Författararkiv: Håkan

Böcker 2006 – 2026 – fortfarande aktuella!

Publicerat av
Svara

Under senare år har jag skrivit flera böcker, en del själv, andra i samarbete med andra författare. Den senaste – och mest aktuella – är boken om Astrid Lindgrens bror Gunnar Ericsson, ”Från Bullerbyn till Lidarrende”, som jag skrivit tillsammans med Gunvor och Leif Ruhnström och Lauri Kontro. Den presenterades nyligen vid ett boksläpp

Här är listan:

Frihetskämpen från Tullus, En jämtländsk bonde i storpolitiken (Jengel 2006)
Boken handlar om Nils Larsson i Tullus (1822 – 1896), bonde, riksdagsman, bland annat som Bondeståndets siste talman. Han medverkade till många reformer i demokratisk riktning mellan 1850- och 1880-talen, bland annat en modern banklagstiftning och ökad frihandel. Han arbetade för att jämställa Norge och Sverige i unionen, ledde solidaritetsmöten och verkade för fred.

Lägg till detta att talmannen är min fru Marias morfars farfar.

 

En bok till Thorbjörn (Norrlands Universitetsförlag i Umeå AB 2008)
När jag under en tid arbetade på kommunikationsföretaget Begriplig i Östersund fick jag bland annat uppdraget att vara redaktör för en vänbok till Thorbjörn Fälldin efter hand 80-årsdag. Det var stimulerande. Bland författarna märks Maud Olofsson, Nicke Sjödin, Karin Söder, Nils G Åsling, Anders Ljunggren, Birgitta Hambraeus, Allan Pettersson, Christian Rogestam, Doris Gunnarsson, Sten Rentzog, Mats Svegfors, Kerstin Ekman, Bengt Göransson och Thord Eric Nilsson. Själv skrev jag en text i boken om Thorbjörns föregångare, Nils Larsson i Tullus.

Fortsätt läsa →

Från Bullerbyn till Lidarrende – nu finns boken!

Publicerat av
Svara

Nu finns boken ”Från Bullerbyn till Lidarrende” i konkret form. Boken handlar om Astrid Lindgrens mångsidige bror Gunnar Ericsson (1906 – 1974). Tillsammans med Gunnars dotter Gunvor Ruhnström, hennes man Leif och Lauri Kontro har jag skrivit boken. Lauri och jag lärde känna varandra när vi var kollegor som förbundssekreterare i CUF respektive finska NKL.

Målsättningen med boken är att lyfta fram Gunnar Ericsson ”ur hans världsberömda systers skugga” som hans döttrar har sagt.

Gunnar var ”leknärmast” med sin ett år yngre syster Astrid. Han spelar en viktig roll i författarinnans böcker. Gunnar är förbilden för ”Lasse i Bullerbyn” och åtminstone delvis för ”Emil i Lönneberga”. Det är heller ingen tvekan om att han medverkade till att systern kom in på författarbanan, bland annat genom att se till att hon fick skriva sagor i Landsbygdens Jul och Mors Hyllning redan på 1930-talet.

En fantastisk insats gjorde Gunnar Ericsson som riksombudsman i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU) mellan 1936 och 1942. Han reste runt i hela Sverige och motiverade unga att starta SLU-avdelningar i nästan varenda socken. Verksamheten var bred; politik, studiecirklar, tävlingar, danser osv. Under Gunnars tid i SLU växte organisationen till över 100 000 medlemmar. SLU konkurrerade med SSU om att vara inte bara Sveriges utan hela den demokratiska världens största politiska ungdomsförbund.

