Så har ännu ett val passerat. Nu gäller det för oss centerpartister att se framåt – men först skadar det inte att också se bakåt och studera partiets historia. De gröna rötterna behöver vattnas för att vi ska kunna möta framtiden offensivt och ta tillbaka förlorad mark.

Den 1 december är det på dagen ett sekel sedan västgötabonden Carl Berglund publicerade sitt upprop Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. På hundraårsdagen utkommer Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft på förlaget Jengel. Jag ingår i redaktionen för boken tillsammans med Thomas Korsfeldt, Emelie Löthgren och Mailis Dahlberg, som har varit huvudredaktör och sammanhållande kraft.

Det har varit inspirerande att arbeta med jubileumsboken och jag är övertygad om att det är viktigt att vi känner vår historia. Centerpartiet har en egen identitet och en självständig roll i svensk politik, en roll som behövs även på 2000-talet. Därför hoppas jag att många kommer att studera 100 år av handlingskraft och hämta inspiration från våra föregångares insatser genom decennierna.

Jubileumsboken går snart i tryck och utkommer på hundraårsdagen den 1 december. Jag kan berätta att boken, förutom att den innehåller intressanta texter, är rikt illustrerad med bilder från Bondeförbundets/Centerpartiets breda arbete under det gångna seklet. Den gröna folkrörelsen har på många sätt uträttat stordåd – och jag hoppas och tror att vårt parti ska klara utmaningar även framöver. Läs 100 år av handlingskraft så är du bättre beredd att vara med och utveckla centerrörelsen för 2000-talet!

Det känns lite som dagen efter. I Krokoms kommun höll Centerpartiet ställningarna på ett imponerande sätt, men i riksdagsvalet minskade stödet tyvärr på ungefär samma sätt som på riksplanet, såväl i Krokom som i Jämtlands län i övrigt. Centerpartiet behåller dock sitt riksdagsmandat från länet – och kryssräkningen blir spännande. Inte minst för min del.

För Centerpartiet är det nu nödvändigt med en tid av självrannsakan. Partiet har främst förlorat mark i sina traditionella kärnområden, på landsbygden. Valresultatet riskerar att vidga klyftan mellan stad och land, mellan storstadsområden där moderaterna dominerar och landsbygdsområden där socialdemokraterna nu är starkare än tidigare.

Denna utveckling har naturligtvis sina orsaker. Många traditionella centerväljare har haft svårt att känna igen sitt parti. Även om partiet fortfarande har den i särklass bästa politiken för landsbygden och för att hela Sverige ska leva har bilden för många blivit en annan. En del landsbygdsväljare har gått till socialdemokraterna eller miljöpartiet, andra tycker uppenbarligen att de lika gärna kan rösta på moderaterna.

Dagens närmast cementerade blockpolitik passar dessutom inte särskilt väl för ett centerparti som historiskt har kunna samverka åt både höger och vänster för att på ett konstruktivt sätt påverka samhällsutvecklingen.

Jag hoppas att Centerpartiet nu använder stor kraft för att fullt ut återfinna sina gröna rötter och markera sin roll grönt, ekohumanistiskt parti i politikens centrum. Ibland ligger breda uppgörelser över alla parti- och blockgränser i landets intresse, och sådana har Centerpartiet kunnat medverka till även i svåra situationer. Måhända kan förutsättningarna förändras så att partiet kan återfinna denna roll.

Vi får se vad valanalyserna som väntar både centralt, regionalt och lokalt kan leda till. Jag hoppas att många centerpartister är beredda att självkritiskt fundera över hur vårt parti kan växa. Att grön politik för det goda livet behövs på 2000-talet råder ingen tvekan om.

Under en tid har jag känt vinden i ryggen under valarbetet. Nu börjar denna känsla också omsättas i opinonssiffror på riksplanet. I dagens undersökning från United Minds går Centerpartiet upp till 7,5 procent. Nu ger vi järnet för att passera valresultatet från 2006!