Onödiga, men väntade, turer efter valet i Polen

Som väntat har partiet ”Lag och rättvisa”, PiS, svårt att acceptera nederlaget i det polska valet den 15 oktober. Presidenten, Andrzej Duda, med bakgrund PiS, har utsett den nuvarande premiärministern Mateusz Morawiecki till regeringsbildare. Motiveringen är att PiS blev största enskilda parti, men alla – även presidenten – vet att mycket väl att Morawiecki inte kan samla en majoritet.

De tre valallianserna Medborgarkoalitionen, Tredje vägen och Nya Vänstern har efter valet bekräftat att de kommer att bilda en gemensam regering med Donald Tusk som premiärminister. Tillsammans har dessa valallianser 248 mandat av 460 i sejmen, medan PiS har 194. Även om PiS skulle gå i koalition med Konfederationen ännu längre ut på högerkanten kan man inte samla mer än 212 mandat.

Bilden: Mandatfördelningen i sejmen efter valet 15 oktober. (Från Notes from Poland)

Att PiS är nervösa över att få lämna makten är uppenbart. Före valet utmålade partiets ledare Jaroslaw Kaczynski oppositionspartierna som ”landsförrädare”, efter valet förklarar man sig beredda att bilda regering med vilka partier som helst för att få sitta kvar i regeringskontoren. Det har också förekommit försök att ”köpa över” enskilda ledamöter. Av allt att döma har dessa försök som väl är inte gett några resultat. Vad som pågår är onödiga, men väntade, turer från PiS, som uppenbarligen har svårt att acceptera att partiet inte längre har väljarnas stöd att styra landet.

Bilden: Centerledaren Wladyslaw Kosniak-Kamysz och Marek Sawicki, tillträdande seniormarskalk, när jag träffade dem för några år sedan.

På måndag, den 13 november, samlas den nyvalda sejmen. Förhoppningsvis blir det redan då klart att Morawiecki inte kan bilda regering och uppdraget går vidare till Donald Tusk. Förmodligen kommer detta dock att dröja några veckor. Vad jag förstår har den nya majoriteten hursomhelst kommit långt i förhandlingarna om både politik och fördelningen av ministerposterna. En ny regering kan därför förhoppningsvis tillträda ganska snart. Fortsätt läsa

Regeringen spårar ur i blind kärnkraftstro

Länstidningen 8 november 2023
Hudiksvalls tidning 9 november 2023
Jämtlands tidning 9 november 2023
Östersunds-Posten 10 november 2023
Tidöregeringen vill se ett ”snabbspår” för ny kärnkraft. Det förklarade energiminister Ebba Busch och klimatminister Romina Pourmokhtari när man nyligen tillsatte en utredning för att ta reda på hur detta ska gå till. Att ifrågasätta om kärnkraft är en hållbar lösning för framtiden finns uppenbarligen inte på kartan. Regeringen sitter fast i blind kärnkraftstro.

I verkligheten är mer kärnkraft en dålig lösning. Tar man hänsyn till kärnbränslekedjan från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet finns alla risker och problem kvar. Sanningen är att kärnkraft varken är förnybar, fossilfri eller en grön energikälla.

I början av 1970-talet lyfte professorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén fram kärnkraftens risker. Från att ha varit entusiastisk förespråkare för atomkraft, som det hette då, blev han under sina studier allt mer kritisk. Alvén pekade särskilt på risken för kärnvapenspridning. Han betecknade kärnkraft och kärnvapen som ”siamesiska tvillingar”.

Bild: Under 1970-talet genomförde centerrörelsen flera omfattande studiekampanjer om kärnkraft. Resultatet blev en mycket stark opinion mot kärnkraft. Bland annat genomfördes namninsamling, Budkaveln går. Här ser vi CUF-ordföranden Anders Ljunggren, centerordföranden Thorbjörn Fälldin och CKF-ordföranden Anna Lisa Nilsson.

Efter Hannes Alfvéns tal på centerstämman i Luleå 1973 växte kärnkraftsmotståndet i hela samhället. Men insikten kom inte automatiskt. Informationskampanjer med tusentals möten och studiecirklar genomfördes. Samtliga tre linjer i folkomröstningen 1980 förespråkade faktiskt en avveckling av kärnkraften.

Idag låter det annorlunda. Partierna i regeringsunderlaget försöker ge intryck av att mer kärnkraft, fler reaktorer, är nödvändiga för att klara energiutmaningarna. Även de mer kärnkraftskritiska partierna i oppositionen verkar darra på manschetten och håller öppet för fler reaktorer. Vi behöver uppenbarligen även idag studiecirklar för mer kunskap. Fortsätt läsa

Epokskifte i Polen – väljarna sa ifrån!

