Hur blev det så här?

I dessa dagar funderar jag ibland över varför det har gått så illa att vi åter har ett förfärligt krig i Europa. Hur kunde Putin roffa åt sig närmast diktatorisk makt och därefter få för sig att anfalla grannlandet Ukraina?

Jag har inget konkret svar, men inser hur naiva jag och många andra var efter murens fall 1989 – och Sovjetunionens upplösning ett par år därefter. Nu skulle alla Europas stater, inklusive Ryssland, bli fria och demokratiska. Trodde vi. Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama gjorde sitt berömda uttalande om ”historiens slut”, nämligen att efter Sovjetunionens fall skulle hela världen enas om marknadsekonomi och liberal demokrati. Idag kan vi konstatera att det var fria fantasier.

Bild: Boris Jeltsin och efterträdaren Vladimir Putin. Båda har ett stort ansvar för att Ryssland inte blev den demokrati och rättsstat många hoppades och trodde på under 1990-talet.

Utbyte under 1970- och 1980-talen

Själv minns jag de delegationsresor till Sovjet som jag deltog i under 1970- och 1980-talen. Såväl CUF (Centerns Ungdomsförbund) som SUL (Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd) hade utbyte med de sovjetiska ungdomsorganisationernas landsråd, KMO. Jag var med i båda sammanhangen. Vi fick besöka inte bara Moskva utan även städer som Leningrad, Tallinn, Tibilisi och Dusjanbe. Vi tog också emot unga sovjetiska medborgare i delegationer som besökte Sverige. Det var både intressant och informativt.
Fortsätt läsa

Kärnkraft är ingen lösning

Länstidningen 10/11 
Östersunds-Posten 14/11
Idag är Sverige bland de länder i Europa som exporterar mest el. Det kan man inte tro om man bara lyssnar till debatten i media. Samtidigt är det ingen tvekan om att vi behöver öka elproduktionen för att klara den nödvändiga gröna omställningen.

Bild: affisch från en av Barsebäcksmarscherna. Tyvärr åter aktuell.
Det finns goda förutsättningar för att på förhållandevis kort tid öka produktionen av förnybar energi; vind, sol och bioenergi. Även vattenkraften kan effektiviseras en del. Lägg till detta att lagringsmöjligheterna för el snabbt förbättras. Kristerssonregeringen förefaller ändå fixerad vid att bygga ny kärnkraft. För mig är detta obegripligt. Det verkar som om regeringspartierna M, Kd och L i allians med Sd har förträngt alla problem med denna energikälla. Man borde fundera en gång till.

  1. Att bygga kärnkraft tar lång tid. Nya reaktorer kan inte tas i drift förrän om ett eller ett par decennier. Olkiluoto 3 i Finland skulle enligt planerna ha tagits i bruk 2009, men är ännu inte i full drift.
  2. Kärnkraft är dyr och kommer att bli ännu dyrare. Att bygga ny kärnkraft är långt dyrare än ny vind-, sol- och bioenergi.
  3. Kärnkraftverk är sårbara. Reaktorer kan bli mål i krig och för sabotage med förfärliga konsekvenser. En lärdom av kriget i Ukraina.
  4. Hela kärnbränslekedjan innebär risker och miljöhot. Ska uran brytas i Sverige? Tjernobyl och Fukushima har faktiskt inträffat. Att föreslå nya reaktorer i Barsebäck är en provokation mot de danska grannarna. Köpenhamn ligger bara två mil bort.
  5. Kärnkraftens mest radioaktiva avfall måste förvaras avskilt från allt liv i tiotusentals år. Ska framtida generationer tvingas ta hand om ännu mer högaktivt avfall? Att kärnkraft är en ”ren” energikälla som regeringsföreträdare påstår är ren lögn.

Fortsätt läsa

Ett tydligt grönt, decentralistiskt parti behövs även idag!