Redan i slutet av 1930-talet var Gunnar också med om att utveckla kontakterna med Agrarförbundet i Finland, men även med organisationer i Danmark och Norge. Den språkbegåvade bondsonen började lära sig finska och snart både talade och skrev han flytande på det för de flesta svåra språket. Under andra världskriget blev Gunnar Ericsson en nyckelperson i stödet till Finland. Mest stolt var han över den omfattande Jordbrukshjälpen, att närmare 1000 unga svenska bönder varje vår och höst reste till Finland och hjälpte till på gårdarna när männen var vid fronten. Fortsätt läsa →

Nordens tid är nu! (Inlägg inför Nordens dag 2026)

Publicerat av
Svara

Jämtlands tidning 18/3 2026
Östersunds-Posten 20/3 2026
När det stormar i omvärlden blir ett pålitligt och hållbart nordiskt samarbete allt viktigare. Inför Nordens dag den 23 mars vill vi i Föreningen Norden uppmuntra fler att engagera sig aktivt och stå upp för våra gemensamma värderingar. Vi behöver bli fler som arbetar för ett starkare nordiskt samarbete.

Med ett oförutsägbart USA i väst och ett aggressivt Ryssland i öst ligger Norden bokstavligt talat i mitten av en orolig omvärld. Vi ser samtidigt ett nytt krig i Mellanöstern, där grannländer angriper varandra med militär makt.

Det stormar i omvärlden, men vi i Norden har en stabil grund att stå på. Vi har ett av världens äldsta och mest omfattande regionala och politiska samarbeten. Den nordiska modellen med pålitliga gemensamma demokratiska värderingar är till stora delar unik. Men det här är inget som vi kan ta för givet.

I oroliga tider sätts tillit och samarbete på prov och då behöver vi stå samman både på ett politiskt plan och som befolkningar. För att komma närmare lösningarna på våra gränsöverskridande samhällsutmaningar behöver vi arbeta tillsammans, och bygga långsiktiga och hållbara relationer över gränserna – både på individnivå och för våra samhällen i stort.
Bild: Föreningen Norden Östersunds jubileumsbok 2026.

Nyttan med nordiskt samarbete måste märkas i vardagen. Människor ska kunna leva, bo, arbeta och studera i hela Norden utan onödiga gränshinder. Det finns konkreta lösningar för ökad integration, mobilitet och öppenhet i Norden. Exempelvis införande av ett elektroniskt ID som fungerar över gränserna – med ett nordiskt medborgarskap som nästa steg. Politisk vilja och handlingskraft krävs för att genomföra reformerna i praktiken. De nordiska regeringarna har ett stort ansvar.

Gemensamma värderingar om demokrati, öppenhet, jämställdhet och yttrandefrihet har lagt grunden till det Norden vi känner i dag. När dessa värderingar är satta under press av desinformation och polarisering behöver beslutsfattare och invånare i Norden stå upp för det som gjort våra samhällen starka och framgångsrika. Fortsätt läsa →

Utred även en nordisk valuta!

Publicerat av
Svara

Altinget

Flera partier vill att en svensk euroanslutning åter ska utredas. Det har ju gått 23 år sedan svenska folket med bred majoritet sa nej till att skrota kronan för euron. En utredning måste självfallet noga analysera både för- och nackdelar i dagens läge med ett valutabyte.

Själv har jag följt den här frågan sedan folkomröstningen 2003, då jag var aktiv på nej-sidan, och ser ingen anledning att ändra åsikt. Sverige har hanterat sin ekonomi bättre än många euroländer och det finns inga skäl att överlämna, centralisera, penningpolitiken till Europeiska Centralbanken (ECB) i Frankfurt. Men visst kan man göra en utredning för att analysera för- och nackdelar med en euroanslutning.

Bild: Mellan 1873 och 1924 fanns en nordisk valutaunion, byggd på guldmyntfot. En krona var lika mycket värd i Sverige, Danmark och Norge.

Om en utredning tillsätts efter höstens val föreslår jag att även för- och nackdelar med en nordisk valutaunion samtidigt analyseras. I dagens oroliga värld är ett starkt, samarbetande Norden ”viktigare än någonsin”, som författaren och nordisten Bengt Lindroth har konstaterat. En gemensam valuta, en nordisk krona, skulle vara ett viktigt redskap för att samordna och stärka Norden ekonomiskt.

En reflexartad invändning är förmodligen att detta inte är realistiskt. Men varför inte? För- och nackdelar bör prövas likaväl som för- och nackdelar med en euroanslutning.

