Kategoriarkiv: Miljö, energi och klimat

Farlig energikälla i krig

(Östersunds-Posten 11 mars 2022)
Putin har utsett kärnkraftverk som viktiga angreppspunkter i kriget mot Ukraina. Den havererade reaktorn i Tjernobyl har intagits och personalen tagits som gisslan. Internationella atomenergiorganet IAEA har tappat kontakten och varnar för följderna. Vid strömavbrott riskerar kylningen av det högaktiva avfallet att inte fungera med katastrofala konsekvenser. Även landets största kärnkraftverk, Zaporizjzja, har intagits av ryska trupper.

Syftet från Rysslands sida är att ta kontroll över Ukrainas energiförsörjning, ett kraftfullt maktmedel. Agerandet innebär samtidigt ökad risk för kärnkraftshaveri med förfärliga konsekvenser inte bara för Ukraina utan även för Ryssland och Europa i övrigt. En risk man tar med öppna ögon i Kreml. Att kärnkraft i händelse av krig är en mycket sårbar energikälla torde hursomhelst stå klart för alla med öppna ögon. Läs mer

Minnen från en annan tid med paralleller till dagens situation

I en tid då spänningarna i Europa ökar påminns jag om hur läget var för lite mer än 40 år sedan. Det var också en tid av internationella spänningar, det kalla kriget pågick fortfarande. När jag hittade igen bilden som illustrerar den här texten blev jag verkligen påmind om den tiden.

Bilden: Jag hälsar deltagarna till den all-europeiska miljökonferensen 1981 välkomna. Därefter höll SUL:s ordförande Anna Lindh (vid bordet) sitt inledningsanförande.

I slutet av oktober 1981 påverkades Sverige direkt genom att den sovjetiska u-båten, U137, gick på grund i ett militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Spänningen mellan vårt land och supermakten Sovjet blev akut. Statsminister Fälldin behöll emellertid lugnet och slog fast att det var viktig att ”hålla gränsen”. Läs mer

Energiomställningen pågår för fullt!

Energiuppgörelsen 2016 var en kompromiss – och en framgång. Äntligen skulle vi få en långsiktigt hållbar energipolitik. Som kärnkraftskritiker var jag föga entusiastisk till att ge kraftbolagen möjlighet att bygga nya reaktorer om de önskade. Samtidigt var målsättningen att kring 2040 ha ett helt förnybart energisystem. Ändå en acceptabel kompromiss.

Moderaterna och Kristdemokraterna klarade emellertid inte av att stå fast vid överenskommelsen. Efter ett par år hoppade de av och började propagera för kärnkraft i alla tonarter. Nu har de lierat sig med Sverigedemokraterna och Liberalerna, som inte var med i energiuppgörelsen, i en verklighetsfrämmande kärnkraftspropaganda. Det verkar som om man inbillar sig att mer kärnkraft skulle vara en framgångsväg för det nya högerblocket.

I debatten påstås att det redan är elbrist i södra Sverige. Pågens i Malmö har varit ett slagträ när man hävdar att företagets utbyggnadsplaner skulle begränsas av elbrist. I verkligheten handlar det om nätbegränsningar i området.

”Sanningen är att inte ens fem kärnkraftsreaktorer i Ringhals skulle ha hjälpt Pågens”, konstaterar förre generaldirektören och moderatpolitikern Mikael Odenberg i en krönika (https://www.arbetsvarlden.se/kronikor/varierande-elpriser-visar-att-marknaden-fungerar-nar-ska-det-ga-in/ ). Det är transmissionsnätet, överföringen av el till alla delar av landet, som snarast måste rustas och flaskhalsarna elimineras. Läs mer

En strålande framtid?

Länstidningen 26/2 2021
Östersunds-Posten 1/3 2021
Vid centerstämman i Luleå 1973 lyssnade jag på professor Hannes Alfvén. Hans tal om riskerna med kärnkraft gjorde starkt intryck på mig och många andra runt om i landet. Talet i den norrbottniska sporthallen för snart 48 år sedan var historiskt och kan ses som starten för det breda kärnkraftsmotståndet i Sverige.

En viktig del i Alfvéns argumentation var produktionen av farligt högradioaktivt avfall. ”Lager av svårhanterligt radioaktivt avfall, är det det arv vi ska ge kommande generationer?”, frågade han retoriskt. En annan del av professorns tal handlade om att ”fredlig” kärnkraft kan leda till kärnvapenspridning. Kärnkraft och kärnvapen är ”siamesiska tvillingar”, konstaterade han.

