En grön näring på blå åkrar

En omfattande diskussion om vattenbruket har kommit igång efter att planer på en fiskodling i Storsjön har presenterats. Självfallet ska varje projekt granskas så att det är hållbart ur miljösynpunkt, men vad som upprör mig är att det i debatten finns ett generellt motstånd mot allt vad fiskodling och vattenbruk innebär. För min del är jag övertygad om att vattenbruket är en framtidsnäring som både kan producera bra mat på ett hållbart sätt och dessutom skapa välbehövlig sysselsättning på landsbygden. Det är min slutsats efter att på regeringens uppdrag ha utrett frågan, Det växande vattenbrukslandet SOU 2009:26).

Artikeln nedan, publicerad i ÖP och LT, skrev jag för att nyansera debatten.

En grön näring på blå åkrar

Planerna på fiskodling i Storsjön skapar diskussion. Det är naturligt att projekt i den här storleksklassen prövas och granskas noga. En förutsättning för förverkligande är att det handlar om ett hållbart projekt som uppfyller de krav lagstiftning och regelverk ställer.

Vad som bekymrar mig är emellertid en allmänt negativ inställning till vattenbruk som näring, vilket framskymtar i en del inlägg. Sanningen är att ökad odling av fisk är nödvändig för att klara livsmedelsförsörjningen till växande befolkning. FN:s organ för matförsörjning, FAO, uppmanar därför världens länder att skynda på utvecklingen av vattenbruket. Globalt är vattenbruket också den gröna näring som idag expanderar snabbast. Fortsätt läsa

Centerhistoria 24 (och framtid!): Lyft fram ekohumanismen och använd nyckelrollen i svensk politik!

Den här texten är ett bidrag till den pågående diskussionen om ett nytt idéprogram för Centerpartiet. Jag vill särskilt understryka vikten av att de gröna decentralistiska grundvärderingarna lyfts fram. Rötterna måste leva för att trädet ska grönska. Vi ska inte heller skämmas för våra egna begrepp på politiken. Ekohumanismen behövs även på 2000-talet!

Artikeln är även publicerad på Centerpartiets hemsida.

Vid många tillfällen sedan Carl Berglund tog initiativ till partiet 1910 har Bondeförbundet/Centerpartiet spelat en nyckelroll i svensk politik. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka samhällsutvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från de gröna rötterna och samtidigt förnyar sig och ser framåt. Det handlar om att självständigt tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt vara beredd att samarbeta med andra partier för att nå resultat i sak. Fortsätt läsa

Lyssna till Görel Thurdin!

Just nu pågår något av mediadrev mot Annie Lööf, Centerpartiets ordförande sedan förra året. Partiets djupgående problem handlar emellertid inte i första hand om personfrågor – Annie gör så gott hon kan – utan mer om att partiet har klara identitetsproblem. Jag anser för min del att partiet måste finna tillbaka till sina gröna, decentralistiska rötter för att offensivt kunna gå framåt och åter växa sig starkt.

Den uppfattningen är jag inte ensam om. Görel Thurdin, miljöminister och vice partiordförande under 1990-talet har författat en intressant artikel som inlägg i Centerpartiets framtidsdiskussion, där hon uppmanar partiet att göra en ”u-sväng”. Hon menar att Centerpartiet ”behöver möta sin historia igen och fundera över vilka grundläggande värderingar det var som gjorde att partiet växte”. Det är lätt att instämma; den som inte är tryggt förankrad i sina rötter har svårt att möta framtiden på ett framgångsrikt sätt.

”Centerpartiet behöver ingen liberaliseringsvåg”, skriver Thurdin. ”Vi har varit frihetsälskande och det behöver inte alls jämställas med liberal. Frihet får ingen utan trygghet. Frihet för individen existerar inte för otrygga människor.” Fortsätt läsa

Ekohumanismen behövs på 2000-talet

Inlägg publicerad i Liberal debatt nr 4 2011:

Bondeförbundet/Centerpartiet har vid många tillfällen under sin hundraåriga historia spelat en nyckelroll i svensk politik. Det är ingen tillfällighet. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka utvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från sina gröna rötter och samtidigt ser framåt. Det gäller att tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt konstruktivt samarbeta med andra partier för att nå resultat.

Liberal kärna

Redan från början finns en liberal kärna i centerideologin. Under 1800-talet var framstegsvänliga bondepolitiker som Anders Danielsson, Hans Jansson och Nils Larsson aktiva och pådrivande i reformeringen av Sverige. Denna ”landsbygdsliberalism” hade förmodligen lika stor betydelse för samhällsomvandlingen som liberala adelsmän som Johan August Gripenstedt, Lars Johan Hierta och Louis de Geer, vilka brukar lyftas fram i historieskrivningen.