En nordisk valutaunion fanns mellan 1873 och 1924, då på guldmyntfot. Det är tack vare denna valutaunion vi idag handlar med kronor och ören i Sverige, Danmark och Norge. Under första världskriget övergavs guldmyntfoten. Man kunde inte längre lösa in sedlar mot guld och valutaunionen blev historia för den gången. Fortsätt läsa →

Verkligheten kommer ifatt regeringen?

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 18/2 2026
Tidöregeringens ensidiga kärnkraftstro verkar äntligen ha fått sig en törn. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarar finansmarknadsminister Niklas Wykman nämligen att regeringen är inriktad på fyra nya reaktorer till 2045. Inte tio som man tidigare basunerat ut i många sammanhang.

Kanske är en viss tillnyktring på gång. Kärnkraftstron har de senaste åren hunnit orsaka stora skador på svensk energipolitik.

För tio år sedan – 2016 – gjordes en bred energiuppgörelse mellan fem av riksdagens partier –  S, Mp, C, M och KD. Uppgörelsen var en kompromiss och syftade till att säkra ett hållbart och stabilt energisystem. Inriktningen var att bygga ett förnybart energisystem, men uppgörelsen öppnade även för ny kärnkraft om kraftbolagen valde att bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

Tre år senare, 2019, hoppade emellertid M och KD av energiuppgörelsen och inledde en intensiv kärnkraftspropaganda. Att den breda uppgörelsen sprack var utan tvekan ett allvarligt bakslag för ambitionen att bygga ett långsiktigt hållbart energisystem.

Bild: Sedan länge finns ett massivt motstånd mot gruvor i alunskiffer i Storsjöbygden. Här en bild från en tidigare manifestation i Oviken.

Inför valet 2022 drev M och KD, tillsammans med L och SD, en intensiv propaganda för mer kärnkraft. Tio nya reaktorer skulle byggas till 2035. Ett första spadtag skulle tas redan under denna mandatperiod. Utan statligt stöd, hävdade den blivande statsministern Kristersson.

Budskapet gick uppenbarligen hem och medverkade till att tidöpartierna kunde ta över regeringsmakten. Idag vet vi att kärnkraftsplanerna var helt orealistiska. Ska det bli fyra nya reaktorer, som numera tydligen är målet, krävs hundratals miljarder kronor i statliga subventioner och dessutom garanterade höga priser i 40 år framåt. Ska statligt ägda Vattenfalls satsa på mindre SMR-reaktorer vid Ringhals krävs att staten går in med direkt ägande… Fortsätt läsa →

Dags för ”Nordens Förenade Stater”!

Publicerat av
Svara

Inlägg från medlemmar i Föreningen Norden Östersund/Jämtland
Östersunds-Posten 9 februari 2026
Efter andra världskrigets slut diskuterades i många sammanhang hur Norden skulle kunna samlas för att länderna skulle bli starka tillsammans. Inte minst för att kunna möta framtida hot. En person som aktivt arbetade för en nordisk samling var Gunnar Ericsson, Astrid Lindgrens bror. Han reste under många år runt i de nordiska länderna och föreläste om ”Nordens Förenade Stater”. Även i Föreningen Norden Östersunds regi.

Visionen om nordisk samling i en förbundsstat eller ett statsförbund rann emellertid ut i sanden när förslaget om en försvarsunion havererade 1949. Det nordiska samarbetet tog i stället sig uttryck i andra former. Nordiska rådet bildades; gemensam arbetsmarknad, passunion och kulturutbyte blev positiva resultat. Nu är det emellertid läge att åter lyfta ”Nordens Förenade Stater”.

De nordiska länderna står idag för första gången sedan Kalmarunionens tid på samma försvars- och säkerhetspolitiska grund. Det är en bra utgångspunkt för att gå vidare med samordning på andra samhällsområden. I en orolig värld med en krigförande diktator i Kreml och en oberäknelig president i Vita huset är en nordisk samling ”viktigare än någonsin”, som författaren Bengt Lindroth har konstaterat. Den världsordning som rått sedan andra världskriget är på väg att förändras i grunden – och då blir samarbete mellan de nordiska länderna ännu viktigare.