Mycket har hänt när det gäller kärnkraften sedan den där dagen i Luleå för snart ett halvsekel sedan. Vi har folkomröstat 1980 och så sent som 2016 gjordes en bred uppgörelse med målet om ett helt förnybart energisystem kring 2040. Då var vi många som hoppades på en långsiktigt hållbar energipolitik och grön omställning som innebär att kärnkraften äntligen successivt kan fasas ut.

Men Moderaterna och Kristdemokraterna kunde inte stå för uppgörelsen utan hoppade av och kör nu tillsammans med Liberalerna och Sverigedemokraterna en svårförståelig och ohistorisk fulkampanj för mer kärnkraft. Jag blir särskilt sorgsen över Kd:s kärnkraftsvurm eftersom jag minns hur vi en gång samarbetade och var så överens om problemen med denna energikälla. Läs mer

Kärnkraften räddar inte klimatet!

2016 gjordes en bred uppgörelse om energipolitiken. Det var en kompromiss, men den har på ett positivt sätt lagt fast långsiktiga spelregler. Utbyggnaden av förnybar energi går snabbt. Målet om ett helt förnybart energisystem till 2040 kan mycket väl bli verklighet.

Enligt energiuppgörelsen kan kraftbolagen driva existerande kärnkraftsreaktorer vidare och även bygga nya. Det är bolagen som bestämmer hur länge de existerande reaktorerna ska vara i drift och om de vill bygga nya. Föga tyder dock på att ny kärnkraft är intressant. Vattenfall har beslutat stänga två reaktorer i Ringhals eftersom de inte är lönsamma att driva vidare.

Den ökande produktionen av förnybar el borde glädja alla som arbetar för att nå klimatmålen även om mer självfallet behövs. Att kräva massiva satsningar på kärnkraft leder dock fel. Men uppenbarligen har Moderaterna och Kristdemokraterna drabbats av blind kärnkraftstro. Först gick Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor ut och krävde en ny energiuppgörelse före årsskiftet. Utspelet (DN 28/11) gjorde de tillsammans med Liberalernas Nyamko Sabuni, vars parti gillar kärnkraft och därför inte var med i uppgörelsen 2016. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson applåderade i bakgrunden. Läs mer

Kärnkraft blir inte bättre av ny beteckning

Länstidningen     Östersunds-Posten

Sverige behöver ”fjärde generationens kärnkraft” hävdade moderatledaren Ulf Kristersson i Almedalen. Tidigare har han, tillsammans med Kd:s Ebba Busch Thor, argumenterat för samma sak på DN debatt. Lägg till detta att även företrädare för Liberalerna och Sverigedemokraterna framträder som kärnkraftsromantiker så finns det skäl till oro.

”Fjärde generationens kärnkraft” lanseras som något nytt, men i verkligheten handlar det om att lyfta fram det gamla konceptet, bridreaktorer från 1950-talet, ett dyrbart misslyckande. Idag finns två bridreaktorer i Ryssland och en i Kina i drift. I övrigt är de nedlagda.

Bridtekniken är dyr och innebär ökad risk för kärnvapenspridning och terrorism. Kärnkraft och kärnvapen är, som Hannes Alfvén påpekade för snart ett halvsekel sedan, ”siamesiska tvillingar”. Den nödvändiga, dyra upparbetningen innebär att världens farligaste ämne, plutonium, frigörs – och kan användas till kärnvapen. Läs mer

Kristdemokratiskt kärnkraftshaveri

Att ledaren för Kristdemokraterna skulle komma ut som kärnkraftsaktivist hade jag aldrig trott för några år sedan. Efter att ha hört lördagsintervjun i P1 med Ebba Busch Thor kan jag dock konstatera att hon uppenbarligen tror att kärnkraftsvurm ska ge hennes parti ökat stöd. Några sakskäl är svåra att se.

I mitt stilla sinne funderar jag över hur hennes partivänner, tidigare generationer av kristdemokrater, som var med i arbetet i Linje 3 inför folkomröstningen 1980 och, liksom jag, ville fasa ut kärnkraften ur energisystemet ser på dagens partiledares blinda reaktortro. Ett viktigt argument mot kärnkraften för KDS:arna den gången, och för många av oss andra, var att slutförvaringen av det radioaktiva avfallet inte var löst. Att producera högaktiv radioaktivitet som måste hållas avskild från allt liv i hundratusentals år stred inte minst mot den kristna förvaltarskapstanken. Faktum är avfallsproblemet ännu inte är löst, även om det finns omstridda planer på en slutförvaring i Östhammar.

