Sverige behöver ett starkt grönt decentralistiskt parti

(Inlägg publicerat bland annat i Östersunds-Posten 8/1 och  Skånska Dagbladet 5/1 2011)

Till skillnad från den öppna eftervalsdebatten inom Socialdemokratin och hos Kristdemokraterna är det nästan tyst från centerhåll. Detta trots att även Centerpartiet förlorade stöd i valet, inte minst bland kärngrupperna på landsbygden.

Jag ser goda möjligheter för Centerpartiet att komma igen – men det förutsätter att potentialen som självständigt, grönt och decentralistiskt parti i politikens centrum tas till vara. Drar partiet inte de rätta slutsatserna av väljarnas dom kan det gå illa 2014. Det kan rent av handla om att vinna eller försvinna som riksdagsparti.

I slutet av januari ska Centerpartiets valanalysgrupp under Annie Johanssons ledning presentera sina slutsatser. Det blir förhoppningsvis starten för en bred framtidsdiskussion. Jag har bland annat framfört följande synpunkter till gruppen:

1.  Lyft fram den egna gröna identiteten! Det finns en liberal kärna i centerideologin, men idégrunden är bredare än så. Från partiets start för ett sekel sedan har frihet på ett unikt sätt kombinerats med trygghet, social rättfärdighet, kooperation och decentralisering. Under senare decennier har miljöhänsyn blivit en allt viktigare del av idégrunden. Partiprogrammets beteckning ekohumanism för den gröna centerideologin är utmärkt och bör lyftas fram för att markera partiets unika position. Att konkurrera om att vara mest ”liberal” är ingen framgångsmedicin. Det är genom att understryka det unika, sakpolitiskt och ideologiskt, som Centerpartiet åter kan bli ett starkt alternativ.

Fortsätt läsa

Borten Moe eller Arnstad efter Brekk

Vice ordföranden för Senterpartiet Lars Peder Brekk har gett besked om att han inte ställer upp till omval. Lars Peder fortsätter däremot som Norges lantbruks- och matminister.

Jag tror att nord-tröndern Brekk har mycket kvar att ge. Han är en klok man, som inte minst vill utveckla samarbetet med Sverige. Det visade han med all tydlighet vid det gemensamma mötet med den svenske kollegan Eskil Erlandsson i Rödöns bygdegård före valet.

Vem ska då efterträda Lars Peder – och kanske i framtiden bli ny senterledare? Om detta pågår en allt intensivare diskussion hos grannarna i väster. Mycket tyder på att efterträdaren kommer från Tröndelag, Senterpartiets starkaste region.

De två namn som nämns mest är Ola Borten Moe från Sör-Tröndelag och Marit Arnstad från Nord-Tröndelag. Båda är mycket kompetenta, karismatiska och möjliga framtida partiledare. Ola Borten Moe är stortingsledamot och barnbarn till den legendariske statsministern Per Borten. Marit Arnstad är jurist och har varit olje- och energiminister och verkar efter några år utanför den centrala politiken vara beredd att komma igen på riksnivå.

Det blir intressant att följa diskussionen hos Senterpartiet. I mars tar partiet beslut vid landsmötet i Stjördal.

Bra att ha kronan kvar (LT 4/1 2001)

Sju år efter folkomröstningen om euro eller krona inser även många av de som finansierade ja-kampanjen med generösa bidrag att väljarna tog ett klokt beslut när de sa nej till valutabytet. I takt med att eurokrisen fördjupas förstår även storbolagens direktörer att den egna valutan är en tillgång för Sverige.

”Det är svårt att hålla ihop så många länder med så olika förutsättningar”, konstaterar nu SEB-chefen Annika Falkengren – just vad vi eurokritiker hävdade inför folkomröstningen 2003. Krisen inom eurozonen har flera orsaker, men euron är en del av problemet. I valutaunionen ska alla ha samma ränta och växelkurs trots att de ekonomiska förutsättningarna är olika. Det fungerar dåligt – och det ser vi med all tydlighet nu. Fortsätt läsa

Birgittas blinda eurotro

EU-minister Birgitta Ohlsson ser uppenbarligen som en av sina viktigaste uppgifter att propagera för euron. Att verkligheten visar på den gemensamma valutans tillkortakommanden saknar uppenbarligen betydelse för Birgitta.

I Expressen använder Birgitta Ohlsson Estlands anslutning till eurozonen som anledning till ett nytt utspel.  I artikeln upprepar hon påståendet om att det bara är en tidsfråga innan alla länder kring Östersjön har gett upp sina egna valutor för euron. Men i verkligheten drar alltfler öronen åt sig – och det med goda argument.

