Författararkiv: Håkan

KD:s sorgliga utveckling

Publicerat av
Svara

Idag står Kristdemokraterna, KD, med Ebba Busch i ledningen, för mer kärnkraft, för neddragning av biståndet och för centralisering. Jag minns när samma parti stod för andra värden, för förvaltarskap, för internationell rättvisa och makten nära människorna. KD:s utveckling är sorglig; frågan är vad som händer framöver.

——————–

Med tiden förändras samhället och därmed även de politiska partierna. Det behöver emellertid inte innebära att ett parti överger sin ideologi, sina grundläggande värderingar. Tvärtom är det viktigt att veta vilken grund ett parti står på och utgår ifrån i sina politiska ställningstaganden.

Idag är jag mest förundrad över Kristdemokraternas, KD:s, enligt min mening sorgliga utveckling. Redan när KDS (Kristen Demokratisk Samling) bildades i mitten på 1960-talet blev jag medveten om partibildningen. I min hemsocken Skärstad, Sveriges med frireligiösa bygd, blev nämligen så gott som alla pingstvänner plötsligt KDS:are, medan de flesta aktiva i Alliansmissionen även i fortsättningen valde Centerpartiet och missionsförbundarna Folkpartiet.

Lewi Pethrus partiprojekt var till en början lite virrigt och byggde främst på krav på fortsatt kristendomsundervisning i skolan och förbud mot aborter. Snart dök emellertid Alf Svensson upp som företrädare för det nya partiet och det började bli lite mer stadga. Jag minns fortfarande KDS-affischerna inför valet 1968 med budskapet ”Välj Alf, 29, till riksdagen”. Själv träffade jag Alf, som var lärare, såväl i realskolan i Gränna som senare på gymnasiet i Huskvarna. Han gav ett positivt intryck.

Själv engagerade jag mig i CUF, Centerpartiets Ungdomsförbund, och kom på så sätt alltmer in samhällsdebatten. CUF, den gröna ungdomsrörelsen, var en stark och offensiv organisation vid den här tiden. I olika sammanhang träffade jag också företrädare för övriga politiska ungdomsförbund, även KDU, KDS:s ungdomsförbund. Oftast framstod KDU vid den här tiden som ganska närstående CUF i de flesta frågor.

Gemensam kamp mot kärnkraft

Bild: Det fanns en tid då KDS var kärnkraftsmotståndare och i folkomröstningen 1980 arbetade för Linje 3, tillsammans med bland andra Centerpartiet.

Inför folkomröstningen om kärnkraft 1980 var det naturligt att Centerpartiet och KDS samarbetade i Linje 3 om att fasa ut kärnkraften så snart som möjligt. Partierna hade en likartad syn på denna energikälla. I ledningen satt bland andra blivande centerledaren Lennart Daléus och KDU:s ordförande Mats Odell. Partiledarna Thorbjörn Fälldin och Alf Svensson lärde under kampanjen känna varandra närmare.

Båda partierna varnade för vad det radioaktiva avfallet kunde innebära och pekade på att kärnkraft och kärnvapen är ”siamesiska tvillingar”, som professor Hannes Alfvén konstaterade vid centerstämman i Luleå 1973. KDS lyfte fram den kristna förvaltarskapstanken att människan har ett moraliskt ansvar att förvalta natur, miljö och resurser åt kommande generationer. En syn som även vi i centerrörelsen i hög grad delade. Fortsätt läsa →

Nordens tid är nu! Två Gunnar visar vägen!

Publicerat av
Svara

Vi lever i en orolig värld. I Kreml sitter en brutal diktator och i Vita Huset en oberäknelig president. Lägg till detta att Frankrike nästa år kan få en högerextrem president och att det största partiet i Tyskland också finns långt ut på högerkanten, vilket kan få allvarliga konsekvenser för det europeiska samarbetet.

I detta läge är det nordiska samarbetet viktigare än någonsin. Men det händer allt för lite på detta område trots att regeringarna har lagt fast en fin målsättning om att Norden till 2030 ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region”. Ska detta bli mer än en vacker vision krävs fler konkreta beslut snarast och inte i en obestämd framtid.