Den regeringsförklaring som Ulf Kristersson läste upp från riksdagens talarstol i tisdags var i princip lika tom på förslag när det gäller landsbygden som i Tidöavtalet några dagar tidigare. Att ”hela Sverige måste ges förutsättningar att leva” låter vackert men vad tänker regeringen göra mer än att sänka reduktionsplikten? Ett förslag som för övrigt inte bara drabbar klimatet utan i förlängningen också landsbygden.

Som bland andra LRF har visat finns stora möjligheter att öka produktionen av biodrivmedel och biogas, men då måste det finnas ekonomiska förutsättningar. Centerförslaget om att slopa skatten på biodrivmedel som blandas in och aktivt understödja den gröna omställningen. Regeringen gör i det här fallet tvärtom.

Bra är att Kristersson konstaterar att det svenska skogsbruket är centralt för svenskt klimatarbete. Frågan är de vad detta konkret innebär. Det återstår att se om de vackra orden betyder i verkligheten. I övrigt är jord- och skogsbruk, de gröna näringarna, bortglömda. Edvard Hollertz går så långt i en ledare i tidningen ATL att han betecknar regeringsdeklarationen som ”ett jordbrukspolitiskt svek”.

Vad som också är allvarligt är att ingen av ministrarna i Ulf Kristerssons regering är bosatt norr om Borlänge. Nästan två tredjedelar av landets yta är utan direkt representation i landets regering. Detta innebär att det till stora delar glest befolkade delarna av norra Sverige inte har någon direkt representation. Risken är uppenbar att urbant tänkande från de tätare befolkade delarna av södra Sverige kommer att dominera.
Bildtext: Även på 2020-talet kan Centerpartiet hämta inspiration från Gustaf Jonnergård, Sveriges mest framgångsrike partisekreterare.

Själv frågar jag mig exempelvis om den nytillträdda regeringen är beredd att äntligen medverka till att en rättmätig del från vattenkraft, vindkraft och andra naturresurser äntligen ska få stanna i de bygder och regioner som levererar dem. Eller kommer norra Sverige att fortsätta att ses som ett förråd av billiga råvaror även framöver?

Centerpartiet som står för en politik för att ta hela landet i bruk, för att det ska finnas likvärdiga förutsättningar i alla delar av landet, behöver nu ladda om för att kunna bedriva en aktiv oppositionsparti. Först måste partiet, på alla nivåer, dock noga begrunda det dåliga valresultatet och analysera orsakerna till att budskapet i sakfrågorna inte nådde fram till många i partiets traditionella kärngrupper på landsbygden. Fortsätt läsa

Landsbygden bortglömd efter valet…

Östersunds-Posten 17 oktober
Länstidningen 19 oktober
Under valrörelsen ansträngde sig Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att konkurrera med Centerpartiet om att vara det främsta landsbygdspartiet. Kd och Sd lade mycket kraft på att misstänkliggöra Centerpartiet, det traditionellt genuina landsbygdspartiet. Inte sällan valde man att angripa något man kallar ”Stureplanscentern”, ett rent fantasifoster.

Kd, det parti som C en gång hjälpte in i Sveriges riksdag, gick så långt att de bildade ett särskilt ”bondeförbund” för att ge intryck av att man skulle ha tagit över C:s roll som landsbygdsparti. Sd:s ”chefsideolog” Mattias Karlsson åkte till Norge för att hämta inspiration från den norska distriktspolitiken. Något som vi centerpartister länge har gjort.

