Idag har Vänsterpartiet som väntat med bred marginal valt Jonas Sjöstedt till ny partiordförande. Det kommer förmodligen att få betydelse för hur det politiska landskapet i Sverige förändrar sig. Får Jonas med sitt parti på den förnyelse han förespråkar kan en hel del komma att te sig annorlunda än förr, inte minst tonen i det politiska debatten.
Jag känner Jonas Sjöstedt sedan vi arbetade tillsammans med många andra i nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Redan då blev jag imponerad. Jonas var lugn, sansad, kunnig och skärpt. Ingen kunde som han snabbt tillgodogöra sig innehållet i svårbegripliga EU-dokument bättre. Sedan har tiden gått. Jonas gjorde sig under många år känd som en kunnig och aktiv ledamot i Europaparlamentet och vi sågs någon gång, bland annat när jag besökte Europaparlamentet Bryssel. (Senast jag träffade Jonas var för bara några veckor sedan, då vi sågs i riksdagsrestaurangen.) Inför folkomröstningen om euro eller krona 2003 samarbetade vi i det tvärpolitiska nätverket Europa ja – euro nej. Denna gång befann vi oss på den segrande sidan – vilket en stor majoritet av svenskarna idag med goda skäl är glada för.
Några sympatier för Vänsterpartiet har jag inte, men jag är imponerad av Jonas Sjöstedt. Förmår han hålla de traditionella testuggarna stången kan han säkert medverka till att attrahera nya väljare till sitt parti. Främst är det säkert besvikna socialdemokrater som kan lockas till ett bredare, mindre doktrinärt och grönare vänsterparti. Själv utlovade Sjöstedt efter att han med bred marginal valts till partiordförande att särskilt utmana Miljöpartiet om positionen som Sveriges mesta miljöparti, främst genom att lyfta klimatfrågan och dess konsekvenser på olika politikområden. Det är också en utmaning mot det andra gröna partiet, Centerpartiet. Fortsätt läsa