När det gäller försvars- och säkerhetspolitik står hela Norden för första gången sedan Kalmarunionens tid på samma grund. En utmärkt utgångspunkt för att utveckla ett gemensamt militärt och civilt försvar. Detta bör kombineras med kraftfulla åtgärder för att samordna utrikes- och handelspolitik. Överhuvudtaget är ett gemensamt agerande när det gäller ekonomi och handel viktigt. Gränshinder bör snarast undanröjas.

Redan för mer än 15 år sedan startade historikern och författaren Gunnar Wetterberg en diskussion om att forma en union, som skulle innebära att Norden blev en av världens 10 – 12 största ekonomier. Norden skulle på så sätt få ett större inflytande både i Europa och i världen i övrigt. Även om han fick uppdraget att skriva Nordiska Rådets årsbok 2010 (”Förbundsstaten Norden”) avfärdades hans idéer som intressanta men orealistiska.

Nyligen lyfte Wetterberg åter tanken på en nordisk union i en krönika i Expressen (24/5 2026). Han konstaterar där att näringslivet nu har tagit initiativet i det nordiska samarbetet. Tjugofem stora nordiska företag har nämligen startat ”Nordic Compass Group” för att stärka samarbetet i Norden, medan det politiska samarbetet närmast går på tomgång, ”staternas oförmåga är ett svaghetstecken”. Wetterberg pekar i krönikan på att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden, gemensam aktiebolagslag och forskning är områden som snarast bör samordnas. Fortsätt läsa →

Utan mat på bordet blir det verklig kris

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten
Jordbruket befinner sig i ett akut läge. På bara några veckor har kostnaderna för de svenska bönderna, enligt LRF:s beräkningar, ökat med ungefär två miljarder kronor till följd av stigande diesel- och gödselpriser. Kriget i Mellanöstern visar det svenska jordbrukets känsliga läge.

För att stärka jordbruket krävs kraftfulla åtgärder både på kort och lång sikt. När LRF häromdagen träffade statsministern och finansministern möttes de av förståelse – men det räcker inte. Det krävs kraftfulla åtgärder omgående.

När Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i EG/EU låg självförsörjningsgraden på livsmedel mellan 75 och 80 procent. En ganska bra utgångspunkt för att upprätthålla en hyfsat god försörjning vid kris eller avspärrning. Vi som varit kritiska till en anslutning till EG hade bland annat varnat för att det skulle bli svårare att producera lika mycket mat efter inträdet. Det visade sig stämma. Snart föll självförsörjningsgraden ned mot 50 procent.

När jag var riksdagsledamot (2002 – 2006) hörde jag till dem som oroades av den sjunkande självförsörjningen och ville medverka till att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Jag var med om att arrangera ett seminarium om hur produktionen skulle kunna stärkas. Flera kollegor av olika partifärg skakade på huvudet och sa ungefär att ”nu när vi är med i EU behöver vi inte bekymra oss om den svenska självförsörjningen…” Så skulle knappast någon uttrycka sig idag. I en orolig omvärld inser de flesta att utan tillräckligt med mat blir det en verklig kris. Då hjälper inte ens ett starkt militärt försvar. Fortsätt läsa →

Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle!

Publicerat av
Svara

En text som jag igår, 24 april, eftersom Thorbjörn Fälldin (1926 – 2016) då skulle ha fyllt 100 år:
———————-
Idag skulle Thorbjörn Fälldin ha fyllt 100 år. Jag har många minnen av honom. Under hela den tid då jag arbetade på CUF:s RO under 1970-talet och en bit in på 1980-talet träffades vi då och då i olika sammanhang. Thorbjörn var intresserad och hade ibland synpunkter, även kritiska, på vad som hände i ungdomsförbundet. Han brydde sig.

Det var hursomhelst en fantastisk tid. Centerrörelsen var under Thorbjörns tid som partiledare en stor, levande folkrörelse som breddades och blev ett av huvudalternativen i svensk politik. Jag minns särskilt hans rikstingstal på stämman i Ystad 1976, valdebatten med Olof Palme i Scandinavium och valvakan vid segervalet i september samma år. Decentralisering och lokalsamhälle var grundläggande idéer för framgången.

