Inrätta en viltmyndighet – gärna på Grönt Center!

För fem år sedan – 2013 – föreslogViltmyndighetjag som regeringens särskilde utredare att en ny Viltmyndighet bör inrättas. (”Viltmyndigheten – jakt och viltförvaltning i en ny tid”, SOU 2913:71). Jag menade att en framgångsrik viltförvaltning behöver en nystart och att dessa frågor därför bör lyftas ut från Naturvårdsverket till en särskild myndighet.

Efter regeringsskiftet 2014 fortsatte vi i Jaktlagsutredningen vårt arbete med att gå igenom den föråldrade lagstiftningen. Vårt huvuduppdrag från dåvarande landsbygdsministern Eskil Erlandsson var att uppdatera lagstiftningen på jaktområdet. Den nuvarande lagstiftningen är ett lapptäcke som grundar sig på lagar från 1938 och 1987, kompletterade med diverse direktiv från EU så nog finns det behov av en modernisering. Sverige bör ha en modern lagstiftning som utgår ifrån att viltstammarna ska förvaltas på bästa sätt.

Jag blev därför förvånad när Erlandssons efterträdare Sven-Erik Bucht ett halvår efter regeringsskiftet meddelade att utredningen skulle ”upphöra”, det vill säga läggas ned. Motiveringen var att det fanns för många utredningar och att regeringen ”måste prioritera”. Mitt intryck är emellertid att orsaken främst låg i olika synsätt på jaktområdet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Då var det enklast att lägga ned utredningen och slippa ett utredningsförslag att behandla.

Innan nedläggningen hann vi lägga fram två delbetänkanden, bland annat förslaget om en ny Viltmyndighet. Vår slutsats var att förvaltningen av de vilda djuren behöver en nystart och en kompetent myndighet som kan renodla verksamheten och arbeta flexibelt. I dag har vi mer vilt i Sverige än på århundraden och då är det viktigt att myndighetsutövningen anpassas till detta.

En riksdagsmajoritet instämmer också med utredningen om behovet av en ny Viltmyndighet. 2015 utfärdade riksdagen nämligen ett ”tillkännagivande” till regeringen om att en viltmyndighet bör inrättas. Regeringen har dock struntat i riksdagens uppfattning i den här frågan. En ny regering efter höstens val tar förhoppningsvis tag i frågan och agerar så snart som möjligt.Var en Viltmyndighet bäst lokaliseras kan självfallet diskuteras. I delbetänkandet pekade vi på Östersund som en lämplig ort för den nya myndigheten. Senare har Centerpartiet i Krokoms kommun lyft fram Grönt Center i Ås. Här håller ett centrum för de gröna näringarna på att byggas upp och den nya myndigheten bör även få i uppdrag att främja jakt som näring. Jaktturism är, liksom fisketurism, en grön framtidsnäring.

Nästa år, 2019, ska Naturvårdsverket enligt planerna flytta från Valhallavägen i Stockholm till Hammarby Sjöstad, också i huvudstaden. I samband med denna flytt vore det lämpligt att lyfta ut jakt- och viltförvaltning och bilda den nya Viltmyndigheten. Denna bör lokaliseras nära den verklighet där jakten bedrivs och viltet förvaltas – och då kan Grönt Center vara en utmärkt lokalisering.Handlingsförlamningen på området behöver brytas. Jag hoppas att en ny Viltmyndighet blir verklighet och att vi inom en inte alltför avlägsen framtid också får en modernisad lagstiftning på området anpassad till dagens situation.

Håkan Larsson, Rödön

Utredare Jaktlagsutredningen 2012-2015

ordförande Centerpartiet i Krokoms kommun

Fortsätt läsa

Varför ingen diskussion om Cetaavtalet i Sverige?

I helgen skrevs ”frihandelsavtalet”ceta Ceta mellan EU och Kanada under i Bryssel. Glada herrar – kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, Kanadas premiärminister Justin Trudeau och rådsordföranden Donald Tusk – poserar på bilderna från den högtidliga ceremonin.

Är det då ett bra avtal? Faktum är att jag inte vet. Diskussionen i Sverige har varit miserabel. I detta land, till skillnad från i många andra EU-länder, applåderas närmast reflexmässigt nämligen allt som betecknas som ”frihandel”. Den som ifrågasätter och kritiserar stämplas lätt som ”protektionist”.