Varken avfallet eller andra risker med kärnkraft verkar dock bekymra Ebba Busch Thor. Hon vill att politiken ska ge sig in och styra i den breda energiuppgörelsen. Vattenfall ska beordras att köra Ringhals 1 och 2 vidare mot företagets vilja. Att Vattenfalls vd Magnus Hall har konstaterat att reaktorerna är gamla och att det är olönsamt att rusta dem för fortsatt drift efter 2020 bryr hon sig inte om. Ett nytt uppseendeväckande hugskott från kd-ledaren i lördagsintervjun är dessutom att kärnkraften ska göras till en EU-fråga. Enligt Busch Thor bör EU ta fram en gemensam standard för godkännande av reaktorer och för att ta fram ny kärnkraft. Sedan ska Bryssel uppdra åt två av medlemsländerna att hantera de här frågorna åt hela Unionen. Man tar sig för pannan. Läs mer

Sluta kärnkraftsdrömma – följ energiuppgörelsen!

För tre år sedan – 2016 – gjordes en bred uppgörelse om energipolitiken mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Som det brukar vara när man kommer överens över partigränserna var uppgörelsen en kompromiss. Det handlade om att ge och ta, om att lägga fast långsiktiga spelregler.

Kärnkraften var även denna gång en nyckelfråga. Inga stoppår fastställdes för nuvarande reaktorer och man öppnade även för nybyggnation på de platser där kraftverken finns. Kraftbolagen, med Vattenfall i spetsen, får avgöra. Samtidigt slogs fast att kärnkraften ska stå för sina kostnader och att målet är att 100 procent av energin ska vara förnybar senast 2040.

Utbyggnaden av de förnybara energikällorna går snabbt. Som professor Tomas Kåberger, ledamot i Vattenfalls styrelse, har konstaterat är ny elproduktion från sol- och vindenergi idag långt billigare än från ny kärnkraft. Även driftskostnaderna för existerande kol- och kärnkraftverk är högre än för de förnybara energikällorna. Läs mer

Oacceptabla risker med gruvor i alunskiffer

Att gruvor i alunskiffret i Oviken nära Storsjön riskerar att drabba länet hårt råder ingen tvekan om. Dricksvattnet – som stora delar av Jämtland hämtar ur Storsjön – är en grundförutsättning för ett levande län. Sjön med rent vatten är en viktig och avgörande naturresurs som måste bevaras för framtiden.

Lägg till detta att den planerade gruvan skulle lokaliseras mitt i en levande kulturbygd med goda förutsättningar för ett hållbart jordbruk. Att kunna bedriva ett aktivt, miljövänligt jordbruk är av ett oerhört stort värde för hela regionen.

Även en annan för länet viktig näring, turismen, skulle påverkas mycket negativt av gruvverksamhet i Storsjöbygden.

Mot den här bakgrunden motsätter vi oss helhjärtat EU Energy Corp.AB:s ansökan om bearbetningskoncession. Att gruvverksamhet i alunskiffer innebär särskilda risker vare sig det handlar om att utvinna uran eller vanadin är uppenbart.

Läs mer

Sätt fart på Norden!

”Förenade Norden är en union bildad av de nordiska staterna. Våra länder samarbetar bl a i utrikespolitiska frågor och det interna samarbetet sker ofta på regional och lokal nivå.”

Så står det i boken Norden år 2030 (Tryckeriförlaget) från 1982 som jag häromdagen hittade i en låda när jag städade i förrådet. Jag kommer mycket väl ihåg boken som vi i CUF på den tiden läste och uppskattade. Boken av designern Henrik Wahlforss och fotografen Leif O Pehrson genomsyras av samma tänkande som den lokalsamhällesidé vi arbetade så aktivt för. Lägg till detta en stor dos engagemang för nordiskt samarbete.Skärmavbild 2017-08-13 kl. 12.49.32

I ”Norden år 2030” beskrivs ett mänskligt och miljömässigt uthålligt samhälle, byggt på gemenskap, överskådlighet och småskalighet. Lokalsamhällesidén konkretiserad. Författarna menade att ett sådant samhälle var fullt möjligt att skapa om de nordiska länderna gick samman. Målet var alltså, 1982, satt till år 2030. Vem författar visioner om hur det framtida samhället bör se ut om 48 år, 2065?

Intressant är dock att Gunnar Wetterberg i sin bok från 2010, ”Förbundsstaten Norden” också sätter 2030 som mål då visionen ska vara förverkligad. Det är alltså hög tid att öka ansträngningarna att fördjupa det nordiska samarbetet! Läs mer