I en orolig, alltmer auktoritär, omvärld är söndagens valresultat i Polen ett ljus i mörkret, ett epokskifte. Med bred marginal sa väljarna ifrån att de inte vill följa ”Lag och rättvisa”, PiS, vidare på vägen mot centralisering och avdemokratisering. Valdeltagandet var högt, närmare 75 procent, långt mer än vid tidigare val.

Den demokratiska oppositionen Medborgaralliansen, Tredje vägen (PSL och Polska2050) och Vänstern (Lewica), som i god tid före valet enades om att bilda regering om de fick väljarnas förtroende, fick en klar majoritet i parlamentets båda kamrar. I valet till senaten, som väljs i enmanskretsar och där oppositionen enats om gemensamma kandidater, fick man 66 av kammarens 100 mandat. I valet till andra kammaren, sejmen, fick de demokratiska allianserna 248 av de 460 mandaten.

Bild: Köerna var långa utanför vallokalerna. Större valdeltagande än någon gång sedan kommunismens fall 1989.

Frågan är hur president Andrzej Duda, knuten till PiS, kommer att agera. Det har spekulerats i att han som förste regeringsbildare kommer att utse den nuvarande premiärministern Mateusz Morawiecki med hänvisning till att PiS är största parti. Detta trots att alla vet att Morawiecki inte kan samla en majoritet. Resultatet skulle kunna bli osäkerhet och diverse turer månader framöver – vilket varken Polen eller omvärlden har råd med. Fortsätt läsa

Inspiration från de gröna rötterna kan ge Centerpartiet nödvändig nystart

Yngve och jag lyfter Gustaf Jonnergård inför centerstämman i Örebro. Hos honom finns inspiration för framtiden att hämta!
Just nu pågår Centerpartiets nystart efter det föga framgångsrika valet förra året. Partistämman i Örebro, där tre viktiga program och många motioner kommer att behandlas, får stor betydelse i denna process. Av programförslagen kan vi konstatera att partiet tydligt lyfter sina traditionella profilfrågor, landsbygden och miljön. Back to basi(c)s – och det är en riktig prioritering i dagens utsatta läge.

 För att möta framtiden kan Centerpartiet hämta inspiration från sina gröna rötter. Mellan 1950- och 1970-talen gjorde partiet uppseendeväckande framgångar. Väljarstödet växte från nio procent 1956 till över 25 procent 1973. Partiet utvecklades såväl idémässigt som breddades kraftigt. Stödet bland de traditionella väljargrupperna på landsbygden växte samtidigt som partiet vann stort stöd även i städerna. Det finns utan tvekan mycket att lära för dagens centerpartister.

Under vårt arbete med biografin över Gustaf Jonnergård, partisekreterare under den unika framgångsperioden, har vi konstaterat att denne ideologiske tänkare spelade en nyckelroll i nära samspel med partiordföranden Gunnar Hedlund. Klart är också att den starka folkrörelseorganisationen runt om i landet hade stor betydelse för framgångarna.

Redan från starten för mer än hundra år sedan betecknade Bondeförbundet sig som ett centerparti, ett alternativ till såväl höger som vänster. Under 1940-talet inspirerades Bondeförbundet av sitt finska systerparti att markera sin mittenposition som ”tredje vägen”. Från denna utgångspunkt arbetade Jonnergård vidare när han i början av 1950-talet blev partisekreterare. Fortsätt läsa

Om inte om hade varit…

Just nu pågår Centerpartiets medlemsomröstning inför valet till Europaparlamentsvalet nästa år. Jag hoppas att många deltar i omröstningen och vi får en stark lista med duktiga kandidater som står för grön, decentralistisk politik under de kommande åren.

Samtidigt påminns jag om när jag själv var ganska nära att få ta plats i detta parlament i Bryssel/Strasbourg. Inför valet 2009 ställde jag nämligen upp som kandidat i medlemsomröstningen och fick ett starkt stöd. Det kändes bra och var beredd att satsa. Jag såg mig som en konstruktiv EU-kritiker, som var beredd att arbeta för ett nära europeiskt samarbete när det gäller gränsöverskridande frågor som handel, miljö och brottsbekämpning. Däremot var jag – och är fortfarande – motståndare till att göra EU till ett alltmer centraliserat statsbygge.

