Folket blev inte lugnade

Publicerat av
Svara

Det australiska bolaget Aura Energy satsar åter på att få öppna en gruva i alunskiffret i Oviken nära Storsjön. Nu tillsammans med det helägda svenska dotterföretaget Vanadis Battery Metals.

Ett steg för att förverkliga gruvan är att få en bearbetningskoncession för ett område i Häggån. I en gruva skulle man enligt ansökan bryta främst vanadin, men även nickel, zink och molybden. Metaller som används i batterier. Bolaget hävdar att det i Oviken finns metaller och mineraler ”med potential för global försörjning”. För att kunna gå vidare med sina storvulna planer genomförde man samrådsmöten med lokalbefolkningen i Orrgården på tisdagen.

När Aura Energy var i farten för tio-tolv år sedan var det uran det handlade om. Då arbetade man för övrigt tillsammans med det franska kärnkraftsbolaget Areva för att bryta uran nära Storsjön. När riksdagen 2018 beslutade att förbjuda uranprospektering och uranbrytning blev upprördheten hos Aura Energy stor och bolaget försökte stämma svenska staten på 17 miljarder kronor för att man inte fick sin vilja igenom.

Idag stryker Aura ett streck över stämningen och tar avstånd från den tidigare ledningens agerande. Men att det även idag är uran man även nu är ute efter lyste igenom på samrådsmötet. Vd:n David Woodall var tydlig med att man gärna också gärna utvinner uran om detta åter blir tillåtet – vilket ju Tidöpartiernas uttalade ambition.
Bilden: Aura Energys vd David Woodall informerade, tillsammans med en rad konsulter, om planerna på gruvbrytning i Oviken. 

Under de många år australiska och canadensiska prospekteringsbolag har borrat i alunskiffret i Oviken har det folkliga motståndet mot planerna varit starkt – och så är fortfarande fallet. Det hjälper inte bolaget vid samrådsmötet utmålade sin verksamhet som en insats för den gröna omställningen och en hållbar framtid. Auras vd gjorde, tillsammans med flera konsulter och jurister, vad han kunde för att minska problemen vid en gruvbrytning i dagbrott. Samtidigt är det förstås positivt att man lyssnar till oss som lever och verkar i dessa bygder. Fortsätt läsa →

Turerna fortsätter i Polen

Publicerat av
Svara

Valet i Polen den 15 oktober var en stor framgång för de demokratiska krafterna. De tre allianserna Medborgarkoalitionen, KO, Tredje vägen, PSL och Polska2050, och Nya Vänstern fick en klar majoritet av väljarnas röster och var omgående beredda att bilda regering med Donald Tusk som premiärminister.

Den förlorande högerauktoritära PiS-regeringen gillade förstås inte väljarnas dom. Med president Andrzej Dudas hjälp förhalar man regeringsskiftet så mycket man kan. Duda utsåg därför den avgående premiärministern Mateusz Mazowiecki som ny regeringsbildare trots att han är högst medveten om att denne inte kommer att få majoritet i sejmen.

Idag tillträder ändå en ny Mazowieckiregering med presidentens stöd. Det blir en ”tvåveckorsregering”, eftersom sejmen kommer att ta ställning till vilken regering som har dess förtroende om ett par veckor. Då kan inte presidenten längre förhala regeringsskiftet.

Varför då dessa turer? Många befarar att det handlar om att PiS försöker att roffa åt sig så mycket som möjligt av statens tillgångar innan man får lämna regeringskanslierna. Beskyllningarna är i varje fall hårda.

Bilden: Tredje vägen – alliansen mellan PSL och Polska2050 – fick starkt stöd i valet. Ordförandena Wladyslaw Kosiniak-Kamysz och Szymon Hollownia blir viktiga i polsk politik framöver.
Av allt att döma kommer ändå Donald Tusk och hans regering att tillträda i mitten av december. PiS ”starke man” Jaroslaw Kaczynski gör vad han kan för att svartmåla Tusk och kallar honom exempelvis ”tysk agent”, vilket är en hård anklagelse i Polen.
Hursomhelst kan arbetet på att återställa rättssamhället och den liberala demokratin i Polen förhoppningsvis börja med full kraft i och med regeringsskiftet. Polen är det positiva exemplet i ett Europa som annars går i högerpopulistisk riktning. Senast vann den högerextreme Geert Wilders och hans parti valet i Nederländerna. Fortsätt läsa →

När glömde KD(S) Guds skapelse?