Många av Bondeförbundets pionjärer hörde till den landsbygdsliberala strömningen. Det gäller partigrundaren Carl Berglund, ledare som Johan Andersson i Raklösen, Johan Johansson i Kälkebo och, inte minst, Axel Pehrsson Bramstorp (”den liberale agraren”). Berglund hade varit frisinnad landstingsledamot, medan de övriga hade en bakgrund som liberala riksdagsledamöter. Olof Olsson i Kullenbergstorp, som ledde partiet kring 1930, hade däremot varit ”högervilde” i riksdagen. Fortsätt läsa

Euron hotar Europas ekonomi

Gemensam artikel med Nils Lundgren, publicerad i ÖP och LT 10 september (tyvärr ännu inte på nätet)

År 2003 fick svenska folket ta ställning till EMU i folkomröstning. Socialdemokraterna och tre borgerliga partier, som tillsammans hade fått nästan 75 procent av rösterna i valet 2002, drev en intensiv jakampanj och Svenskt näringsliv satsade omkring tre kvarts miljard kronor på ett ja. Detta är, mätt per väljare, den i särklass dyraste valkampanj världen skådat. I stort sett hela pressen stod på jasidan.

Ändå sa svenska folket nej till euron med stor majoritet, 56 procent mot 42. Centerpartiet stod på nejsidan och drev, med Lena Ek i spetsen, en föredömlig kampanj utan överdrifter och skrämselargument. Många nationalekonomer varnade också för riskerna med en gemensam valuta.

Sju år senare har vi facit. Euron är i djup kris och kostnaderna för att försöka rädda systemet är enorma. Svenska folket, centerpartiet och ett antal ekonomer kan vara stolta över att de stod emot EMU-propagandan. Det var rätt att säga nej.

Fortsätt läsa

Jämtland kan ta ledningen i den gröna omställningen

De gröna näringarna – jordbruk, skogsbruk, vattenbruk och produktion av bioenergi – har en mycket stor potential i Jämtlands län. Vårt län kan bli den första helt fossilfria regionen i Europa.

Utmaningen för politiken är att ge verksamheten goda förutsättningar. Om detta skriver jag i ett inlägg i dagens utgåva av Länstidningen.

Ge regionerna likvärdiga förutsättningar

I samband med Landsbygdsriksdagen i Sunne har landsbygdsrörelsen samlat sig bakom ett antal kraftfulla krav för att ge regionerna likvärdiga förutsättningar. Jag har, i egenskap av ordförande för Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV), undertecknat den gemensamma artikeln. Övriga undertecknare är Karl-Erik Nilsson, Hela Sverige ska leva, Peter Lindroth, Småkom och Ulf Björklund, Inlandskommunerna.

Bland de krav som vi har enats om att driva inför valet är återföring av vattenkraftsmedel. Det känns naturligtvis mycket bra för oss i FSV – och jag hoppas verkligen att partierna nu tar landsbygdsrörelsen krav på allvar.

Ska de regionala obalanserna kunna undanröjas räcker det inte bara med en allmän landsbygdspolitik. Det krävs också en offensiv politik för regionernas utveckling – och här kan mycken inspiration hämtas från Norge. Där är återföring av vattenkraftsmedel ett viktigt redskap, geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna en annan. Även på vår sida av Kölen krävs lika kraftulla åtgärder för att vända flyttströmmarna – och det är bråttom att agera! Landsbygdsrörelsen är offensiv, nu väntar vi på att partierna ställer upp för hela landet!

Vi hjälper bäst genom att behålla kronan

Sju år efter folkomröstningen om euro eller krona kan vi konstatera att majoriteten av väljarna gjorde en riktig bedömning. Euroland skakas av växande inre spänningar. Greklands ekonomi är på fallrepet, Spanien, Portugal, Italien och Irland är på väg i samma riktning. Euron har under några år medverkat till att dessa länder har kunnat leva över sina tillgångar. Genom alltför låga – Frankfurtbeslutade – räntor har länderna, liksom deras medborgare, kunnat låna upp enorma summor. När finanskrisen kom höll det inte längre.

Sverige har skött sin ekonomi förhållandevis väl. Riksbanken har kunnat föra en självständig penningpolitik och fastställa en räntenivå som är anpassad till svensk ekonomi. Hade Grekland haft en egen valuta skulle landet ha tvingats ta itu med sin miserabla ekonomi på ett tidigare stadium. Då skulle man inte kunnat lura omvärlden med manipulerad statistik.

En del eurokramare, med folkpartiledare Björklund i spetsen, försöker inbilla oss att vi skulle hjälpa Grekland och andra krisländer inom Euroland genom att själva skrota kronan för euron. Men det vore att göra ont värre. Vi visar mer solidaritet genom att behålla en egen valuta och en egen självständig riksbank. Sören Wibe och jag har skrivit ett inlägg om detta i Jämtlandstidningarna. Läs och begrunda.