En fråga som stärkte centerrörelsen var kärnkraftsmotståndet – och där spelade Thorbjörn en huvudroll. Efter centerstämman i Luleå 1973, då professor Hannes Alfvén utvecklade kärnkraftens risker och problem, genomfördes tusentals studiecirklar runt om i hela landet. Insikten om kärnkraftens risker och problem – från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet – spred sig runt om i landet. Problem som i hög grad finns kvar och som även idag är starka argument mot mer kärnkraft.

Fortsätt läsa →

Böcker 2006 – 2026 – fortfarande aktuella!

Publicerat av
Svara

Under senare år har jag skrivit flera böcker, en del själv, andra i samarbete med andra författare. Den senaste – och mest aktuella – är boken om Astrid Lindgrens bror Gunnar Ericsson, ”Från Bullerbyn till Lidarrende”, som jag skrivit tillsammans med Gunvor och Leif Ruhnström och Lauri Kontro. Den presenterades nyligen vid ett boksläpp

Här är listan:

Frihetskämpen från Tullus, En jämtländsk bonde i storpolitiken (Jengel 2006)
Boken handlar om Nils Larsson i Tullus (1822 – 1896), bonde, riksdagsman, bland annat som Bondeståndets siste talman. Han medverkade till många reformer i demokratisk riktning mellan 1850- och 1880-talen, bland annat en modern banklagstiftning och ökad frihandel. Han arbetade för att jämställa Norge och Sverige i unionen, ledde solidaritetsmöten och verkade för fred.

Lägg till detta att talmannen är min fru Marias morfars farfar.

 

En bok till Thorbjörn (Norrlands Universitetsförlag i Umeå AB 2008)
När jag under en tid arbetade på kommunikationsföretaget Begriplig i Östersund fick jag bland annat uppdraget att vara redaktör för en vänbok till Thorbjörn Fälldin efter hand 80-årsdag. Det var stimulerande. Bland författarna märks Maud Olofsson, Nicke Sjödin, Karin Söder, Nils G Åsling, Anders Ljunggren, Birgitta Hambraeus, Allan Pettersson, Christian Rogestam, Doris Gunnarsson, Sten Rentzog, Mats Svegfors, Kerstin Ekman, Bengt Göransson och Thord Eric Nilsson. Själv skrev jag en text i boken om Thorbjörns föregångare, Nils Larsson i Tullus.

Fortsätt läsa →

Från Bullerbyn till Lidarrende – nu finns boken!

Publicerat av
Svara

Nu finns boken ”Från Bullerbyn till Lidarrende” i konkret form. Boken handlar om Astrid Lindgrens mångsidige bror Gunnar Ericsson (1906 – 1974). Tillsammans med Gunnars dotter Gunvor Ruhnström, hennes man Leif och Lauri Kontro har jag skrivit boken. Lauri och jag lärde känna varandra när vi var kollegor som förbundssekreterare i CUF respektive finska NKL.

Målsättningen med boken är att lyfta fram Gunnar Ericsson ”ur hans världsberömda systers skugga” som hans döttrar har sagt.

Gunnar var ”leknärmast” med sin ett år yngre syster Astrid. Han spelar en viktig roll i författarinnans böcker. Gunnar är förbilden för ”Lasse i Bullerbyn” och åtminstone delvis för ”Emil i Lönneberga”. Det är heller ingen tvekan om att han medverkade till att systern kom in på författarbanan, bland annat genom att se till att hon fick skriva sagor i Landsbygdens Jul och Mors Hyllning redan på 1930-talet.

En fantastisk insats gjorde Gunnar Ericsson som riksombudsman i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU) mellan 1936 och 1942. Han reste runt i hela Sverige och motiverade unga att starta SLU-avdelningar i nästan varenda socken. Verksamheten var bred; politik, studiecirklar, tävlingar, danser osv. Under Gunnars tid i SLU växte organisationen till över 100 000 medlemmar. SLU konkurrerade med SSU om att vara inte bara Sveriges utan hela den demokratiska världens största politiska ungdomsförbund.

