Nu växer vattenbrukslandet

vattufiskEfter att på regeringens uppdrag ha utrett vattenbrukets möjligheter i Sverige är jag övertygad om att fiskodling i norra Sveriges inland har goda möjligheter att bli en viktig näring, producera mat av högsta kvalitet och skapa välkomna arbetstillfällen. Titeln på utredningen var talande nog Det växande vattenbrukslandet.

Nu växer vattenbruket också i praktiken. Yrkeshögskoleutbildningen i Kälarne är igång med över 20 intresserade elever, varav många har ambitionen att starta egna vattenbruksföretag. Och i Ströms Vattudal växer nu landets hittills största vattenbruk fram.

Idag besökte Pelle Åsling och jag Ströms Vattudal och Vattendalens Fisk. Här träffade vi först centerkollegan Göran Espmark, på vars strand nu det nya företaget växer fram. Sten-Åke Carlsson är en av ägarna och den som leder arbetet. På två platser i sjön finns nu stora kassar där regnbåge och röding växer sig stora. När verksamheten är utbyggd kommer företaget att producera 3 200 ton fisk per år.

Att odla fisk i ett reglerat och onaturligt näringsfattigt vatten är i praktiken en restaureringsåtgärd för miljön. Samtidigt som mat av hög kvalitet produceras. I framtiden behöver vattenbruket kraftigt växa om mänskligheten ska fortsätta att äta fisk i nuvarande omfattning – och i dessa bygder finns förutsättningarna för att odla denna fisk. Besöket i Ströms Vattudal var givande och inspirerande.

Bilden: Göran Espmark, Pelle Åsling och Sten-Åke Carlsson framför den växande fiskodlingen.

Risk för högerstyre i Norge

Just nu visar opinionsundersökningarna att Höyre och Fremskrittspartiet har egen majoritet bland de norska väljarna. Håller detta i sig är risken stor att Norge får en blå-blå regering efter nästa stortingsval.

En högerregering, där missnöjespartiet Fremskrittspartiet har stort inflytande, riskerar att hota områden där Norge verkligen är ett föredöme, exempelvis distriktspolitiken. Samtidigt kan man konstatera att det uppenbarligen finns ett utbrett missnöje med den sittande röd-gröna regeringen.

Blockpolitik är ingen hit för ett centerparti, vare sig det stavas Centerpartiet och sitter i en blå-grön regering som i Sverige eller Senterpartiet och sitter i en röd-grön regering som i Norge. Jag är övertygad om att Centerpartiet/Senterpartiet måste stärka sin egen gröna och ekohumanistiska  identitet som ett konstruktivt mittenparti som är berett att samarbeta för att genomföra så mycket som möjligt av sin politik. Därför är det intressant att företrädare för Senterpartiet deltar i diskussioner om att återupprätta sentrumsalternativet i norsk politik. Måhända kan detta visa sig viktigt för att förhindra en kraftig högervridning av norsk politik.

Självplågeri i gränslandet?

Roger Rein är en klok man i Nord-Tröndelag. Han är på väg att lämna tjänsten som informationschef i fylkeskommunen för att bli chefredaktör för Levanger-Avisa. Jag samarbetar med honom i arbetet för att förbättra nyhetsförmedlingen över gränsen.

Roger är starkt engagerad i utvecklingen i gränstrakterna mellan Jämtland och Tröndelag. Han sitter i ledningsgruppen för Mitt-Skandinaviskt regionprojekt, där Lierne och Röyrvik samarbetar med Krokom och Strömsund. Det handlar om ett stort interregprojekt för att utveckla gränsområdet och undanröja gränshinder. Projektet går bra. Idag är arbetslösheten låg och det finns en växande efterfrågan på arbetskraft. Ett problem är dock bristen på bostäder-

Nu menar Roger Rein i en krönika i Namdalsavisa att det är ”självplågeri” att sätta som överordnat mål att invånarantalet ska öka. Lyckas man inte med det riskerar satsningarna att uppfattas som misslyckade. Bättre då att satsa på att skapa livskraftiga och bärkraftiga samhällen. Då kan en stabilisering och kanske så småningom en ökande befolkning komma som en extrabonus.

Nog tål Rogers funderingar att diskuteras. Det viktiga är fungerande och livskraftiga samhällen. Lyckas man med det kommer fler att vilja flytta dit och befolkningsökningen kan komma som ett resultat av detta. Det finns en god livsmiljö och gott om plats för fler i dessa bygder.