Att Ceta mer handlar om regelverk och standarder, liksom om att företag ska kunna stämma länder om de anser att deras intressen skadas (ISDS), kommer sällan fram i svensk debatt. Tullarna är ju redan avskaffade eller mycket låga. Fortsätt läsa

En 130 mil lång pulsåder genom inlandet

Mer resurser kommer att satsas på infrastruktur, inte minst järnvägen. Det är utmärkt. Men då är det oerhört viktigt att man inte glömmer den 130 mil långa järnvägen från Kristinehamn till Gällivare, Inlandsbanan. Idag skriver 25 företrädare för kommunerna längs banan om detta. (Bilden)

Idag skriver företrädare för de 25 kommunerna längs Inlandsbanan, från Värmland till Norrbotten, på DN debatt om vikten av att rusta och stärka den 130 mil långa järnvägen genom det vidsträckta inlandet. Inlandsbanan har förutsättning att bli ett viktigt komplement till kustbanan och Norra stambanan, ett tredje språk. Samtidigt skulle en moderniserad och upprustad bana bli ett lyft för hela inlandsregionen.

Regering och riksdag har all anledning att ta inlandets kommunföreträdare på allvar. En upprustad inlandsbana skulle betyda oerhört mycket för gods- och persontrafiken, för näringslivet och alla som lever här. Kostnaden för satsningen skulle bli långt mindre än alla planer på förbifarter och nya tunnelbanor i Stockholm. Fortsätt läsa

Tomas Kåberger på besök i Jämtland

Kåberger&coTomas Kåberger tillhör utan tvekan världens främsta experter på förnybar energi. Fram till i höstas var han generaldirektör för Energimyndigheten. Nu är han ordförande för den japanska stiftelsen Japan renewable energy foundation, som arbetar med att ersätta kärnkraft och fossilenergi med förnybar energi. Dessutom är han gästprofessor i Kina och snart också professor i energiteknik vid Chalmers i Göteborg.

I fredags besökte Tomas Kåberger Jämtland. När man lyssnar på honom inser man snart vilka möjligheter det finns att producera förnybar energi, inte minst i våra bygder. Tomas konstaterar att det idag är billigare att bygga vindkraft än kärnkraft och kolkraft. Vindkraft är den energikälla som växer mest globalt för närvarande. I Kina tas exempelvis för närvarande 1,5 nya vindkraftverk i drift varje timme. Fortsätt läsa

Hela Sverige ska leva och utvecklas

För länge sedan satt jag i distriktsstyrelsen för Stockholmscentern och representerade huvudstaden i Stockholms läns landsting. På den tiden var vi mycket noga med att partiet skulle föra ungefär samma politik i hela landet. Centerpartiet utarbetade exempelvis en egen decentralistisk riksplan som alternativ till den pågående koncentrationen till storstäderna. I Stockholms län togs en grön regonplan fram.

Inriktningen på Centerpartiets politik var att hela landet skulle ges förutsättningar att växa. Det innebar en politik för fler invånare i skogslänen än vad den socialdemokratiska regeringen planerade för och färre i storstadslänen. Kort sagt, en balanserad utveckling i hela landet. Denna politik uppskattades även av många i Stockholmsregionen. Människor inser att trängseln ökar och köerna växer när allt fler koncentreras till en region. Trycket på miljön växer med olika problem som följd.

Idag växer åter Stockholmsregionen snabbt, delvis på övriga landets bekostnad. Stockholm växer så det knakar, konstaterar DN idag. Då behövs en kraftfull decentralistisk politik – och vem ska stå för en sådan om inte det decentralistiska partiet, Centerpartiet. Jag tycker därför att det är tråkigt att flera av partiets ledande företrädare i Stockholmsregionen idag inte fullt ut verkar dela dessa grundvärderingar. I stället verkar skyskrapor vara högsta klokskap i dessa kretsar. Borgarrådet Ankersjö i Stockholms stadshus utropar Bra att Stockholm växer och kommunalrådet Andersson i Solna talar i liknande termer. Ser herrarna inga problem med en så kraftig tillväxt som man vill planera för?

