Idag har jag en gemensam artikel med Nils Lundgren om vikten av att säga nej till euron i ÖP och LT (tyvärr ännu inte på nätet). Jag tycker att det är mycket viktigt att markera att argumenten mot en euroanslutning – och för att behålla kronan – är ännu starkare än när svenska folket röstade nej till euron 2003. Därför är det viktigt att lyfta in frågan inför valet. Självfallet är jag mycket glad över stödet från Nils.

————-

År 2003 fick svenska folket ta ställning till EMU i folkomröstning.  Socialdemokraterna och tre borgerliga partier, som tillsammans hade fått nästan 75 procent av rösterna i valet 2002, drev en intensiv jakampanj och Svenskt näringsliv satsade omkring tre kvarts miljard kronor på ett ja. Detta är, mätt per väljare, den i särklass dyraste valkampanj världen skådat. I stort sett hela pressen stod på jasidan. 

Ändå sa svenska folket nej till euron med stor majoritet, 56 procent mot 42. Centerpartiet stod på nejsidan och drev, med Lena Ek i spetsen, en föredömlig kampanj utan överdrifter och skrämselargument. Många nationalekonomer varnade också för riskerna med en gemensam valuta.

Sju år senare har vi facit. Euron är i djup kris och kostnaderna för att försöka rädda systemet är enorma. Svenska folket, centerpartiet och ett antal ekonomer kan vara stolta över att de stod emot EMU-propagandan. Det var rätt att säga nej. Fortsätt läsa →

Det är Nils Lundgren och Eva Nisser som ställer frågan i Svenska Dagbladet. De ger också svaret; kryssa en EU-kritiker på något av allianspartiernas listor. Nils och Eva har också sammanställt en lista på lämpliga EU-kritiska kryssobjekt. Det finns också en intressant enkätundersökning av riksdagskandidaterna, som kan läsas på www.eurofraganivalet.blogspot.com.

Jag är själv EU-kritiker och naturligtvis glad över att finnas med på listan. Vi vet ju att främst Folkpartiet agerar för att driva fram en ny folkomröstning om krona eller euro och då är det förstås mycket viktigt att det finns tydliga och konsekventa EMU-motståndare i Sveriges riksdag. Det är något att tänka på innan man går till valurnan.

För min del ser jag för närvarande ingen som helst anledning att ta upp eurofrågan. Utvecklingen sedan folkomröstningen 2003 har visat på värdet att ha en egen valuta och en riksbank som kan sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi. Medan euron är i djup kris har Sverige den starkaste ekonomin inom EU. Att det i detta läge ändå finns röster som vill skrota kronan är svårbegripligt. Likaså är det obegripligt att den så viktiga eurofrågan överhuvudtaget knappast märks i valrörelsen – hittills.