Dagens citat: Nödvändig självrannsakan (c)

Centerpartiet har sin bas, om än försvagad, på landsbygden och klarar sig inte utan den basen. Bara med en stark bas kan partiet växa utanför och ovanför basen. Den insikten, tillsammans med en förnyelse av politiken, gav stora framgångar på 1960- och början av 1970-talen.

En förnyelse som hämtar kraften ur basen behövs även på 2010-talet. Men ska Annie Johansson lyckas peka ut strategin räcker det inte att, som i DN, kritisera M. Då måste hon våga peka på även interna misstag.

Yngve Sunesson i Hallands Nyheter

Maktkoncentration till Stockholm

Efter valet förklarade den avgående moderate partisekreteraren Per Schlingmann – nu utnämnd till PR-strateg i regeringskansliet – att Moderaterna ska börja intressera sig för hela landet. Han lät plötsligt som en centerpartist:

Vår idéambition med Sverige är att hela Sverige ska leva. Hur ser man till att det finns små tätorter som i sig gör det möjligt att kunna bo också på landsbygden? Vi nämner service, som handlar om välfärdsverksamheter, men det är lika mycket diskussioner kring mackar och affärer.

Det låter lovande även om man kan fråga sig vad Schlingmann menar med ”idéambition”. Vad detta innebär i praktiken återstår att se. Min förhoppning är att utspelet leder till att Centerpartiet tar sig samman och verkligen visar att partiet är det i särklass bästa partiet för alla som vill att hela Sverige ska leva och utvecklas. Kan man få med Moderaterna på en sådan politik är det förstås bra, men jag tror inte på det förrän jag ser det i praktiken.

Ingen kan dock påstå att Fredrik Reinfeldt har sett till hela landet när han utsåg sin nya regering. Stockholmskoncentrationen är starkare än någonsin. Man kan nästan tro att statsministern tycker att ”stockholmare är smartare än lantisar”,  som den nya moderata gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra en gång lät meddela omvärlden.

I regeringsförklaringen förklarade Reinfeldt att regeringen ”ser till hela Sverige”, men i utnämningspolitiken har han inte följt den inriktningen. Hela 16 av de 24 ministrarna bor i Stockholmsområdet – och det är en geografisk koncentration som har förstärkts. Av de sju nya ministrarna bor sex i Stockholmsregionen. Samtliga fyra folkpartistatsråd bor i huvudstaden. Endast centerledaren och näringsministern Maud Olofsson bor norr om Sollentuna…

Eskil Erlandsson från småländska Ljungby har fått ett breddat ansvar och bytt titel från jordbruksminister till landsbygdsminister. Det är bra, men om titelbytet ska betyda något i praktisk politik måste Eskil också få tillräckliga resurser för att verkligen ge landsbygden goda förutsättningar för utveckling och tillväxt. Matlandet är en löftesrik satsning, men det krävs mycket mer.

Det handlar i hög grad om att föra en politik som medverkar till att vända flyttströmmarna till landsbygden, inte minst till det glest befolkade inlandet. Om inte Anders Borg och finansdepartementet inser detta är inte det plötsligt påkomna moderata talet om att hela Sverige ska leva av något praktiskt värde.

Jag hoppas hursomhelst att regeringens tal om att man ska se till hela landet också får ett tydligt genomslag i den förda politiken. Men det kräver säkerligen att Centerpartiet – med Maud och Eskil i spetsen – kraftigt höjer den gröna och decentralistiska profilen.

Ska hela Sverige leva och utvecklas kommer det att krävas att Centerpartiet tar strid för sin politik även inom regeringsalliansen. Det är dags att höja de gröna fanorna och ta kamp för en decentralistisk utveckling!

Norsk fiskodling i kraftig tillväxt

Norge börjar inse att oljeåldern är på väg mot sitt slut. När intäkterna från olja och gas börjar minska måste landet bygga på andra näringar.

Det är ingen tvekan om att framtidsnäringen framför andra hos våra grannar i väster är fiskodling. Längs hela den långa norska kusten växer vattenbruket. Redan idag är det en enormt betydelsefull näring – som dessutom är i stark tillväxt. Bara under september månad exporterade Norge ”sjömat” för hela 5,7 miljarder norska kronor.

Jag är övertygad om att vi i Sverige också har förutsättningar för ett växande vattenbruk. I den utredning jag ledde kunde vi visa att det främst är skaldjursodling på Västkusten och odling av fisk, främst röding, i de kalla, näringsfattiga och reglerade vattnen i norr. Det är dags att ge bättre förutsättningar för det svenska vattenbruket.

Vattenbruket i Sverige kan inte bli lika omfattande och stort som det norska. Men vattenbruk kan ge bra, klimatsmart mat och många viktiga jobb på landsbygden, inte minst i det glest befolkade inlandet.