I Polen har exempelvis stödet för euron kraftigt minskat under senare tid. I maj 2010 var 37 procent av polackerna positiva till euron, i december hade siffran sjunkit till 24 procent. De flesta polacker är nöjda med zlotyn och tror inte att en övergång till euron skulle vara till fördel för vare sig den enskilde eller för landet.

Även Polens regering börjar inse riskerna med att överge den egna valutan. Europaministern Mikolaj Dowielewicz förklarade nyligen att euron skjuts på framtiden:

Vi måste vänta och se om planerna för euron kommer att fungera, förklarar Dowielewicz klokt nog. Och varför skulle Polen byta valuta? Att landet har haft en egen, flytande, valuta har medverkat till att man har klarat finanskrisen bättre än nästan alla övriga EU-länder.

Jag tycker att Birgitta Ohlsson bör fundera över om blind eurotro är bra vare sig för Sverige eller för Europa. Är det verkligen hennes uppdrag som minister att propagera för en valuta som en majoritet av de svenska väljarna har tackat nej till? EU-ministern borde åtminstone lyssna till vad hennes medarbetare från LUF-tiden Johan Ingerö har att säga, Eurokampanjen är ett plågsamt minne.

Sören Wibe fattas oss

Idag på förmiddagen nåddes jag av ett sorgligt besked. Sören Wibe har avlidit i Umeå efter en kort tids sjukdom.

Jag hade hört att Sören har varit sjuk under hösten, men inte förstått hur allvarligt det var. Det känns dystert att han nu har lämnat oss.

Under perioden 2002 – 2006 satt vi båda i riksdagen, Sören som socialdemokrat och jag som centerpartist. Vi var inte överens på en del områden, exempelvis när det gällde energifrågor, men när det gäller synen på EU fann vi varandra. Båda var vi mer kritiska till Unionens utveckling än våra partier och vi resonerade ofta om de här frågorna.

Framför allt samarbetade vi nära inför folkomröstningen om euro eller krona 2003. Sören Wibe spelade med sitt stora engagemang och sina omfattande kunskaper en mycket viktig roll i arbetet på nej-sidan. Som ekonomiprofessor hade han stora kunskaper som var av stort värde. I nätverket Europa ja – euro nej samarbetade Sören och jag främst med Nils Lundgren, Lena Ek och Jonas Sjöstedt. Många gånger samlades vi inför och under kampanjen i centerkansliet i riksdagen för att lägga upp arbetet. Sören Wibe var en nyckelperson på nej-sidan och betydde mycket för den positiva utgången av folkomröstningen.

Även efter framgången i folkomröstningen har Sören och jag haft en hel del kontakt. Inför EU-valet 2009  deltog vi exempelvis i en gemensam debatt i Umeå. Senast i början av året skrev vi en gemensam debattartikel om problemen inom eurozonen, vilken publicerades i flera tidningar. Sören var uppvuxen i Östersund och flera gånger träffades vi när han var på besök i Jämtland.

Sören Wibe var en varm och positiv person. Han var i grunden en övertygad socialdemokrat, även om han för ett par år sedan lämnade sitt parti för att leda Junilistan. Han var personligt övertygad om  de ställningstaganden han gjorde, han var minst av allt någon partimegafon. Socialdemokraterna ville ofta hålla tillbaka Sören Wibe och placerade honom en bit ned på sina vallistor, men väljarna såg med sina kryss till att han blev både EU-parlamentariker och riksdagsledamot. Han var en folkets man i de parlament där han verkade.

Sören Wibe har gått bort, han fattas oss. Vi är många i olika partier och organisationer som känner saknad efter honom. Jonas Sjöstedt skriver exempelvis varmt om honom på sin blogg.

Jul på Rödön

Familjen Larsson-Söderberg Julen 2010-2Julen på Rödön i familjens sköte är över. Vi har haft det bra och vilsamt.

I början av Julhelgen var det väldigt kallt. Under flera dagar pendlade temperaturen kring minus 30 grader – och det är alltför mycket. Nu har temperaturen blivit mera mänsklig, samtidigt som vi har fått ett ordentligt tillskott på snötäcket.

Att ha hela familjen Larsson/Söderberg samlad under helgerna känns förstås mycket bra. På bilden är vi samlade i soffan hos mormor Geja. Från vänster: Håkan, Maria, Kristin, Martin och Kalle.

God Jul och Gott Nytt År 2011!

JulkortBara ett par dagar återstår till Julafton. Idag är det vintersolståndet – och vi börjar gå mot ljusare tider även om kölden är hård just nu.

Jag vill önska alla hemsidans besökare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2011. Låt oss ta till vara på de möjligheter till vila och återhämtning som helgerna innebär. Då kan vi möta alla nya utmaningar under det kommande året på bästa sätt.

Aktuella böcker om den gröna centerhistorien

Det känns bra att de två bokprojekt jag har varit engagerad i de senaste åren nu har resulterat i konkret form. Särskilt som böckerna känns mycket bra.