Publicerat av
Svara

Högerregeringen, uppbackad av Sverigedemokraterna, tänker satsa mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar på ny kärnkraft. Nya reaktorer ska byggas så snart det går. Det verkar som om Tidöpartierna bara har mer kärnkraft i sina huvuden när vi ska möta framtidens energiutmaningar. Att denna energikälla innebär stora risker och dessutom blir allt dyrare har man uppenbarligen förträngt.

De som förundrar mig mest i denna utveckling är Kristdemokraterna. Ett parti som numera leds av en ordförande, Ebba Busch, som säger sig ”älska kärnkraft”. Eftersom hon för närvarande är Sveriges energi- och näringsminister har hon möjlighet att omsätta sin kärlek till denna energikälla i regeringspolitik. Hur kunde det gå så illa?

Jag minns en tid då Centerpartiet och KDS, som partiet hette då, stod varandra nära, inte minst när det gäller synen på kärnkraft. Inför folkomröstningen 1980 samarbetade partierna i den kärnkraftskritiska Linje 3. Thorbjörn Fälldin och Alf Svensson var överens och i Linje 3 var Mats Odell aktiv vice ordförande. Jag deltog för övrigt själv i kampanjen inför folkomröstningen, bland annat som en av redaktörerna för tidningen ”Nej tack”.
Bilden: Ebba Busch säger rakt ut att ”Jag älskar kärnkraft”.

Uppvuxen i KDS starkaste område i Småland minns jag hur centerpartister och KDS:are samarbetade inför folkomröstningen, lokalt och centralt. KDS-folket, även Svensson och Odell, underströk att kärnkraft innebar ett övergrepp mot Guds natur. Uranbrytning, slutförvaring av det radioaktiva avfallet och att beroende av kärnkraft innebär ökat hot vid kriser och krig var argument som framfördes av alla kärnkraftskritiker.

Samarbetet inför folkomröstningen den 23 mars 1980 gjorde att Centerpartiet och KDS åren därefter diskuterade ett närmare samarbete även i politiken. Det fanns de – däribland jag – som till och med förordade en sammanslagning av partierna. Jag minns att jag resonerade med Mats Odell om att KDS skulle kunna bli en ”broderskapsrörelse” inom centerrörelsen. Jag tror för övrigt att de båda ordförandena Fälldin och Svensson var öppna för en partisammanslagning.

Bilden: Alf Svensson och KDS var mycket aktiva i kärnkraftsmotståndet inför folkomröstningen 1980.
Det visade sig emellertid att det fanns motstånd mot att gå så långt som till att slå samman partierna. I stället blev det en teknisk valsamverkan i riksdagsvalet 1985. Något som resulterade i att Alf Svensson som förste KDS:are blev invald i Sveriges riksdag under partibeteckningen Centern. Som riksdagsledamot lade han bland annat en motion med kravet att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2000 (motion 1986/87:N535). Fortsätt läsa →

Omvälvning pågår i Polen

Publicerat av
Svara

Den här veckan har det nyvalda polska parlamentet, sejmen, mötts efter valet den 15 oktober. Ett val som innebär att väljarna i Polen har satt stopp för de senaste åtta åren av högerauktoritär utveckling som i längden underminerar demokratin. Populismen har slagits tillbaka.

De tre demokratiska valallianserna – Medborgarkoalitionen, Tredje vägen och Nya vänstern – har fått väljarnas förtroende att ta över regeringsansvaret efter ”Lag och rättvisa”, PiS. Klart är att samarbetet mellan de två centerpartierna PSL och Polska2050 har spelat en viktig roll. Många tidigare osäkra väljare valde att lägga sina röster på detta mittenalternativ.
Bilden: Ledarna för de partier som kommer att ta över regeringsmakten i Polen så snart som möjligt. Främst centerledaren Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, följt av Medborgarplattformens Donald Tusk (blivande premiärminister) och Szymon Holownia, Polska2050, nyvald talman i sejmen. (Bild ur Notes from Poland).

