Centerhistoria 1: Det började med en tidning

Jag har länge intresserat mig för Bondeförbundets/Centerpartiets historia och skrivit en hel del genom åren. Framöver kommer jag att publicera texter med detta ämna här på hemsidan. Den första kommer här:

Under det första decenniet efter sekelskiftet 1900 ökade frustrationen bland Sveriges bönder. Trots att bönderna fortfarande utgjorde den i särklass största samhällsgruppen upplevde de att deras politiska inflytande minskade. Lantmannapartiet, som var starkt under några decennier efter representationsreformen 1866, var nu i upplösning och allt mer lierat med industrihögern. Många bönder hade också engagerat sig i de liberala och frisinnade partierna, men dessa partier dominerades av ”stadsradikaler”. Inte heller den framväxande socialdemokratin upplevdes som något alternativ för modernäringens utövare.

Västgötabonden Carl Berglund (bilden) på Gimmene gård utanför Falköping hörde till dem som upplevde splittringen i ”högerbönder” och mer liberala ”vänsterbönder” som ett stort problem. Själv hade han under några år representerat de frisinnade i landstinget i Skaraborgs län, men kommit fram till att det bästa vore att samla bönderna i ett parti. I den ”bondepolitik” som Berglund agiterade för fanns en dos romantik. Bönderna och landsbygden representerade viktiga samhällsvärden och måste därför ha en egen stark politisk representation. Jordbrukarna var ”landets kärna och märg”, som Bondeförbundet kan komma att understryka under decennier framöver. Fortsätt läsa

Konsumenterna vill ha mjölkkorna kvar

Landets kvarvarande mjölkbönder är hårt pressade ekonomiskt. Medan mellanhänderna – mejerier och handel – ser till att ta ut sina marginaler får mjölkproducenterna ta hela smällen när ekonomin kärvar. Det är fullständigt oacceptabelt.

En Icahandlare i Åre, Lars Ocklind, tog initiativ till att lägga på en krona och själv bidra med två per liter, pengar som går direkt till mjölkbönderna i närområdet. Kan man tänka sig; mjölkförsäljningen i Åreområdet har kraftigt ökat sedan det initiativet togs. Detta går bara att tolka som att konsumenterna är beredda att betala mer för mjölken för att mjölkkorna ska finnas kvar i våra bygder. Korna har stor betydelse inte bara för att vi ska få bra och nyttig mjölk utan också för att hålla landskapet öppet.  Fortsätt läsa

En rapport från min egen generation

 

Jag känner inte Eva Franchell även om hon gick på Journalisthögskolan i Stockholm samtidigt som jag. Hursomhelst hör hon idag till en av landets främsta ledarskribenter. Hennes alster kan läsas på Aftonbladets ledarsida.

Franchell är också författare. För ett par år sedan utkom hon med den mycket läsvärda boken Vänninan, som handlar om mordet på Anna Lindh och spelet i maktens korridorer. Eva Franchell arbetade bland annat under flera år som pressekreterare hos Lindh och var själv med vid det förfärliga mordet på utrikesministern.

Idag har jag läst Eva Franchells nya bok Partiet, en olycklig kärlekshistoria (Albert Bonniers förlag). Den handlar, som titeln säger, om författarinnans relationer till socialdemokraterna men är också en tidsskildring av hela den svenska samhällsutvecklingen från 1970-talet och framåt ur en samhällsmedveten journalists utgångspunkt. Jag känner igen mig i väldigt mycket i boken. Fortsätt läsa

Inspiration för framtiden

För 45 år sedan – 1967 – blev jag medlem i Huskvarna Centerklubb, en skolklubb inom Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF). Sedan dess har jag på olika sätt varit aktiv inom centerrörelsen, i Småland, i Stockholm och i Jämtland. Jag har känt en stor samhörighet med den decentralistiska gröna folkrörelsen – och min egen värdegrund lades under åren i CUF, den gröna ungdomsrörelsen.

Under senare år har jag känt mig mer främmande för delar av den politiska utvecklingen inom mitt parti – och det gäller särskilt ungdomsförbundet. Inom CUF, där marknadsliberala, för att inte säga högerliberala, åsikter blivit alltmer dominerande under senare år. Jag tror nämligen att det finns ett stort utrymme för ett grönt, decentralistiskt ungdomsförbund även på 2000-talet – och att det är CUF:s uppgift att fylla denna viktiga roll. Lyft fram den egna centergröna profilen tydligare. Den här inställningen kan kanske avfärdas med att det är en gammal förbundssekreterare (1981-84) som hänger sig åt nostalgi.

Fortsätt läsa

Ett högt spel om partiidentiteten

 

I Almedalen bjöd Annie Lööf in övriga partiledare inom Alliansen till sin hemby Maramö utanför Värnamo. Syftet var att diskutera hur allianssamarbetet ska kunna förnyas inför valet 2014. Till en början var responsen från de manliga partiledarkollegorna sval, men i lördags tackade statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt ja till inbjudan genom ett inlägg på DN Debatt.

Reinfeldt går långt i sitt inlägg när det gäller samordning av allianspartierna inför nästa val. Han vill ha gemensamma arbetsgrupper för att utveckla alliansens gemensamma politik, ett gemensamt valmanifest och dessutom en gemensam idéplattform. Dessutom föreslår han en valkommitté med ansvar för alliansens gemensamma valkampanj.