Fortsätt läsa →

Tydliggör Centerpartiets idégrund och sakpolitik!

Publicerat av
Svara

Centerpartiet är det gröna, decentralistiska alternativet i svensk politik. Men politiken behöver tydliggöras för att få verkligt genomslag. Idag – när media främst frågar ”vilken statsministerkandidat” partiet stöder – måste centerrörelsen med kraft tydliggöra den egna idégrunden och sakpolitiken.

Att beteckna Centerpartiet som ”ett liberalt, borgerligt parti”, vilket idag är vanligt, skapar enligt min mening oklarhet. Dessutom är vi många centerpartister som inte känner oss bekväma med dessa beteckningar. Vi som har varit med länge och som studerat partiets historia vill hellre använda våra egna begrepp. Framgångarna mellan 1950- och 1970-talen byggde på att partiet tydligt stod för en grön, decentralistisk politik både i sak och i ord.

Centerpartiet står fortfarande i grunden för samma politik som inför det största framgångsvalet hittills 1973, då decentralisering och miljöansvar låg till grund för att en fjärdedel av väljarna valde centeralternativet. Detta är viktigt att tydliggöra i år, 2026, inför höstens val.

Grönt, rättvist och ansvarsfullt
Bondeförbundet och de agrardemokratiska systerpartierna i Norden och på kontinenten växte fram som kamporganisationer för landsbygden, både för de självägande bönderna och övrig landsbygdsbefolkning. Redan från start utgick dessa partier från principer som frihet, social rättvisa, trygghet, kooperation och decentralisering. I grunden var partierna ”gröna” eftersom principen för bönderna var att markerna skulle ”brukas utan att förbrukas”.

Året efter att Carl Berglund 1910 tagit initiativ till vad som skulle bli Bondeförbundet underströk han i tidningen Landsbygden att partiet skulle bli ”ett verkligt frisinnat demokratiskt parti”, ett ”i ordets finaste bemärkelse ett centerparti”. Några år tidigare hade Santeri Alkio, grundaren till det finska systerpartiet Agrarförbundet, understrukit att detta parti var ”ett reformvänligt centerparti”. Alkio slog också fast att ”vårt parti är varken socialismen eller borgerlighet utan ett tredje”. Idén om ”tredje vägens politik” var född och grunden för centeridéerna lagd.

Bild: Polska PSL är världens äldsta gröna centerparti, grundat 1895. Redan från start var fyrklövern symbol.

Beteckningen ”borgerlig” användes aldrig vid den här tiden, eftersom begreppet har sitt ursprung i städernas borgerskap och borgarna i den gamla ståndsriksdagen. Bondeförbundets rötter fanns bland bönderna på landsbygden. 1929 valde rörelsen, först SLU och snart även Bondeförbundet, den gröna färgen efter inspiration från Gröna internationalen, de agrardemokratiska partiernas samarbetsorganisation.

Nej till blockpolitik
Nationellt fick Bondeförbundet verkligt genomslag genom krisuppgörelsen, ”kohandeln”, med Socialdemokraterna 1933. Genom denna överenskommelse kunde arbetslösheten slås tillbaka och böndernas ekonomi stärkas. Välfärdssamhället kunde börja byggas i samarbete mellan arbetarnas och böndernas partier.

En viktig konsekvens av krisuppgörelsen blev att den ännu sköra demokratin kunde stärkas och de högerextrema rörelserna slås tillbaka. Professorn och riksdagsmannen KG Westman (senare justitieminister) hörde till de bondeförbundare som under den svåra tiden i början av 30-talet aktivt bekämpade blockpolitiken, som en del krafter drev även då. I Svenska Landsbygden 29 december 1933 skrev han:

Jag bestrider starkt, att det i dessa tider är klokt att trumpeta ut slagordet ”borgerlig samling” och gräva upp en skyttegrav som stadigvarande stridslinje, murad med politisk betong utefter den linjen. I de allvarliga och för vårt folkhushåll bekymmersamma tider, som vi mött och som vi skola gå till mötes, vill jag hellre föreslå lösenordet ”medborgerlig samling”.

