten i öster. När Finland, med över 130 mil gräns mot Ryssland, valde att ansöka om medlemskap i Nato följde Sverige exemplet. Det fungerar inte med en alliansfri ö mitt i Norden.

En stor majoritet i riksdagen ställde sig bakom Natoansökan, stödd av en bred folkopinion. Man kan beklaga att det inte fanns tid för en ordentlig debatt om för- och nackdelar med detta historiska steg, än mindre för en folkomröstning. I den osäkra omvärld vi befinner oss i måste man ibland handla snabbt.

Även Ungern, som sista Natoland, har nu sagt ja till den svenska ansökan och inom kort är Sverige fullvärdig medlem i försvarsalliansen. Det innebär att vi måste tänka nytt på olika sätt. Fortsätt läsa

Inga starka skäl att byta kronan mot euron

Östersunds-Posten 5 november 2023
I september 2003 röstade svenska folket om krona eller euro. En klar majoritet, 55,9 procent, tog ställning för att behålla kronan. Beslutet togs efter en omfattande och bred diskussion och valdeltagandet var högt, 82,6 procent.

Sedan folkomröstningen har opinionen för att behålla den egna valutan varit ännu starkare. På senare tid har dock en del euroförespråkare höjt sina röster. Man hänvisar till att kronans värde i förhållande till euro och dollar har sjunkit efter pandemin. En tillfällig kronförsvagning är dock inte något hållbart skäl att byta valuta.

Två decennier efter folkomröstningen kan vi konstatera att Sverige har haft en bättre ekonomisk utveckling än om vi skulle ha haft euro som valuta. Sverige har idag starka offentliga finanser. Den reala inkomstnivån har, enligt OECD, ökat med 48 procent sedan 1998. Av euroländerna har Finland haft den högsta tillväxten med 36 procent. (Bortsett från specialfallet Irland som agerar som skatteparadis för multinationella företag.)

Genom att behålla kronan har Sverige kunnat hantera kriser bättre än eurozonen. Det visar inte minst erfarenheterna från eurokrisen 2007-2010, då nedgången i Sverige var mindre och återhämtningen gick snabbare. Som Yngve Sunesson nyligen konstaterade i Skånska Dagbladet är argumenten mot att överge kronan för euron lika starka som för 20 år sedan.

Förre finansministern Anders Borg hör till dem som har ändrat uppfattning sedan folkomröstningen. Idag ser han ingen anledning att byta till euron, tvärtom. I SVT:s Ekonomibyrån konstaterade Borg att det dessutom har tillkommit en dimension, bankunionen. Eurolandet Finland har bidragit med motsvarande 100 miljarder kronor i lån till euroländerna. För Sverige skulle det ha handlat om 200 miljarder om vårt land ingått i bankunionen. Fortsätt läsa

Nordens tid är nu – underlätta samarbete över gränserna!

Länstidningen 28 augusti 2023
Nyligen besökte vi Krokoms grannkommun Lierne och deltog i en intressant konferens om gränssamarbetet, arrangerad av vårt norska systerparti Senterpartiet. På plats var bland andra Norges minister för nordiskt samarbete Anne Beathe Twinnereim och Liernes ordförer Reidar Bolling Rødli, som representerar Arbeiderpartiet.

Krokom (Hotagen) och Strömsund (Frostviken) har länge samarbetat med de trønderska grannkommunerna Lierne och Røyrvik inom Vaajmaprojektet. Viktiga framsteg har gjorts, exempelvis samarbete när det gäller hälsovård och skola. Viktiga är också de personkontakter som knutits för att underlätta samarbetet i denna gemensamma bygd.

Bild: Centerpartister från Krokom tillsammans med Norges minister för nordiskt samarbete. F v: Andreas Karlsson, Håkan Larsson, Karin Jonsson och Anne Beathe Twinnereim.
Vaajmaområdet är i grunden samma arbetsmarknad. Många som bor i Valsjöbyn och Gäddede arbetar på andra sidan gränsen och vice versa. Detta trots en hel del krångel. Skattefrågor, sociala system och tullfrågor är inte samordnade. Något som orsakar problem för arbetstagare och företag som arbetar över gränsen. Fortsätt läsa

Tal, Nationaldagen 6 juni 2023 i Krokom

Kära svenskar, kära jämtar och kära Krokomsbor!
Idag firar vi vårt land, våra bygder och oss själva. Vi som vuxit upp här och vi som har kommit hit. Nationaldagen är allas vår gemensamma dag. Den dag då vi också firar vårt samhälle och de grundläggande värden det vilar på; demokrati, yttrandefrihet, allas lika värde och rättvisa.

Idag är det på dagen 500 år sedan Gustav Vasa – eller Gøsste Erichson som han kallades då – valdes till Sveriges kung vid ett möte i Strängnäs. Denna dag brukar också ses som slutet på den nordiska unionen, Kalmarunionen. Det dröjde därefter 122 år innan Jämtland och Krokom – 1645 – blev en del av den nationalstat som Gustav Vasa lade grunden till. (Jämtland och Krokom har varit en del av Sverige i 378 år)

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om Kristian II ”Tyrann” inte hade ställt till med Stockholms blodbad 1520. Kanske hade de nordiska folken försonats, Kalmarunionen levt vidare och vi idag levt i ett enat Norden. Ingen vet förstås, men det var blodbadet som var bakgrunden till Gustaf Vasas och svenskarnas högst befogade uppror mot den danska övermakten. Fortsätt läsa

Dags för Norden att samlas!

LT 13/2
ÖP 17/2
För fyra år sedan, 2019, antog de nordiska statsministrarna visionen om att Norden till 2030 ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region”. En vacker vision som kräver kraftfulla åtgärder för att bli verklighet. Det är bra att det finns en handlingsplan, antagen av Nordiska ministerrådet, men det krävs mycket mer.

Dagens allvarliga säkerhetspolitiska situationen gör en nordisk samling ännu angelägnare. Att Finland och Sverige är på väg in i Nato gör att hela Norden snart står på samma försvarspolitiska grund för första gången sedan drottning Margaretas och Kalmarunionens tid för mer än 500 år sedan ger unika förutsättningar. Något som i förlängningen gäller även på andra samhällsområden.

Bilden: Bertel Haarder manar till nordisk samling. Förhoppningsvis hörs han över de nordiska gränserna.

Att åstadkomma ett lyft för Norden kräver krafttag och resurser. En som höjer rösten på allvar är dansken Bertel Haarder, tidigare såväl minister (för högerliberala Venstre), EU-parlamentariker och ordförande för Nordiska rådet. En tydlig röst som förhoppningsvis hörs över de nordiska gränserna. I ett inlägg i danska Altinget 25 januari uppmanar Haarder de nordiska länderna att slänga ”småstatsmentaliteten” och etablera Norden som en europeisk maktfaktor. Fortsätt läsa