Sätter sitt partis intressen för landets
President Andrzej Duda, med bakgrund i PiS, valde föga oväntat att förhala väljarnas beslut att byta regering genom att utse den avgående premiärministern Mateusz Morawiecki till regeringsbildare med hänvisning till att PiS blev det enskilt största partiet. Men även presidenten är självfallet medveten om att Morawiecki enbart kommer att få stöd av 194 av sejmens 460 ledamöter, medan 248 vill se Donald Tusk som Polens premiärminister. Tusk är ordförande för Medborgarplattformen, KO. Hursomhelst lyckas Duda med sitt agerande försena regeringsskiftet med flera veckor, kanske en månad. Något som inte ligger i landets intresse. Presidenten sätter sitt partis intressen före landet. Fortsätt läsa →

Onödiga, men väntade, turer efter valet i Polen

Publicerat av
Svara

Som väntat har partiet ”Lag och rättvisa”, PiS, svårt att acceptera nederlaget i det polska valet den 15 oktober. Presidenten, Andrzej Duda, med bakgrund PiS, har utsett den nuvarande premiärministern Mateusz Morawiecki till regeringsbildare. Motiveringen är att PiS blev största enskilda parti, men alla – även presidenten – vet att mycket väl att Morawiecki inte kan samla en majoritet.

De tre valallianserna Medborgarkoalitionen, Tredje vägen och Nya Vänstern har efter valet bekräftat att de kommer att bilda en gemensam regering med Donald Tusk som premiärminister. Tillsammans har dessa valallianser 248 mandat av 460 i sejmen, medan PiS har 194. Även om PiS skulle gå i koalition med Konfederationen ännu längre ut på högerkanten kan man inte samla mer än 212 mandat.

Bilden: Mandatfördelningen i sejmen efter valet 15 oktober. (Från Notes from Poland)

Att PiS är nervösa över att få lämna makten är uppenbart. Före valet utmålade partiets ledare Jaroslaw Kaczynski oppositionspartierna som ”landsförrädare”, efter valet förklarar man sig beredda att bilda regering med vilka partier som helst för att få sitta kvar i regeringskontoren. Det har också förekommit försök att ”köpa över” enskilda ledamöter. Av allt att döma har dessa försök som väl är inte gett några resultat. Vad som pågår är onödiga, men väntade, turer från PiS, som uppenbarligen har svårt att acceptera att partiet inte längre har väljarnas stöd att styra landet.

Bilden: Centerledaren Wladyslaw Kosniak-Kamysz och Marek Sawicki, tillträdande seniormarskalk, när jag träffade dem för några år sedan.

På måndag, den 13 november, samlas den nyvalda sejmen. Förhoppningsvis blir det redan då klart att Morawiecki inte kan bilda regering och uppdraget går vidare till Donald Tusk. Förmodligen kommer detta dock att dröja några veckor. Vad jag förstår har den nya majoriteten hursomhelst kommit långt i förhandlingarna om både politik och fördelningen av ministerposterna. En ny regering kan därför förhoppningsvis tillträda ganska snart. Fortsätt läsa →

Regeringen spårar ur i blind kärnkraftstro

Publicerat av
Svara

Länstidningen 8 november 2023
Hudiksvalls tidning 9 november 2023
Jämtlands tidning 9 november 2023
Östersunds-Posten 10 november 2023
Tidöregeringen vill se ett ”snabbspår” för ny kärnkraft. Det förklarade energiminister Ebba Busch och klimatminister Romina Pourmokhtari när man nyligen tillsatte en utredning för att ta reda på hur detta ska gå till. Att ifrågasätta om kärnkraft är en hållbar lösning för framtiden finns uppenbarligen inte på kartan. Regeringen sitter fast i blind kärnkraftstro.

I verkligheten är mer kärnkraft en dålig lösning. Tar man hänsyn till kärnbränslekedjan från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet finns alla risker och problem kvar. Sanningen är att kärnkraft varken är förnybar, fossilfri eller en grön energikälla.