Moderaterna ångar på – Centerpartiet måste skärpa sig

Att Moderaterna har ett stort självförtroende efter valet är det ingen tvekan om. Nu tänker man lansera sig som landsbygdens parti och partisekreterare Schlingmann agiterar för att Hela Sverige ska leva.

Jag tycker självfallet att det är utmärkt om Moderaterna har kommit till insikt om vikten av en offensiv politik för att alla delar av landet ska ges förutsättningar för utveckling. Det är i så fall ett senkommet omtänkande – och det är bara att hoppas att de vackra orden betyder något i praktisk politik. När jag satt i riksdagen 2002-2006 hade jag många debatter, där jag argumenterade för krafttag för att vända flyttströmmarna – inte minst för att stärka norra Sveriges inland. På den tiden tävlade moderaterna med socialdemokraterna att vara mest raljerande och ointresserade av effektiva åtgärder som återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivarvgifter, åtgärder som vi vet är effektiva. Det inser alla som studerar Norges framgångsrika distriktspolitik.

Centerpartiet kan alltså nu få konkurrens på sin hemmabana av Moderaterna – om dessa nu verkligen menar allvar med sitt tal om hela Sverige. Jag är besviken över att Centerpartiet inte i regeringsställning under den gångna mandatperioden har lyckats genomföra tillräckligt kraftfulla åtgärder för att hela landet ska leva. Det har dock tagits en del viktiga initiativ, typ Eskil Erlandssons lansering av Matlandet Sverige. Men jag hade väntat mig mer, exempelvis att gamla centerkrav som återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter hade aktualiserats.

I grunden är det ingen tvekan om att Centerpartiet är det parti som har den särklassigt bästa politiken för hela landet. Jag hoppas att partiet nu lyfter fram sin gröna, decentralistiska profil med full kraft. Se till att alla delar av landet kan upprätthålla en bra samhällsservice, omlokalisera sysselsättning från Stockholmsregionen till övriga landet för att bredda arbetsmarknaderna – och ta kamp för återföring av vattenkraftsmedel och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i norra Sveriges inland.

Det är dags att agera! Upp till bevis!

Norge satsar i norr

Idag är partiledarna i den norska regeringen i Tromsö för att presentera ytterligare satsningar på att utveckla fylkena i norr.

Aldri før er det satset så mye på nordområdene som under denne regjeringen. Vår politikk er en bred nasjonal satsing på bosetting, arbeid, verdiskaping, klima og miljø, bærekraftig forvaltning, kunnskap og kultur, kommenterar statsminister Jens Stoltenberg.

Extrasatsningarna på fylkena i norr uppgår till miljardbelopp. Dessutom ska man komma ihåg att Norge har en genomtänkt, offensiv distriktspolitik för att hålla hela landet levande. Återföring av vattenkraftsmedel är en viktig åtgärd. Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter en annan.

Sverige har oerhört mycket att lära av den norska distriktspolitiken. Det är hög tid att ta till vara på de stora utvecklingsmöjligheterna i norra Sverige, inte minst i det glesbefolkade inlandet. Men det kräver en mer offensiv politik för regional utveckling – och sådana åtgärder väntar vi på.

Lär av Norge nu!

Kryssräkningen klar

Så har då länsstyrelsen räknat klart kryssen när det gäller riksdagsvalet. Jag får gratulera Pelle Åsling till en fantastisk framgång i kryssjakten. Pelle blir krysskung med hela 3488 kryss. Så många som 33,26 procent av alla centerväljare i Jämtlands län har satt ett kryss framför krysskungen Pelle. Av centerväljarna i länet har över 54 procent satt ett kryss framför en kandidat, högst andel i hela landet.

Jag fick också många kryss, men hamnar ändå långt efter Pelle. Bland väljarna i Jämtlands län har 1 237 – 11,80 procent – satt ett kryss framför mitt namn. Det är faktiskt en större andel än de flesta invalda centerriksdagsledamöter. De invalda som har fått en större kryssandel än jag är Pelle Åsling, Annie Johansson, Eskil Erlandsson, Maud Olofsson och Ulrika Carlsson. Kryssningen i Jämtlands län i alla partier ser ut så här, enligt ÖP.

Nu är det ändå så att vi bara har ett centermandat från Jämtlands län och det tar alltså Pelle Åsling. Spekulationerna i ÖP om att ett utjämningsmandat dessutom skulle kunna hamna hos Centerpartiet i Jämtlands län låter för bra för att vara sant. Men skulle det inträffa är det förstås mycket glädjande och bara att tacka och ta emot.