Redan i slutet av 1930-talet var Gunnar också med om att utveckla kontakterna med Agrarförbundet i Finland, men även med organisationer i Danmark och Norge. Den språkbegåvade bondsonen började lära sig finska och snart både talade och skrev han flytande på det för de flesta svåra språket. Under andra världskriget blev Gunnar Ericsson en nyckelperson i stödet till Finland. Mest stolt var han över den omfattande Jordbrukshjälpen, att närmare 1000 unga svenska bönder varje vår och höst reste till Finland och hjälpte till på gårdarna när männen var vid fronten. Fortsätt läsa →

Nordens tid är nu! (Inlägg inför Nordens dag 2026)

Publicerat av
Svara

Jämtlands tidning 18/3 2026
Östersunds-Posten 20/3 2026
När det stormar i omvärlden blir ett pålitligt och hållbart nordiskt samarbete allt viktigare. Inför Nordens dag den 23 mars vill vi i Föreningen Norden uppmuntra fler att engagera sig aktivt och stå upp för våra gemensamma värderingar. Vi behöver bli fler som arbetar för ett starkare nordiskt samarbete.

Med ett oförutsägbart USA i väst och ett aggressivt Ryssland i öst ligger Norden bokstavligt talat i mitten av en orolig omvärld. Vi ser samtidigt ett nytt krig i Mellanöstern, där grannländer angriper varandra med militär makt.

Det stormar i omvärlden, men vi i Norden har en stabil grund att stå på. Vi har ett av världens äldsta och mest omfattande regionala och politiska samarbeten. Den nordiska modellen med pålitliga gemensamma demokratiska värderingar är till stora delar unik. Men det här är inget som vi kan ta för givet.

I oroliga tider sätts tillit och samarbete på prov och då behöver vi stå samman både på ett politiskt plan och som befolkningar. För att komma närmare lösningarna på våra gränsöverskridande samhällsutmaningar behöver vi arbeta tillsammans, och bygga långsiktiga och hållbara relationer över gränserna – både på individnivå och för våra samhällen i stort.
Bild: Föreningen Norden Östersunds jubileumsbok 2026.

Nyttan med nordiskt samarbete måste märkas i vardagen. Människor ska kunna leva, bo, arbeta och studera i hela Norden utan onödiga gränshinder. Det finns konkreta lösningar för ökad integration, mobilitet och öppenhet i Norden. Exempelvis införande av ett elektroniskt ID som fungerar över gränserna – med ett nordiskt medborgarskap som nästa steg. Politisk vilja och handlingskraft krävs för att genomföra reformerna i praktiken. De nordiska regeringarna har ett stort ansvar.

Gemensamma värderingar om demokrati, öppenhet, jämställdhet och yttrandefrihet har lagt grunden till det Norden vi känner i dag. När dessa värderingar är satta under press av desinformation och polarisering behöver beslutsfattare och invånare i Norden stå upp för det som gjort våra samhällen starka och framgångsrika. Fortsätt läsa →

Utred även en nordisk valuta!

Publicerat av
Svara

Altinget

Flera partier vill att en svensk euroanslutning åter ska utredas. Det har ju gått 23 år sedan svenska folket med bred majoritet sa nej till att skrota kronan för euron. En utredning måste självfallet noga analysera både för- och nackdelar i dagens läge med ett valutabyte.

Själv har jag följt den här frågan sedan folkomröstningen 2003, då jag var aktiv på nej-sidan, och ser ingen anledning att ändra åsikt. Sverige har hanterat sin ekonomi bättre än många euroländer och det finns inga skäl att överlämna, centralisera, penningpolitiken till Europeiska Centralbanken (ECB) i Frankfurt. Men visst kan man göra en utredning för att analysera för- och nackdelar med en euroanslutning.

Bild: Mellan 1873 och 1924 fanns en nordisk valutaunion, byggd på guldmyntfot. En krona var lika mycket värd i Sverige, Danmark och Norge.

Om en utredning tillsätts efter höstens val föreslår jag att även för- och nackdelar med en nordisk valutaunion samtidigt analyseras. I dagens oroliga värld är ett starkt, samarbetande Norden ”viktigare än någonsin”, som författaren och nordisten Bengt Lindroth har konstaterat. En gemensam valuta, en nordisk krona, skulle vara ett viktigt redskap för att samordna och stärka Norden ekonomiskt.

En reflexartad invändning är förmodligen att detta inte är realistiskt. Men varför inte? För- och nackdelar bör prövas likaväl som för- och nackdelar med en euroanslutning.