Jag anser att det nu är hög tid att offensivt lyfta fram och driva traditionella centerkrav för att hela Sverige ska leva och utvecklas. Från centerstatsråden i regeringen har det kommit flera positiva signaler i den riktningen under senare tid, exempelvis satsningen på matlandet Sverige och Inlandsinnovation AB, som erbjuder kapital för satsningar i norra Sveriges inland. Men det krävs mer. En balanserad befolkningsutveckling är en fördel både för Stockholm och de mer glesbefolkade delarna av landet. Det handlar om att ge alla delar av landet någorlunda likvärdiga förutsättningar att ta vara på sina möjligheter. Därför vill jag uppmana partiledning, regeringsledamöter och riksdagsgrupp att satsa på att driva viktiga och sedan länge förankrade centerkrav som:

1. Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter (efter förebild från Norges framgångsrika distriktspolitik)

2. Återföring av vattenkraftsmedel (även detta efter norsk förebild. Överför exempelvis fastighetsbeskattningen av landets vattenkraftsanläggningar, och vindkraftsanläggningar, från staten till kommunerna)

3. Gå igenom de statliga myndigheterna och institutionerna i Stockholm för att se vilka arbetstillfällen som med fördel kan omlokaliseras till andra delar av landet. Det är ingen självklarhet att den statliga sysselsättningen ska vara koncentrerad till Stockholmsregionen. De statliga jobben kan medverka till att bredda och stärka arbetsmarknadsregionerna ute i landet.

Maktkoncentration till Stockholm

Efter valet förklarade den avgående moderate partisekreteraren Per Schlingmann – nu utnämnd till PR-strateg i regeringskansliet – att Moderaterna ska börja intressera sig för hela landet. Han lät plötsligt som en centerpartist:

Vår idéambition med Sverige är att hela Sverige ska leva. Hur ser man till att det finns små tätorter som i sig gör det möjligt att kunna bo också på landsbygden? Vi nämner service, som handlar om välfärdsverksamheter, men det är lika mycket diskussioner kring mackar och affärer.

Det låter lovande även om man kan fråga sig vad Schlingmann menar med ”idéambition”. Vad detta innebär i praktiken återstår att se. Min förhoppning är att utspelet leder till att Centerpartiet tar sig samman och verkligen visar att partiet är det i särklass bästa partiet för alla som vill att hela Sverige ska leva och utvecklas. Kan man få med Moderaterna på en sådan politik är det förstås bra, men jag tror inte på det förrän jag ser det i praktiken.

Ingen kan dock påstå att Fredrik Reinfeldt har sett till hela landet när han utsåg sin nya regering. Stockholmskoncentrationen är starkare än någonsin. Man kan nästan tro att statsministern tycker att ”stockholmare är smartare än lantisar”,  som den nya moderata gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra en gång lät meddela omvärlden.

I regeringsförklaringen förklarade Reinfeldt att regeringen ”ser till hela Sverige”, men i utnämningspolitiken har han inte följt den inriktningen. Hela 16 av de 24 ministrarna bor i Stockholmsområdet – och det är en geografisk koncentration som har förstärkts. Av de sju nya ministrarna bor sex i Stockholmsregionen. Samtliga fyra folkpartistatsråd bor i huvudstaden. Endast centerledaren och näringsministern Maud Olofsson bor norr om Sollentuna…

Eskil Erlandsson från småländska Ljungby har fått ett breddat ansvar och bytt titel från jordbruksminister till landsbygdsminister. Det är bra, men om titelbytet ska betyda något i praktisk politik måste Eskil också få tillräckliga resurser för att verkligen ge landsbygden goda förutsättningar för utveckling och tillväxt. Matlandet är en löftesrik satsning, men det krävs mycket mer.

Det handlar i hög grad om att föra en politik som medverkar till att vända flyttströmmarna till landsbygden, inte minst till det glest befolkade inlandet. Om inte Anders Borg och finansdepartementet inser detta är inte det plötsligt påkomna moderata talet om att hela Sverige ska leva av något praktiskt värde.

Jag hoppas hursomhelst att regeringens tal om att man ska se till hela landet också får ett tydligt genomslag i den förda politiken. Men det kräver säkerligen att Centerpartiet – med Maud och Eskil i spetsen – kraftigt höjer den gröna och decentralistiska profilen.

Ska hela Sverige leva och utvecklas kommer det att krävas att Centerpartiet tar strid för sin politik även inom regeringsalliansen. Det är dags att höja de gröna fanorna och ta kamp för en decentralistisk utveckling!

Östersund – mathuvudstad?

Idag kommer jordbruksminister Eskil Erlandsson till Jämtland. I kväll blir det jordbruksministermöte med hans norske kollega Lars Peder Brekk i Rödöns bygdegård.

Under tisdagen kommer Eskil att möta lokala matproducenter. Jämtland har oerhört mycket att bjuda på och det är ingen tillfällighet att Unesco har utsett Östersund och Jämtland till en gastronomisk stad.

