(Inlägg, publicerat i Gotlänningen/Gotlands tidningar den 7 juli 2011)

Centerpartiets ideologi kan sammanfattas i begreppet ekohumanism. Den förenar humanismens respekt för människovärdet och tro på varje människas möjligheter med ekologins insikter om de villkor naturen ger för människa och samhälle. Ur Centerpartiets partiprogram (2001)

I kväll håller Maud Olofsson sitt sista tal i Almedalen som centerledare. Efter tio år lämnar hon vid stämman i Åre i september över stafettpinnen till en ny partiordförande.

Under Mauds ledning har Centerpartiet tagit plats i regeringen och utvecklats i liberal riktning. Även om partiet har kunnat påverka den förda politiken har de opinionsmässiga framgångarna i stort sett uteblivit. Många uppfattar inte mervärdet i centerpolitiken när sammanhållningen inom alliansen har fått gå före den egna politiken.

Det har stor betydelse att Centerpartiet får en ny kraftfull partiledning, men ännu viktigare är vägen i det politiska landskapet framöver. Ska Centerpartiet fortsätta att tävla med andra partier i ”liberalism” eller ska partiet tydligare markera sin egen gröna, decentralistiska identitet?

Redan när Bondeförbundet grundades för 100 år sedan fanns en frihetlig, liberal kärna i det nya partiets budskap. Idealet var en levande landsbygd med självägande bönder, som – tillsammans med sina familjer – självständigt kunde utveckla sina gårdar. Flera nyckelpersoner under de första decennierna – som partigrundaren Carl Berglund och partiets förste statsminister Axel Pehrsson-Bramstorp – började sina politiska banor som liberaler.

En orsak till Bondeförbundets bildande var emellertid insikten att otyglad marknadsliberalism leder till koncentration och centralisering. För att motverka ökande klyftor mellan stad och land, mellan regioner och samhällsgrupper krävs ramar för marknadskrafterna. Marknaden ska vara samhällets tjänare, inte dess herre. Denna insikt delade Bondeförbundet tidigt med andra agrardemokratiska partier i Europa. Fortsätt läsa →

Idag fick vi klart besked; Maud Olofsson avgår vid centerstämman i Åre 22-25 september. Det var ett bra och klokt besked – och det är en styrka att partiordföranden själv inser när det är dags att lämna över stafettpinnen som ledare för den gröna folkrörelsen.

Jag hoppas att vi fram till Årestämman får en öppen och fri diskussion om såväl hur partiledningen ska se ut och om vilken roll Centerpartiet ska spela i svensk politik framöver. För min del hoppas jag att vi ska tydliggöra Centerpartiets gröna och decentralistiska profil och identitet så att partiet känns igen – samtidigt som partiet förnyar sig för att offensivt och konstruktivt kunna möta framtiden. Jag utvecklade min syn i en artikel på Newsmill tidigare i år, Centerpolitik för Det Goda Livet. Utmaningen för partiet är att kunna kombinera en stärkt ställning bland partiets traditionella kärngrupper runt om i landet med att samtidigt vinna nya väljare även i de större städerna. Det gick på 1970-talet och bör gå även på 2010-talet.

Min förhoppning är att Centerpartiet ska kunna utforma ett starkt grönt alternativ till såväl de röda som de blå partierna. Det är lätt att instämma med förre partiordföranden Olof Johansson när han i en kommentar säger:

Jag tycker att partiet måste hålla kvar den gröna färgen, miljö, naturresurser och förnybart. Där kommer bli konkurrens mellan Centern och Miljöpartiet om den gröna färgen – och vi var först. Frågan är kanske om Centerpartiet ska se Miljöpartiet som en huvudmotståndare eller som ett parti att samarbeta med för att skapa ett starkt grönt alternativ i svensk politik. Jag ser gärna att en sådan möjlighet prövas framöver. Fortsätt läsa →

Inlägg på Newsmill 21 april 2011:

Sverige behöver en tydlig grön och decentralistisk politik. Centerpartiet har de naturliga förutsättningarna att fylla denna viktiga roll, men det kräver att partiet med full kraft lyfter fram sina egna profilfrågor, skärper sin profil och träder ut ur alliansskuggan. Det är dags för Grön Politik för Det Goda Livet!

Under senare år har Centerpartiet allt oftare framställt sig som ett liberalt parti bland andra liberala partier. Detta har medverkat till att göra partiet otydligt, särskilt som det är något oklart vilken ”liberalism” det handlar om, socialliberalism, grön liberalism, nyliberalism eller en liberalism helt utan prefix. Det är dags att tydligare lyfta fram partiets egen unika gröna och decentralistiska profil.

Redan när Bondeförbundet bildades för ett sekel sedan fanns en frihetlig, socialliberal kärna i partiets politik. Idealet var en levande landsbygd med självägande bönder som, tillsammans med sina familjer, självständigt kunde utveckla sina gårdar. Det handlade i hög grad om att skapa rättvisa mellan olika samhällsgrupper, om att ge landsbygdens folk likvärdiga levnadsförhållanden med stadsborna.

Social marknadsekonomi

Flera centrala personer i Bondeförbundet under partiets första decennier startade sina politiska banor som liberaler. Det gäller partigrundaren Carl Berglund, liksom partiets förste statsminister Axel Pehrsson Bramstorp, som inledde sin riksdagsbana som liberal. En orsak till Bondeförbundets bildande var insikten om att en otyglad marknadsliberalism leder till koncentration och centralisering, till ökande klyftor mellan land och stad, mellan olika grupper i samhället. Liksom för övriga agrardemokratiska partier, som bildades runt om i Europa i början av 1900-talet, byggde Bondeförbundet på värden som frihet, social rättvisa, trygghet, kooperation och decentralisering. Denna idéströmning kallas av statsvetarna för agrarianism.

Bondeförbundet betecknades tidigt som ett ”naturligt centerparti” i det politiska landskapet. Som mittenparti kunde partiet samverka åt såväl höger som vänster utifrån möjligheterna att få genomslag för sina hjärtefrågor. Genom krisuppgörelsen 1933, av de politiska motståndarna föraktfullt kallad kohandeln, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna inleddes ett rödgrönt samarbete som fick stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Tillsammans byggde böndernas och arbetarnas partier upp det svenska folkhemmet under de kommande decennierna. Fortsätt läsa →