Lyft fram Centerpartiets egen gröna identitet!

Det finns en del bra inslag i förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet, exempelvis att man lyfter fram miljön och kräver decentraliserade skattebaser. Men det finns också en rad ultraliberala förslag som känns främmande för Centerpartiet. Därför hoppas jag på en bred diskussion som kan korrigera detta.

Idag har Centerpartiets idéprogramgrupp presenterat sitt förslagEn hållbar framtid. Förslaget ska nu behandlas av partistyrelsen – med inspel från medlemmar och kretsar runt om i landet – varefter en extra stämma i slutet av mars ska fastställa den slutgiltiga texten. Jag fick idag möjlighet att kort kommentera förslaget i radions Studio Ett.

Det finns en del bra inslag i programförslaget, inte bara det utmärkta namnet En hållbar framtid. Främst uppskattar jag att gruppen har lyft fram miljö- och klimatpolitiken på ett framsynt sätt. Vettigt är också att man konstaterar att dagens tillväxtbegrepp måste kompletteras för att bli grönt och fungera i en begränsad värld. Vi har bara ett jordklot.

Ett annat positivt inslag är att idégruppen tydligt understryker vikten av att skattebaser ska decentraliseras. Jag tolkar detta som att man är beredd att mer offensivt än hittills arbeta för att exempelvis fastighetsbeskattningen på vattenkraftsanläggningar ska överföras från staten till berörda kommuner och regioner, där vattenkraften finns. Man kan också tänka sig en regional naturresursskatt på malm och skog, vilket Centerpartiet i Norrbotten har föreslagit. Fortsätt läsa

Centerhistoria 32: Budgetsanering och partiledarskifte

Vid valet 1994 återkom Socialdemokraterna som regeringsparti. Under de närmaste åren samarbetade Centerpartiet med regeringen om att sanera statsfinanserna. Det var ett tufft men viktigt arbete, som partiet i efterhand har all anledning att vara stolt över.

Under det rödgröna samarbetet om att få ordning på ekonomin var Olof Johansson Centerpartiet ordförande. Inför valet 1998 efterträddes han av Lennart Daléus (bilden), som när han valdes vid stämman i Sunne lanserade begreppet Den nya mitten.

Valet 1994 innebar att Socialdemokraternaåterkom i regeringsställning med Ingvar Carlsson som statsminister. Ny finansminister blev Göran Persson. Mycket återstod fortfarande att göra när det gällde att sanera statens ekonomi. Skuldkrisen i ekonomin var ännu inte övervunnen.

Centerpartiet med Olof Johansson i ledningen var berett att ta ansvar för landet och inledde förhandlingar med regeringen. I de förhandlingar som följde kom även gruppledaren i riksdagen Per-Ola Eriksson att spela en central roll. Resultatet blev att Socialdemokraterna och Centerpartiet våren 1995 inledde ett nära ekonomiskt-politiskt samarbete för att få bort budgetunderskotten och därmed ordning på statsfinanserna. Det var ett tufft men viktigt arbete. Fortsätt läsa

SCB-undersökningen: Nu krävs tydlighet av Centerpartiet

Den stora partisympatiundersökningen från SCB för november har presenterats idag. Några stora sensationer innehåller den inte. SCB bekräftar i stort läget i andra opinionsundersökningar.

Undersökningen visar Centerpartiets prekära läge i opinionen. Det är ju närmast absurt att det enda parti som verkligen står för att hela landet ska ges förutsättningar för utveckling ligger strax över riksdagsspärren. Bilden av partiet har under senare år blivit alltför otydlig. Partiets kärngrupper runt om i landet – och de är långt större än vad SCB-undersökningen ger uttryck för – känner inte igen sig när ledande företrädare använder en liberal retorik som många hänför till andra partier. De politiska motståndarna gör naturligtvis sitt för att måla upp en bild av att Centerpartiet har ”svikit landsbygden för Stureplan”. Vi som arbetar inom partiet vet att detta är en falsk bild, men vad ska väljare som främst är hänvisade till mediebilden tro? Fortsätt läsa

Centerhistoria 31: Ny regeringssamverkan och EG-oro

Efter valet 1991 inträdde Centerpartiet åter i regeringen, som nu leddes av den nye moderatledaren Carl Bildt. Mandatperioden kom att präglas dels av ekonomisk kris, dels av diskussionen om huruvida Sverige skulle söka om inträde i EG eller inte. Centerrörelsen var, liksom opinionen i övrigt, starkt delad i frågan.

Bilden: Centerledaren Olof Johansson utfrågas på CUF-stämman 1994 av journalisterna Håkan Larsson, Östersunds-Posten och Anders Ljunggren, Laholms tidning. Båda tidigare i ledningen för ungdomsförbundet CUF.

