Att ta ansvar för landet

Bilden: Axel Pehrsson i Bramstorp och Bondeförbundet hade 1933 modet att göra upp med Per Albin Hansson och Socialdemokraterna, den så kallade kohandeln, krisuppgörelsen. Det ogillades i hög grad av högerkrafterna, men efteråt kan vi konstatera abramstorp-och-per-albin2tt uppgörelsen stärkte den ännu sköra demokratin och lade en stabil grund för folkhemmet, det svenska välfärdssamhället.
Av detta kan vi lära att det inte sällan krävs mod för att ta ansvar för landet, men att det gäller att agera när det är nödvändigt.

Det politiska spelet upptar för närvarande en stor del av tiden för såväl ledande politiker som för media. Vem ska samarbeta med vem – och vem ska inte samarbeta med vem…

Spelteorier kan förvisso vara intressanta, men sakpolitiken är viktigare. Det är den, politikens innehåll, som lägger grunden för vilka samarbeten som är möjliga. Vi måste också fråga oss hur vi på bästa sätt tar ansvar för landet i den tid av osäkerhet inför framtiden som vi lever i nu. Då gäller det att försöka enas brett över partigränserna om vad som behöver göras och om hur landet ska styras.

Om ett och ett halvt år går svenska folket till val och väljer sina företrädare för den kommande mandatperioden. Utifrån väljarnas röster på valdagen kan Sverige förhoppningsvis få en stark regering, helst med stöd av en majoritet av riksdagens ledamöter. Tycker vi att detta är viktigt är det oklokt att redan nu stänga dörrar för tänkbara koalitioner.

Jag delar uppfattningen att en ny regering inte bör vara beroende av Sverigedemokraternas välvilja. En handlingskraftig regering bör i stället om möjligt bildas i politikens centrum och då håller inte dagens närmast cementerade blocktänkande. Visst kan man drömma om att de fyra allianspartierna får egen majoritet i det kommande valet, men att drömmen ska bli verklighet är inte särskilt troligt. Inte heller tyder mycket på att dagens rödgröna konstellation kommer att kunna bilda den starka regering landet är i behov av. Ur allianspartiernas synvinkel vore det heller inte särskilt välbetänkt att låta socialdemokrater och miljöpartister regera vidare på Vänsterpartiets villkor. Fortsätt läsa

Ge kommunen vetorätt mot prospektering i alunskiffer!

Länstidningen

Östersunds-Posten

Just när vi hoppades att uranjakten i Storsjöbygden var över kommer nya oroande signaler. Continental Precious Minerals (CPM) har överlåtit sina tolv undersökningstillstånd i Oviken till ett annat kanadensiskt bolag, EU Energy Corp. Bergsstaten har gett sitt godkännande. Beslutet har glädjande nog överklagats, men tyvärr tyder föga på att överlåtelsen kommer att stoppas.

Sverige har öppnat sin berggrund för prospekteringsbolag från hela världen. Till sin hjälp har de SGU:s mineralinformationskontor i Malå, där borrkärnor från tusentals prospekteringar runt om i landet. Syftet kan tyckas gott; om många företag letar brytningsvärda mineraltillgångar kan fler gruvor bli verklighet.

I det nuvarande systemet finns emellertid ett problem, nämligen att det i praktiken inte finns något lokalt inflytandet på prospekteringsstadiet. Den berörda kommunen kan inte göra mycket om ett företag har fått klartecken från Bergsstaten. När det är dags för brytning kan kommunen inlägga veto, men bara om det handlar om uran. Fortsätt läsa

Inlandet lika viktigt som Stockholm

Dagens samhälle: Kolonialt skarmavbild-2016-11-09-kl-13-49-06tänkande kring Inlandets resurser

Bilden: Om kartan hade sett ut så här skulle norra Sverige haft en helt annan situation än idag – och fått en rättmätig del av de värden i form av vattenkraft och andra naturresurser man levererar. Bra som tankeexperiment för att inse att en annan politik är möjlig.

Med all rätt applåderas Landsbygdskommitténs slutbetänkande från många håll. Det är en framgång att företrädare för samtliga riksdagspartier har enats om 75 förslag för en ”sammanhållen landsbygdspolitik”. Genomförs dessa förslag tar vi viktiga steg mot mer likvärdiga förutsättningar i hela landet.