Bild: De fem ”toppkandidaterna” i valet till Europaparlamentet 2009. Från vänster: Kent Johansson, Abir Al-Sahlani, Lena Ek, Marie Wickberg och Håkan Larsson.

Jag sattes högt upp på listan av valberedningen. Vid förtroenderådet i Norrköping i slutet av 2008 skulle listan fastställas. Då gick Centerkvinnornas dåvarande ordförande (Gunilla Hjelm) upp i talarstolen och argumenterade för att flytta ned mig på listan eftersom en kandidat som ”vill gå baklänges in i framtiden” inte borde stå så högt upp. Hon menade alltså att jag var alltför EU-kritisk. Hjelm lyckades övertala en majoritet av ombuden om att flytta ned mig till femte plats. Fortsätt läsa

Avgörande tid i Polen

Den 15 oktober är det val såväl till senaten som sejmen i Polen. Samtidigt tänker den styrande högernationella PiS-regeringen genomföra en rad tillrättalagda folkomröstningar. Att man gör detta grundar sig utan tvekan på att PiS (”Lag och rättvisa”) med dess ”starke man” Kaczynski i spetsen känner oro för att de demokratiska partierna ska lyckas försätta hans regering i opposition. Opinionsundersökningarna tyder på att detta är fullt möjligt. Dessutom allierar PiS sig med partier och grupper ännu längre till höger.

I valet till sejmen (parlamentets underhus) med 460 ledamöter ställer partier upp var för sig eller i koalitioner. Det största demokratiska partiet Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO) med Donald Tusk i ledningen samarbetar med flera mindre partier. PSL, Polska folkrörelsepartiet (Polskie Stronnictwo Ludowe, PSL), världens äldsta gröna centerparti, har bildat valallians med det nya centerpartiet Polska2050 under parollen ”den tredje vägen” (Trzecia Droga). Dessutom finns Nya Vänstern (Nowa Lewica) och några andra partier på vänsterkanten.

Förhoppningen är att dessa partier tillsammans ska kunna samla stöd från en majoritet av väljarna för att försätta det högernationella PiS i opposition. Att PSL och Polska250 har bildat en mittenallians kan få avgörande betydelse för att detta ska lyckas. PSL:s ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz och Polska250:s Szymon Holwnia kan förhoppningsvis leda sina partier till en framgång för Tredje vägen. Fortsätt läsa

Nya hot om uranbrytning i Storsjöbygden

Länstidningen 30 maj 2023
Östersunds-Posten 31 maj 2023
För fem år sedan, 2018, förbjöds uranbrytning i Sverige. Det var inte minst en framgång för våra bygder. Några år tidigare hade nämligen kommunerna runt Storsjön – Åre, Berg, Krokom och Östersund – enats om att säga nej till uranbrytning i Oviken. Även regionen sa i politisk enighet nej till gruvplanerna.

Nu är hotet om uranbrytning tillbaka. Tidöpartierna är nämligen överens om att upphäva förbudet. Något som kan tyckas logiskt om man, som högerregeringen vill, ensidigt ska prioritera en kraftig satsning på ny kärnkraft.

I Västergötland har en mängd föreningar – från Hela Sverige ska leva, SNF och LRF till en lokal svampförening – samlats bakom kravet om stopp för alla planer på uranbrytning. Där finns Ranstadsgruvan, som en gång startades för att Sverige skulle få uran till egna atomvapen och senare till svenska reaktorer. Miljökonsekvenserna blev snart uppenbara och motståndet växte fram. I maj 1976 arrangerades exempelvis en gigantisk manifestation med mer än 25 000 deltagare. Planerna på stora dagbrott i området skrotades. Fortsätt läsa

Att förneka kärnkraftens risker kan sluta illa

Östersunds-Posten 15 maj 2023
Länstidningen 8 maj 2023
Skånska Dagbladet 21 maj 2023
Det är bra att även regeringen börjar inse att havsbaserad vindkraft är en viktig energikälla för framtiden. Även om Sverigedemokraterna verkar sura. En utredning för att undersöka hur projekt och tillstånd kan skyndas på ska i varje fall tillsättas. Sverige ligger långt efter övriga länder kring Nordsjön så det finns en del att göra.

Allvarligt är annars att regeringen och dess stödparti har stirrat sig blinda på ny kärnkraft som den viktigaste lösningen för framtida energibehov. På detta område är man beredda att satsa hundratals miljarder kronor i kreditgarantier samtidigt som man kräver att kraftbolagen ska finansiera ledningarna till nya havsbaserade vindparker.