Kring 1990 rådde växande oro i ekonominoch därmed även i samhällsdebatten. Trots högkonjunktur var statsfinanserna i oordning. Hushållen skuldsatte sig i många fall över öronen genom att ta ”billiga” bostadslån och konsumera med hjälp av de allt mer spridda kreditkorten. Bakgrunden var att kreditmarknaden hade avreglerats och politiken visste ännu inte hur situationen skulle hanteras. Grunden för den ekonomiska krisen några år senare var lagd.

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen vände sig nu åt olika håll för att få majoritet för olika förslag och reformer. Även internt inom Ingvar Carlssons regering fanns tydliga spänningar, inte minst mellan Carlsson och finansministern Kjell Olof Feldt. I februari 1990 avgick regeringen sedan arbetsmarknadsministern Mona Sahlin föreslagit lönestopp och strejkförbud. Ett rosornas krig blossade upp. Fortsätt läsa

Centerhistoria 30: En brytningstid i parti och samhälle

1980-talet var en omvälvande tid i det svenska samhället, men också inom centerrörelsen. Thorbjörn Fälldin lämnade partiordförandeposten och följdes först av Karin Söder och därefter av Olof Johansson.

Miljö- och energifrågorna var viktiga, men även sociala frågor lyftes fram. En viktig fråga, där Centerpartiet vann framgång, var att matmomsen sänktes från 25 till 12 procent. På affischen vice partiordföranden Görel Thurdin med matkasse och krav på halverad matmoms.

I slutet av 1985 informerade valberedningensordförande Inge Pettersson Thorbjörn Fälldin om att man inte tänkte föreslå att han skulle omväljas som partiordförande vid stämman året därpå. Fälldin reagerade direkt, sammankallade en presskonferens och förklarade att han omgående lämnade sin post. Det var knappast vad valberedningen hade tänkt sig.

Förste vice ordföranden Karin Söder trädde in som tillförordnad ordförande, ett val som konfirmerades av partistämman i juni 1986. Därmed blev Karin Söder, som tidigare varit den första kvinnliga utrikesministern, också den första kvinnliga partiledaren i Sverige. Redan året därpå tvingades hon emellertid att lämna partiordförandeposten på grund av sjukdom. Hon efterträddes då av vice partiordföranden Olof Johansson. Fortsätt läsa

Centerhistoria 29: Arbete för jämlikhet mellan landsdelar och grupper

Efter ”partireformationen” i slutet av 1950-talet arbetade Centerpartiet aktivt för minskade klyftor mellan landsdelar och grupper i samhället. Decentralisering och fördjupad demokrati var centrala begrepp i centerpolitiken – som fick allt starkare stöd från väljarna, såväl i traditionella kärnområden på landsbygden som i storstadsområdena. Vid valet 1973 gav 25,1 procent av väljarna sitt stöd till Centerpartiet, som nu var ett av huvudalternativen i svensk politik.

Denna text bygger på en text som jag skrev till Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft, 2010.

Under 1960-talet ökade centraliseringenav det svenska samhället, en utveckling som förstärktes av den politik den socialdemokratiska regeringen förde. Denna utveckling utmanades allt mer av Centerpartiet. Decentralisering ställdes mot centralisering.

Redan kring 1960 drev Centerpartiet en mer aktiv och genomtänkt lokaliseringspolitik. I en partimotion från 1964 förklarade partiet att målsättningen är att skapa och upprätthålla ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet. Fortsätt läsa

Talvivaara – en naturkatastrof att ta lärdom av

-Vi hade hoppats så mycket på Talvivaaragruvan, men fick i stället en naturkatastrof i famnen.

Det är lätt att förstå förtvivlan hos kommunstyrelsens ordförande i Sotkamo, där Talvivaaragruvan ligger. En förtvivlan som säkert delas av övriga invånare i den glesbefolkade kommunen, som hade hoppats på inflyttning och ökade skatteintäkter. I stället är Sotkamo nu ”en slagen kommun”. Nu växer dessutom oron för att turismen kommer att drabbas av de enorma utsläppen av giftigt avfallsvatten.

Klart är att gruvbrytning i skiffer och med den metod som Talvivaara använder, höglakning, är mycket riskabel. De enorma avfallshögarna måste täckas och de stora dammarna med giftigt vatten får inte läcka. I praktiken är det i längden en omöjlig uppgift. Nu förgiftas de omgivande vattensystemen av utsläpp av sulfat, nickel, uran, arsenik och kadmium – och säkerligen en del andra ämnen.