Bild: Krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet 1933 stärkte demokratin och lade grunden för välfärdssamhället. Bramstorp och Per Albin!

I slutet av 1930-talet utvecklade Bondeförbundet ett närmare samarbete med systerpartierna i Norden. Under andra världskriget, då Bondeförbundet och SLU gav omfattande stöd till Finland, utvecklades samarbetet med det finska systerpartiet ytterligare. Främst SLU:arna Gunnar Ericsson och Lars Eliasson såg till att ”tredje vägens politik” blev grunden även för Bondeförbundet. I förlängningen ledde detta till det kommande namnbytet till Centerpartiet. Fortsätt läsa →

Bind samman Norge och Sverige!

Publicerat av
Svara

Inlägg i Svenska Dagbladet 13/12 2026
Nu måste våra regeringar i Sverige och Norge gripa in. De har beviljat stora medel till välbehövliga investeringar i våra järnvägar på båda sidor gränsen. De måste nu också ta ansvar för att dessa stora investeringar faktiskt kommer till användning så att vi får en sammanhängande tågtrafik mellan Trondheim och Stockholm, vilket var syftet med investeringarna.

Redan år 1881 färdigställdes järnvägen mellan Norge och Sverige via Storlien. Vid denna tid ingick våra länder i den Svensk-norska unionen. Banan kom att få stor betydelse för kontakterna och handeln mellan våra länder.

I Sverige elektrifierades de flesta järnvägarna i Sverige, även Mittbanan till Storlien, fram till mitten av 1900-talet. I Norge valde man att inte elektrifiera sina järnvägar i samma takt. Fram till helt nyligen har ingen järnväg i Norge norr om Trondheim varit elektrifierad, med undantag för Malmbanan mellan Kiruna och Narvik.

Att Meråkerbanan, järnvägen mellan Storlien och Trondheim, inte varit elektrifierad har omöjliggjort sammanhängande persontrafik över gränsen. Passagerarna har tvingats byta tåg i Storlien.

För att underlätta för både person- och godstransporter över gränsen har det länge varit en önskan att järnvägen mellan Storlien och Trondheim, den så kallade Meråkerbanan, skulle elektrifieras. Att Meråkerbanan inte har varit elektrifierad har också utgjort ett problem för godstransporterna på järnväg mellan våra länder. Otaliga uppvaktningar av både den norska regeringen och det norska Stortinget har gjorts i detta ärende. Ibland har elektrifieringen av Meråkerbanan till och med kallats den viktigaste investeringen i infrastruktur för Sverige. Ja, även från regionalt håll i Norge har en elektrifiering av Meråkerbanan prioriterats högt. Till slut bar dessa ansträngningar frukt. Det norska Stortinget avsatte över två miljarder för att Meråkerbanan skulle elektrifieras. Arbetet slutfördes i november 2025.

Många med oss har förväntat sig att vi därmed skulle kunna få en samman­hängande tågtrafik mellan Trondheim, via Östersund, till Stockholm. En sammanhängande tågtrafik i Mittnorden mellan Sundsvall och Trondheim skulle också bli möjlig. Nu visar det sig att inga av dessa förväntningar verkar bli förverkligade. Ingen av våra regeringar förefaller nämligen vara beredd att bidra med de i sammanhanget små ekonomiska medel som behövs för denna tågtrafik. I Sverige är det Trafikverket som skulle kunna lämna detta ekonomiska stöd och i Norge är det Jernbanedirektoratet. Båda dessa myndigheter är dock helt beroende av anslag från sina respektive regeringar.

När arbetet med elektrifieringen av Meråkerbanan var i stort sett slutfört drabbades banan den 7 november av ett jordskred i den branta terrängen. Arbetet med att återställa banan och minska risken för framtida ras är nu i full gång. Det kommer dock att ta några månader innan banan kan börja trafikeras och tågtrafiken ersätts med buss under tiden.

