Dags för rättvis fördelning av naturresursernas värden!

Jämtlands Tidning
Sedan århundraden tillbaka har centralmakten sett norra Sverige som ett förråd av billiga råvaror och naturresurser. Det är hög tid att en gång för alla förpassa detta närmast koloniala tänkande till historien. En rättmätig del av de värden som kommuner och regioner levererar i form av naturresurser ska stanna lokalt och regionalt och medverka till utveckling. Som i jämförbara länder.

När det gäller produktion av el från vattenkraft och vindkraft borde det vara en självklarhet att fastighetsskatten ska gå till de kommuner/regioner där fastigheterna finns och inte skickas till staten. Att så inte är fallet i Sverige idag – till skillnad vad som exempelvis är fallet i våra grannländer Norge och Finland – är närmast absurt. Även en del av energiskatten bör gå till kommunerna. Föreningen för vattenkrafts- och vindkraftskommuner/regioner, FSV, har kämpat för en rättvis fördelning sedan 1999. Nu är det dags för resultat!

För 25 år sedan föreslog Erik Arthur Egervärn, min föregångare som centerpartistisk riksdagsledamot från Jämtland, i riksdagsmotioner att inkomster från skog ska beskattas där skogen finns och inte där ägaren råkar vara skriven. Jag följde upp med samma krav Sedan dess har en ännu större del av skogsfastigheterna blivit utboägd, i Jämtlands  län närmare en tredjedel. Skogslänen tvingas med dagens system i praktiken bidra med allt större summor, miljardbelopp, till Stockholm och andra städer söderut. Så kan det inte fortsätta.

Även när det gäller beskattning av mineraler är gruvnationen Sverige extrem. Här finns bara en marginell mineralavgift. Sverige bör följa Finlands exempel och införa en gruvmineralskatt. Hos grannlandet i öster går 40 procent av skatten till staten och 60 procent till den kommun där gruvan ligger.

Att en del av naturresursernas värden ska stanna i de bygder, kommuner och regioner som levererar dem borde vara en självklarhet. Har man släppt till sina forsar för vattenkraftsproduktion, landområden för vindkraft och gruvor eller levererar trävaror måste man få del av de värden man producerar.

Mitt parti, Centerpartiet, har länge stått bakom dessa rättvisekrav och jag hoppas att centerrörelsen kommer att driva på med ökad kraft framöver. Det handlar om att ta hela landet i bruk och ge likvärdiga förutsättningar.
Förhoppningsvis inser fler partier inser att något måste hända så snart som bara är möjligt. Det gäller att skapa majoritet för rättvisa och att förpassa det koloniala tänkandet till historien!

Nu finns möjligheterna att utveckla samarbetet över gränsen!

Östersunds-Posten

Länstidningen
Jämtlands tidning
Sedan historiens gryning har kontakterna mellan Jämtland Härjedalen och Trøndelag varit omfattande. Det är ingen tillfällighet att Olav Haraldsson (St Olav) och jämten Arnljot Gelline båda föll i slaget vid Stiklestad den 29 juli år 1030. Kontakterna över gränsen, inte minst genom forbondehandeln, har varit omfattande genom århundradena. I grunden handlar det om att vi lever i en gemensam region, Nordens Gröna Bälte.

Nationsgränsen har dock ofta hindrat eller försvårat samarbetet. Senast när olika strategier under pandemin stängde gränsen. Nu finns emellertid bättre möjligheter att utveckla och fördjupa samarbetet över gränsen. Särskilt som en gemensam gränskommitté, Fellesrådet, har inrättats. Bakom Fellesrådet står Region Jämtland Härjedalen, Trøndelags fylkeskommune och det gemensamma bolaget Naboer.

Genom Sveriges (och Finlands) ansökan om Natomedlemskap skapas nya förutsättningar för ett nära samarbete när det gäller försvar och säkerhet. Det kan få betydelse även när det exempelvis gäller förbättrade kommunikationer över gränsen. Redan nu ser vi stora möjligheter när Meråkerbanen är rustad och elektrifierad om ett par år. Snabbare, bekväma tågförbindelser mellan Östersund och Trondheim får stor betydelse. Dessutom kan gods föras över från väg till järnväg. Fortsätt läsa

Hög tid att lära av Norge!

Publicerad i Östersunds-Posten Länstidningen Jämtlands tidning.

I ett aktuellt inlägg från företrädare för FSV (Föreningen Sveriges vattenkrafts- och vindkraftskommuner och regioner) konstateras att invånarna i de sju skogslänen betalar sju miljarder kronor mer i region- och kommunskatt än de skulle göra om skattetrycket varit det genomsnittliga för landet. Jämför man med kommunerna i Stockholms län handlar det om elva miljarder.

Detta borde vara oacceptabelt för alla som talar vackert om att hela landet ska kunna leva och utvecklas. En grundläggande orsak till orättvisorna är att kommuner och regioner som levererar naturresurser till det gemensamma samhället inte kompenseras för de ingrepp som utbyggnaden av först vattenkraften och senare vindkraften har inneburit och innebär.

Annorlunda är det i den västra delen av vår gemensamma Skandinaviska halvö. I Norge är det en självklarhet att en rättmätig del av värdena från vattenkraften – liksom andra naturresurser – ska stanna i de bygder där de genereras. Om en kommun som Ragunda, där tio procent av Sveriges vattenkraft produceras, hade legat i Norge skulle förutsättningarna varit helt annorlunda. I stället för att vara en fattig kommun med ett av landets högsta skattetryck hade kommunen haft resurser att satsa offensivt på framtiden. Fortsätt läsa

Värden måste få stanna lokalt och regionalt!

Länstidningen 11/11 2020

Nordsverige 12/11 2020

Sverige och Norge delar den Skandinaviska halvön. Båda länderna är rika på naturresurser. Synen på hur dessa rikedomar ska fördelas skiljer sig dock åt. Medan det i Norge är en självklarhet att en del av vattenkraftens värden ska stanna lokalt och regionalt ser man i Sverige sedan århundraden tillbaka den norra delen av landet som ett förråd av naturresurser som centralmakten kan hämta för en billig penning. Så kan det inte få fortsätta.

För ett par år sedan ville den norska regeringen, ledd av Erna Solberg från Høyre, dra in en del av de medel som går till norska vattenkraftskommuner till staten. Motståndet var emellertid starkt och det fanns ingen majoritet i Stortinget. Solbergregeringen tillsatte en utredning, Distriktsnæringsutvalget (Distriktsnäringsutredningen), med Svein Richard Brandtzæg, tidigare vd i Hydrokoncernen och ordförande för universitetet NTNU i Trondheim, som ordförande. Nu har utredningen (NOU 2020:12) presenterats och budskapet är tydligt.

– Kommunerna måste få behålla mer av skatteintäkterna från naturresurserna!, slog Brandtzæg fast när utredningen presenterades på Frosta i Trøndelag. Utredningen är tydlig – och det i ett land som redan låter en avsevärd del av naturresursernas värden stanna lokalt och regionalt. Fortsätt läsa