Ändå fattas en viktig fråga. Det är fortfarande centralmaktens perspektiv som dominerar ett centralt område. Skogslänen levererar enorma värden i form av naturresurser som vattenkraft, skog och mineraler, men mycket lite av dessa rikedomar stannar lokalt och regionalt. I grunden ett utslag av ett kolonialt tänkande i huvudstaden med rötter långt tillbaka.

Enbart fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar uppgår årligen till 5,4 miljarder kronor. Allt går till statskassan. Lägg till detta övrig energibeskattning. Endast mellan 110 och 120 miljoner kronor stannar i de bygder som släppt till sina forsar. Även om fastighetsskatten på vattenkraft, enligt Energiuppgörelsen, kommer att sänkas borde en regionalisering funnits med i betänkandet. Fortsätt läsa

Nordens tid är nu!

Östersunds-Posten

Länstidningen

”Nordens tid er nå” är Dagfinn nordenHøybråtens paroll. Generalsekreteraren i Nordiska ministerrådet har rätt, förutsättningarna för att lyfta Norden som samarbetsprojekt är bättre än på länge. Dessutom viktigt i ett läge då framtiden ter sig osäker. Vad USA:s nye president kommer att hitta på kan vi ännu bara spekulera om. Att EU befinner sig i en allt djupare kris sprider också osäkerhet.

På tröskeln till 2017 kan vi dock vara ganska säkra på att ett starkare Norden skulle medverka till ökad stabilitet inte bara i norra Europa utan även globalt. Tillsammans kan länderna spela en större roll än var för sig.

”Målet er at Norden skal vaere verdens mest integrerte region”, skriver generalsekreterare Høybråten. Men ska regeringarna ta ansvar för att göra verklighet av visionen krävs även att den folkliga opinionen mobiliseras.

Fortsätt läsa

Vi slapp storregionen – nu måste vi satsa på samarbete!

ÖP 27 november 2016

Bilden: Region Jämtland Härjedalen är en till ytan stor region. Att slå samman denna med hela den övriga delen av norra Sverige skulle innebära enormt avstånd geografiskt och demokratiskt. Glädjande nog blev det också stopp för detta centralistiska förslag.

Det blir inget Stornorrland. I Skärmavbild 2016-06-21 kl. 14.59.29varje fall inte under överskådlig tid. Vi är många som är glada över att vårt län inte reduceras till en perifer inlandsdel av en jätteregion som skulle omfatta mer än halva landets yta.

Jag är fortfarande förvånad över hur förespråkarna för storregion kunde lägga sig så platt för de centrala direktiven när de mycket väl visste att frågan inte var förankrad bland medborgarna.
Samtidigt hoppas jag att vi nu kan lägga denna föga konstruktiva diskussion bakom oss.

En storregion hade inte löst de stora utmaningar vi står inför. När kartritandet har lagts åt sidan bör vi koncentrera oss på att konstruktivt möta de problem som måste lösas.
Kanske är det läge att följa uppmaningen från Centerpartiets distriktsstämma förra året. Ombuden, församlade i Käloms bygdegård, slog då fast att det är ”dags för samarbete över partigränserna i länet”. Fortsätt läsa

En utmärkt julklapp även i år!

Inför förra julen kom min bokbokomslag ”Grön Politik för Det Goda Livet”. Den är fortfarande aktuell och läsvärd för alla som vill lära mer om Centerpartiets och andra agrardemokratiska partiers historia och idégrund. Ta därför chansen att läsa den själv eller ge den som julklapp till någon du tror är intresserad.

Det finns fortfarande böcker kvar. I år har vi det speciella julpriset 150 kr per bok, inklusive frakt. Swisha gärna till 070-2667262.

God Jul och Gott Nytt År!

Fantastisk centerframgång i Litauens parlamentsval

Från vårt grannland på andra skarmavbild-2016-10-31-kl-17-45-49sidan Östersjön, Litauen, nås jag av en glädjande nyhet; landets gröna centerparti LVZS, ”Unionen av bönder och gröna” har fått ett enormt gensvar från landets väljare. Från att ha haft en ledamot i landets parlament, seimas, i valet 2012 får partiet nu hela 56 platser – och blir det största partiet. I procent ökade LVZS med 18,40 procent till 22,45 procent.