Efter valet, när Kd och Sd är på väg att bilda regering med Moderaterna och Liberalerna, verkar landsbygden inte längre lika intressant. Av de vackra orden finns i varje fall inte mycket i det ”Tidöavtal” som presenterades i fredags. Tidö är en gård, ett gods, men avtalet kunde lika gärna hetat ”Stockholmsavtalet”. ”Tidöavtalet saknar markkontakt”, som Edvard Hollertz formulerar saken i en ledare i tidningen ATL. Jord- och skogspolitiken lyser helt med sin frånvaro, vilket är uppseendeväckande. Fortsätt läsa

200 år sedan Jämtlands viktigaste politiker föddes

I år är det 200 år sedan Nils Larsson föddes i Tullus. För eftervärlden är han främst känd som bondeståndets siste talman, mannen som med ett klubbslag i december 1865 bekräftade att ett enigt bondestånd stod bakom avskaffandet av ståndsriksdagen och införandet av en tvåkammarriksdag. Ett viktigt steg på vägen mot demokrati även om mycket återstod.

Ättlingarna Maria Söderberg och Håkan Persson hedrar Nils Larsson på 200-årsdagen av hans födelse med en krans på hans grav.

Nils Larsson gjorde stora insatser även på andra områden. Redan som 26-åring tog han 1848 initiativ till ett ”reformsällskap” i Östersund med krav på allmän rösträtt (om än bara för män), ett radikalt krav vid denna tid. Han hade då redan blivit invald i hemsocknen Näskotts nya skolstyrelse och medlem i Jämtlands urgamla landsting.

Under flera decennier från 1850 – då han invaldes i riksdagen – var Nils Larsson också nationell politiker med stort inflytande. Han ingick i 1858 års kommunalkommitté, som ledde till att landsting fyra år senare infördes i hela landet efter jämtländsk förebild. Samtidigt skiljdes den kyrkliga och borgerliga kommunen åt. Fortsätt läsa

Spridda tankar två dagar efter valet

Två dagar har gått sedan de svenska väljarna gick till val. Ulf Kristersson och Ebba Busch lär redan sitta och fördela ministerposter i sin tilltänkta M-Kd-regering, uppvaktade av Jimmie Åkesson, Sd och Johan Pehrsson, L. Det är möjligt att de kommer få till stånd sin högerkonservativa regering, men där är vi inte än. Valresultatet är inte ens officiellt fastställt än.

Själv är jag fortfarande bedrövad över att Centerpartiet inte lyckades att övertyga väljarna bättre, trots att det kändes ganska bra under valrörelsen. Värst är att det inte ser bättre ut än att Jämtland Härjedalen kommer att sakna centerrepresentant i Sveriges riksdag den kommande mandatperioden. En litet hopp lever dock fortfarande; att ett utjämningsmandat ska komma oss till del. Men nog är det hursomhelst absurt att en av länets få parlamentariska företrädare kommer att vara en ännu okänd sverigedemokrat från södra Sverige…

Bild: Under valrörelsen har vi turnerat runt om i Krokoms vidsträckta kommun. Här kommunalrådet vid våra affischer i Rötviken.

Bättre än 2014…

I riksdagsvalet minskade Centerpartiets stöd på riksplanet från 8,6 procent till 6,7 procent i årets val. Det är förstås allvarligt, särskilt om vårt län blir utan centergrön riksdagsledamot, men det kan ändå vara läge att påminna om att stödet i årets val faktiskt är högre än för åtta år sedan, 2014, då centerstödet var 6,1 procent. Nedgången är med andra ord inte så katastrofal som den utmålas som. Allvarligast är att C tappar stöd i de flesta landsbygdskommuner, partiets kärnområden. Men det gäller förstås att dra slutsatser och komma igen! Fortsätt läsa

Absolut nej till uranbrytning i Storsjöbygden!

Jämtlands tidning
För nio år sedan, 2013, enades partierna runt Storsjön över partigränserna om att säga nej till brytning av uran i Oviken. Åre, Östersund, Berg och Krokom tog fram en särskild hemsida med information om vilka konsekvenser en brytning i jordbrukslandskapet vid Storsjöns strand skulle få. Kommunerna lovade också att lägga in veto om ett gruvbolag skulle få igångsättningstillstånd. Även regionen har i politisk enighet sagt nej till gruvplanerna.