I nästa vecka kommer Sveriges mathuvudstad att utses. Jag hoppas och tror att Östersund och Jämtland är en mycket stark kandidat till denna titel. Det skulle vara mycket positivt.

Odlarkörkort för fiskodling

Som jag skrivit tidigare står vattenbruket i norra Sveriges inland inför ett verkligt genombrott. Här kan kanske 100 000 ton fisk odlas i de näringsfattiga, reglerade vattnen. Fiskodling i de här vattnen är, som professor Anders Kiessling säger, en ”miljötjänst”, en restaureringsåtgärd.

Därför är jag mycket glad att Jilu (Jämtlands institut för landsbygdsutveckling) nu har dragit igång sin yrkeshögskoleutbildning i fiskodling med 22 studenter i första omgången. De får nu möjlighet att ta ”odlarkörkort” för fiskodling, att lära sig denna näring från grunden. Det innebär att de fiskodlingar som finns får möjlighet att anställa utbildad personal – och att förutsättningarna för nya viktiga företag i det glesbefolkade inlandet förbättras. Vi kan förvänta oss att nya vattenbruksföretag kan etableras när det finns fler som kan området från grunden.

Nästa steg för Jilu på vattenbruksområdet, där Erik Olofsson gör en fantastisk insats, är att etablera en gymnasiutbildning inriktad på vattenbruk.

En stor del av yrkeshögskoleutbildningen bedrivs vid Vattenbrukscentrum Norr i Kälarne. Mittnytt gjorde igår ett bra reportage från den nya utbildningen. Framtiden ser allt ljusare ut för ett växande vattenbruk i inlandet.

Rot och Rut skapar jobb

Rot står för hantverkstjänster på byggområdet, Rut för hushållsnära tjänster. Den rödgröna oppositionens avoghet mot Rutavdraget ter sig som allt mer obegriplig. Medan Rotavdraget uppenbarligen är accepterat, talar man illa om Rutavdraget, ett avdrag som minskar svartjobben och har gett underlag för många nya småföretag. Medan de företag som stimuleras av Rut är kvinnligt dominerade är det manligt dominerade företag som har störst nytta av Rotavdraget.

Företagarna har räknat ut att Rot- och Rutavdragen under det senaste året lågt räknat har lett till över 18 000 nya heltidsjobb, varav 212 i Jämtlands län. I Krokom handlar det, enligt utredningen, om 27 heltidsjobb.

Mängder av nya småföretag har startats utan att ha kostat staten ett enda öre. Istället har statskassan fått in mellan 1,5 och 2 kronor för varje krona i avdrag. Kort sagt – avdragen är en succé, kommenterar Företagarnas vd Anna Stina Nordmark Nilsson.

Alliansregeringen vill behålla och permanenta Rot- och Rut-avdragen. Centerpartiet vill dessutom öka Rut-avdraget ill 75 procent av kostnaden för dem som är äldre än 75 år. Det skulle radikalt öka friheten och välfärden för pensionärerna och för denna grupp göra hushållsnära tjänster billigare än hemtjänstens service.

Genombrott för fiskodling i inlandet

Äntligen står vi inför ett genombrott för vattenbruket, särskilt i norra Sveriges inland. Röding är en fantastisk delikatess – och snart kommer denna fisk förhoppningsvis att odlas i stor utsträckning. Landön är i full verksamhet sedan länge – och fick leverera röding till kronprinsessans bröllop, Umlax i Malgomaj är den största rödingodlingen och Vattudalsfisk i Strömsund har efter många turer fått sina tillstånd.

I utredningen Det växande vattenbrukslandet (SOU 2009:26) visade vi att potentialen för fiskodling i de reglerade, näringsfattiga vattnen i inlandet är mycket stor. Det som hittills har hindrat ett verkligt genombrott för denna gröna näring är den bristande tillgången på kapital och ett besvärligt regelverk. Nu lovar jordbruksminister Eskil Erlandsson riktade medel till fiskodling under de kommande åren och dessutom att arbetet med att förenkla och förbilliga regelverket ska intensifieras. Det är mycket positivt.

Lägg till detta att näringsminister Maud Olofsson igår berättade att regeringen är beredd att satsa två miljarder kronor – två tusen miljoner kronor – till en fond för riskvilligt kapital till inlandet så kan förutsättningarna både för vattenbruket och andra näringar i det glesbefolkade inlandet förbättras drastiskt de närmaste åren. Många nya jobb kan skapas och flyttströmmarna börja riktas till inlandet i stället för därifrån. Äntligen kan det nödvändiga lyftet för inlandet vara på gång!