Av allt att döma får partiordföranden Ramunas Karbauskis nu president Dalia Grybauskaitės uppdrag att bilda regering. Enligt kännaren av baltisk politik Enn Kokk verkar partiet hålla öppet åt såväl höger som vänster i de kommande regeringsförhandlingarna.

Fortsätt läsa

Varför ingen diskussion om Cetaavtalet i Sverige?

I helgen skrevs ”frihandelsavtalet”ceta Ceta mellan EU och Kanada under i Bryssel. Glada herrar – kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, Kanadas premiärminister Justin Trudeau och rådsordföranden Donald Tusk – poserar på bilderna från den högtidliga ceremonin.

Är det då ett bra avtal? Faktum är att jag inte vet. Diskussionen i Sverige har varit miserabel. I detta land, till skillnad från i många andra EU-länder, applåderas närmast reflexmässigt nämligen allt som betecknas som ”frihandel”. Den som ifrågasätter och kritiserar stämplas lätt som ”protektionist”.

Att Ceta mer handlar om regelverk och standarder, liksom om att företag ska kunna stämma länder om de anser att deras intressen skadas (ISDS), kommer sällan fram i svensk debatt. Tullarna är ju redan avskaffade eller mycket låga. Fortsätt läsa

Tankar 35 år efter U137:s grundstötning

Hela 35 år har gått sedan skarmavbild-2016-10-27-kl-08-51-15den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Gåsefjärden vid inloppet till Karlskrona. Sverige har knappast varit närmare en militär konfrontation med stormakten i öster som dessa oktoberdagar. Statsminister Fälldin stod fast och uttalade sina bevingade ord ”Håll gränsen!”.

När detta hände befann jag mig på SSU:s kursgård Bommersvik i Sörmland. Jag arbetade för Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL), som var ungdomsorganisationernas samarbetsorganisation i internationella frågor. I oktober 1981 arrangerade vi en konferens, förlagd till Bommersvik, inom det all-europeiska samarbete som då pågick. Vid de här konferenserna deltog företrädare för alla viktiga ideologiska inriktningar, från de officiella kommuniststyrda ungdomsorganisationerna i öst över socialdemokratiska, liberala och centerinriktade organisationer till högerns unga. Nästan alla europeiska länder, i väst såväl som i öst, var representerade.
Fortsätt läsa

Mörka moln över framgångens Polen

Bilder:
1. Bredvid Kulturpalatset, Stalins ”gåva” till polska folket, växer nya moderna skyskrapor upp.

2. Vid vårt besök i parlamentet, sejmen, träffade vi från PSL förre jordbruksministern Marek Sawicki och nye partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz (35-årig läkare från Krakow). På bilden även Håkan Larsson, Andrzej Mroz tolk och kontaktman, liksom Andrzejs dotter Karolina som studerar psykologi vid Warszawa universitet.

3. Den politiska debatten i Polen är hård. Förre premiärministern från PO Donald Tusk, idag ordförande Europeiska rådet, och PIS ordförande Jaroslaw Kaczynski står på varsin sida av barrikaderna.

4. PSL är världens äldsta agrardemokratiska gröna centerparti, grundat 1895. Partiet lanserade fyrklövern som symbol. Idag ser den ut så här i PSL:s version.

När man idag vandrar på warszawavyWarszawas gator blir man imponerad. Den polska huvudstaden är ren, fräsch och pulserande europeisk storstad. Nya hus växer upp, de gamla rustas och underhålls. För några decennier sedan var det helt annorlunda.

Även på landsbygden händer mycket positivt. I byarna byggs nytt. Vägnätet är upprustat. Jag besöker en ny, fräsch landsbygdskrog som serverar utmärkt polsk husmanskost. I närheten ligger en toppmodern bilverkstad.

De flesta polacker har fått det mycket bättre. Jag, som har besökt Polen många gånger sedan 1970-talet, ser detta överallt. Polen efter kommunismens fall är en framgångssaga. Som Maciej Zaremba skriver i DN har landet genomgått ungefär samma utveckling på bara 20 år som har tagit 70 år i Sverige. Men samtidigt som de ekonomiska klyftorna har minskat är har de mentala vidgats, menar Zaremba. Kanske har han rätt. Fortsätt läsa