I början av 1970-talet lyfte professorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén fram kärnkraftens risker. Från att ha varit entusiastisk förespråkare för atomkraft, som det hette då, blev han under sina studier allt mer kritisk. Alvén pekade särskilt på risken för kärnvapenspridning. Han betecknade kärnkraft och kärnvapen som ”siamesiska tvillingar”.

Bild: Under 1970-talet genomförde centerrörelsen flera omfattande studiekampanjer om kärnkraft. Resultatet blev en mycket stark opinion mot kärnkraft. Bland annat genomfördes namninsamling, Budkaveln går. Här ser vi CUF-ordföranden Anders Ljunggren, centerordföranden Thorbjörn Fälldin och CKF-ordföranden Anna Lisa Nilsson.

Efter Hannes Alfvéns tal på centerstämman i Luleå 1973 växte kärnkraftsmotståndet i hela samhället. Men insikten kom inte automatiskt. Informationskampanjer med tusentals möten och studiecirklar genomfördes. Samtliga tre linjer i folkomröstningen 1980 förespråkade faktiskt en avveckling av kärnkraften.

Idag låter det annorlunda. Partierna i regeringsunderlaget försöker ge intryck av att mer kärnkraft, fler reaktorer, är nödvändiga för att klara energiutmaningarna. Även de mer kärnkraftskritiska partierna i oppositionen verkar darra på manschetten och håller öppet för fler reaktorer. Vi behöver uppenbarligen även idag studiecirklar för mer kunskap. Fortsätt läsa →

Inga starka skäl att byta kronan mot euron

Publicerat av
Svara

Östersunds-Posten 5 november 2023
I september 2003 röstade svenska folket om krona eller euro. En klar majoritet, 55,9 procent, tog ställning för att behålla kronan. Beslutet togs efter en omfattande och bred diskussion och valdeltagandet var högt, 82,6 procent.

Sedan folkomröstningen har opinionen för att behålla den egna valutan varit ännu starkare. På senare tid har dock en del euroförespråkare höjt sina röster. Man hänvisar till att kronans värde i förhållande till euro och dollar har sjunkit efter pandemin. En tillfällig kronförsvagning är dock inte något hållbart skäl att byta valuta.

Två decennier efter folkomröstningen kan vi konstatera att Sverige har haft en bättre ekonomisk utveckling än om vi skulle ha haft euro som valuta. Sverige har idag starka offentliga finanser. Den reala inkomstnivån har, enligt OECD, ökat med 48 procent sedan 1998. Av euroländerna har Finland haft den högsta tillväxten med 36 procent. (Bortsett från specialfallet Irland som agerar som skatteparadis för multinationella företag.)

Genom att behålla kronan har Sverige kunnat hantera kriser bättre än eurozonen. Det visar inte minst erfarenheterna från eurokrisen 2007-2010, då nedgången i Sverige var mindre och återhämtningen gick snabbare. Som Yngve Sunesson nyligen konstaterade i Skånska Dagbladet är argumenten mot att överge kronan för euron lika starka som för 20 år sedan.

Förre finansministern Anders Borg hör till dem som har ändrat uppfattning sedan folkomröstningen. Idag ser han ingen anledning att byta till euron, tvärtom. I SVT:s Ekonomibyrån konstaterade Borg att det dessutom har tillkommit en dimension, bankunionen. Eurolandet Finland har bidragit med motsvarande 100 miljarder kronor i lån till euroländerna. För Sverige skulle det ha handlat om 200 miljarder om vårt land ingått i bankunionen. Fortsätt läsa →

Epokskifte i Polen – väljarna sa ifrån!

Publicerat av
Svara

I en orolig, alltmer auktoritär, omvärld är söndagens valresultat i Polen ett ljus i mörkret, ett epokskifte. Med bred marginal sa väljarna ifrån att de inte vill följa ”Lag och rättvisa”, PiS, vidare på vägen mot centralisering och avdemokratisering. Valdeltagandet var högt, närmare 75 procent, långt mer än vid tidigare val.

Den demokratiska oppositionen Medborgaralliansen, Tredje vägen (PSL och Polska2050) och Vänstern (Lewica), som i god tid före valet enades om att bilda regering om de fick väljarnas förtroende, fick en klar majoritet i parlamentets båda kamrar. I valet till senaten, som väljs i enmanskretsar och där oppositionen enats om gemensamma kandidater, fick man 66 av kammarens 100 mandat. I valet till andra kammaren, sejmen, fick de demokratiska allianserna 248 av de 460 mandaten.