Kärnkraften borde höra till det förflutna. Ska man satsa på nya reaktorer är det nödvändigt att förtränga eller förneka riskerna och problemen med denna energikälla. Något som regeringspartierna med stödparti uppenbarligen sysslar med. Inte heller de små reaktorerna – SMR (Små Modulära Reaktorer) – som man ofta drömmer om minskar riskerna. I över 20 kommuner öppnar högerföreträdare ändå för att lokalisera en SMR-reaktor… Fortsätt läsa

Spännande centersamarbete i Polen

Det händer mycket intressant i politiken i vårt grannland söder om Östersjön, Polen, vilket våra medier sällan uppmärksammar. Ett på många sätt avgörande val till det polska parlamentet, sejmen väntar under hösten, ett val som i hög grad handlar om rättsstatens – och därmed demokratins – fulla återupprättande. Något som kräver att den demokratiska oppositionen får väljarnas stöd att överta makten från det högerauktoritära partiet PiS (”Lag och rättvisa”).

Nyligen kom de två centerpartierna PSL och Polska2050 överens om att gemensamt möta väljarna i valet i en allians. Blir samarbetet framgångsrikt kan det bli avgörande för att bryta PiS-regeringens styre. Intressant är att Polens äldsta centerparti det agrardemokratiska PSL, grundat 1895, och landets nyaste centerparti, det endast ett par år gamla Polska2050, kunnat enas om ett gemensamt program. Samarbetet är en koalition mellan den äldsta och den yngsta politiska rörelsen i Polen.

Bild: Polens äldsta parti PSL och gått i valallians med Polens yngsta parti Polska2050. Men båda är gröna centerpartier, en ”tredje kraft”, och har funnit att man tillsammans kan bli starkare än var för sig.  På bilden de båda partiordförandena Kosiniak-Kamysz och Holownia.

Uppenbarligen har de båda partiordförandena Wladyslaw Kosniak-Kamysz och Szymon Holownia har funnit varandra under de långvariga förhandlingarna under våren. Även om man går till val på gemensamma listor understryks att partierna inte kommer att slås samman. Det har också funnits kritiska röster inom båda partierna, som argumenterat emot det nära samarbetet. Vi får hoppas att deras varningar inte har någon allvarlig grund.

Tidigare har det diskuterats att hela den demokratiska oppositionen, där även det största oppositionspartiet Medborgarplattformen (PO) med Donald Tusk i ledningen och vänsterpartiet Lewica ingår, skulle gå till val med gemensamma listor för att med full kraft kunna utmana PiS (”Lag och rättvisa”). Om detta skulle vara en framgångsrik strategi har det funnits olika uppfattningar om. Centerpartierna har inte känt sig helt bekväma med att riskera att hamna i skuggan av Medborgarplattformen och har alltså nu enats om en valallians, en ”tredje väg” som man uttrycker saken. Fortsätt läsa

Lär av historien för att gå framåt!

Lagom till Centerpartiets extrastämma i Helsingborg den 2 februari är det boksläpp av boken ”Gustaf Jonnergård, Sveriges ´längste´ partisekreterare (Ekerlids förlag). Yngve Sunesson och jag har varit redaktörer för den biografiska antologin om denne nyckelperson i centerrörelsens utveckling. Övriga författare i antologin är Hans Albin Larsson, Thomas Korsfeldt, B Ingemar Nilsson och John Dale.

Jag hoppas att den nya partiledningen, liksom centerrörelsen i övrigt, kan hämta inspiration från de unika framgångsåren då Jonnergård var ideologen och det var Gunnar Hedlund som framförde centerbudskapet byggt på decentralisering och miljöansvar.

Boken kommer att kunna köpas i bokhandeln eller beställas från Adlibris eller Bokus. Lägger nedan in ett inlägg som Yngve och jag har skrivit och skickat till centertidningar runt om i landet.

—————————————
Centerpartiet befinner sig i ett avgörande skede. Ska partiet kunna återvinna en nyckelroll mitt i det politiska landskapet? Hur kommer det sig egentligen att partiet förlorade stöd bland kärngrupperna på landsbygden trots att partiet i sak fortfarande står för en decentralistisk politik för utveckling av hela landet?

Detta är frågor som den valanalys som ska presenteras inom kort förhoppningsvis kan ge svar på. Men först ska en ny partiledning väljas vid extrastämman den 2 februari. En ledning som får till uppgift att leda partiets nystart utifrån slutsatserna i valanalysen. Fortsätt läsa