En nordisk valutaunion fanns mellan 1873 och 1924, då på guldmyntfot. Det är tack vare denna valutaunion vi idag handlar med kronor och ören i Sverige, Danmark och Norge. Under första världskriget övergavs guldmyntfoten. Man kunde inte längre lösa in sedlar mot guld och valutaunionen blev historia för den gången. Fortsätt läsa →

Verkligheten kommer ifatt regeringen?

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 18/2 2026
Tidöregeringens ensidiga kärnkraftstro verkar äntligen ha fått sig en törn. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarar finansmarknadsminister Niklas Wykman nämligen att regeringen är inriktad på fyra nya reaktorer till 2045. Inte tio som man tidigare basunerat ut i många sammanhang.

Kanske är en viss tillnyktring på gång. Kärnkraftstron har de senaste åren hunnit orsaka stora skador på svensk energipolitik.

För tio år sedan – 2016 – gjordes en bred energiuppgörelse mellan fem av riksdagens partier –  S, Mp, C, M och KD. Uppgörelsen var en kompromiss och syftade till att säkra ett hållbart och stabilt energisystem. Inriktningen var att bygga ett förnybart energisystem, men uppgörelsen öppnade även för ny kärnkraft om kraftbolagen valde att bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

Tre år senare, 2019, hoppade emellertid M och KD av energiuppgörelsen och inledde en intensiv kärnkraftspropaganda. Att den breda uppgörelsen sprack var utan tvekan ett allvarligt bakslag för ambitionen att bygga ett långsiktigt hållbart energisystem.

Bild: Sedan länge finns ett massivt motstånd mot gruvor i alunskiffer i Storsjöbygden. Här en bild från en tidigare manifestation i Oviken.

Inför valet 2022 drev M och KD, tillsammans med L och SD, en intensiv propaganda för mer kärnkraft. Tio nya reaktorer skulle byggas till 2035. Ett första spadtag skulle tas redan under denna mandatperiod. Utan statligt stöd, hävdade den blivande statsministern Kristersson.

Budskapet gick uppenbarligen hem och medverkade till att tidöpartierna kunde ta över regeringsmakten. Idag vet vi att kärnkraftsplanerna var helt orealistiska. Ska det bli fyra nya reaktorer, som numera tydligen är målet, krävs hundratals miljarder kronor i statliga subventioner och dessutom garanterade höga priser i 40 år framåt. Ska statligt ägda Vattenfalls satsa på mindre SMR-reaktorer vid Ringhals krävs att staten går in med direkt ägande… Fortsätt läsa →

Dags för ”Nordens Förenade Stater”!

Publicerat av
Svara

Inlägg från medlemmar i Föreningen Norden Östersund/Jämtland
Östersunds-Posten 9 februari 2026
Efter andra världskrigets slut diskuterades i många sammanhang hur Norden skulle kunna samlas för att länderna skulle bli starka tillsammans. Inte minst för att kunna möta framtida hot. En person som aktivt arbetade för en nordisk samling var Gunnar Ericsson, Astrid Lindgrens bror. Han reste under många år runt i de nordiska länderna och föreläste om ”Nordens Förenade Stater”. Även i Föreningen Norden Östersunds regi.

Visionen om nordisk samling i en förbundsstat eller ett statsförbund rann emellertid ut i sanden när förslaget om en försvarsunion havererade 1949. Det nordiska samarbetet tog i stället sig uttryck i andra former. Nordiska rådet bildades; gemensam arbetsmarknad, passunion och kulturutbyte blev positiva resultat. Nu är det emellertid läge att åter lyfta ”Nordens Förenade Stater”.

De nordiska länderna står idag för första gången sedan Kalmarunionens tid på samma försvars- och säkerhetspolitiska grund. Det är en bra utgångspunkt för att gå vidare med samordning på andra samhällsområden. I en orolig värld med en krigförande diktator i Kreml och en oberäknelig president i Vita huset är en nordisk samling ”viktigare än någonsin”, som författaren Bengt Lindroth har konstaterat. Den världsordning som rått sedan andra världskriget är på väg att förändras i grunden – och då blir samarbete mellan de nordiska länderna ännu viktigare.

Fortsätt läsa →