Bild: Köerna var långa utanför vallokalerna. Större valdeltagande än någon gång sedan kommunismens fall 1989.

Frågan är hur president Andrzej Duda, knuten till PiS, kommer att agera. Det har spekulerats i att han som förste regeringsbildare kommer att utse den nuvarande premiärministern Mateusz Morawiecki med hänvisning till att PiS är största parti. Detta trots att alla vet att Morawiecki inte kan samla en majoritet. Resultatet skulle kunna bli osäkerhet och diverse turer månader framöver – vilket varken Polen eller omvärlden har råd med. Fortsätt läsa →

Valet i Polen angår även oss

Publicerat av
1

Den 15 oktober går de polska väljarna till val. Ledamöterna i parlamentets båda kamrar, senaten och sejmen, ska utses. Utgången av valet får stor betydelse för Polen, men även för oss och Europa i övrigt. Därför är det svårbegripligt hur lite uppmärksamhet valet i grannlandet söder om Östersjön får i våra medier.

Sedan 2015 har det högerauktoritära partiet ”Lag och rättvisa”, PiS, styrt Polen. Under de år som gått sedan dess har regeringen även börjat styra public service och en stor del av övriga medier, inskränkt domstolarnas oberoende, skärpt den strikta abortlagen ytterligare och inskränkt homosexuellas rättigheter. En allvarlig utveckling.

Bilden: I samband med valet 2019 träffade jag centerledaren Wladyslaw Kosiniak-Kamysz i Warszawa.

Det är ingen överdrift att hävda att PiS med partiledaren Jaroslaw Kaczynski i spetsen utgör ett reellt hot mot den demokratiska rättsstaten. Som Polenkännaren Peter Johnsson har konstaterat: ”Det är inte en diktatur, men det är en regim som är allt mer auktoritär, och som monterar ned den ena demokratiska regeln efter den andra.”

Polen har samtidigt aktiva demokratiska partier som nu samlar krafterna för att försätta PiS i opposition. Enkelt är det dock inte med dagens förutsättningar. Fortsätt läsa →

Inspiration från de gröna rötterna kan ge Centerpartiet nödvändig nystart

Publicerat av
Svara

Yngve och jag lyfter Gustaf Jonnergård inför centerstämman i Örebro. Hos honom finns inspiration för framtiden att hämta!
Just nu pågår Centerpartiets nystart efter det föga framgångsrika valet förra året. Partistämman i Örebro, där tre viktiga program och många motioner kommer att behandlas, får stor betydelse i denna process. Av programförslagen kan vi konstatera att partiet tydligt lyfter sina traditionella profilfrågor, landsbygden och miljön. Back to basi(c)s – och det är en riktig prioritering i dagens utsatta läge.

 För att möta framtiden kan Centerpartiet hämta inspiration från sina gröna rötter. Mellan 1950- och 1970-talen gjorde partiet uppseendeväckande framgångar. Väljarstödet växte från nio procent 1956 till över 25 procent 1973. Partiet utvecklades såväl idémässigt som breddades kraftigt. Stödet bland de traditionella väljargrupperna på landsbygden växte samtidigt som partiet vann stort stöd även i städerna. Det finns utan tvekan mycket att lära för dagens centerpartister.

Under vårt arbete med biografin över Gustaf Jonnergård, partisekreterare under den unika framgångsperioden, har vi konstaterat att denne ideologiske tänkare spelade en nyckelroll i nära samspel med partiordföranden Gunnar Hedlund. Klart är också att den starka folkrörelseorganisationen runt om i landet hade stor betydelse för framgångarna.

Redan från starten för mer än hundra år sedan betecknade Bondeförbundet sig som ett centerparti, ett alternativ till såväl höger som vänster. Under 1940-talet inspirerades Bondeförbundet av sitt finska systerparti att markera sin mittenposition som ”tredje vägen”. Från denna utgångspunkt arbetade Jonnergård vidare när han i början av 1950-talet blev partisekreterare. Fortsätt läsa →