Men när banan väl kan trafikeras med tåg igen ser det nu ut som om att trafiken kommer att bedrivas som tidigare, det vill säga med byte i Storlien. Gigantiska investeringar har i så fall gjorts utan att uppnå vad som var målet, det vill säga en sammanhängande tågtrafik över gränsen.

I både Sverige och Norge har en stor omstrukturering skett när det gäller såväl ansvaret för järnvägarna som för trafiken på dem. År 1988 bildades Banverket då ansvaret för själva järnvägarna flyttades från Statens Järnvägar, SJ, som därmed skulle svara för själva trafiken på järnvägarna. År 2001 bolagiserades SJ och flera olika dotterbolag bildades. År 2010 slogs sedan dåvarande Banverket ihop med Vägverket under namnet Trafikverket. I och med den avreglering av bolagisering som skett av tågtrafiken fick Trafikverket också i uppdrag att upphandla samhällsviktig tågtrafik som inte är kommersiellt lönsam.

Fortsätt läsa →

Argumenten mot att införa euro minst lika starka som tidigare

Publicerat av
1

Förespråkarna för att Sverige ska avskaffa kronan för euron hörs åter. Ännu en gång hävdas att fördelarna med att överföra penningpolitiken till Frankfurt skulle vara större än att behålla en egen valuta. Handeln skulle växa, liksom utländska direktinvesteringar, och därmed stärka välfärden, hävdar man.

I verkligheten är argumenten mot att skrota kronan för euron minst lika starka idag som när svenska folket 2003 med bred majoritet röstade nej. Förespråkarna verkar ha glömt eurokrisen för femton år sedan – som kostade medlemsländerna tusentals miljarder euro – och blundar för de underskott och obalanser som även idag präglar EMU. Inte bara länder som Grekland och Italien utan även områdets näst största ekonomi, Frankrike, lider för närvarande av stora ekonomiska problem. Landet har stort budgetunderskott och hög, växande, statsskuld, långt över de regler som egentligen finns. Risken för nya eurokriser ska inte underskattas.

Bilden:
Det finns inga goda skäl att ge upp kronan för euron.

Vårt grannland Finland har heller inte gynnats av att ge upp den egna valutan. Idag ifrågasätter allt fler det kloka i att utan folkomröstning ge upp den egna marken.

Värt att lägga märke till är också att tillväxten i Sverige har varit klart större mellan 1999 och 2023 än vad som är fallet i euroländerna.

Lägg till detta att vi lever i en orolig omvärld. Polariseringen blir dessutom alltmer extrem inom länderna. I en del opinionsundersökningar är Nationell Samling största parti i Frankrike och AfD i Tyskland. Vad händer om Marine Le Pens och Alice Weidels partier når den politiska makten? Det skulle säkert i hög grad påverka eurosamarbetet. Fortsätt läsa →

Förpassa kärnkraftstron till papperskorgen!

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 20/9 2025
Jämtlands Tidning 22/9 2025
I juni 2016 fattades en bred energiöverenskommelse mellan fem av riksdagens åtta partier. Syftet var att lägga grunden för en för landet långsiktig energipolitik, som fungerar över mandatperioderna.

Bakom överenskommelsen stod Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som då satt i regering, tillsammans med oppositionspartierna Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. För att komma överens krävdes kompromisser, att ge och ta för att nå resultat. Uppgörelsen innebar satsningar på förnybar energi samtidigt som den öppnade för ny kärnkraft utan statliga subventioner. Den långsiktiga målsättningen om 100 procent förnybar elproduktion låg fast.

Bilden: Tankeväckande knappar. Nej tack till atomkraft – Uranbrytning – Nej tack – Min bygd mitt ansvar – Grön Politik för Det Goda Livet – Decentralist!

Moderaterna och Kristdemokraterna accepterade att staten inte skulle subventionera nya kärnkraftsreaktorer samtidigt som de mer kärnkraftskritiska Centerpartiet och Miljöpartiet öppnade för nya reaktorer. Uppgörelsen medverkade till att utbyggnaden av förnybar elproduktion satte fart. Fortsätt läsa →