Detta är mycket långtgående förslag som – om de fullföljs – mer skulle ge bilden av ett gemensamt alliansparti än av fyra självständiga partier som går till val om två år. Det skulle vara fatalt särskilt för Kristdemokraterna och Centerpartiet. Fredrik Reinfeldt räknar säkert med att detta gynnar hans egna moderater, som ju kraftigt har stärkt sin position på övriga regeringspartiers bekostnad sedan regeringsskiftet 2006.

Fortsätt läsa

Lyssna till Görel Thurdin!

Just nu pågår något av mediadrev mot Annie Lööf, Centerpartiets ordförande sedan förra året. Partiets djupgående problem handlar emellertid inte i första hand om personfrågor – Annie gör så gott hon kan – utan mer om att partiet har klara identitetsproblem. Jag anser för min del att partiet måste finna tillbaka till sina gröna, decentralistiska rötter för att offensivt kunna gå framåt och åter växa sig starkt.

Den uppfattningen är jag inte ensam om. Görel Thurdin, miljöminister och vice partiordförande under 1990-talet har författat en intressant artikel som inlägg i Centerpartiets framtidsdiskussion, där hon uppmanar partiet att göra en ”u-sväng”. Hon menar att Centerpartiet ”behöver möta sin historia igen och fundera över vilka grundläggande värderingar det var som gjorde att partiet växte”. Det är lätt att instämma; den som inte är tryggt förankrad i sina rötter har svårt att möta framtiden på ett framgångsrikt sätt.

”Centerpartiet behöver ingen liberaliseringsvåg”, skriver Thurdin. ”Vi har varit frihetsälskande och det behöver inte alls jämställas med liberal. Frihet får ingen utan trygghet. Frihet för individen existerar inte för otrygga människor.” Fortsätt läsa

Växtkraft i Krokom

Befolkningen i Jämtlands län fortsätter att minska, i år med 211 personer till strax över 126 000 personer. Bland länets kommuner är det endast Krokom (+ 43 personer) och Östersund (+ 5 personer) som ökar.

För Krokom är siffran förhållandevis positiv. Kommunen har kunnat erbjuda bra boendemiljöer och bra service när det gäller skola och omsorg. Därför har fler, inte minst barnfamiljer, valt att bosätta sig i kommunen. Arbetet för att utveckla hela Krokoms vidsträckta kommun går vidare under parollen Vi gör plats för växtkraft. Fortsätt läsa

Den livsfarliga kärnkraften

Fukushimakatastrofen är inte över. Den som är intresserad av utvecklingen i Japan kan konstatera att den radioaktiva kontamineringen är omfattande och att konsekvenserna ännu inte är klarlagda. Enligt vissa forskare är olyckan allvarligare än Tjernobyl och Japan har till och med hanterat katastrofen sämre än vad Sovjetunionen gjorde. Måhända har vi bara sett början av haveriet i Fukushima.

Idag rapporterade forskare vid Ryukyouniversitetet i Okinawa att man har funnit att en fjärilsort som lever i Fukushimaområdet har börjat mutera. Direkt efter katastrofen hade tolv procent av fjärilarna missbildningar som mindre vingar och skadade ögon. I tredje generationen hade 34 procent drabbats och efter ett halvår var 52 procent av fjärilarna missbildade. Det är naturligtvis en mycket allvarlig varning; påverkas fjärilarna i så hög omfattning drabbas också annat liv – även människan. En energikälla som producerar radioaktivitet är helt enkelt livsfarlig inte bara för livet idag utan också för framtida generationer. Fortsätt läsa

OS – idrottsfest och långsiktig investering

De gångna OS-veckorna i London verkar leva upp till epitetet ”the best games ever” – och det säger mycket. Såväl sommar- som vinterspel har de senaste decennierna varit verkliga idrottsfester.

Vad som är mycket positivt med Londonspelen är att arrangörerna hela tiden har planerat långsiktigt. Dels har britterna använt OS för att långsiktigt rusta upp en tidigare nedgången del av huvudstaden, inte minst när det gäller infrastrukturen. Man har också varit noga med att inte dra på sig kostnader för anläggningar som inte kommer att vara fullt ut använda efter OS. Flera anläggningar monteras helt enkelt ned, flyttas eller säljs. Såväl simstadion som stora olympiastadion kan lätt krympas om de inte kommer att behövas fullt ut. Överhuvudtaget verkar OS-arrangörerna i London ha tänkt långsiktigt och satsat på ett hållbart koncept.

Fortsätt läsa

Viktigt diskutera och granska Riksbanken

Sedan några år tillbaka är jag ersättare i Riksbanksfullmäktige, utsedd av riksdagen. Det är ett mycket intressant uppdrag. Eftersom Riksbanken sedan länge är självständig och det är den sex personer starka direktionen som fastställer styrräntan utan politisk inblandning fungerar fullmäktige främst som ett kontrollorgan. De viktigaste besluten som tas i fullmäktige handlar om att utse ledamöterna i direktionen.

I riksbanksfullmäktige får vi ledamöter hursomhelst mycket intressant information om det ekonomiska läget och om hur resonemangen går bland direktörerna i direktionen. Även gentemot media och allmänhet är Riksbanksdirektionen mycket öppen med diskussionerna går. Därför är det ingen nyhet att det finns mycket tydliga åsiktsskillnader mellan ledamöterna. Medan fyra av direktionsledamöterna, med riksbankschefen Stefan Ingves i spetsen, anser att styrräntan i nuvarande läge bör ligga på 1,5 procent, anser två av ledamöterna, de båda vice riksbankscheferna Lars E O Svensson och Karolina Ekholm att räntan är alltför hög i nuvarande ekonomiska situation. Fortsätt läsa