Just när vi hoppades att uranjakten i Storsjöbygden var över kommer nya oroande signaler. Continental Precious Minerals (CPM) har överlåtit sina tolv undersökningstillstånd i Oviken till ett annat kanadensiskt bolag, EU Energy Corp. Bergsstaten har gett sitt godkännande. Beslutet har glädjande nog överklagats, men tyvärr tyder föga på att överlåtelsen kommer att stoppas.
Sverige har öppnat sin berggrund för prospekteringsbolag från hela världen. Till sin hjälp har de SGU:s mineralinformationskontor i Malå, där borrkärnor från tusentals prospekteringar runt om i landet. Syftet kan tyckas gott; om många företag letar brytningsvärda mineraltillgångar kan fler gruvor bli verklighet.
I det nuvarande systemet finns emellertid ett problem, nämligen att det i praktiken inte finns något lokalt inflytandet på prospekteringsstadiet. Den berörda kommunen kan inte göra mycket om ett företag har fått klartecken från Bergsstaten. När det är dags för brytning kan kommunen inlägga veto, men bara om det handlar om uran.
Exemplet Oviken visar vad detta innebär. Ett kanadensiskt bolag överlåter sina tillstånd till ett annat kanadensiskt bolag. I stället för att prospektera efter uran tänker det nya bolaget prospektera efter vanadin. På så sätt hoppas man förmodligen kunna undvika ett kommunalt veto om en storskalig brytning blir aktuell. I verkligheten skulle de miljömässiga och kulturella konsekvenserna av ett jättelikt dagbrott i Ovikenbygden bli lika allvarliga. Enligt Olle Holmstrand, en av landets främsta experter på området, går det inte att utvinna vanadin utan att samtidigt utvinna uran. Slutsatsen är att det fortfarande handlar om ett uranprojekt.
Gruvbrytning i alunskiffer, som det är frågan om i det här fallet, innebär särskilt allvarliga miljökonsekvenser. Orörd är alunskiffer en stabil bergart, men när den bryts och kommer i kontakt med luft och vatten frigörs ämnen som kan förgifta sjöar, vattendrag, grundvatten och markområden. Alunskiffer är uranhaltig oberoende av vilket huvudsyftet med en brytning är. Att Oviken är en kulturbygd vid Storsjöns strand gör att prospekteringen skapar särskilt stor oro. Alunskiffrarna i Sverige finns främst i kulturbygder i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke och i den jämtländska Storsjöbygden.
Mot denna bakgrund bör lagstiftningen ses över. En viktig förändring bör vara att berörda kommuner ges vetorätt redan vid prospektering i alunskiffer med hänvisning till de allvarliga miljökonsekvenser en brytning i denna bergart innebär. Om vi idag hade haft ett sådant regelverk skulle Bergs kommun på ett tidigt stadium ha kunnat stoppa de internationella prospekteringsbolagens planer på jättelika dagbrott mitt i denna levande landsbygd.
Håkan Larsson (c), Rödön