Fem år senare, 2018, beslutade Riksdagen att förbjuda

uranbrytning, en stor framgång för oss som lever i Storsjöbygden. Därför blir vi förfärade när partierna till höger i sin vurm för mer kärnkraft nu även öppnar för brytning av uran. De mest intressanta områdena för uranbrytning är alunskifferområden i Österlen, Skåne, Västgötabergen – och Oviken.

Vi vet sedan tidigare att utländska bolag, främst kanadensiska och australiska, är beredda att öppna dagbrott i vår bygd, i Oviken. De lokala och regionala företrädarna för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna måste nu – före valet – ge besked om de följer sina partiledningars åsikt och öppnar för brytning av uran. Fortsätt läsa

Glöm inte Norden!

Jämtlands tidning
I Jämtland Härjedalen lyfter vi från Centerpartiets sida vikten av ett närmare samarbete med grannarna i väster, Tröndelag. Potentialen är stor. Nyligen enades företrädare för de centergröna systerpartierna på båda sidor av gränsen om ett manifest för samarbete i vår gemensamma region, Nordens Gröna Bälte.

På nationell nivå är det däremot tämligen tyst i valrörelsen om samarbete över de nordiska gränserna. Den enda fråga som har väckt visst intresse är att Finland och Sverige har ansökt om medlemskap i Nato. När ansökningarna har godkänts står de nordiska länderna för första gången sedan drottning Margaretas tid på samma säkerhetspolitiska grund. Det kan självfallet få stor betydelse. Fortsätt läsa

Ett lågvattenmärke av Gröning

Har svarat på Lotta Grönings inlägg i ÖP. I stället för att berätta vad hon menar med Liberalernas ”comeback” som landsbygdsparti väljer hon att komma med grundlösa anklagelser mot Centerpartiet.

Lotta Gröning proklamerar Liberalernas ”comeback” som landsbygdsparti. (ÖP-webben 31/8). Om det vore sant skulle jag applådera. Tyvärr är den text Lotta Gröning åstadkommer ett lågvattenmärke. Den tidigare s-märkta ledarskribenten som jag inte sällan höll med när vi var kollegor, hon på NSD och jag på ÖP, sänker sig till en nivå som förvånar mig.

I stället för att presentera vad den liberala comebacken innebär är inlägget ett verklighetsfrämmande angrepp mot Centerpartiet. Gröning påstår att Centerpartiets ”era som landsbygdsparti” skulle vara över. Det är rent förtal. Var och en som studerar de olika partiernas politik kan konstatera att Centerpartiet arbetar för att hela Sverige ska leva, som partiet har gjort i mer än 100 år. Från en självständig mittenposition har Bondeförbundet/Centerpartiet kunnat samarbeta och påverka samhällsutvecklingen. Så även idag.

Lotta Gröning talar mot bättre vetande. Hon har själv skrivit en bok om Axel Pehrsson Bramstorp som i en avgörande tid i svensk historia visade hur Bondeförbundet tog ansvar från sin mittenposition. Fortsätt läsa

Obehagligt nätkrig underminerar demokratin

Dagens ETC
Inför valet annonserar Centerpartiet i Krokoms kommun – liksom många andra – på facebook för att föra ut budskapet till fler. Detta har emellertid även dragit till sig många oförskämda och hatiska kommentarer. Trollarmén har attackerat våra annonser. Inte för att kommentera vad det faktiskt står i annonserna utan för förtala och förnedra oss och vårt parti.

Bild; Exempel på hur Annie Lööf behandlas i youtubekanalen Riks
I veckan avslöjades att Sverigedemokraterna sedan flera år bedriver mer eller mindre dolda kampanjer för att skapa en bild av folkstorm mot politiska motståndare. Inspiration hämtas från hur Trump och hans anhängare agerar på andra sidan Atlanten. Enligt tidningen Dagens ETC avlönas t o m en särskild propagandagrupp, kallad Battlefield, av Sverigedemokraterna för att ”kriga på nätet”. Fortsätt läsa