Kjell Dahle och jag har under flera år samlat material om de gröna agrarpartierna/centerpartierna i Europa. Inspirationen fick vi från Thore Petersson, som 1951 skrev en artikelserie om de här partierna i Politisk tidskrift. Kjell och jag träffade Thore för några år sedan och han har därefter följt vårt bokprojekt. Tyvärr fick Thore inte uppleva när Annerledes-Europa (Pax forlag) kom ut inför norska Senterpartiets 90-årsjubileum för lite mer än en månad sedan. Han avled i somras, 93 år gammal.

Annerledes-Europa sätter in de nordiska centerpartierna i ett europeiskt sammanhang – vilket aldrig skett tidigare. Du som är intresserad av de gröna centerpartiernas unika position har goda skäl att läsa boken. Du kan beställa den här. På bilden flankerar min medförfattare Kjell Dahle och jag själv Senterpartiets partiordförande Liv Signe Navarsete, som deltog vid presentationane av boken.

Det andra bokprojektet är det svenska Centerpartiets jubileumsbok, 100 år av handlingskraft (Jengel förlag), som presenterades vid ett seminarium på hundraårsdagen av Carl Berglunds upprop Bröder, låtom oss enas!. Boken ger en bra bild av centerrörelsens utveckling under ett sekel och är väl illustrerad. En given julklappsbok till politiskt intresserade! Beställ den här!

Pålitlig biokraft i vinterkylan

Kärnkraften har problem när elproduktionen behövs som mest. Däremot är biokraften pålitlig även när kylan slår till. Slutsatsen är att vi ska satsa på att utveckla den hållbara, gröna energin – och successivt fasa ut fossilenergi och kärnkraft. Så här skriver Svebio idag:

Kärnkraftverk står stilla – men biokraften fungerar i kylan

Sveriges 150 biokraftanläggningar producerar pålitligt el i vinterkylan. Medan andra kraftverk står stilla går kraftvärmeverken och mottrycksanläggningarna i industrin för fullt och producerar miljövänlig och förnybar biokraft.

Biokraften ger idag 12 TWh el om året, fyra gånger så mycket som vindkraften och el motsvarande tre kärnkraftsreaktorer av Barsebäckstorlek. Det är nära nog en fördubbling under de senaste åtta åren.

– Biokraften är en trygg och säker energikälla när det är kallt i Sverige, konstaterar Gustav Melin, vd i Svebio.

– Biokraftverken ger som mest under vintermånaderna. Produktionen är kontinuerlig, till skillnad från vindkraften, som bara producerar när det blåser, eller kärnkraften, som utan förvarning kan behöva stängas av säkerhetsskäl eller tekniska problem.

– Dessutom produceras biokraften nära användarna, vilket ger en säker försörjning med små distributionsförluster. Ett exempel är Stockholmsområdet, där det produceras omkring 1,5 TWh biokraft om året i tio anläggningar. Det motsvarar hushållsförbrukningen av el i Stockholms stad. I Stockholm finns varken kärnkraft, vattenkraft eller vindkraft.

Dags för hundraåringen att komma igen

SvenningGröningFör 100 år sedan, närmare bestämt den 1 december 1910, publicerade Carl Berglund uppropet Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Det blev startskottet för den partibildningsprocess som tre år sedan ledde till bildandet av Bondeförbundet, dagens Centerpartiet.

I onsdags presenterades jubileumsboken 100 år av handlingskraft, utgiven av Jengels förlag i Östersund, vid ett seminarium i riksdagshuset. Jag har bidragit med texter till boken, som jag tycker blev mycket bra. Särskilt det omfattande bildmaterialet från det gångna seklet är värdefullt. Vid seminariet deltog Olle Svenning och Lotta Gröning (bilden) med värdefulla synpunkter. Enighet råder om att inte minst Axel Pehrsson Bramstorp är undervärderad. Tack vare krisuppgörelsen 1933 – alliansen mellan arbetare och bönder – stärktes den sköra demokratin, som då var hotad – och arbetet med det svenska folkhemmet kunde fortsätta.

Efter seminariet var det mingel med uppvaktningar från olika håll i riksdagskansliet. Köp gärna boken – 100 år av handlingskraft. Den är väl värd sitt pris – och en utmärkt julklapp.

I helgen firar centerpartister från hela landet hundraårsdagen vid festligheter i Skövde. Jag kommer att resa dit och delta i lördagens seminarier. Min förhoppning är att Centerpartiet utifrån sina gröna grundidéer – ekohumanismen – med kraft stärker sin profil som det gröna, decentralistiska partiet i politikens centrum. I så fall finns det goda förutsättningar för ett framgångsval 2014. Det är dags för hundraåringen att komma igen med full kraft!