I Helsingfors har idag hundratals människor demonstrerat för att gruvan i Talvivaara ska stängas. Det förefaller vara den rätta slutsatsen, även om gruvföretaget hävdar att det är mer miljövänligt (!) att fortsätta brytningen. Klart är att Finland har fått en miljökatastrof som kräver klarsyn när det gäller vilka slutsatser som ska dras. Fortsätt läsa

Centerhistoria 28: Nils Larsson i Tullus, en radikal bondepolitiker

Den här texten handlar om en radikal centerpartist före Bondeförbundet/Centerpartiet. Nils Larsson i Tullus, jämtländsk bonde och bondeståndets siste talman spelade en viktig roll i reformeringen av det svenska samhället mellan 1850 och 1890. Han var med och lade grunden för Sveriges ”gyllene sekel” mellan 1870 och 1970, då landet utvecklades från ett fattigt land i Europas utkant till ett av världens främsta välfärdsländer.

Den här texten har tidigare publicerats i En bok till Thorbjörn 2008 och är en sammanfattning av min bok Frihetskämpen från Tullus 2006.

Svenska bönder har genom århundradena haften förhållandevis fri ställning. När ”yrkeskollegorna” på andra håll i Europa var livegna kunde de svenska bönderna sända egna representanter till riksdagen. Därifrån var det ändå ett långt steg till att en bonde skulle få vara med och leda landet.

Först 1905 tog den förste bonden plats i regeringen, vid kungens bord, Alfred Petersson i Påboda. Under några sommarmånader 1936 kunde skånebonden Axel Pehrsson Bramstorp som statsminister leda landets regering – och ytterligare 40 år senare, 1976, blev Thorbjörn Fälldin från Ångermanland regeringsbildare för en mer långvarig regering än Bramstorps ”semesterregering”.

Det finns emellertid en bonde som spelade en nyckelroll i svensk politik under en tidigare omvälvande period, nämligen Nils Larsson i Tullus. Denne jämtländske bonde var en aktiv pådrivare i liberal riktning under reformperioden decennierna efter 1850 då grunden lades till Sveriges ”gyllene sekel”. Under det århundrade som följde efter 1870 omvandlades Sverige från ett fattigt land i Europas utkant till ett mönsterland i välfärd. Fortsätt läsa

Dra slutsatser av Talvivaara!

I östra Finland pågår en utveckling som riskerar att leda till en omfattande miljökatastrof. Gruvan i Talvivaara, Sotkamo kommun, läcker sedan en tid tillbaka stora mängder giftigt avloppsvatten. Sulfat, nickel, uran och kadmium förorenar vattnen i omgivningarna. Sjöarna i närområdet är nu, enligt miljöexperter, så salta att syreförhållandena är totalt förändrade.

Vid Talvivaaragruvan finkrossas den skiffer som bryts för att man ska kunna laka ur mineralerna. Huvudprodukten är nickel, men snart tänker gruvföretaget även börja utvinna uran. Verksamheten resulterar i gigantiska mängder avfall och stora dammar med giftigt avfallsvatten. Dammar som kan brista och, som nu, förorena omgivningen. Under den gångna veckan har tusentals kubikmeter avfallsvatten i timmen forsat ut i omgivningarna.

Fortsätt läsa

Centerhistoria 27: Internationellt nätverk för gröna centerpartier

I samband med murens fall 1989 var vi flera centerpartister som aktivt arbetade för att bygga relationer till de nya gröna centerpartier som växte fram i Central- och Östeuropa. Själv hade jag omfattande kontakter med det återupprättade PSL i Polen, världens äldsta centerparti.

Med Pär Granstedt som drivande kraft byggdes nätverket International Network of Centre Parties (INC) upp. Nätverket hade stor betydelse under 1990-talet, men efter sekelskiftet somnade samarbetet successivt in. Partierna valde att lägga kraften på samarbete inom andra internationaler, främst den liberala och kristdemokratiska. Själv anser jag emellertid att det är dags att återuppväcka samarbetet mellan de centergröna, decentralistiska partierna. Vem tar initiativet?

Bilden: Jaroslaw Kalinowski, partiledare för PSL kring sekelskiftet 2000 och pådrivare för att återupprätta Gröna internationalen. Han var en av huvudtalarna vid centerstämman i Skövde 2000 och är idag Europaparlamentariker. Texten bygger på ett kapitel i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Efter murens fall 1989 ökade den politiska mångfalden snabbt i de nya demokratierna i Central- och Östeuropa – och därmed även engagemanget för utvecklingen där från västliga politiker. Önskan om att ge starthjälp till de nya demokratierna gick hand i hand med önskan om att sprida egna politiska tankar och ge sina respektive partier en bredare internationell plattform.

Centerpartiet i Sverige såg tidigt de nya möjligheterna. Kontakt togs med personer och partier i Central- och Östeuropa som såg centerpartierna i Norden som sina ideologiska släktingar. Ofta var de efterföljare till mellankrigstidens gröna centerpartier. Snart uppstod ett nätverk med partier, såväl med som utan agrar bakgrund. Fortsätt läsa